George Walton Lucas, Jr. verkar på det stora hela vara en reko kille. Han började sin filmkarriär bland de skäggiga arga unga konstnärerna som revolutionerade filmskapandet i USA på 70-talet, och verkar alltid ha haft kvar en liten del av den politiska medvetenhet som troligtvis växte fram i honom då. Han hamnar till och från i nyheterna för olika satsningar på välgörenhet (ibland smått finurliga sådana), senast för att han avsåg att skänka till välgörenhet majoriteten av de cirka 4 miljarder dollar han fick när han sålde sitt företag Lucasfilm till Disney. Och han har vad jag vet aldrig varit inblandad i någon större skandal av något slag, vilket ju annars är ganska vanligt bland folk som är så rika som honom.
Nördarnas relation till George Lucas är dock ganska komplicerad. Jag kan inte säga att jag var med och upplevde hur diskussionen gick under 70- och 80-talet, men jag har fått intrycket av att det då fanns en viss vördnad för honom, för hans förmåga att komma med fantasifulla, sagolika idéer och realisera dessa på ett spektakulärt sätt, naturligtvis främst i form av de tre första Star Wars-filmerna. Ja, det gjordes kanske en del skämt om ewokerna i Return of the Jedi, men på det stora hela sågs ändå Lucas som en av de stora skaparna av nördmedia, likt J.R.R. Tolkien eller Gene Roddenberry. Från 90-talet och framåt blev han dock en mycket mer kontroversiell figur, och många nördars förhållande till honom blev mer antagonistiskt. Han gav ut de gamla Star Wars-filmerna igen, men med tillagda scener och andra modifikationer som inte föll i god jord, men som han insisterade var saker som han ursprungligen avsåg att haft med i filmerna om han bara haft teknologin till det på 70- och 80-talet. Han skapade tre helt nya Star Wars-filmer som var tänkta att skildra originaltrilogins bakgrundshistoria, men som enligt de flesta nördar var av betydligt sämre kvalitet än originalen. Han började peta mer och mer i böcker, spel och annat baserat på Star Wars men gjort av andra personer, ofta med försämrande resultat enligt nördarna. Detta och mycket annat fick många nördar att börja fundera mer över om Lucas som kreativ kraft verkligen var så värst bra, och fick en del av dem att gå tillbaka och titta på hans gamla filmer i ett nytt ljus. Var inte mycket av dialogen han skrev till de gamla Star Wars-filmerna egentligen ganska klumpig, och bara omtyckt för hur skådespelare som Alec Guinness, Harrison Ford, James Earl Jones, Mark Hamill och Carrie Fisher levererade den? Berodde inte mycket av filmernas förtjänster egentligen på andra personer än honom, personer som Irvin Kershner, Ben Burtt, John Williams och Ralph McQuarrie? Varför envisades han med att hävda att han hade hela Star Wars-sagan planerad från början på 70-talet, när det finns så många bevis mot det i filmerna? Var ewokerna i Return of the Jedi föregångarna till de avskydda gunganerna, med Jar Jar Binks i spetsen, i The Phantom Menace? En sorts hatkärlek till George Lucas växte fram bland många nördar, han hade ju skapat något som de älskade, men var han egentligen en bra skapare?
Personligen tror jag att pendeln hos många nördar (inklusive mig själv) svängde lite väl långt från kärlek till hat. Med åren har jag mer och mer börjat tänka på Lucas positiva egenskaper som filmskapare. Hans förmåga att skapa historier som verkar existera utanför filmens handling. Hans entusiasm för att experimentera med nyskapande filmteknik och specialeffektstekniker, ibland med bra resultat (”skulle man kunna använda datorer för att filma modellrymdskepp på ett mer realistiskt sätt?”), ibland mindre bra (”skulle man kunna klistra in en datoranimerad figur ovanpå en skådespelare så att man kan använda den här gamla bortklippta scenen?”), men för det mesta ändå med goda konstnärliga avsikter. Hans vilja att skapa nya trender inom film istället för att följa de trender som redan finns, samtidigt som han har en uppenbar kärlek till mycket äldre filmskapande. Hans insisterande på att hans filmer är hans ägodelar, som inte något stort filmföretag ska få inflytande över (åtminstone innan han sålde dem till Disney). Och kanske främst det faktum att Star Wars började som hans försök att återskapa de roliga äventyrsfilmer han tyckte om som barn för att få nya generationer av barn att tycka om film, men sedan utvecklades till att faktiskt ha ett visst djup, med politiska, filosofiska och andliga budskap. Även om hans senare tre Star Wars-episoder inte var lika lyckade som föregångarna så finns det definitivt tecken på att Lucas hade stora ambitioner med dem, att han ville berätta en historia som han tyckte var viktig, med dramatiska krigsscener, komplexa diskussioner kring politik och religion, och passionerad kärlek och vrede. Jag tror ärligt talat inte att han gjorde dem bara för att pumpa upp sitt ego eller tjäna pengar, utan för att han innerst inne faktiskt tycker om att göra film, att berätta historier.
Om inget annat så är George Lucas en nördfavorit eftersom han är så omdiskuterad bland nördar, en person som nästan alla nördar har en åsikt om. Och dessa diskussioner har säkert fått många nördar att tänka djupare på frågor om kreativitet och hantverk, vad som är bra och dåligt berättande, var ansvaret för ett konstnärligt verk ligger, vad relationen är mellan konstnären och publiken, kanske till och med på politik och andlighet. George Lucas och hans verk har kanske gjort många av oss till lite bättre, mer kritiskt tänkande människor, som funderar och diskuterar kring den media vi konsumerar och världen vi lever i. På det sättet kan han trots allt ses som inte bara en reko kille, utan också som en framgångsrik konstnär.
Publicerat av Fredde 
Markera som oläst 