Games Workshops figurkrigsspel Warhammer (även känt som Warhammer Fantasy Battle) har genom 8 olika utgåvor genom åren skapat en tämligen detaljerad fantasyvärld, en värld som efterhand blev mer och mer mörk och otrevlig (kanske inte så förvånande då spelet ju handlar om krig mellan alla världens innevånare). De ”goda” raserna, främst människor, alver och dvärgar måste hela tiden försvara sina riken från anfall från alla möjliga sorters otrevligheter (och även från varandra då och då), såsom brutala orcer, läskiga vandöda, korrupta råttvarelser, och kanske allra mest från det fasansfulla Chaos, som består av demoner, minotaurer, blodtörstiga vikingar och en massa annat hemskt. I Warhammer-världens historia har Chaos ett flertal gånger genomfört enorma invasioner med målet att erövra världen, men varje gång har de goda krafterna lyckats slå tillbaka dem, om än med enorma förluster. Men år 2014 började Games Workshop ge ut nya regelböcker och annat material som var del av ett stort evenemang kallat The End Times, som i princip skildrade ännu en enorm Chaos-invasion, samtidigt som alla de andra onda varelserna också slog till… och Warhammer-världen gick under.
Även om många Warhammer-spelare nog tyckte att The End Times var ganska coolt så var det nog också många som blev överraskade över hur det slutade. Warhammer-världen har förvisso antytts hänga på undergångens brant i många år, och det var nog en av sakerna som gjorde den tilltalande för många spelare (en av mina favoritbeskrivningar av Warhammer-världen är ”if you’re not knee-deep in shit then duck, because another load is past due”). Men det var nog få av dem som trodde att Games Workshop faktiskt skulle ta död på en av sina mest populära spelvärldar. Det betydde dock inte slutet för Warhammer-namnet, för 2015 gavs ett nytt spel ut, med namnet Warhammer Age of Sigmar. Enligt det spelets bakgrund lyckades en del personer och gudar överleva den gamla Warhammer-världens undergång, inklusive människoguden Sigmar, som skapade/hittade en helt ny värld (eller tekniskt sett ett antal världar sammanbundna med magiska portaler). Denna nya värld befolkades dock även den av orcer, vandöda, råttvarelser och naturligtvis Chaos, så Sigmar och kompani fick börja kriga igen…
Även om Age of Sigmar har Warhammer-namnet är det egentligen ett helt nytt spel, med nya regler som är avsedda att vara mycket lättare att lära sig, och fokus på mycket mindre arméer. Bland de nya reglerna finns en del ganska udda saker för vissa enheter, till exempel att en spelare kan slå om tärningsslag om han har en större mustasch än sin motståndare, om han ropar ”For the Lady!”, eller om han kan få motståndaren att blinka först. Kanske ännu mer konstigt är att det inte längre finns några poängvärden på olika enheter för att indikera hur värdefulla de är (i gamla Warhammer, för att inte tala om de flesta andra figurkrigsspel, kom spelarna överens om ett visst maxpoäng deras arméer fick vara värda). Tanken från Games Workshops sida verkar ha varit att spelet skulle vara mer lättsamt, kanske lite närmre rollspel, med fokus på att berätta en intressant historia med sitt spelande snarare än att vinna till varje pris. De verkar dock senare ha lyssnat på en del av kritiken som nyheterna ovan har fått av gamla spelare, och dragit ner på antalet ”skämtregler” och gett ut poängvärden på enheter så de kan användas i mer tävlingsinriktat spelande. Sammantaget är Games Workshops förändringar av Warhammer ändå mycket radikala. Spelet har som sagt gått igenom ett antal utgåvor genom åren, men dessa var egentligen mest uppdateringar, tillägg och modifieringar av spelets grundregler, och dito för spelvärldens historia. Age of Sigmar är egentligen inte en ny utgåva av Warhammer, utan ett helt annat spel i en helt annan värld.
Den nya spelvärlden har som sagt kvar de flesta av raserna från den gamla, men de har nästan alla fått helt nya namn, nya egenskaper och nya enheter. De nya namnen på saker misstänks av många ha att göra med att Games Workshop vill göra det lättare för sig att copyrighta dem (det är svårt att copyrighta typiska fantasyord som exempelvis ”dvärg” eller ”orc”, men mycket lättare om de istället heter ”duardin” och ”orruks”). Mer oroande för många spelare är att stora mängder av de gamla enheterna för de olika raserna inte längre är del av spelvärlden, alltså kan de inte använda många av sina gamla miniatyrer som de jobbat så hårt med att köpa, klistra ihop och måla. Games Workshop har försökt göra gamla spelare till lags genom att ge ut nya regler för gamla enheter med motivationen ”en del kanske överlevde den gamla världens undergång”, men detta känns minst sagt krystat med tanke på hur apokalyptisk The End Times faktiskt framställdes vara, och det mesta tyder på att de helst vill att du köper de nya modellerna istället (en majoritet av ovan nämnda ”skämtregler” tillhör gamla enheter, kanske för att framställa dem som lite löjliga jämförda med de nya häftiga modellerna).
Bland de nya enheterna är kanske de mest slående Sigmars nya soldater, med det gemensamma namnet Stormcast Eternals. Dessa är ädla, smått gudalika krigare i glänsande heltäckande rustningar, och är på det stora hela ikonen för Age of Sigmar. De som spelar Games Workshops andra stora figurkrigsspel, science fiction-spelet Warhammer 40,000 tycker nog att detta verkar vara mycket bekant. Många jämförelser har gjorts mellan Stormcast Eternals och Warhammer 40,000-spelets lika ikoniska Space Marines, som även de är övermänskliga krigare i heltäckande rustningar som tillber en gudalik ledare. Stormcast Eternals har till och med fått det skämtsamma smeknamnet ”Sigmarines”. De kan också ses som symbolen för Age of Sigmars annorlunda ton jämfört med gamla Warhammer. De, och spelvärlden de symboliserar, är mer glänsande och ädla, mindre smutsiga och mörka. Även om den nya världen fortfarande sägs ha ”unending war” så verkar de goda raserna inte längre stå med skit upp till knäskålarna.
Föga förvånande blev många gamla nördar mycket upprörda över nästan allt det ovan nämnda. Många av dem verkar ha bestämt sig för att överge Games Workshops nya Warhammer-version helt och hållet och istället söka sig till andra spel. Dessa inkluderar intressant nog ett fan-framställt spel med namnet ”The 9th Age”, som ganska uppenbart är tänkt att vara en ny Warhammer-utgåva (det har ju funnits 8 tidigare utgåvor), dock utan att nämna namnet ”Warhammer”, och med ”nya” arméer som är misstänkt lika de gamla Warhammer-arméerna, fast med andra namn. Jag har till och med sett en del spelare som bara kallar det ”Warhammer 9th edition” rakt av, och inte verkar vara medvetna om att Age of Sigmar existerar. Eller så låtsas de bara som att det inte existerar. För att förvirra saker och ting ytterligare säljs det fortfarande många populära Warhammer-spinoffspel och datorspel från Games Workshop och andra företag med rättigheter till det, som är baserade på den gamla Warhammer-världen och inte Age of Sigmar. Men jag gissar att de sakta men säkert kommer att fasas ut, eller ersättas med snarlika Age of Sigmar-produkter.
Så vad kommer hända med Age of Sigmar i framtiden? Trots att det fått mycket kritik från nördarna tror jag inte att Games Workshop kan backa bandet helt, eftersom de ju ganska definitivt avslutade den gamla Warhammer-världen. Det är dock möjligt att de kommer fortsätta göra modifikationer till sitt nya spel såsom beskrivits ovan, och till slut kanske dessa modifikationer kommer att locka tillbaka en del av de spelare som övergav dem. Den stora frågan är annars om den nya, lite ljusare tonen, och de nyare enklare reglerna kommer att kunna locka till sig nya, mindre inbitet nördiga spelare, eller om de kommer att hålla sig till andra nya uppstickare i figurspelsvärlden som håller på att ta över Games Workshops gamla dominans över branschen (till exempel Privateer Press spel Warmachine, eller Fantasy Flights spel X-Wing). Och om Age of Sigmar trots allt blir framgångsrikt, är det ett illavarslande tecken för Warhammer 40,000? Det spelet utspelar sig ju också i ett mörkt universum som länge balanserat på gränsen till en apokalyptisk undergång…
Publicerat av Fredde