Märkliga-översättnings-teatern ger: ”Hob, Hobbit eller Homp?”

Som jag tidigare påpekat har jag svårt för översättningar av namn. Om en historia utspelar sig i Storbritannien bör väl karaktärerna heta vad de heter och inte få försvenskade namn även om texten är översatt till svenska? Varför Gilderoy Lockheart och Horace Slughorn från böckerna om Harry Potter fick byta namn till Gyllenroy Lockman och Horace Singelhorn på svenska kan jag inte riktigt förstå. Förklaringen är säkerligen att böckerna primärt riktar sig till barn, oavsett vilket språk de utkommer på och svenska barn betros inte med att förstå engelska namn. Ett annat exempel är Alastor ”Mad-Eye” Moody från samma bokserie. På svenska fick han behålla sitt vanliga namn men fick ett nytt smeknamn i form utav ”Monsterögat”. Smeknamnet var inte menat att vara ett kärleksfullt sådant och det beskrev det faktum att han låtit ersätta ett av sina biologiska ögon med ett magiskt dito som var oproportionerligt stort och såg obehagligt ut. På så vis var smeknamnet inget riktigt namn utan en beskrivning och således fick det översättas. För mig känns det ändå märkligt men jag förstår det beslutet bättre än att Gilderoy blev Gyllenroy.

I fantasivärldar är det talade språket dock öppet för tolkning. Det finns inget som säger att alla karaktärer i en påhittad värld talar ett språk som någon av oss egentligen förstår så därför bör namnen vara friare för översättning. Trots det tycker jag att man bör låta bli med det om det inte är absolut nödvändigt. Namnen reflekterar ju författarens språk och bör därför, i min ringa åsikt, förbli vad de alltid varit. I boken Soul Music (sv. Levande musik) av Terry Pratchett heter en av huvudpersonerna Imp y Celyn. Bokens tema är rockmusik och Celyn skall fungera som en analog för (bland andra) Buddy Holly. Han förklarar i berättelsen att hans namn egentligen betyder ”Bud of Holly”. På svenska blir det ”Skott av järnek” och där försvann förklaringen till varför hans vänner i fortsättningen kallar honom ”Buddy”. Den svenske översättaren av boken gjorde ett tappert försök att få rätt på det genom att ändra lite i dialogen så att namnet blir tydligare; ”Ett skott är ju ett bud om våren. Kanske skulle vi kalla dig Buddy?” Översättaren visade genom en asterisk precis hur han tänkt och hur originaltexten var och redan som trettonåring förstod jag hans belägenhet. Jag tycker att han gjorde helt rätt för sig.

Åter till titeln på dagens uppsättning, nämligen Hober.

I J.R.R. Tolkiens böcker om fantasivärlden Middle-Earth (Midgård på svenska) är hober centrala karaktärer. Både Bilbo och Frodo Baggins är av denna fiktiva ras. ”Hob” är den svenska översättningen av Tolkiens påhittade ord ”Hobbit” och är den som figurerar i trilogin Sagan om Ringen i översättning av Åke Ohlmarks. I boken The Hobbit (som både utspelar sig, skrevs och översattes innan Sagan om Ringen) heter de hobbitar på svenska. Då i översättning av Britt G Hallquist. Innan Hallquists översättning hette de ”Homper”, då översatta utav Thore Zetterholm men den översättningen blev inte långlivad. Exakt varför boken översattes igen vet jag inte men jag misstänker att det har att göra med att originalet reviderades efter att Sagan om Ringen publicerats för att passa bättre in med dess vuxnare ton och med dess avbildning av karaktären Gollum. Då boken gavs ut igen fick den sin nya översättning och Hallquist gjorde sitt bästa för att inte ändra på några namn. Förutom titeln på boken, det vill säga. Personligen, och gissningsvis för att jag läste Bilbo innan jag läster Härskarringen låter Hobbit mycket bättre än Hob i mina öron.

Ohlmarks, däremot är ett kapitel i sig. Han verkade så övertygad om att allt skulle översättas att jag är uppriktigt förvånad att han faktiskt lät karaktärernas namn förbli orörda. Till skillnad från Tolkiens eget språkbruk använde sig Ohlmarks av betydligt mer målande uttryck, vilket ofta gjorde att bitar som bara tog upp två, tre rader i det engelska originalet kunde ta upp mer än det dubbla i sin svenska form. Ett ganska stort misstag. Visst kan det vara svårt att matcha antalet bokstäver exakt men det faktum att böckerna blev längre på svenska bör ha gjort honom misstänksam. Men detta är långt från det enda rena misstaget i översättningen. Flera gånger glömde Ohlmarks vad han översatt Isengard till och lät det heta allt från Isengård, Isengaard och sitt originalnamn beroende på hur ofta det nämndes i ett kapitel. Staden Esgaroth fick på svenska heta Snigelöv (!) och enten Quickbeam fick byta namn till Snabba Solstrålen. De flesta av dessa märkliga översättningar verkar bero på att Ohlmarks valde att tolka samtliga namn som sammansättningar av engelska ord. I Quickbeams fall stämmer det alldeles utmärkt men det märkliga i översättningen blev istället att Ohlmarks antog att ordet ”beam” i sammanhanget antydde till en solstråle (sunbeam) och inte – vilket Tolkien senare påpekat – en trädbjälke. Att alla andra enter är döpta efter (som Tolkien uttrycker det) ”arboreala företeelser” eller för den delen det faktum att enter i sig är levande träd verkar Ohlmarks inte ha tänkt på. Vad gäller Esgaroth verkar det som att Tolkien antagit att stadens namn är någon slags förvanskning utav det franska ordet ”escargot”, vilket betyder just snigel.

Alla märkliga och faktamässiga översättningar åsidosatta är det allra märkligaste i hela historien det faktum att Ohlmarks blev uppriktigt förvånad när Tolkien uttryckte ogillande mot hans översättning och förbjöd honom att översätta några andra av hans böcker. Till detta hörde att Tolkiens svenska fans (läs; nördar) snabbt lärde sig att avsky den svenska översättningen och, på grund av den även Ohlmarks själv. Mycket elakt sades om Åke Ohlmarks och intressant nog blev hans svar på det hela att fördöma hela fantasygenren. Med boken Tolkien och den svarta magin (1982) försökte han övertyga världen att J.R.R. Tolkien, dennes familj och de litterära sällskap som grundats kring hans verk var all från en slags maffia till en hoper djävulsdyrkare. Trots detta var det först 19 år senare som en ny översättning utav ”Ringen-böckerna” kom ut på svenska. Denna gång hade alla böcker i serien översatts enhetligt och Tolkiens egna översättningsförordningar hade följts till punkt och pricka. På så sätt fick en Hobbit få vara en Hobbit även på svenska men Bilbo och Frodo fick byta efternamn till Säcker.

Man kan inte få allt.

Publicerat av Jönsson