Med tanke på den välbehövliga uppmärksamheten kring sexuella trakasserier och övergrepp som vuxit fram de senaste månaderna (och som förhoppningsvis fortsätter växa) tänkte jag det kunde vara passande att ta en titt på kontroversen och diskussionen kring en känd gammal amerikansk jullåt, nämligen Baby, It’s Cold Outside. Sången skrevs 1944 av musikalsångsförfattaren Frank Loesser, och framfördes ursprungligen av honom och hans fru, Lynn Garland, när dessa besökte fester, vanligtvis mot slutet av festen. För sångens text handlar ju om en man och en kvinna (i den skrivna texten något suggestivt refererade till som ”wolf” och ”mouse”) som tillbringat en kväll tillsammans, och där kvinnan nu tänker gå hem. Mannen försöker dock övertala henne att stanna, med den huvudsakliga motivationen att, ja, det är ju kallt ute. Här är en inspelning av Loessers och Garlands framförande av sången:
Sången blev känd bortom Loessers och Garlands vänner när den användes i filmen Neptune’s Daughter, där den bland annat framfördes av ingen mindre än nördfavoriten Ricardo Montalbán, tillsammans med Esther Williams:
Montalbán skulle definitivt inte bli den siste att framföra sången, då den tolkats av otaliga artister såsom Ella Fitzgerald, Ray Charles, Tom Jones, Dolly Parton, Lady Gaga, och många fler. Även om sången i sig inte omnämner julen har den blivit en populär julsång som dykt upp på många julskivor, eftersom den ju tycks utspela sig på den kalla, snöiga delen av året.
Sången har dock särskilt på senare år blivit något omdiskuterad, på grund av sin text. Det finns många som menar att texten kan tolkas som att mannen försöker tvinga kvinnan att stanna trots hennes protester, och kanske även tvinga henne till andra saker. Särskilt orden ”what’s in this drink?” har uppmärksammats, tolkade som att mannen har gett kvinnan något olämpligt att dricka, kanske en drog av något slag. Att skriva en sång där en man vägrar acceptera ett ”nej” från en kvinna kanske kunde ses som acceptabelt och till och med charmigt på 40-talet, men i vår mer upplysta(?) tid kan det som sagt hittas obehagliga undertoner i den. Faktum är att många tolkningar av sången har ändrat något på texten för att den ska framstå mindre obehaglig för moderna lyssnare. Sedan är det också populärt att vända på rollerna så att det är kvinnan som sjunger ”wolf”-texten och mannen som är ”mouse” (något som faktiskt gjordes redan i Neptune’s Daughter), eller att låta två män eller två kvinnor sjunga sången. Den mest intressanta varianten tycker jag är den som gjorts av Lydia Liza och Josiah Lemanski, som skrev om sångtexten helt och hållet så att den handlar om hur mannen respekterar kvinnans protester, hoppas att hon kommer hem ordentligt, och till och med vill hjälpa henne att göra det. Det är faktiskt en riktigt mysig sång:
Det finns dock ett annat intressant perspektiv på sången. Vissa feministiska skribenter menar att sången bör tolkas utifrån sin kontext, i tiden den skrevs i, och att vad den egentligen handlar om är de förväntningar som lades på kvinnor och män då. Kvinnor förväntades vara ”duktiga”, inte ”lösaktiga” eller dylikt, inklusive att inte sova över hos en främmande man. Sången kan med detta i åtanke tolkas som att kvinnan faktiskt egentligen vill stanna hos mannen, men inte kan säga det rakt ut, utan måste försöka framstå som en ”duktig flicka” genom att protestera. Mycket av det hon sjunger handlar om att hon är orolig för vad hennes föräldrar, släktingar, och grannar skulle tänka om hon stannade. ”What’s in this drink?” var en replik som förekom i mycket media från denna tid, och tanken var då att drinken i fråga egentligen inte innehöll något konstigt alls, men att den användes som en ursäkt om man just sagt eller gjort något olämpligt. Mannens roll i sången är då att vara hjälpsam genom att föreslå trovärdiga ursäkter som kvinnan kan använda för varför hon stannar. Det kan till och med gå att tolka sången som en slags subtil kritik mot sådana normer, som tvingar en kvinna att säga ”nej” när hon vill säga ”ja”, vilket i sin tur ju också innebär svårigheter och risker för missförstånd när kvinnor säger ”nej” och faktiskt menar ”nej”.
Jag tycker att båda tolkningarna av ”Baby, It’s Cold Outside” är vettiga och intressanta, och att vissa delar av texten lutar åt den ena medans andra delar passar på den andra. Ett rimligt förhållningssätt som föreslagits är att gamla inspelningar av sången är okej att lyssna på, men att moderna musiker inte borde göra nya covers av den eftersom den kan få en annan, mer obehaglig innebörd i en nutida kontext. Det är ju numera mycket mer accepterat att en kvinna säger ”ja” rakt ut om hon samtycker till något, och att ”nej” betyder ”nej” och ingenting annat. Oavsett perspektiv är det dock svårt att se på sången som bara en enkel, oskyldig julsång, jag tycker det är viktigt att man tänker på dess innebörd och tar ställning till det på ett eller annat sätt. De senaste månadernas avslöjanden har ju visat att det behövs mer diskussioner kring trakasserier och samtycke.
Ha en god jul, och se till att andra har det också, genom att respektera deras önskningar och inte tvinga dem till saker de inte vill.
Publicerat av Fredde 
Markera som oläst 