Kirk + Spock = Sant?

Att spekulera över två fiktiva karaktärers kärleksförhållande, när detta eventuella förhållande inte förekommer på något uppenbart sätt i fiktionen i fråga, är vid det här laget ett lång och stolt tradition med oräkneliga exempel, ofta sammanfattad under termen ”slash fiction”, eller bara ”slash”. Typiskt inom detta är att de två fiktiva karaktärerna man spekulerar över båda är män, i fiktionen framställda som mer eller mindre heterosexuella, men som av slash-författarna (som traditionellt sett i huvudsak brukar vara heterosexuella kvinnor) i stället framställs ha ett homosexuellt förhållande med varandra. Man behöver nog inte tänka särskilt mycket för att fatta varför detta skulle kunna vara en tilltalande hobby för heterosexuella kvinnor som finner de fiktiva karaktärerna i fråga vara attraktiva. Det är dock inte helt lätt att definiera var denna typ av hobby tog sin början. Privata fantasier åt det hållet kan nog ha funnits lika länge som det funnits fiktion, men många menar att den moderna slash-rörelsen, likt så många andra nördiga saker, har sitt ursprung i Star Trek. Då är det ursprungliga slash-paret inga mindre än James Tiberius Kirk och hans polare Spock.

Med tanke på hur parodierad och dekonstruerad den ursprungliga Star Trek-TV-serien och dess karaktärer blivit genom åren är det lätt hänt att man glömmer bort det faktum att dess huvudrollsinnehavare, William Shatner och Leonard Nimoy, faktiskt var två väldigt attraktiva unga män när det begav sig. Shatners Kirk var en spänstig och charmig karlakarl som ofta fick kläderna avslitna och i nästan varje avsnitt raggade på någon snygg dam, och Nimoys Spock är något av sinnebilden för den ”långe mörke främlingen”, den lite mystiske annorlunda mannen som står ut från mängden. Är det då så konstigt att 60-talets frisläppta unga kvinnor gärna ville se dem hångla, och att de blev glada när Spock lutade sig lite för nära Kirk, omfamnade honom eller sa något som skulle kunna ha underförstådda meningar?

Slash-fiktion har sedan det begav sig som sagt haft oräkneliga inkarnationer, och det tillkommer nya så fort någon ny fiktion med attraktiva huvudpersoner dyker upp. Många av de yngre slash-paren kan lätt förkastas som önsketänkande baserade på väldigt lösa premisser av personer som känner för att kritisera dem, men gud hjälpe dig om du försöker dig på det med Kirk och Spock. Där har du en ihopaparning som stått sig genom flera decennier, och alla eventuella invändningar har vid det här laget noggrant bearbetats och bemötts av horder av slashare, samtidigt som de hittat fler och fler bevis för sin ståndpunkt. Och ja, mycket av det är kanske överdrivna tolkningar av händelser och repliker i TV-serien och filmerna som mycket väl bara är tänkta att visa på den nära vänskap och respekt som Kirk och Spock uppenbarligen har. Men det finns ett ”bevis” som är lite extra intressant, nämligen den gången när ingen mindre än Gene Roddenberry, mannen som skapade Star Trek, begav sig in i debatten på ett lite märkligt sätt. I samband med den första Star Trek-filmen, Star Trek: The Motion Picture, var det han som författade filmens officiella bokadaption, och som så ofta händer med bokadaptioner innehöll den delar som inte förekom i filmen. Detta inkluderade beskrivandet av tankar som karaktärerna i filmen hade. I filmens början försöker Spock genomgå en mystisk vulcan-ritual med avsikten att rensa sitt sinne från alla känslor. I boken får man veta vad Spock tänker när han ska påbörja sin ritual, och dessa tankar inkluderar följande:

”Jim! Goodbye, my…my t’hy’la. This is the last time I will permit myself to think of you or even your name again.”

“Jim” är i det här fallet Spocks gamla smeknamn för Kirk. Men vad betyder egentligen ”t’hy’la”? Passande nog lade Roddenberry in en ganska lång fotnot för att förklara just detta ord, och det är här som det blir riktigt intressant:

Editor’s note – The human concept of friend is most nearly duplicated in Vulcan thought by the term ”t’hy’la”, which can also mean ”brother” and ”lover”. Spock’s recollection (from which this chapter is drawn) is that it was a most difficult moment for him since he did indeed consider Kirk to have become his brother. However, because ”t’hy’la” can be used to mean ”lover” and since Kirk’s and Spock’s friendship was unusually close, this has led to some speculation over whether or not they had actually indeed become lovers. At our request, Admiral Kirk supplied the following comments on this subject:

”I was never aware of this ‘lovers’ rumor, although I have been told that Spock encountered it several times. Apparently, he had always dismissed it with his characteristic lifting of his right eyebrow, which usually connoted some combination of surprise, disbelief, and/or annoyance. As for myself… I have always found my best gratification in that creature called woman. Also, I would not like to be thought of as being so foolish that I would select a love partner who came into sexual heat only once every seven years.”

Så där har ni det: Kirks eget uttalande, författat av karaktärens skapare, om ryktena som tydligen florerade även i Star Trek-universumet om det eventuella kärleksförhållandet mellan honom och Spock. Mer officiellt än så kan det nog inte bli. Det intressanta med uttalandet är att det är allt annat än ett definitivt svar. Om Roddenberry ville skulle Kirk kunna ha sagt rakt ut ”Spock och jag är bara vänner” eller ”Spock och jag är kära i varandra”, men nu får vi istället ett något mer undanglidande svar, ”jag har hört ryktena”, ”Spock svarade genom att lyfta på ögonbrynet”, ”jag föredrar kvinnor”, och så vidare. Min tolkning är att Roddenberry inte ville stöta sig med några Star Trek-fans, speciellt då det till en stor del var de som gjorde att Star Trek överlevde bortom den ursprungliga TV-serien. Och det är mycket möjligt att den utopiska framtidsvision som han försökte beskriva med Star Trek inkluderade en större acceptans för kärleksförhållanden oavsett kön, även om det till denna dag inte har funnits någon uppenbart öppet homosexuell Star Trek-karaktär. Svaret som Kirk ger skulle kunna tolkas som hans sätt att säga ”jag har inget emot tanken”, alternativt ”det har du inget med att göra”. Så om Roddenberry inte verkade ha några problem med Kirks och Spocks eventuella hånglande, eller åtminstone inte brydde sig om det, varför skulle då Star Trek-nördar vara emot det?

Och nu har en ny generation unga heterosexuella kvinnor fått två nya unga attraktiva män, Chris Pine och Zachary Quinto, i rollerna som Kirk och Spock att fantisera över, så det kommer nog att finnas liv i detta potentiella par ett bra tag till.

Publicerat av Fredde