Vem spelar skurken? – Doomsday

Låt oss lämna Gotham City för ett tag och istället besöka Metropolis – Supermans hemstad. När Batman låg hemma i sin grotta och försökte repa sig från sin brutna rygg (se; Bane) hade Superman också tagit sig ett år fritt från brottsbekämpning. Batmans svåra skada till trots var Supermans ursäkt en smula bättre. Han var nämligen död.

Jag kanske skall förklara det där lite bättre. I början av nittiotalet ansåg DC Comics att deras två mest populära karaktärer behövde ta en liten paus. Den vanligaste förklaringen är att eftersom både Stålmannen och Läderlappen medverkade i så många olika månatliga tidningar blev det svårt att komma på nya berättelser och DC:s författare ville prova nya saker. Eftersom man inte kan ha ihjäl Batman (det går inte, tro mig) fick han nöja sig med en ryggskada medan Superman drog det kortare strået. Frågan blev då hur man skulle ha ihjäl mannen av stål när halva hans grej är att han är osårbar, så precis som med Batman skapades en ondskefull motpol som skulle göra jobbet åt dem. I Supermans fall var det Doomsday – ett monster skapat genom forcerad evolution av en galen vetenskapsman någonstans ute i rymden. Ett nyfött barn sattes ut helt ensamt på en planet fylld med livsfarliga rovdjur och blev föga förvånande dödat. Dess DNA samlades upp och klonades och processen upprepades om och om igen tills att barnets DNA utvecklats och vuxit sig starkt nog för att barnet skulle kunna undvika faran och överleva. Låt oss låta bli att fråga oss huruvida det verkligen är så DNA fungerar för svaret blir nog på tok för tråkigt. Resultatet av detta hemska experiment blev varelsen Doomsday. Mentalt var Doomsday nästan helt blank. Allt han visste var att överleva och att döda allt som kom i hans närhet. Således dödade han sin skapare och flydde och efter många om och men landade han på jorden där han bankade skiten ur hela Justice League och tog sig till sist an Superman på Metropolis gator. Striden varade väldigt länge och tillslut lyckades Superman faktiskt besegra Doomsday men det kostade honom hans liv. Det skall väl också poängteras att Superman faktiskt inte var död, även om DC gjorde sitt allt för att sälja idén (de sålde till och med svarta band med Supermans logo på) och gjorde comeback i serietidningarnas värld drygt ett år senare. Trots att det bara visade sig vara en skendöd (även om DC fortfarande vidhåller att han faktiskt var död och kom åter till livet på något mirakulöst sätt) har Doomsday skrivit in sig som en permanent del i karaktärens värld och många versioner utav Superman i andra medier har använt sig av honom och det är dem vi skall titta på idag.

Sitt första framträdande utanför serietidningarna gjorde Doomsday i animerad form i TV-serien Justice League (avsnittet ”A Better World”). Serien lät honom tillsynes behålla sitt ursprung även om det inte expanderades på. Han dök upp ur en gigantisk meteorit som kraschade på jorden och det första han gjorde när han vaknat var att ge sig ut på jakt efter Superman. Vad han mötte var dock inte den Superman han sökte utan en alternativ sådan från en parallell jord. Utan  att gå in för mycket på detaljer (för det pallar vi verkligen inte) kan jag förklara att avsnittet primärt handlade om hur medlemmarna i Justice League av misstag hamnade i en parallell verklighet där de mötte den världens motsvarigheter till sig själva. Dessa hjältar hade dock utsatts för någon slags stor (och spoilerfylld) tragedi och hanterat den genom att ta över planeten de lovade att beskydda och infört en totalitär regering med sig själva i spetsen. På grund av detta hade de döpt om sig till Justice Lords och deras plan var att sprida deras vision till alla andra verkligheter. DC jobbar mycket med parallella jordar, just go with it. När Doomsday attackerade Superman fick han istället tampas med hela uppsättningen av Justice Lords och efter en förvånansvärt kort strid lyckades de inte bara besegra honom utan Superman lyckades även med konststycket att lobotomera honom med sin värmesyn. I första manusutkastet skulle han faktiskt till och med döda honom men det gick censorerna inte med på. Det hela resulterade i en minst sagt snörplig twist på hela Doomsdays karaktär, något som garanterat var gjort avsiktiligt för att visa hur starka och hur skrupelfria de totalitära Justice Lords hade blivit. Doomsday gick alltså från att vara varelsen som dödade Superman till att vara ett sidospår i en annan historia. Hans röst gjordes i avsnittet utav skådespelaren och kampsportaren Michael Jai White, som nu spelar Bronze Tiger i TV-serien Arrow. Hans röst var definitivt väldigt ”bad-ass” (i brist på bättre ord) men den var på intet sätt omänsklig eller monstruös och i mina ögon skar det sig lite med Doomsdays utseende. Visserligen spelade serien honom mer som någon slags intergalaktisk krigare än en hjärnlöst monster men för mig verkade det ändå lite konstigt. Med det sagt var hans röst som sagt väldigt cool och sättet han spelade det på var väldigt samlat, vilket gav en bra kontrast till vad han faktiskt gjorde men hans medverkan i avsnittet var dock allt för kort för att riktigt kunna se vad han skulle kunna ha gjort med karaktären.

Lyckligtvis gjorde Doomsday comeback i seriens uppföljare Justice League Unlimited. Där avslöjades det att seriens Doomsday faktiskt var mycket mer annorlunda från sitt ursprung i serietidningarna än vad som hade antytts i hans förra framträdande. Doomsday var en genmanipulerad klon utav Superman som skapats utav ett skuggkabinett i USA:s regering vars syfte var att hålla Justice League i schack om de någon gång bestämde sig för att sluta vara snälla och prova att vara onda istället. Avsnittet ”The Doomsday Sanction” knöt alltså Doomsday ännu närmre till Superman än han tidigare varit. Klonen utsattes för tortyr redan från sin skapelse och det enda han fick lära sig var att associera sitt hat med sitt ursprung och med Superman. Inte så förvånansvärt att han ville ha ihjäl Stålis under sådana omständigheter. Klonen gjorde naturligtvis revolt mot sina herrar och försökte fly men sköts ut i rymden i en raket (som han senare deformerade från insidan så till den milda grad att den kom att likna en meteor …än en gång, just go with it) och kraschade tillslut på jorden igen. I avsnittet avslöjades även att samma skuggkabinett opererat på den lobotomerade Doomsday och givit honom åter sina sinnen. Han rymde naturligtvis igen och gav sig ånyo på Superman. Rösten gjordes fortfarande utav White men för detta framträdandet valde de att förvränga hans röst och göra den mycket mer omänsklig. Det var det lilla extra som behövdes för att det skulle fungera för mig. En allt för mänsklig röst gjorde att han förlorade lite av det som gjorde honom skrämmande men nu var han ett monster på alla sätt. De gjorde till och med en liten snygg nickning till hans forcerade evolution genom att hans panna nu härdats så att Supermans värmesyn inte längre kunde tränga igenom. I och med att han nu blivit en slags Supermans onda tvilling (dock inte Bizarro, som vi absolut skall prata om i en senare artikel) blev han plötsligen mycket mer intressant. Han kom att representera allt som kunde gå fel med Superman om han inte aktade sig och Superman själv insåg att trots all skada Doomsday kunde åstadkomma så kunde han inte döda honom. I slutändan förpassades han till The Phantom Zone (där han faktiskt var kvar i en liten cameo i TV-serien Legion of Super Heroes) och dök aldrig upp igen i The DC Animated Universe.

I den tecknade långfilmen Superman: Doomsday som kom ut 2007 återberättades Doomsdays ursprung (om än en förenklad version utav det).

Designen på samtliga medverkande karaktärer var förvillande lik den design som använts till Superman: The Animated Series men skådespelarna var utbytta och den skulle inte utspela sig i det som kollektivt kallades för The DC Animated Universe utan skulle vara en helt fristående film, vilket blev en smula förvirrande i början. Designmässigs liknade Doomsday sina tidigare varianter med undantag för att hans byxor blivit svarta istället för gröna. Som filmens titel antyder är handlar den om Supermans första möte med Doomsday och hans död men Doomsday i sig var extremt anonym i filmen. Dessutom medverkade han bara i filmens första akt. Förutom att Lex Luthor fann honom i ett kraschat rymdskepp förklarades ingenting mer och Doomsdays dialog bestod i princip bara i vrål som lät så djuriska att jag inte tror att han hade någon röstskådespelare. Doomsday var, precis som han alltid varit bara en ”mcguffin” för att berätta historien om hur Superman dog. Det finns tyvärr inte särskilt mycket mer att säga om detta framträdande.

Filmen var dock inte utan små roliga referenser lite överallt i bakgrunden. Min absoluta favorit var när Toyman (en annan klassisk Superman-skurk, här spelad av allas vår John DiMaggio) försökte ta över Metropolis med en gigantisk mekanisk spindel. När Superman besegrat honom utbrast en man i folkmassan;

”Like we really needed him to bust up a giant mechanical spider, right? Lame.”

Mannens röst gjordes (naturligtvis) av Kevin Smith.

Doomsday medverkade även på sätt och vis i den tecknade filmen Superman/Batman: Apocalypse i form utav en armé utav kloner skapade av Darkseid (DC:s ondaste onda och ett föremål för en framtida artikel). Klonerna var identiska med Doomsday men helt stumma. De inte ens stönade eller grymtade. Och de var förvånansvärt lätta att besegra så i slutändan var de ganska meningslösa för filmen. Det fanns ingen som helst anledning till att den attackerande armén skulle vara en hoper Doomsday-kloner. De kunde lika gärna ha varit Darkseids vanliga hantlangare, vilket gör att man måste ställa sig frågan; Varför använda Doomsday om man inte skall använda Doomsday? Jag har tyvärr inget bra svar. Filmen i sig var dock hyfsad.

Doomsday gjorde sin ”live action”-debut i TV-serien Smallville. I seriens åttonde säsong fungerade Doomsday som huvudskurk men en hel del förändringar hade gjort till karaktären. För det första hade Doomsday ett mänskligt alter ego vid namn Davis Bloom. Denna form spelades utav skådespelaren och musikern Sam Witwer (som bland annat spelade huvudpersonen i Star Wars: The Force Unleashed). Bloom spelades som ovetande om sitt ondskefulla alter ego genom att han fick minnesförlust vid varje förvandling. Jag kommer dock inte att prata mycket mer om denna, Doomsdays mänskliga sida eftersom den här artikeln handlar om monstret och eftersom Witwers tolkning av en man som förvandlas till ett monster var helt ok, men ingenting speciellt. I sin mer igenkännbara form spelades Doomsday utav stuntmannen Dario Delacio, som spelade honom som stum och förvånansvärt orörlig. Doomsday visade sig vara genetiskt framställd från DNA från ”Kryptons farligaste djur” utav en annan av Supermans fiender, General Zod. Den mänskliga delen av Doomsday visade sig dock vara oskyldig till vad monstret gjorde så serien skapade i varje fall lite intressant drama på den punkten. Smallville var aldrig egentligen menad som en actionserie och det blev extremt tydligt i Clark Kents (för i Smallville kallade han sig aldrig Superman) slutstrid med Doomsday i slutet av säsongen. Trots en förmodligen begränsad budget och serietidningsförlagans väldigt överdrivna fysik så lyckades smink och kostym göra en version utav Doomsday som faktiskt såg ut att vara trogen sitt original. Tyvärr såg detta inte helt snyggt ut men de valde att filma honom i konstiga vinklar och i dålig ljus eller med ansiktet skuggat, vilket fick det hela att fungera lite bättre. Själva slagsmålet i sig var dock extremt klumpigt och styltigt. Effekterna kändes framstressade i sista sekund och hela fighten saknade tyngd så det kändes aldrig för mig som att där var något att oroa sig för. Som tidigare påpekat var Smallville heller aldrig någon actionserie så det kanske är förståeligt men då kanske de borde funderat på att inte ha med Doomsday överhuvudtaget. Vad jag dock ger dem är att de provade någonting nytt med karaktären för att passa in honom i sin version utav Superman. Huruvida det var bra eller ej skall nog jag, som aldrig varit något fan utav Smallville inte uttala mig om.

Doomsday har medverkat i flera TV-spel baserade på Superman och på DC:s universum, däribland The Death and Return of Superman, Justice League Heroes, DC Universe Online och Injustice Gods Among Us. I det sistnämnda gjordes hans röst utav röstskådespelaren Khary Payton (mest känd som Aqualad i Young Justice) men precis som med flera av hans framträdanden fanns där egentligen ingenting att recensera. Payton är en extremt duktig skådespelare men han gjorde inte mycket mer än att ryta och stöna och under den lilla dialog han hade var hans röst förvrängd till oigenkännlighet. Det passade utmärkt till Doomsdays monstruösa utseende (totalt oförändrat från serietidningarna) men det gav knappats Payton själv någon cred.

Sammanfattningsvis kan man definitivt säga att Doomsday har haft en karriär utanför serietidningarna men till skillnad från sin kollega Bane har den knappast varit särskilt utvecklande. Det känns som att Doomsday måste medverka så fort Superman gör det och att även om hans bakgrundshistoria (som redan från början var ganska blasé) har förändrats har hans utseende och sättet att spela honom förblivit detsamma. Problemet med Doomsday är att han egentligen bara har ett enda jobb; Han skall ha ihjäl Superman. Sedan är han liksom klar och bör inte användas igen. Varje gång han dyker upp efter det så vet man att han en gång hade ihjäl Superman och om han inte lyckas igen har han antingen blivit sämre eller så hade han tur första gången. Båda förklaringarna gör honom mindre cool. Filmerna, TV-serierna och TV-spelen är dock långt ifrån ensamma om att missbruka Doomsday, serietidningsförfattarna själva har plockat tillbaka honom flera gånger och varje gång har det förtagit lite av hans status som hjältemördare. Detta var ingen direkt enkelt artikel att skriva, för som ni märker har Doomsday för det mesta spelats tämligen fåordigt, vilket inte riktigt givit mig särskilt mycket att recensera men intressant då den givit mig en chans att titta på vad Doomsday egentligen är för karaktär. Trist bara att svaret var ganska intetsägande.

Har ni några andra tips på skurkar från DC Comics universum som ni vill att jag skall ta en närmre titt på så hojta till!

Publicerat av Jönsson