Spelet Lords of Chaos är uppföljaren till Julian Gollops gamla roliga spel Chaos: The Battle of Wizards, och likt sin föregångare är det inte ögonblickligen uppenbart hur det är besläktat med de framtida X-COM-spelen. Det finns dock ändå en del intressanta likheter som gör att jag känner mig tvungen att ta med spelet i denna överblick över X-COM-spelens historia. Jag säger ”tvungen”, då jag trots spelets intressanta nyheter och överlag ganska hyfsade design har ett stort problem med det, som gjort att jag bara ägnat väldigt lite tid åt att spela det, till skillnad från de andra spelen som tagits upp hittills. Det är dock möjligt att detta är ett problem som beror på att jag missat något eller inte tagit mig an spelet på rätt sätt, vilket läsaren själv får avgöra. Men låt oss börja med det som Lords of Chaos gör rätt.
Grundscenariot i Lords of Chaos är detsamma som i Chaos: Ett gäng magiker duellerar mot varandra genom att kasta eldklot, trolla fram träd och murar, men främst genom att frammana olika typer av varelser och därmed bygga upp små arméer att ta sig an motståndaren med, på turordningsbaserat sätt. Likt Chaos får du även här först designa din magiker, men där detta i det tidigare spelet endast handlade om att ge magikern ett namn och ett utseende, innebär det nu också att bestämma hens förmågor. Likt i ett rollspel får du välja hur höga siffror magikern ska ha i olika förmågor, och även välja exakt vilka trollformler denne börjar spelet med. Detta innebär direkt ett nytt sätt att tänka jämfört med föregångaren, där du blev tilldelad trollformer slumpmässigt (även om du har möjligheten att välja att få slumpmässiga trollformer i Lords of Chaos också), och innebär att du kan tillbringa mycket mer tid vid trollkarlsdesignen innan själva spelet börjar, vilket säkert tilltalar vissa.
Det finns nu också ett antal olika kartor att spela på, till skillnad från den helt tomma världen i Chaos som man själv fick befolka med sina trollformler. När du valt en av dessa är målet inte enbart att klå upp de fientliga trollkarlarna, utan också att hitta en speciell portal på kartan som dyker upp efter ett visst antal rundor. En viktig nyhet är också att när du väl klarat av en karta får din magiker ”experience points” som kan användas för att uppgradera hens förmågor, och du kan sedan använda denna uppgraderade magiker på nästa karta. Spelar man kartorna i ordning bildas alltså ett större sammanhängande spel, till skillnad från alla de tidigare spelen vi tittat på, där man började om på nytt varje gång man valde en karta. Att på detta sätt knyta ihop striderna så att de hamnar i ett större sammanhang är nog Lords of Chaos mest intressanta bidrag till X-COM-historian, då det är något som X-COM-spelen skulle komma att ta tillvara på och utveckla mycket. Intressant är också att en del av kartorna i spelet nu också endast kan spelas mot datorn, inte mot andra mänskliga motståndare. Gollop tar alltså ännu ett steg närmare X-COM, där enspelarläget är det enda som finns.
Mycket av Lords of Chaos tar sin inspiration från Rebelstar-spelen och Laser Squad, så att din trollkarl och de frammanade monstrerna nu har ett bestämt antal handlingspoäng att spendera varje runda, det finns föremål de kan plocka upp (vissa trollformler kräver att man har vissa föremål), och de kan bara se begränsade avstånd. Till skillnad från Laser Squad kan dina trupper i Lords of Chaos dock inte vända sig åt olika håll, vilket gör att spelet känns lite mer primitivt än föregångaren. Tacksamt är dock att spelet har samma menysystem för att styra som Laser Squad, så att man inte behöver komma ihåg en himla massa olika tangenter för varje tänkbar handling. Lords of Chaos bidrar i sig inte med så många nyheter till det turordningsbaserade stridandet, förutom det faktum att vissa av dina varelser kan flyga, vilket innebär att kartorna teoretiskt sett existerar i tre dimensioner, även om detta inte representeras rent grafiskt annat med en symbol för att en varelse antingen är i luften eller på marken. I X-COM-spelen skulle flygande soldater få en betydligt större vikt och representeras desto bättre i grafiken.
På tal om grafiken så är den på det stora hela ganska hyfsad, men känns inte riktigt lika intressant som i det föregående Laser Squad, även om den naturligtvis är betydligt mer detaljerad än i det gamla Chaos. Dina monster kan som sagt inte vända sig åt olika håll, och representerar därmed bara av en enda ikon, som förvisso är något större än de små gubbarna i Laser Squad och dess föregångare. Lite synd är också att trots att karaktärsdesign-momentet har blivit så utvidgat så har möjligheten att bestämma utseendet på ens magiker tagits bort, nu kan de bara se ut på ett sätt.
Grafiken är dock inte det stora problem med spelet som jag nämnt ovan, det har i stället att göra med spelmekanismen. Saken är nämligen den att i alla tidigare spel som tagits upp har man kunna se vad som händer under motståndarens runda. I Chaos och Rebelstar-spelen fanns inga som helst synbegränsningar, så när datorn tog över kunde man se exakt var den flytta sina soldater och hur den anföll dina trupper. I Laser Squad kunde du ju bara se vad dina soldater såg, så här syntes bara fiendens manövrar när de var tillräckligt nära dig, men du fick i alla fall se när de började skjuta mot dig. Det märkliga med Lords of Chaos är att när det blir motståndaren runda blir skärmen helt mörk, och du får inte se någonting alls av vad som händer förrän det är din runda igen. Ett fiendemonster kan alltså springa fram till dig, slå på dig, och sedan springa och gömma sig igen, och du kommer inte att veta om vad som har hänt annat än när du ser att du nu har lägre hälsa, eller är död. Du har ingen aning om vilken fiende som anföll eller var den tog vägen, vilket jag tycker är väldigt konstigt. Spelet verkar alltså gå ut på att ständigt ha fienden i ditt synfält och hoppas att de inte gömmer sig under sin runda, då du i så fall inte har någon aning om vart de kan tänkas ha tagit vägen. När jag först spelade spelet trodde jag att detta var någon sorts bugg, men efter att ha gjort lite efterforskningar kom jag fram till att spelet är upplagt på detta sätt. Det känns som ett extremt steg bakåt för Gollop, och är en mekanism som jag inte kan se som annat än extremt frustrerande, och som i mina ögon gör spelet så gott som ospelbart. Som nämnts ovan är det mycket möjligt att jag missat någonting viktigt som förklarar denna märklighet, då jag efter några rundor gav upp spelet och inte har rört det sedan dess. Vilket är synd, då jag fann många bra saker med Lords of Chaos som skulle kunna ha gjort det till en värdig uppföljare till Chaos, och en mycket intressant del av X-COM-historian. Kanske kommer jag ge spelet en ny chans någon gång i framtiden, men jag känner mig mer lockad att spela lite mera Laser Squad, eller varför inte ett genuint X-COM-spel?
För nu har vi äntligen nått dit. Alla spelen som hittills har beskrivit i denna historieskrivning har varit föregångare till den faktiska X-COM-serien, men nu är det slut med det. Det kan vara värt att nämna att Julian Gollop vid det här laget har slagit sig samman med sin bror, Nick Gollop, och tillsammans skulle de börja utveckla spelet som de skulle bli allra mest kända för.
Nästa gång: Cydonia or bust!
Publicerat av Fredde 
Markera som oläst 
Mörkläggningen av skärmen och attacker i smyg låter lite läskigt. Var det kanske tänkt för att skrämma upp spelaren?
Torquemada är för övrigt ett riktigt bra trollkarlsnamn.
Jag tror inte det är menat att skrämma, då spelet i övrigt inte är något skräckspel, utan mer fantasy-strategi. Och om det är menat att skrämma så ursäktar det inte det faktum att det i princip gör spelet ospelbart, åtminstone för mig. Jag är fortfarande inte helt hundra på om det kanske ändå inte är någon sorts bugg som jag råkat ut för, eller att jag har missat något viktigt i manualen, men jag pallar inte att undersöka det närmare. Då spelar jag hellre en omgång Chaos till i stället. Mycket snabbare och lättare!