Konamis spelserie Castlevania är i första hand känd för att ha ett flertal välgjorda spel i sig, actionfyllda plattformsspel som erbjuder svåra spelutmaningar och/eller stora spelvärldar att utforska i stil med Metroid. Ett Castlevania-spels kvalitet brukar inte bedömas utifrån dess handling, men genom åren har det ändå vuxit fram en åtminstone någorlunda intressant historia som binder spelen samman. Denna historia berättar om familjen Belmont, som under århundraden har fört en kamp mot den ondskefulle vampyren Greve Dracula och hans underhuggare. Vart hundrade år återuppstår Dracula från de döda och vill ställa till med otyg, och varje gång plockar en medlem av familjen Belmont upp den magiska piskan kallad ”Vampire Killer” (av uppenbara skäl), tar sig in i Draculas slott och besegrar Greven. Genom åren har det gjorts en del variationer av denna historia, ibland återuppstår Dracula tidigare än beräknat, ibland är det inte Dracula som är huvudskurken, och ibland finns det ingen Belmont till hands utan någon annan får ta sig an deras uppgift. Men på det stora hela handlar ändå Castlevania-spelen i huvudsak om den långa kampen mellan Belmont och Dracula.
Med detta i åtanke är det naturligt att man undrar hur det hela började. Varför bestämde sig familjen Belmont för att bli vampyrbankare, när träffade de på Dracula för första gången, och hur kom de på den märkliga idén att använda ett i verkligheten så otympligt vapen som en piska för att besegra honom? Frågan blir lite klurig att besvara med tanke på att spelens utgivningsordning inte stämmer överens med handlingens kronologi, ibland kommer det ut något spel som utspelar sig före originalet, ibland något som utspelare sig väldigt långt senare, och ännu värre blir det då spelen utvecklats av olika personer som har olika åsikter om tidslinjen och ibland trasslar till den lite extra. Många av dessa utvecklare har också velat besvara frågan om hur historien började, vilket innebär att det finns ett flertal olika kandidater till titeln ”den förste Belmont”, vars historier inte alltid stämmer helt överens med varandra. Men låt oss börja från början, och då menar jag när det gäller spelen, inte deras handling.
Det första spelet i serien, enbart kallat ”Castlevania”, kom ursprungligen ut till hemdatorn MSX, men dess mer kända inkarnation är till NES, från 1987. I detta spel är det Simon Belmont som är huvudpersonen, och denne tar sig igenom Draculas slott i ett linjärt plattformsspel med många väldigt svåra nivåer och bossar. Därmed kan man säga att Simon är den förste Belmont om man utgår från spelens utgivningsordning. Vissa andra spel i serien är mer eller mindre remakes av detta första spel, till exempel handlar Castlevania IV till SNES, Castlevania Chronicles till PlayStation och arkadspelet Haunted Castle alla om Simon Belmonts första strid mot Dracula.
Den första gången som ett Castlevania-spel utgav sig för att handla om familjen Belmonts ursprung var i Castlevania III: Dracula’s Curse från 1990, även det till NES. Detta spel utspelar sig cirka 200 år före Simons tid, och här är det Trevor Belmont (eller Ralph Belmont, som han heter i den japanska versionen) som enligt spelets inledning är en känd vampyrjägare vars övermänskliga förmågor har gjort honom utstött från sitt hemland, men som folket ändå ber om hjälp när Greve Dracula för första gången gör sin entré. Likt Simon tar sig Trevor igenom Draculas slott och låter piskan vina, med den skillnaden att han på vägen träffar på ett antal medhjälpare med specialförmågor att använda sig av i kampen mot Draculas underhuggare. När Trevor besegrar Dracula återfår familjen Belmont sitt goda rykte bland folket, och det är här som ”legenden om familjen Belmont” tar sin början enligt spelets sluttext.
Därefter kom det ut ett flertal Castlevania-spel som antingen utspelade sig efter Simons äventyr eller som inte utgav sig för att utspela sig före Trevors. Det var först 1998 som någon fick idén att utforska familjen Belmonts ursprung igen, i Game Boy-spelet Castlevania Legends. Detta spel utspelar sig alltså före Castlevania III, och handlar om Sonia Belmont, en av Castlevania-seriens få kvinnliga huvudpersoner. Hon kan hantera piskan lika bra som sina efterträdare och hoppar sig igenom Draculas slott med målet att klå upp Greven i gammal fin Belmont-tradition. På vägen dit stöter hon på ingen mindre än Draculas mer vänligt sinnade son, Alucard (som tidigare varit huvudpersonen i ett av spelseriens bästa spel, Castlevania: Symphony of the Night till PlayStation). Det görs antydningar om att Sonia och Alucard har haft ett romantiskt förhållande, och i spelets slutsekvens görs det antydningar om att barnet som Sonia föder kan ha haft Alucard som far. Detta är ett väldigt intressant avslöjande, då det skulle innebära att familjen Belmont faktiskt är släkt med sin ärkefiende Dracula, och att senare Belmonts talanger kanske kan komma av vampyrblod i ådrorna. Om Sonias barn är Trevor (vilket det enligt tidslinjen skulle kunna vara) skulle det också innebära att Dracula i Castlevania III besegras av sin son och sonson, då Alucard är en av medhjälparna i det spelet. Med tanke på dessa intressanta handlingsmässiga implikationer är det lite synd att Castlevania Legends tyvärr inte anses vara något av de bättre spelen i serien rent speltekniskt.
Återigen gick det några år och fler Castlevania-spel kom ut som utspelade sig här och där i tidslinjen. En herre vid namn Koji Igarashi fick ta över ansvaret för spelserien, och han visade sig vara något av en Castlevania-nörd, med stort intresse för spelseriens historia och de olika medlemmarna av familjen Belmont. Därför bestämde han sig för att ordna till spelets tidslinje som han ansåg vara alltför trasslig och förvirrande, och skrev ihop den ”officiella versionen” av Castlevania-historien. Många av spelen som Igarashi var inblandad i hade ett flertal nördiga referenser till tidigare spel och tidigare huvudpersoner och fyllde i hål i handlingen så som han såg den. I samband med detta bestämde han sig också för att vissa av spelen i serien inte längre var kanon, inklusive Castlevania Legends. Detta tycker jag är lite synd med tanke på ovan nämnda intressanta handling, och ännu märkligare är att han i senare intervjuer inte har sagt något om att han tog bort spelet från tidslinjen på grund av dess spelmässiga kvalitet, utan istället eftersom han tyckte det var ”orealistiskt” med en kvinnlig huvudperson. Jag lämnar det till läsaren att fundera över det…
Hur som helst, Igarashi bestämde sig också för att han minsann skulle göra ett spel som handlade om familjen Belmonts riktiga ursprung, och därför kom spelet Castlevania: Lament of Innocence ut 2003 till PlayStation 2. Detta spel utspelar sig år 1094, och har den före detta korstågsriddaren Leon Belmont som huvudperson. När hans flickvän Sara blir kidnappad av en vampyr (inte Dracula!) frånsäger han sig sin riddartitel, lägger ifrån sig sitt svärd och beger sig in i den mörka skogen där vampyrens slott finns. Som tur är lyckas han få tag på ett annat vapen, en piska, och med hjälp av denna utforskar han vampyrens slott i jakt på sin älskade. Utan att avslöja för mycket av spelets handling kan det sägas att det bland annat handlar om hur piskan får den övernaturliga kraften att döda en vampyr, hur Dracula blir Dracula, och hur Leon svär eden att hans familj för alltid ska bekämpa vampyrer. Det finns med andra ord mycket som är avsett att tilltala Castlevania-nördar, även om dessa inte alla är överens om Igarashis version av ursprunget är helt lyckat. Samma sak gäller återigen om själva spelmekanismen, men det är i alla fall ingen katastrof utan går att spela igenom utan några större besvär om man är intresserad.
Den senaste versionen av familjen Belmonts ursprung kom 2010, i form av spelet Castlevania: Lords of Shadow, till PlayStation 3 och Xbox 360. Det utspelar sig år 1047 och handlar om Gabriel Belmont, även han en riddare. Jag har inte spelat detta spel, så jag kan inte säga så mycket om dess handling, men spelskaparna har i alla fall sagt att spelets handling inte alls hör samman med de tidigare spelen, utan är början på en helt egen tidslinje, vilket nog kan vara praktiskt för spelskapare om de inte är lika intresserade av att nörda in sig på de gamla spelens omständliga historia som Igarashi var. På detta vis kan de berätta sin egen historia utan att behöva oroa sig över att passa in det i ett komplicerat kanon. Det är också passande att handlingen bryter av från de gamla spelen när själva spelet också gör det, då det handlar mer om slagsmål med monster och mindre om klurigt plattformande, efter vad jag har förstått.
Så vem är då egentligen den förste Belmont? Jag tror att det går att kompromissa och låta alla kandidaterna vara det på sina egna vis, utan att behöva göra som Igarashi och sudda bort vissa av dem. Leon var den förste att använda piskan och slåss mot mörkrets makter, Sonia var den första att ta sig an Greve Dracula, Trevor var den förste att bli en legendarisk hjälte (och den av kandidaterna vars spel brukar anses vara bäst), och Simon var den förste som vi fick spela som. Men egentligen är det inte så viktigt, då Castlevania som sagt alltid först och främst har handlat om spelbarheten, inte dess handling, vilket syns ganska väl när vissa av ovan nämnda spel har intressanta handlingar men inte är så väldigt kul att spela.
Publicerat av Fredde 
Markera som oläst 