Första gången jag spelade Laser Squad Nemesis gillade jag det inte. Jag tror det beror på att jag hade fel förväntningar på det baserat på dess titel och dess beskrivning som ”tactical warfare from the creators of X-COM”. Jag trodde att spelet skulle fungera som det gamla Laser Squad eller de första X-COM-spelen, och när det visade sig ha ett mycket annorlunda spelsystem var jag inte beredd på detta. Det var först senare som jag insåg att Laser Squad Nemesis egentligen inte är en uppföljare till Laser Squad, utan snarare en arvtagare till det något mer obskyra Email X-COM.
Spelsystemet i Email X-COM gick ut på att du ”spelar in” din runda genom att bestämma var dina soldater ska gå, och när du gjort det för alla soldaterna spelar du upp rundan, först för dig själv och sedan för motståndaren, då dina soldater en efter en går dit du beordrat dem och skjuter på eventuella fiender de stöter på. Sedan gör motståndaren samma sak under sin runda. Den stora skillnaden i Laser Squad Nemesis är att både du och din motståndare ger era soldater order samtidigt, och dessa order sammanfogas sedan till en enda runda under vilken soldaterna alla rör sig och skjuter samtidigt, inte en efter en. Du tittar alltså på vad som skett under rundan (från ditt perspektiv), och lägger sedan upp planen för nästa runda. Det är lite svårt att beskriva, och man måste nog spela en stund innan man riktigt får ett hum om hur spelet fungerar, men när man väl fattar fungerar det faktiskt utmärkt.
Att tala om att ”spela in” och ”spela upp” en runda är passande då spelet har ett flertal kontroller för att spela upp, spola tillbaka, spola framåt, pausa och upprepa rundan, och även för att förhandsgranska vad som kommer att ske med de order du har gett (även om du förstås inte vet exakt vad som kommer att hända då det beror på var motståndarens soldater kommer att befinna sig). Du kan till och med spela upp hela spelomgången från början när du är klar med den, som en sorts liten film i vilken alla soldaterna springer omkring, skjuter på varandra och sakta men säkert blir färre och färre. Det är faktiskt ganska fascinerande att titta på.
De order du kan ge till dina soldater är också mer komplexa än de var i Email X-COM, där du bara kunde säga ”gå hit” och ”skjut om du ser en fiende på vägen” eller ”gå vidare även om du ser en fiende”. I Laser Squad Nemesis kan du beordra en soldat att gå en viss sträcka, pausa en stund för att titta sig omkring, gå vidare om ingen fiende dyker upp, och så vidare, och även låta dem ändra reaktion mot fiender under rundans gång, så att de först kan springa fram och ignorera fienden en bit, för att därefter stanna upp och börja skjuta om de ser en fiende. Allt detta måste du ta i beaktande för varje soldat, och samtidigt tänka på vad det innebär för samarbetet soldaterna emellan. Du kommer troligen att gå igenom alla dina soldater flera gånger varje runda, förhandsgranska deras rörelser och göra många små finjusteringar för att ge din (laser)skvadron den allra bästa manövreringen, vartefter du trycker på ”send turn”-knappen och väntar nervöst på att se vad som faktiskt kommer att ske. På det sättet är Laser Squad Nemesis ett något mer långsamt spel än de flesta av sina föregångare. Allt funderande och finjusterande kan ta tid, så att en fullständig spelomgång kan vara i många timmar.
Med tanke på hur komplext och annorlunda spelet är så är det tur att mycket av det är förenklat på samma sätt som Email X-COM. Alla soldater har förutbestämda vapen och rustningar, alla kartor är helt platta utan flera våningar eller möjlighet att flyga runt, och uppdragen är aldrig mer komplicerade än ”döda alla fiender” eller ”döda fler av dem än de dödar av dig”. Hade dessa saker varit mer avancerade skulle nog spelet kännas lite väl omständigt. Nu har man gott om saker att tänka på, men utan att det känns helt oöverskådligt. Intressant är också att man nu har fyra olika fraktioner att välja mellan, alla med sina egna typer av soldater och egenheter. Det finns människor i form av ”Laser Marines”, något mer stryktåliga men långsammare robotar kallade ”Machina”, läbbiga organiska utomjordingar som fokuserar på närstrid kallade ”Spawn”, och mystiska spinkiga utomjordingar med energivapen och energisköldar kallade ”Greys”. För Laser Squad- och X-COM-spelare känns nog alla dessa ganska bekanta, men jag misstänker att även StarCraft-spelare tycker att det verkar bekant…
Likt Email X-COM (och StarCraft för den delen) ligger spelets fokus på flerspelarläget, där du och en mänsklig motståndare skickar rundor till varandra över internet. Det finns massor med olika kartor att spela på, och skulle det inte räcka har spelet en inbyggd kartskapare för den kreative. Laser Squad Nemesis har samma problem som Email X-COM i det att servern som ursprungligen användes för att sammanfoga och skicka rundorna inte längre finns, men som tur är har fans av spelet skapat sätt att kringgå detta så att spelet fortfarande kan spelas online.
Men skulle inte det fungera har spelet som tur är också ett enspelarläge. Detta består av en kampanj var för varje fraktion, med fem kartor som du spelar mot en datorstyrd motståndare. Här finns inget av det basbyggande, forskande och budgetbalanserande som är karakteristiskt för X-COM (men du har ju som nämnts ovan ändå en hel del att hålla reda på och planera), och kampanjernas handlingar är ganska sparsmakade med små textrutor som berättar storyn, som dock egentligen inte är speciellt viktig, då alla kartorna i princip går ut på att döda alla motståndare, om än på lite olika sätt. På det sättet liknar det mer det gamla Laser Squad än X-COM. Det känns till en viss del som att enspelarläget mest är en eftertanke, men det är inte på något sätt dåligt, utan ger en hyfsad bild av hur spelet och de olika fraktionerna fungerar.
På det stora hela är alltså Laser Squad Nemesis en lyckad uppföljare till Email X-COM, med ett väldigt unikt spelsystem som är mycket bra genomfört och presenterat. Trots att det är ett intressant system finns det vad jag vet bara ett fåtal spel som gjort något liknande (en personlig favorit är det väldigt obskyra Faselei!, lite mer känt är nog det mer moderna Frozen Synapse). Om ni tycker det verkar lite väl udda så oroa er inte, för nästa spel i vår historiska genomgång är något mer traditionellt, mycket mer av en andlig uppföljare till de ”riktiga” X-COM-spelen.
Nästa gång: Hur bekämpar man UFO utan X-COM?
Publicerat av Fredde 
Markera som oläst 