För några dagar sedan gick filmen The Thing på TV, men då menar jag inte John Carpenters klassiska skräckfilm från 1982, utan den film med samma namn från 2011 som var avsedd att utspela sig innan Carpenters film och handlar om hur folket på en norsk Antarktis-bas hittar ett kraschat UFO och en fasansfull utomjordisk livsform som kan imitera alla andra livsformer den kommer i kontakt med. Jag hade inte hört några goda ord om denna nyare film, men jag hade inget annan för mig just den kvällen, så jag tänkte ”varför inte”. Filmen visade sig vara ungefär vad jag förväntat mig, det vill säga en sämre version av Carpenter-filmen utan några egna intressanta nyheter. Där 80-talsfilmen till stor del bestod av en krypande paranoid skräck som då och då exploderar i fasansfulla blodiga scener då varelsen avslöjar sig och går till attack, består den nyare filmen mest av de blodiga scenerna med bara lite av paranoian och det ödesdigra lugnet.
Att filmen överhuvudtaget är en prequel är också ett problem i sig, då den försöker visa vad som ledde fram till den utbrända och övergivna norska basen som karaktärerna i Carpenters film hittar. Detta är egentligen tämligen onödigt, då själva poängen med den gamla filmen var att man fick några glimtar av att något fruktansvärt hade hänt (ett ohyggligt muterat lik, ett annat lik av någon som verkar ha begått självmord, en yxa fasthuggen i en vägg), och sedan var det upp till ens egen fantasi att fylla i luckorna. Hade den nya filmen kommit med något oväntat när det gäller detta så hade den kanske varit lite intressant, men i stället visar den att det som hände i den norska basen i princip var exakt samma sak som sedan händer i den amerikanska basen i 80-talsfilmen, fast mindre bra skildrat.
En sak som jag tyckte var synd och skam när jag såg filmen var att specialeffekterna i den till stor del bestod av datoranimationer. Inte så förvånande för en film från 2011 kanske, men i det här fallet känns det inte rätt då Carpenters film är speciellt känd för sina specialeffekter, specialeffekter som bestod av extremt välgjorda slemmiga gummifigurer och dockor som med sin fysiska närvaro gav ett obehagligt liv till filmens monster, och som definitivt ser lika bra ut idag som när det begav sig. De datoranimerade motsvarigheterna i den nya filmen gör sitt bästa för att efterlikna figurerna från Carpenter-filmen, men just eftersom de är datoranimerade känns de aldrig riktigt lika genuina, vilket förtar en del av skräcken. Jag var med andra ord ganska besviken på filmen när jag sett färdig den, men värre skulle det bli när jag av ren nyfikenhet började läsa lite om den på internet.
Jag hittade nämligen en artikel som berättar att filmskaparna ursprungligen hyrde in ett specialeffektsteam som skapade ett flertal fysiska specialeffekter för att representera varelserna i filmen, precis som i originalet. Via YouTube hittade jag också ett klipp som går igenom dessa skapelser, och de ser faktiskt riktigt bra ut, genuint läskiga och kanske till och med en smula bättre än de från Carpenters film, tack vare att tekniken och hantverket har utvecklats en del sedan dess. Om dessa effekter hade använts i filmen hade de kanske inte kunnat lösa de andra ovan nämnda problemen, men det hade ändå känts lite mer troget föregångaren. Så varför ersattes dessa effekter med datoranimationer i stället? Artikeln ger oss svaret:
Due to a Studio interference, it was decided late in production to actually replace most of the practical work with digitally rendered effects, as the film “felt too 80s”
Alltså: Studion tyckte att fysiska specialeffekter i en film som är en prequel till en 80-talsfilm, som utspelar sig på 80-talet, och som är känd för några av 80-talets bästa specialeffekter, skulle vara ”för mycket 80-tal”. Det är så monumentalt korkat att om jag inte visste bättre skulle jag tro att John Peters var involverad. Eller för att citera Carpenters film: ”You gotta be fucking kidding.”
Publicerat av Fredde 
Markera som oläst 
Jag såg precis ”The thing from another world” med Argelius. Den var inte så bra som det sägs.
Jag håller på att titta på Thing (2011) just nu och jag måste säga att även om datoranimationerna hade varit bra (de är inte fruktansvärda men de är inte vrålbra heller) så är de liksom fel från början. Varelsen rör sig allt för snabbt och enkelt när den förvandlas. Den springer, den hoppar, allt verkar väldigt överlagt. Hela poängen är väl ändå att dessa konstiga kroppar och märkliga munnar skall vara nödlösningar den hittar på när den är skadad. Således bör de inte vara helt genomtänkta och inte särskilt snabba.
Och de begränsningar som finns med praktiska specialeffekter skulle kunna ha stämt väldigt bra in med det, då det nog är ganska svårt att skapa en hoppande, springande monsterdocka.
När jag tänker efter påminner det mig lite om Yoda. I de gamla filmerna framstod han som en vis och lugn person eftersom dockan inte kunde hoppa runt och tramsa sig hur som helst, men med datornamiationerna i prequelfilmerna….