X-COM-historia: Rebelstar Raiders

Förra året släpptes datorspelet XCOM: Enemy Unknown, och i år släpptes ett spel som jag skrivit om tidigare här på bloggen, The Bureau: XCOM Declassified. Båda dessa spel var tänkta att återuppliva den gamla spelserien som oftast brukar stava sitt namn X-COM (vilket står för Extraterrestrial Combat). Och det är en gammal spelserie, kanske till och med äldre än de flesta vet. Jag tänkte ägna en serie blogginlägg till att ta en titt på spelen i X-COM-serien, men de första inläggen kommer att handla om spelen som kan sägas vara föregångarna till X-COM.

Saken är nämligen den att X-COM-spelens koncept och spelmekanismer kan sägas ha skapats av en person, engelsmannen Julian Gollop. Han höll på att göra spel redan på 80-talet, och det var däromkring som fröet till det som skulle bli X-COM såddes. Gollop verkar ha en förkärlek för turordningsbaserade strategispel, både elektroniska och icke-elektroniska, och hans tidiga spel verkar ha varit tänkta att vara försök att översätta brädspel till den då nya datorvärlden. Faktum är att en del av hans datorspel publicerades av Games Workshop, företaget som kanske är mest känt för sina miniatyrkrigsspel som Warhammer. Gollops första spel som kan sägas ha en koppling, om än en avlägsen sådan, till X-COM heter Rebelstar Raiders, och gavs ut till den klassiska brittiska hemdatorn ZX Spectrum, datorn där många kända brittiska spelskapares karriärer föddes.

Rebelstar Raiders är alltså ett turordningsbaserat krigsspel där en spelare styr titelns rebeller och en annan det onda imperium som rebellerna måste bekämpa. Faktum är att det inte går att spela spelet mot datorn, man måste vara två människor för att kunna spela det, såvida man inte vill spela mot sig själv. Men så fungerade ju de miniatyrspel som Gollop tog sin inspiration från, så varför inte? Spelarna turas om att ge order till sina soldater, som alla kan gå ett begränsat antal steg och/eller utföra ett visst antal handlingar varje runda, vilket i det här spelet innebär att skjuta mot motståndarna. Det är detta strategiska moment, att man måste hushålla med ens soldaters ”movement points” så att de har tillräckligt med dem för att både gå och skjuta, som är själva grunden i det spelsystem som en dag skulle utvecklas till X-COM.

Det finns också andra detaljer som gör spelet intressant för sin tid. Varenda soldat har ett namn, vilket gör det möjligt att man som spelare kanske får en viss känslomässig koppling till de små gubbarna på skärmen, och blir lite ledsen när soldaten som hjältemodigt tagit sig långt in i fiendebasen blir nedskjuten. En annan intressant sak är att det finns tre stycken kartor att spela på, som alla har specifika uppdrag (förstör fiendens dator, överlev fiendens attacker ett visst antal rundor), så att det inte enbart handlar om att ta kål på varenda fiendesoldat. Kartorna har en massa väggar och andra prylar som kan vara i vägen för soldaterna, men vissa av dessa kan man spränga för att ta sig framåt. Alla dessa saker skulle komma att utvecklas i Gollops framtida spel, som vi kommer att se.

Då Rebelstar Raiders är ett av de första försöken från en ung spelskapare på 80-talet är det dock nog inte många som är intresserade av att prova det idag (speciellt inte då man måste vara två för att spela det). Det är ganska primitivt jämfört med vad som komma skulle, och samtidigt känns det ganska omständigt då varje sida kan ha mer än 20 soldater att hålla reda på, vilket gör att jag misstänker att det är ganska tidskrävande. Denna omständighet är något som Gollop dock skulle råda bot på i sitt nästa spel.

Nästa gång: Kaos regerar!

Publicerat av Fredde