Vem skapade Red Sonja? Ett vanligt, kortfattat svar är att hon hittades på av författaren Robert E. Howard, mest känd som skaparen av Conan, barbaren. Sanningen är dock något mer komplicerad än så. Red Sonja är ett klassiskt exempel på hur många fiktiva figurer kan sägas ha mer än en skapare, och att de kan växa genom åren från sitt ursprung, så att många skapare längs vägen bidragit till det vi anser är karaktärens grundegenskaper.
1934 publicerades en novell skriven av Robert E. Howard, titulerad ”The Shadow of the Vulture”. Historien är en fiktiv skildring av en verklig historisk händelse, nämligen belägringen av Wien år 1529. Bland ett flertal verkliga historiska figurer hittade Howard också på ett antal fiktiva, och bland dessa finns en svärdssvingande, pistolavfyrande, svärande och supande rödhårig kvinna kallad ”Red Sonya” (notera stavningen), som sägs komma från Rogatino, en liten ort i Ryssland. Novellen är den enda gången denna Sonya förekommer i Howards verk, men hennes enda framträdande skulle senare göra intryck på en annan kreativ herre.
Under 1970-talet, många år efter Howards allt för tidiga bortgång, började serieförlaget Marvel Comics publicera en mycket framgångsrik och inflytelsefull serietidning om Conan, ibland med serieadaptioner av Howards ursprungliga Conan-noveller, men oftare med helt nya historier. Serien skrevs av Roy Thomas, och efter några år ville han ha med en kvinnlig kompanjon/rival till den buttre barbaren. Han fastnade för Howards gamla svärdskvinna Sonya, och 1973 skrev han helt sonika en adaption av The Shadow of the Vulture, men med handlingen transplanterad från den historiska verkligheten till Conans fiktiva fantasyvärld, känd som ”den Hyboriska eran” (detta funkar faktiskt ganska hyfsat, då Conans värld är tänkt att vara en fiktiv förhistoria till vår, med länder och folkslag snarlika verkliga). Thomas ändrade Sonyas namn till Sonja, även om Conan lustigt nog i deras första möte ändå envisas med att uttala det ”Son-ya”. Det kan vara värt att nämna att Sonja även till en viss del inspirerades av en av Howards andra historiska svärdsvingande kvinnor (han hittade faktiskt på en hel del sådana), Dark Agnes, och en av historierna med henne gjordes också om till en Red Sonja-historia i en serietidning. Tecknaren till Sonjas första serieframträdande var Barry Windsor-Smith, men det var först i senare serier som hon fick sin ikoniska kostym (jag återkommer strax till den), designad av tecknaren Esteban Maroto.
Som synes är det alltså en grov förenkling att säga att Red Sonja är Robert E. Howards skapelse (vilket det dock ändå ofta står i de första serierna med henne), även om han naturligtvis bidrog till den. Sonja har flera likheter med Howards Sonya, men också en del olikheter, och eftersom Sonya bara förekom i en berättelse var det upp till de andra skaparna att utveckla karaktären. Så jag tycker att man kan hävda att seriefiguren Sonja är en karaktär distinkt från novellens Sonya, en karaktär som inte med enkelhet kan sägas vara en enskild persons skapelse. En lustig skillnad mellan Sonya och Sonja är att rättigheterna till dem ägs av två olika företag (och Sonja ägs i skrivande stund faktiskt inte av Marvel, utan av förlaget Dynamite Entertainment), så de anses rent lagligt som distinkta karaktärer också.
Vem är då Red Sonja, även känd som ”The She-Devil With a Sword”? Hon kommer från landet Hyrkania (som passande nog är den Hyboriska erans motsvarighet till Ryssland), men vandrar numera runt i världen med sitt svärd och råkar ut för det ena äventyret efter det andra, på ungefär samma sätt som Conan (vars väg hon korsar till och från, och ofta slåss de eller försöker överlista varandra, även om det ändå verkar finnas en viss respekt och attraktion mellan dem). Kort efter sitt första serieframträdande gavs Sonja också en ursprungshistoria, som ärligt talat är ganska märklig, för att inte säga onödig. Historian skildrar hur Sonja som ung hjälplöst bevittnar hur hennes familj mördas och hennes hus sätts i brand, vartefter gärningsmännen våldför sig på henne och lämnar henne för död. Då dyker plötsligt en gudinna upp och ger Sonja kraften att svinga ett svärd med stor talang, samtidigt som hon också måste svära en ed att endast älska med en man som kan besegra henne i strid.
Hela denna ursprungshistoria är som sagt tämligen bisarr, och har en unken smak av sexism. Varför måste Sonja få sina svärdskunskaper av en magisk kraft, istället för genom träning och inneboende talang? Varför måste hon (likt många andra ”starka” kvinnliga figurer skapade av män) få sin hårdhet efter att ha blivit våldtagen? Varför är det så viktigt att etablera vem hon får och inte får ha sex med? Varför har hon över huvud taget en ursprungshistoria, när Conan inte har det? Han är bara en hård barbar som vandrar runt i världen på jakt efter äventyr, kan inte hon vara det också? Faktum är att efter sin ursprungliga publicering omnämns ovanstående ursprungshistoria ytterst sällan (förutom möjligen ”kan bara ligga med någon som besegrat mig i strid”-biten som dyker upp titt som tätt), och många senare serieförfattare har gjort försök att ändra på den på olika vis för att göra den mindre unken. Det är hur som helst ingenting man måste veta för att hänga med i en typisk Red Sonja-serie, precis som man inte måste veta mycket om Conans ursprung för att hänga med i en av hans historier. Sonja är helt enkelt en hetlevrad äventyrerska som gillar att slåss och att festa loss när hon får möjlighet. Mer än så behövs egentligen inte för att berätta en spännande historia med henne.
Ett av de mest välkända och omdiskuterad elementen av figuren Red Sonja är, som för många andra seriefigurer, hennes kläder. Det är möjligt att Sonja inte är den första kvinnliga fantasykaraktären att bära ett dylikt plagg, och hon är definitivt inte den sista, men i mina ögon är hon själva sinnebilden för det märkliga fenomenet att kvinnliga krigare i fantasy klär sig i en ”rustning” som knappast kan sägas vara till särskilt stor nytta. I Sonjas fall rör det sig om en bikini som verkar vara gjord av så kallad fjällpansar. Andra liknande plagg i fantasy kan vara gjorda av ringbrynja (”chainmail bikini” har blivit en vanlig övergripande term för hela fenomenet), läder med nitar, eller till och med bara helt vanlig hård pansar. Red Sonjas plagg är som nämnts ovan inte Robert E. Howards påhitt, hans Sonya beskrivs vara klädd i heltäckande kläder, med brynja och hjälm (även om han ändå beskriver henne som sexig). I sitt första serieframträdande bär Sonja inte heller sin famösa bikini, utan ringbrynja och byxor med avskurna ben (Roy Thomas har kallat dem ”förhistoriska hotpants”, och verkar skämmas över just dessa en del). Det var dock inte långt därefter som hon iklädde sig sitt mest kända plagg, och sedan dess har det varit hennes ikoniska utseende.
Bikinin har som sagt varit omdiskuterad genom åren (ibland till och med i serierna själva), bland annat för att den ser ut att vara tämligen obekväm, med stor risk för att man blir nypt av metallfjällen och att Sonja troligtvis borde ha en hel del besvärande skavsår av den (det kan nämnas att ingen live action-tolkning av Sonja hittills har använt den, gissningsvis för skådespelerskornas säkerhet). Mitt stora problem är dock att Sonjas kläder uppenbarligen är designade av serieskaparna för att göra henne sexig, och de fyller ingen annan praktiskt funktion, men samtidigt verkar skaparna försöka låtsas som att de gör det. ”Nej nej, titta, bikinin är av metall, den är en rustning” känns det som att de säger, och det känns som en förolämpning mot serieläsarnas intelligens. I vissa serier bär Sonja faktiskt andra kläder, och tar bara på sig bikinin när det är dags för strid, som för att understryka att hon faktiskt tycker att detta är det ideala klädesplagget att bära i strid. En åtminstone vagt trovärdig förklaring som dykt upp tämligen ofta i serierna (och ofta också används för liknande ”rustningar” burna av andra fantasykvinnor) är att bikinin är tänkt att vara en distraktion, att (manliga) fiender ska stirra så mycket på Sonjas kropp att de gör misstag, så att hon kan hugga ner dem innan de hugger ner henne. Jag är inte helt säker på om jag skulle vilja satsa mitt liv på att denna taktik skulle fungera varje gång framför att bära en heltäckande brynja, men kanske är det något som inte oroar en vild barbar som Sonja? Ibland påstås det också att Sonja gillar sin ”lätta rustning” (en mycket lätt rustning, skulle jag vilja säga) för att den gör henne mer smidig och rörlig, men det känns som en ännu mer långsökt förklaring, och som nämnts ovan verkar den faktiskt tämligen obekväm egentligen. Återigen kan man göra en jämförelse mellan Sonja och Conan. Den manlige barbaren är också väldigt ofta tämligen lättklädd så att man kan se hans väl tilltagna muskler, endast bärande ett höftskynke eller ett pälsstycke som täcker skrevet, och jag tänker inte låtsas som att detta inte till åtminstone en liten del också är (avsiktligt eller oavsiktligt) sexuellt laddat. Men det är mer trovärdigt att Conan klär sig som han gör för att det är bekvämt och smidigt, jag kan inte dra mig till minnes att han någonsin burit ett par kalsonger av pansar eller dylikt.
Många delar av hennes karaktär gör att Red Sonja är tämligen representativ för kvinnliga karaktärer i nördmedia överlag. Hon är stark och tuff, men samtidigt sexualiserad på gränsen till parodi. De problematiska elementen är mer eller mindre starkt bundna till henne, men jag tror att en duktig författare kan lämna dem därhän och ändå ge oss en bra historia trogen Sonjas personlighet. Själva grundkonceptet, en hård och hetlevrad krigarkvinna som inte låter något stå i hennes väg, och som äventyrar runt i en magisk värld fylld av elaka magiker och märkliga monster, är lika tilltalande nu som det var när Robert E. Howard levde. 2013 gjorde serieförfattaren Gail Simone en bra tolkning av Red Sonja, i vilken hon ändrar på hennes ursprung en hel del, och även om bikinin fortfarande är med klär sig Sonja under stora delar av Simones serie i andra, mer trovärdiga plagg. Jag håller också tummarna för att vi kommer att få en åtminstone hyfsad Red Sonja-film någon gång. Filmen från 1985, i vilken danskan Brigitte Nielsen iklär sig rollen som Sonja är ingen höjdare (rekvisitan är ganska snygg, och den har en del hyfsade svärdsstrider, men så gott som alla skådespelarinsatserna är undermåliga, och handlingen gör Sonjas bakgrund om möjligt ännu konstigare). Den Hyrkaniska hondjävulen förtjänar bättre än så!
Publicerat av Fredde 
Markera som oläst 