Filmerna i Terminator-serien har alltid kretsat kring karaktären Sarah Connor. Även i de filmer där hon inte är med hänger hennes skugga över handlingen. Detta är speciellt intressant med tanke på att hon beroende på hur man ser det kanske egentligen inte är seriens ”hjälte”, det är ju hennes son John Connor som ska växa upp och leda mänskligheten till seger i ett apokalyptiskt krig mot mordiska robotar styrda av den artificiella intelligensen Skynet. Men själva kriget är i sig inte det centrala i filmerna (förutom i Terminator Salvation, som lustigt nog brukar anses vara den sämsta i serien), och därmed inte John heller. Filmernas fokus är istället på tidsresor och de paradoxer som följer med detta, då Skynet försöker vinna kriget genom att skicka cyborger tillbaka i tiden för att döda Sarah Connor redan innan hon fött sin son. Det är Sarahs kamp mot dessa cyborger, och hur hon utvecklas under den, som är den kanske viktigaste berättelsen i filmerna.
För i början av den första filmen The Terminator, där hon spelas av Linda Hamilton, verkar tanken vara att hon ska framstå som en ganska vardaglig tjej, med ett deltidsjobb och intresse för att gå ut och festa på stan med kompisar. När Kyle Reese, soldaten från framtiden som skickats för att skydda henne mot den mordiske Terminatorn, förklarar att hon inte bara kommer att föda mänsklighetens räddare utan även uppfostra och inspirera honom med sin styrka och handlingskraft, är hon till en början väldigt tveksam (ja, alltså utöver att han påstår sig vara från framtiden och att en mördarrobot är ute efter henne). Hon är ju bara en helt vanlig person som plötsligt dras in i någonting fruktansvärt och fullt förståeligt reagerar med skräck och fasa (Terminator-filmerna har med åren i huvudsak associerats med action, men det är värt att minnas att den första filmen är minst lika mycket en skräckfilm som en actionfilm, och att Arnold Schwarzenegger faktiskt är genuint skräckinjagande i den). Men under filmens gång börjar man se de första aningarna till en djupare inre styrka i Sarah. Kanske är det händelserna omkring henne som tvingar henna att vara stark, men det görs vissa antydningar om att styrkan alltid funnits inom henne, det krävdes bara någonting för att den skulle visa sig. Det är tack vare denna styrka som det till slut är hon som övervinner och förstör den till synes oövervinnerliga Terminatorn, och i filmens slut är det tydligt att hon blivit en beslutsam, om än något vemodig, krigare, som kommer att fostra sin son till den hjälte Kyle beskrivit för henne.
The Terminator är egentligen en film som står väldigt bra för sig själv, och uppföljarna har rent handlingsmässigt på det stora hela bara kommit med onödiga komplikationer och motsägelser till den hyfsat lättförståeliga tidsparadoxen som fick all förklaring den behövde i den första filmen. Det är dock intressant att se att Sarah ändras från att se sin framtid som oundvikligt förutbestämd till att försöka påverka den och stoppa Skynet redan innan kriget inleds. Kanske skapade Skynet själv en värre fiende än den ursprungligen hade när den genom tidsresor gav henne en vink om vad som väntar i hennes framtid om hon inte försöker göra något åt det, och frammanade styrkan och viljan att göra det. I Terminator 2: Judgement Day är Sarahs utveckling faktiskt så radikal att hon kanske blivit lite väl brutal, och filmen handlar om hur hon måste återfå lite av sin mänsklighet för att inte sjunka lika djupt som fienden hon kämpar mot. I den senaste filmen Terminator Genisys, där Sarah spelas av Emilia Clarke, kämpar hon också för att ändra sitt öde, speciellt då hon störs av att det annars oundvikligen måste innebära att hon blir ihop med en specifik person och får ett förutbestämt barn med denne. Även om Genisys är en ganska medelmåttig och mycket förvirrande film lyckas den därmed åtminstone göra något intressant med filmseriens centrala figur.
Som sagt, The Terminator behövde inga uppföljare, och ingen av uppföljarna har lyckats komma upp i samma kvalitet som originalet. Men samtidigt är det kanske utvecklingen av Sarah Connor i åtminstone några av uppföljarna som gjort henne till en sådan ikonisk och omtyckt karaktär, minst lika viktig som Schwarzenegger för filmserien. Kanske kommer det en vacker dag vara hon, inte John eller Kyle eller Arnold, som besegrar Skynet.
Publicerat av Fredde 
Markera som oläst 