Mord och mysticism i silvergruvans stad

I de nummer av serietidningen Agent X9 som jag har inhandlat då de innehållit serier om Dennis Gustafssons rådige Hälsingborgsbaserade bekämpare av övernaturliga fenomen (och ett och annat mer jordnära brott), Viktor Kasparsson, finns det även andra historier, främst i serieformat. Ett undantag till serieformatet har varit Pär Thörns så kallade ”mikronoveller”, väldigt korta berättelser om brottslingar som får vad de förtjänar, alltid med slutklämmen ”ordningen upprätthålls alltid”. Senare har det givits ut en bok med samma titel, men där är novellerna gjorda i form av serier, skrivna av Thörn och illustrerade av olika tecknare. En av tecknarna är Dennis Gustafsson, och den av Thörns historier som han illustrerat finns nu också i senaste numret av Agent X9. Det blev alltså dags för nytt inköp!

I ärlighetens namn gillade jag aldrig Thörns historier i textformat. De kändes för korta för att vara engagerande, och tycktes inte ha den där klassiska knorren på slutet som många gamla ”brott lönar sig inte”-historier brukar ha, där brottslingen faller offer för sitt eget övermod eller åker dit på något ironiskt sätt. Det är dock fullt möjligt att jag missat Thörns poäng, kanske är tanken snarare att vara en aning mer realistisk, så att en i ena stunden framgångsrik brottsling senare helt enkelt förstörs av den kriminella värld han lever i. Och det verkar som att han har någon speciell avsikt med historiernas korthet också, även om jag inte fattat det. Jag har hur som helst bara läst två av dessa historier, så jag kan knappast komma med någon recension av hela hans författarskap. Kanske hade någon annan av hans mikronoveller intresserat mig mer.

Det är också mycket möjligt att Thörns historier gör sig bättre i serieformat. Hans korta, sakliga text verkar ge tecknarna möjlighet att ge historierna sin egen prägel. Detta verkar i alla fall ha varit fallet med historien som Gustafsson illustrerat, ”Människojägaren”. Just denna historia handlar intressant nog om en verklig brottsling, Sigvard Thurneman, som var ledaren för den ökända Salaligan på 30-talet. Serien sammanfattar i princip på fyra sidor ligans uppgång och fall, och verkar passa Gustafsson perfekt. Det är ju en verklighetsbaserad berättelse som utspelar sig på 30-talet, och handlar om en liga som tydligen ägnade sig en del åt ockultism och mysticism utöver mord och rån. Det enda som saknas är att de skulle komma från Helsingborg, i det här fallet blir det i stället Västmanlandsstaden Sala som skildras i 30-talsversion på Gustafssons vanliga välgjorda sätt. Som tidigare förklarats här på bloggen är en av sakerna som tilltalar undertecknad allra mest med Gustafssons serier det faktum att de utspelar sig i mina hemtrakter, så miljöerna känns igen trots tidsskillnaden. Jag misstänker att eventuella Salabor som läser denna serie kan tilltalas av den på samma sätt.

Men trots att serien alltså utspelar sig mer norrut får ändå Viktor Kasparsson medverka på ett hörn (han är ju inte främmande för resor), och lära Thurneman att man inte kan leka med det ockulta hur som helst. I det här fallet verkar det som att det är den kepsbeklädde Helsingborgaren som ser till att ordningen, som alltid, upprätthålls.

Publicerat av Fredde