Vem spelar skurken? – Mr. Freeze

I Batmans relativa ungdom var det inte ovanligt att seriens skapare valde att då och då ge honom lite mer skämtsamma skurkar att slåss mot för att balansera upp de mer klassiska. En av dessa skurkar som inte var menade att tas på allvar var Mr. Zero som introducerades 1959. Hans bakgrund var relativt enkel för att vara en superskurk – ett experiment med en så kallad ”frys-pistol” gick snett och gjorde så att dess skapare inte längre kunde överleva i plusgrader. Således tillverkade han en kylningsdräkt och gav sig ut på stan för att begå lite brott. Vem skulle inte gjort samma sak?

Faktum är att i seriernas värld lyckades Batman kurera forskaren redan efter första sammandrabbningen men tack vare karaktärens relativa popularitet skulle forskaren fortsätta att drabbas av liknande olyckor och återvända för att terrorisera Gotham City flera gånger till. Fast ”popularitet” är nog ändå en överdrift när jag tänker efter. Mr. Zero blev aldrig särskilt populär. Särskilt originell var han inte heller eftersom hans ”superkraft” redan vid det här laget användes flitigt av flera andra skurkar. Det var mest på sin plats att varje hjälte skulle ha en skurk med is-tema. Om sanningen skall fram så var det dock Mr. Zeros status som skämtskurk som gjorde att han överhuvudtaget fick sig en karriär utanför serietidningarna. Han saknade en ordentligt tragisk ”backstory” och skaparna av TV-serien Batman (1966) valde att göra honom till en av sina återkommande skurkar just därför. De passade även på att döpa om honom till Mr. Freeze. Något som serietidningarna anammade direkt.

I sitt första framträdande i serien spelades Mr Freeze utav skådespelaren/sångaren/kompositören George Sanders (som även gjorde rösten till Shere Khan i Disneys Djungelboken). Avsnittet ”Instant Freeze” inleddes intressant nog med att Mr Freeze använde en eldkastare för att smälta all is i en ishall men gick snabbt tillbaka till sin vanliga gimmick. I avsnittet kallades han flera gånger för Dr. Schivel men det namnet fick aldrig något riktigt genomslag. Vid det här laget verkar han nämligen inte ha haft något officiellt alter ego. Något som däremot fick genomslag var rösten Sanders använde för rollen. Sanders valde att låta Freeze bryta ganska grovt på tyska. Knappast ovanligt för ”galna vetenskapsmän” som Freeze men förvånansvärt effektivt i kombination med det i övrigt väldigt värdiga sätt han spelade rollen. Det krävs en viss sorts skådespelare för att men tysk brytning kunna säga orden ”First I toy. Then I destroy.” och faktiskt få det att fungera. Sanders medverkade dock bara i ett dubbelavsnitt och redan vid ”Snögubbens” andra framträdande var han ersatt utav regissören Otto Preminger som inte behövde lägga till med någon tysk brytning då han redan bröt ganska friskt på ukrainska. Hans kostym ändrades också så smått. Istället för den kupolformade hjälmen fick han en kylkrage för att hålla sitt nu skalliga huvud kallt. Sanders ville inte raka huvudet för att likna sin serietidningsförlaga men då Preminger redan var skallig passade han utmärkt. I Premingers skepnad, förmodligen på grund av den tunga brytningen och de stora ögonbrynen var Mr. Freeze kusligt lik den ungerske skådespelaren Bela Lugosi, förmodligen mest känd som Greve Dracula i filmen från 1931 och som en rad galna vetenskapsmän efteråt. Preminger verkade strunta i att försöka få Freeze att verka sofistikerad och gick istället på att vara så obehaglig och diabolisk som möjligt. Permingers version fick även den endast ett dubbelavsnitt på sig att hävda sin plats och nästa gång Mr. Freeze dök upp var också hans sista framträdande i TV-serien Batman. Då spelades han utav veteranen Eli Wallach. Wallachs version var grovt överspelad med stora handrörelser och en återgång till den tyska brytningen som Sanders använde. I det här fallet dock ännu mer överdriven så till den milda grad att vissa ord knappt gick att tyda. En humoristisk drift med hur engelskspråkiga människor utgår från att tyskar låter när de talar engelska. Wallachs version var förmodligen den som passade bäst samman med seriens kitchiga ton och det syntes att Wallach hade roligt när han gjorde det. Tyvärr räckte det inte hela vägen och Wallachs dubbelavsnitt skulle bli hans enda.

Mr. Freeze porträtterades alltså på tre väldigt olika sätt mellan -66 och -68. Sanders version var lugn och belevad, lite som en klassisk Bond-skurk. Permingers var klassiskt ondskefull, likt Professor Vornoff från Bride of the Monster och Wallachs var överdriven och komisk på ett sätt som sorgligt nog skulle anammas utav en annan skådespelare längre fram, men där är vi inte än.
Problemet var dock att ingen av de tre versionerna riktigt hade den energi och gnista som många andra av seriens skurkar hade. Med ett vissta undantag för Wallach så fungerade de bra men inte så väl i sitt ”kitchiga” sammanhang. Där exempelvis Burgerss Meredith (Penguin) och Frank Gorshin (Riddler) räckte gott och väl för att bära ett helt avsnitt var Mr. Freeze aldrig mer än en ”villain of the week”. På grund av detta förblev Freeze i bästa fall en B-skurk även i serietidningarnas värld även en bra tid framöver.

1969 dök Mr. freeze upp för första gången i animerad form i den tecknade TV-serien The Batman/Superman Hour. Likt i princip alla skurkar i den serien gjordes hans röst utav veteranen Ted Knight (som intressant nog aldrig spelat Starman). Till denna roll valde Knight att bryta normen genom att inte ge Freeze en tysk brytning utan istället en mix mellan brittisk och amerikansk, med bombastiska rullande R och en storslagen röst inte helt olik Brian Blessed. Rösten fungerade alldeles utmärkt för den enkla ”gimmick-skurk” som Mr. Freeze fortfarande var på den tiden men var egentligen inget speciellt, då rösten i sig inte avslöjade vad för en karaktär Mr. Freeze var tänkt att vara. Men karaktären var som sagt vid det här laget fortfarande inget mer än sin gimmick, så Knight hade inget direkt att jobba med heller. Rent visuellt liknade Freeze bara en fet, skallig man i en overall. Inget speciellt där heller.

Sitt nästa framträdande gjorde Freeze nästan tio år senare i The New Adventures of Batman (1977). Den här gången gjordes hans röst utav Lennie Weinrib, som valde ännu en ny brytning. Nu var Mr. Freeze plötsligen ryss. Visuellt var utformningen i princip densamma som tio år tidigare med undantaget att Freeze såg en smula mer muskulös ut under sin helvita dräkt. Denna version utav Freeze besatt dessutom ett sinne för humor och skämtade gärna med sina underhuggare. I sitt första framträdande satt han till och med och fläktade sig med en isglass. Rösten, likt den övergripande framställningen av Freeze var fånig, utan något spår utav realism. Den var med största sannolikhet tänkt endast som en gimmick och inget mer.

Det var först 1992 som Mr. Freeze skulle få ett ordentligt alter ego och en ordentlig bakgrundshistoria. I avsnittet Heart of Ice från Batman: The Animated Series introducerades forskaren Victor Fries (gissa hur efternamnet skall uttalas) som mer än något annat sökte efter ett sätt att bota sin dödligt sjuka hustru Nora. I sin fattigdom använde han utrustning från företaget han jobbade på för att hålla henne permanent nedfrusen för att hindra sjukdomen från att spridas. Men företagets snåle VD, Ferris Boyle (vars röst gjordes av ingen mindre än Mark Hamill) upptäckte experimenten och satte stopp och kalas för det hela. I ett desperat försök att rädda sin hustrus liv slogs Victor tillbaka men fann sig besegrad och lämnad att dö med sin fru när kyltanken exploderade. Olyckan tog dock inte hans liv utan gjorde honom istället immun mot kyla och oförmögen att leva i annat än minusgrader och så var vi tillbaka där vi började. Victors röst gjordes av nu nyligen bortgångne Michael Ansara som kanske är mest känd som Kang, Star Treks första klingon (även om han egentligen var den andra men det är inte vad vi skall prata om nu). Det var inte vara bakgrundshistorian som gjordes om utan i princip allt som hade med Mr. Freeze att göra med undantag för fryspistolen och svagheten mot värme. I Ansaras tappning bröt Fries inte på tyska eller för den delen något annat språk. Rösten han gav till Fries före olyckan var timid och vänlig med värme och kärlek till sin sjuka hustru men efter transformationen till Freeze blev rösten kall och känslolös. Totalt oförstående för andras känslor och viljor, endast driven av viljan att hämnas på mannen som förstörde hans liv. Avsnittets författare Paul Dini spelade tungt på hur fruktansvärt det måste vara att aldrig kunna röra en annan människa eller få känna någons varma hud mot sin egen och det återspeglades oerhört bra i Ansaras röst. Freeze modellerades även om utseendemässigt av serietecknaren och författaren Mike Mignola (skaparen av Hellboy) som gav honom en slags retro-futuristisk (om det nu finns ett sådant uttryck) och avskalad stil. Avsnittet Heart of Ice vann en Emmy för sitt manus. Kort sagt tog Batman: TAS en karaktär som i princip bara var sin gimmick och skapade en av DC Comics mest tragiska figurer. Rösten Ansara gav honom skulle komma att bli ikonisk och har i mina ögon aldrig överträffats. Denna version blev så populär att serietidningarnas Mr. Freeze (som fortfarande var en halvtaskig gimmick-skurk) dödades av utav Jokern så att en ny version, en som var en exakt kopia utav TV-seriens kunde göra entré. Även om Mr. Freeze användes sparsamt i serien så fick han faktiskt huvudrollen i den tecknade långfilmen Batman & Mr. Freeze: SubZero – en film ars distribution skulle komma att skjutas upp på grund av en annan film vi strax skall komma till.

När Batman: The Animated Series fick sin efterlängtade fjärde säsong designades flera utav karaktärerna om och även om förändringen utav Freeze egentligen var minimal så tycker jag att det var till det sämre. Både i sin dialog och i sitt uppträdande blev Freeze mer och mer mekanisk, likaså it sitt utseende. Så till den milda grad att han tillslut förlorade sin kropp och blev reducerad till ett huvud på mekaniska spindelben. Även om rösten fortfarande var perfekt var utformningen inte längre så snygg. Denna version utav Mr. Freeze gjorde även ett gästspel i Batman Beyond där han fick lite upprättelse.

I seriens svenska dubb gjordes Mr. Freeze utav skådespelaren Fredrik Dolk. Dolk lyckades faktiskt översätta Ansaras kallas röstläge och känslokalla spel. Dolk spelade även Harvey Bullock.

Och så kommer vi alltså till det vi fruktade. Nämligen den undermåliga spelfilmen Batman & Robin från 1997, i vilken titelkaraktärerna inte bara mötte Poison Ivy och Bane utan även naturligtvis Mr. Freeze. Spelad den här gången av ingen mindre än Arnold Schwarzenegger. Regissören Joel Shumacher försökte sig på att återskapa den ”kitchiga” stil som gjorde TV-serien från 1966 så populär men blandade upp den med den mörka utformning och de tragiska bakgrundshistorierna som Batman TAS hade gjort populära. Det blev inte en helt fungerande mix. Freeze var fortfarande den en gång så timide forskaren Victor Fries men olyckan var den här gången självförvållad, vilket gjorde att ”hämnd på samhället” inte riktigt fungerade som drivkraft. Istället verkade Fries endast vara ute efter diamanter (eller om man vill använda ett engelskt slangord; ”ice”) och talade nästan exklusivt i is-relaterade ordvitsar. Ibland var det inte ens vitsar utan bara små påståenden.

”What killed the dinosaurs? The ice age!”

Serieforskaren Scott Tipton och många med honom menar att Arnold förmodligen hade kunnat bli en ganska bra Mr. Freeze om bara manuset hade varit bättre. Jag kan förstå hur de menar eftersom Arnold kan tala precis så känslolöst och mekaniskt som Batman TAS och Michael Ansara hade etablerat och han kan göra det bra. Men när Arnold fick rollen (istället för Patrick Stewart som tydligen var tillfrågad) skrev man om manus för att anpassa det till honom. Med andra ord var det då de skrev in alla ordvitsarna. Hans kyldräkt (som aldrig riktigt har sett snygg ut i live action) blev om möjligt ännu fulare och klumpigare än den varit på 60-talet. En plastig självlysande sak som Arnold (till sitt försvar) lyckades röra sig ganska bra i men som slutligen bara såg ut som ett hinder och inget annat. Detta kombinerat med scener med Freeze i sitt gömställe där han rökte cigarr och småpratade med vackra unga flickor och tvingade sina hantlangare att sjunga visor om snö gjorde att man tappade bilden av den tragiske skurken som bara vill rädda sin hustru. När han dessutom trodde att hans hustru dött började han samarbeta med Poison Ivy. Två skurkar som verkligen inte borde komma överens.

Jag skulle kunna prata i timmar om varför varenda liten scen i Batman & Robin är fullständigt urblåst men jag skulle knappast vara den första och vi skulle komma ifrån ämnet allt för mycket. Vi är ju här för att prata om Mr. Freeze och det skall vi fortsätta med men eftersom Batman & Robin mer eller mindre dödade Batmans filmfranchise så får vi bege oss tillbaka till de tecknades värld.

I TV-serien The Batman från 2004 dök Mr. Freeze upp på nytt, den här gången med en ny röst, en ny utformning och en helt ny bakgrundshistoria. Man valde här att göra Freeze till en bankrånare som förolyckades när han flydde från Batman genom ett laboriatorium. Istället för en fryspistol och en dräkt designad för att överleva i plusgrader verkade denna Mr. Freeze kunna producera is med sin egen kropp och behövde således dräkten för att koncentrera sina förmågor. Intressant nog behöll man även ordvitsarna och det skämtsamma lynnet från tidigare inkarnationer. Denna Mr. Freeze var den raka motsatsen till Ansaras version. Vilket förmodligen var en smart idé. Inte för att jag tycker att den här versionen överhuvudtaget kan mäta sig med sin motsvarighet i TAS men den succén var också omöjlig att emulera. De provade någonting nytt och i sitt sammanhang fungerade det utmärkt. Rösten (för det är ju vad detta egentligen skall handla om) gjordes utav DC-veteranen Clancy Brown, som kanske är allra mest känd som Lex Luthor i Superman: The Animated Series och alla dess efterföljande serier. Han gjorde rösten obehaglig och viskande. Nästan som en kall vind som ger rysningar längs ryggraden. Men karaktären fick aldrig någon riktigt tragisk bakgrundshistoria eller något genuint obehagligt i sin framtoning så trots rösten fungerade det inte riktigt för mig. Designen på kostymen är dessutom skitful, men det är en smaksak.

2008 gav Batman: the Brave and the Bold sin humoristiska syn på Mr Freeze. Genom seriens gång dök Freeze up flera gånger men hade väldigt sällan några repliker. Vid sitt första framträdande var han klädd (och omnämndes) som Mr. Zero och vid sitt nästa hade han fått namnet Mr. Freeze och iklätt sig dräkten George Sanders version bar 1966. När Freeze väl hade repliker gjordes hans röst utav en annan veteran. Nämligen John DiMaggio, som förmodligen är mest känd som rösten till Bender i Futurama men för fans av Brave and the Bold är han alltid Aquaman. DiMaggio körde på säkra kort och lät Freeze återfå sin grova tyska brytning. Det måste dock tilläggas att när Freeze fick seriens version utav Sanders dräkt blev han otroligt obehagligt. Det lilla fönstret i hjälmen skuggade ansiktet och gjorde honom hemlighetsfull och omänsklig. Den viskande rösten var visserligen fånig med sin tydligt falska tyska men samtidigt fungerade den mycket väl med den omänskliga framtoningen. Man kan se framställningen av Mr. Freeze i Brave and the Bold som en resa genom karaktärens historia. Med början i en komisk B-skurk fram till dagens moderna tragiska figur. Att de valde att använda designen från 60-talet hade förmodligen mer att göra med seriens att övergripande design följde samma mönster.

2011 fick Mr. Freeze ännu en ny framtoning i TV-serien Young Justice. Som första skurk i det allra första avsnittet attackerade han Gotham City men blev ganska snabbt omhändertagen av Batman och Robin. Här gjordes rösten utav röstskådespelaren Keith Szarabajka. Freeze var egentligen aldrig i fokus i något avsnitt och varje gång han figurerade i serien var det tillsammans med DC:s andra köldbaserade skurkar (Captain Cold, Icicle Jr. och Killer Frost). Under seriens gång skulle det avslöjas att dessa samarbetade för ett gemensamt mål men de figurerade primärt som ”sidoskurkar”. Szarabajkas version utav Freeze var extremt lugn och planerande men tillät sig ändå att le och att avfyra en eller två vitsar. Det är oklart om det var meningen att han skulle vara den tragiske figuren eller den äldre varianten men Szarabajkas röst kändes aldrig som den var fri från känslor. Det kändes snarare som att han höll tillbaka dem för att visa sig lugn och oberörd och således verka farligare. Rösten fungerade men var absolut inget speciellt. Dräkten hade även den gjorts större och liknade faktiskt mer nästa inkarnation av karaktären på vår lista än något annat. Till och med i civila kläder såg den här versionen stor och klumpig ut. Mer som en hantlangare än ett kriminellt geni. Ingen favorit.

Mr. Freeze gjorde ett minnesvärt framträdande i Akham City, uppföljaren till det kritikerrosade TV-spelet Arkham Asylum. Den är gången gjordes hans röst utav Maurice LaMarche (Futurama, Pinky & The Brain). Freeze fungerar som en av spelets många bossar och för att besegra honom måste spelaren välja olika tekniker vid varje attack eftersom Freeze lär sig efterhand. Fighten kan bli riktigt svår om man inte passar sig. Denna inkarnation var i princip densamma som versionen som etablerades i Batman TAS och LaMarche gjorde sin egen version utav Michael Ansaras röst. Det var så likt för det mesta att jag misstänker att LaMarche (som är en extremt skicklig imitatör) helt enkelt valde att imitera sin föregångare. Således förde han egentligen ingenting nytt till bordet men om det fanns en röst att imitera för karaktären så vad det definitivt Ansaras. Vad gäller dräkten så ”beefades” den upp avsevärt. Faktiskt så till den milda grad att den nästan kom att likna Schwartzeneggers version. Till ett TV-spel är detta dock mer förlåtligt och designen till Akrham City var mycket snyggare än designen från Batman & Robin.

Slutligen bör nämnas att Mr. Freeze också gjorde ett gästspel i Robot Chicken: DC Comics Special, en pariodisk kortfilm där grabbarna från den populära TV-serien Robot Chicken tog sig an DC Comics universum. Han medverkade i en sketch tillsammans med tre andra köldbaserade skurkar (Captail Cold, Icicle och Chillblaine). Hans röst gjordes utav nördveteranen Nathan Fillion (som flera gånger spelat Green Lantern i andra animerade filmer). Fillions version bröt precis som många tidigare versioner på tyska. Det finns egentligen inte jättemycket att säga om den här versionen mer än att den fungerade väl i sitt sammanhang. Från en personlig synpunkt var det kul att höra Fillion prova att spela något annat än en självsäker hjälte och i mina ögon gjorde han det väldigt bra. Sketchen parodierar det faktum att DC har en hel del karaktärer med is-relaterade krafter (men lyckades glömma att ha med Killer Frost – dåligt!).

Avslutningsvis verkar det som att väldigt många som givit sig an Mr. Freeze har varit osäkra på hur karaktären bör tacklas. De som försökte innan 1992 hade inte mycket att börja med och var tvungna att hitta på en egen twist till en figur som egentligen inte hade någon. De som försökte efter 1992 hade ett omöjligt mål att nå upp till. Några provade helt andra saker och andra försökte emulera succén. I min ringa mening var Ansara den definitiva Mr. Freeze men många andra har givit sina unika försök. Man skall helt enkelt aldrig ge upp. Och hittar man inget som fungerar kan man ju alltid försöka sig på en tysk brytning.

Publicerat av Jönsson