Texten nedan talar gissningsvis inte till dig som letat dig till den här sidan men man vet aldrig. Jag skulle tro att du håller med mig om det mesta men skulle du känna dig kränkt av något i texten bjuder jag dig att läsa den en gång till.
I skrivande stund har Star Wars funnits i 41 år. I ungefär lika många år har dess fans bråkat om det. När en gillar något väldigt mycket är det inte konstigt att detta något också frammanar stora känslor. Problemet är dock att dessa stora känslor ibland kan bli rent ut sagt destruktiva. Jag har älskat Star Wars sedan första gången jag såg det och jag vet hur det är att vara riktigt förbannad när en upplever att något man älskar blir förstört.
Varje gång Lucasfilm har släppt en ny del i Star Wars-sagan har fans och kritiker haft starka åsikter och känslor. Filmen som många idag ser som den bästa, Rymdimperiet slår tillbaka kritiserades av många för att bara vara en onödig upprepning utav sin föregångare och att avslöjandet om att Darth Vader var Luke Skywalkers far förstörde karaktären. Likaså var det många som tyckte att kraften som koncept blev förlöjligad när den började användas för att lyfta stenar. Många ansåg att Darth Vader, Kejsaren och hela rymdimperiet förstördes helt och hållet som koncept när de besegrades utav en hoper leksaksbjörnar i Jedins återkomst.
När George Lucas släppte filmerna i uppdaterade specialversioner 1997 tyckte folk att den förut så coola prisjägaren Boba Fett förstördes helt och hållet eftersom han lades till i en scen i den första filmen där han tittar rakt in i kameran. Eller att Han Solo förlorade en del av sin charm när han inte längre sköt först i duellen med Greedo. Eller när vi fick se Darth Vader som nioårig pojke i Det mörka hotet eller som hormonell nittonåring i Klonerna anfaller. Eller det anskrämliga (och anskrämligt namngivna) nya sångnumret ”Jedi Rocks” i Jabbas palats (även om jag skall tillstå att 11-åriga Jönsson ÄLSKADE det).
Att ogilla ett kreativt val i en film är inte fel. Inte heller är det fel att påpeka för dess skapare eller omvärlden i stort att du som fan inte uppskattade en eller flera saker. Vi tycker alla olika och det är genom gemensam diskurs som vi blir bättre människor. Star Wars ligger dessutom många av oss väldigt varmt om hjärtat. När jag var yngre kunde jag bli ordentligt sur när jag såg episoderna I-III, eller (ännu värre) Clone Wars-filmen från 2008. Jag kunde tycka så illa om handlingen, om animationerna, om skådespeleriet eller om regin att jag blev rent ut sagt förbannad. Jag kunde känna mig åsidosatt som fan. Varför skulle tvunget dessa nya filmer fokusera på andra fans än jag och varför skulle de tvunget vara så dåliga.
Bara för att något är riktat mot exempelvis en yngre publik så betyder inte det att det nödvändigtvis behöver vara dåligt. Riktigt bra media är sådant som kan avnjutas av både barn och vuxna. Mindre bra media är sådant som man som tittare kanske inte är så sugen på att komma tillbaka till när man blivit lite äldre.
När Disney tog över Star Wars och började producera nya Star Wars-filmer var det givet att de nya filmerna än en gång skulle leda till många sura miner. Trots att de flesta har varit mycket positiva till de nya filmerna var det många som ogillade inriktningen de nya filmerna valt och många ogillade dem också ur ett rent filmiskt perspektiv. Alla kommer att se olika på ett konstverk och ingens upplevelse är fel. Gillar man inte en film har man all rätt i världen att säga det precis hur mycket man vill. Skapar man något får man vara beredd på att inte alla kommer att gilla det. Man har också rätten som en konsument av en film att önska något bättre om man känner att filmen inte levde upp till den potential man själv satt för den. Men bara för att du som biobesökare har rätt att önska så betyder inte det att skaparen har någon som helst skyldighet att ge dig det. Vad som är bättre eller sämre är inte heller objektivt. Vad jag gillar (C-3PO, Amiral Piett, A-wings, öppningsmusiken till slaget vid Endor, för att bara nämna några saker) kanske inte är vad du gillar. Och det är ok!
Med filmen The Last Jedi (2017) började det dock gå för långt. Vissa gillade den och vissa ogillade den. Så långt inget ovanligt. Personligen tyckte jag om den i stort men ogillade skarpt vissa aspekter utav den – både i filmen i sig och vad det säger om de nya filmerna i stort. Vad som dock hände bland vissa Star Wars-fans i samband med filmen var det som fick mig att sätta mig ner och skriva den här artikeln idag. Många som ogillade filmen gjorde sina röster hörda riktigt ordentligt. De basunerade ut sitt ogillande över twitter, facebook, instagram och allsköns sociala media. De försökte få filmen struken från officiell kanon och försökte övertyga resten av världen att filmen dels inte tjänade några pengar alls (vilket är falskt) samt att Mark Hamill (Luke Skywalker) avskydde filmen precis lika mycket som de gjorde. Hamill hade uttalat sig i intervjuer och sagt saker som att han inte kunde relatera karaktären Luke till den Luke han en gång spelat när han först läste manuset samt att han varit i bråk med regissören Rian Johnson om just detta. Detta är förmodligen ingen osanning men sällan togs det upp att Hamill flera gånger också uttalat sig och sagt att han minsann ändrade åsikt när han väl började arbeta med filmen och att han var mycket stolt över resultatet och över Johnsons insats. Inte heller togs det upp att Hamill flera gånger på åttiotalet uttalade sig om att han skarpt ogillade hur Luke avbildades i Jedins återkomst och att han på den tiden hoppades att Luke skulle falla till den mörka sidan.
Folk var arga och det är de fortfarande. Hatbrev, mobbing, sexistiska och rasistiska slagord och rena mordhot har kastats efter människorna bakom filmerna. En konstnär måste vara beredd på att inte alla kommer att uppskatta hens konstverk, men för mig personligen är det pinsamt att dela ”fanbase” med människor som tror att det betyder att deras vidriga och hatiska uttalanden är rättfärdigade som någon slags konstnärlig kritik. Försvaret jag ofta ser när jag sunt förnuft till trots läser trådarna som oundvikligen följer ett uttalande som det jag gör just nu är att Lucasfilm och Disney inte ”respekterar” sina fans. Författaren Claudia Gray gick ut och anklagade de som drivit bort skådespelarna Kelly Marie Tran och Daisey Ridley från sociala media för att vara ”ghouls”. Notera att Gray inte anklagade alla fans, eller ens de fans som uttryckte att de inte gillade filmen, utan bara de som trakasserade och hotade skådespelare, regissörer och människor bakom kulisserna. Försvaret från upprörda ”fans” som bevarade hennes anklagelser var saker i stil med; ”Får man inte uttrycka sin åsikt längre?”
Likaså har andra skapare som uttryckt sin ilska mot dessa människor fått liknande svar. Övergripande inställning från dessa arga människor verkar vara att skaparna hatar dem och att deras trakasserier således är befogade. Faktum är naturligtvis att sådant beteende aldrig är befogat. Att gilla eller ogilla något har inte med saken att göra. Hur du känner inför en karaktär eller en story eller ens en film i stort rättfärdigar inte mobbning eller hat. Vissa kommer säkert att svara att de som ger sig in i leken får leken tåla men även om det vore sant så måste en person som använder det försvaret ta sig en ordentlig titt i spegeln och fråga sig själv varför de försvarar någon som uppträder som en röv. Ogillar du något finns det mycket du kan göra. Skriv en artikel om det du inte gillar och varför, ge dig in på ett forum och prata om det med andra fans (18-åriga Jönsson hamnade i en lång debatt på starwars.nu om huruvida det var rättfärdigat att Vader skriker ”Nooooo!” i slutet på Mörkrets hämnd) ställ dig på ett berg (eller på facebook) och skrik ut din ilska eller (och jag vet att detta är svårt) låt bli att se filmen igen.
Lyckligtvis är detta inte talande för den stora massan utav Star Wars-fans. Det finns nu så många filmer och så mycket media att alla kan gilla (eller ogilla ) Star Wars på sitt eget sätt. Gillar du bara originaltrilogin i sin oförändrade form? Är du kanske mer utav ett prequel-fan? Eller kanske hade du vrålkoll de gamla böckerna eller rollspelet? Jag vet folk som bara bygger Lego-modellerna och struntar blankt i filmerna. Jag vet folk som bara sett de tecknade TV-serierna. Jag vet folk som spelade det gamla kortspelet och inte ens hade sett filmerna. Slutade du följa eller rent av att tycka om Star Wars efter en specifik film? Det kvittar. Det finns Star Wars nog till alla. Det är ju det som är så fantastiskt!
Och om du tycker att det är dåligt att Star Wars nuförtiden anstränger sig mer för att nå ut till fler. Då kanske det inte är Star Wars det är fel på.
Publicerat av Jönsson
Markera som oläst 