Spelföretaget Origins spelserie Ultima är främst känd som en serie bestående av fantasy-RPG. De tidigaste spelen i serien hade förvisso en del science fiction-element (rymdskepp, tidsresor, strålpistoler, etc) inslängda, men när serien nått så långt som till Ultima VI var det ganska etablerat att den utspelar sig i ett medeltida magiskt rike kallat Britannia, i vilket huvudpersonen, ”The Avatar”, får uppdrag av rikets kung Lord British, och tillsammans med modiga krigare beger sig ut på äventyr. När Ultima VI var utgivet fick dock Origin en lite annorlunda idé. Medan utvecklingen av Ultima VII påbörjades gav de ut två spel som använde spelmotorn för Ultima VI, men utspelade sig i helt andra miljöer. Dessa spel kallades sammantaget ”Worlds of Ultima” (eller ”Ultima: Worlds of Adventure”).
Det första av spelen heter The Savage Empire, och handlar om hur Avataren transporteras till en mystisk dal fylld med djungler, stammar av urbefolkningar från olika delar av jorden, och diverse förhistoriska djur inklusive dinosaurier. Det rör sig alltså om ett spel baserat på böcker som ”The Lost World” och ”Tarzan”, och klassiska pulp-hjältar såsom Doc Savage och Indiana Jones. Med tanke på att Ultima VI var ett spel med handling om tolerans och antirasism kan det kännas lite märkligt att The Savage Empire verkar vara en gammaldags ”vit man räddar infödingarna”-historia (i det här fallet alla sorters infödingar från hela världen!). Det är faktiskt det första spelet i Ultima-serien där Avatarens utseende är helt förutbestämt, som en blond, vit man med stor haka (i tidigare spel fanns möjligheten att spela som man eller kvinna, och i Ultima VI kunde man välja mellan olika karaktärsporträtt med olika hårfärg och hudfärg). Till spelets försvar kan sägas att handlingen egentligen går ut på att Avataren måste förena de olika stammarna i dalen så att de tillsammans kan besegra en hord läskiga insektsvarelser. Avataren kan inte besegra fienden på egen hand, han måste ge infödingarna motivationen att rädda sig själva. I vilket fall är det definitivt en annorlunda miljö och handling än den i Ultima VI och dess föregångare.
En lika, eller kanske till och med ännu mer annorlunda miljö finns i nästa spel, kallat Martian Dreams. Denna gång reser Avataren (som nu kan vara man eller kvinna) först genom en tidsportal till år 1895, och väl där deltar hen i en expedition till planeten Mars, för att rädda en tidigare expedition bestående av några av tidens främsta vetenskapsmän, politiska ledare, och andra inflytelserika personer. Räddningen visar sig vara svårare än planerat, och involverar efterforskningar om den till synes utdöda marsianska civilisationen och dess märkliga teknologi, inklusive världsomspännande vattenkanaler och mystiska dröm-maskiner. Steampunk-genren är numera relativt väletablerad även bortom de mest inbitna nördarna, men när Martian Dreams gavs ut fanns det inte så många andra saker att jämföra med, utöver den 1800-tals-science fiction av exempelvis H.G. Wells och Jules Verne som spelet är inspirerat av. En av de roligaste sakerna med spelet är de många historiska personligheter man träffar på Mars, inklusive sådana kändisar som Sigmund Freud, Marie Curie, Theodore Roosevelt, Sarah Bernhardt, George Washington Carver, Nellie Bly, Nikola Tesla, Calamity Jane, Vladimir Lenin, och naturligtvis Rasputin som storskurken. Deras olika personligheter och bidrag till äventyret är faktiskt mycket intressantare än de ganska generiska infödingarna i The Savage Empire. Marsianerna är också tämligen intressanta, då de är växtbaserade och därför har en mycket annorlunda livscykel och kultur än människor, en kultur som man får veta ganska mycket om under äventyrets gång.
Sammantaget kan jag säga att jag faktiskt ofta hade mycket roligt med att spela Worlds of Ultima-spelen. De är på typiskt Ultima-vis tämligen involverade och ofta en smula komplicerade, så att man bör ha ett anteckningsblock vid sin sida medans man spelar för att inte glömma bort viktiga detaljer, men jag tror att jag börjat vänja mig vid detta spelsätt. Jag har tidigare här på bloggen klagat på Ultima VI, men efter att ha spelat The Savage Empire och Martian Dreams har jag börjat överväga att kanske gå tillbaka och ge föregångaren med samma spelmotor en andra chans.
Det är lite synd att det inte gjordes fler Worlds of Ultima-spel än de två vi fick, då det hade varit intressant att se vilka nya fantasifulla världar bortom Britannia som Origin kunde ha hittat på. Faktum är att ett tredje spel i serien höll på att utvecklas, kallat Worlds of Ultima: Arthurian Legends. Hmm… Det borde alltså vara ett spel som utspelar sig i ett medeltida magiskt rike kallat Britannien, där man får uppdrag av rikets kung och tillsammans med en grupp modiga krigare beger sig ut på äventyr… Det kanske trots allt var lika bra att serien tog slut när den gjorde, om Origin inte verkade ha mer fantasi än så.
Publicerat av Fredde 
Markera som oläst 