Årets julhälsning här på Markera som Oläst kommer från två vikingar, nämligen Orm och hans polare Toke, som är huvudpersoner i Frans G. Bengtssons klassiska vikingaskröna Röde Orm. I boken reser de ut på många håll, och blir vid ett tillfälle slavar i de sydligare länderna, där de lider mycket ont innan de till slut lyckas fly från knipan och kan ta sig hem till norden just som julen står för dörren. I kapitlet med titeln Hur jul dracks hos Kung Harald Blåtand beskrivs, föga förvånande, hur en vikingajul firas, inklusive maten och drycken. Vi når upp med de båda långtresande vikingarna just som de satt sig ner vid långbordet och ser hur maten bärs ut och serveras:
När fläsket kom till Orm och Toke, sutto de orörliga, vända mot kitteln och följde noga hur drängen fiskade med spettet. De suckade av glädje när han fick upp fina stycken bogfläsk åt dem; och de påminde varandra hur länge det vare sedan de sist suttit vid ett sådant mål, och undrade över att de i så många år kunnat uthärda i ett fläsklöst land. Men när blodkorven kom, fingo de tårar i ögonen båda, och det tycktes dem att de aldrig fått ett ordentligt mål mat alltsedan de seglat ut med Krok.
– Den lukten är bäst av allt, sade Orm stilla.
– Det är timjan i, sade Toke med bruten röst.
Han stack sin korv i munnen, så långt in den gick, och bet av och tuggade; därpå vände han sig hastigt om på nytt och nappade efter tjänaren, som ville gå vidare med tråget, och fick honom i tröjan och sade:
– Låt mig genast få mera korv, om det inte är mot kung Haralds bud; ty jag har länge farit illa i andalusiernas land, där det inte finns föda för män, och det är nu sju julars blodkorv jag längtat efter och aldrig fått smaka.
– Med mig är det likadant, sade Orm.
Tjänaren skrattade och sade att kung Harald hade korv nog åt alla. Han lade till dem var sin längd av den tjockaste sorten, och de kände sig nu lugna och började äta med allvar.
Hoppas våra läsare får en lika trevlig julmiddag, och hoppas att de alla också får en GOD JUL!
Publicerat av Fredde 
Markera som oläst 