Den lilla information jag hade om det senaste seriealbumet skrivet och ritat av Dennis Gustafsson, med den hårt prövade Hälsingborgaren Viktor Kasparsson i huvudrollen, innan jag läste det gav mig intrycket att det skulle vara en sorts slutstrid mot de övernaturliga fenomen som Kasparsson råkat ut för under sina äventyr, kanske till och med en sorts avslutning av hans historia. Jag blev dock faktiskt något lättad när jag läst färdigt albumet, som har titeln Fädernas Synder, och insåg att det var allt annat än ett avslut. Istället för att knyta ihop trådar från tidigare historier utvecklas många av dem istället i nya intressanta riktningar, och några helt nya aspekter dyker upp som jag är nyfiken på hur de ska utvecklas i framtida serier. Den oroväckande cliffhangern som avslutade det direkt föregående albumet får förvisso en upplösning i början av detta, men denna upplösning leder till helt nya problem för Kasparsson.
Samtidigt kan albumet ändå sägas vara en sorts summering av Kasparsson-serierna hittills, då den gör referenser till så gott som alla tidigare historier, och element från nästan alla spelar in i handlingen. Speciellt intressant är att många av de mindre karaktärer som förekommit i periferin i tidigare serier här får mer framträdande roller, och intressanta detaljer avslöjas om vissa av dem. Det innebär dock tyvärr också att några av dem får sätta livet till. Detta känns å ena sidan synd då jag gillade de karaktärer som dog, men å andra sidan känns det inte opassande att några personer dör på dramatiska sätt i en skräckserie som denna. Faktum är att mycket av serien handlar om hur Kasparsson förlorar vänner och allierade, både genom död och på andra sätt, och även om han själv ännu lever i seriens slut verkar han mer illa däran än han var i början.
Det är också intressant att albumets handling har två spår, som vad jag kunde uttyda inte har med varandra att göra, även om de korsar varandras vägar ibland (och det finns kanske en viss tematisk länk, då båda på sätt och vis har att göra med föräldraskap, vilket ju albumets titel antyder). Det ena hotet är personligt riktat mot Kasparsson själv, i form av ett monster som förföljer honom, och som verkar ha något sorts Lovecraftianskt-vetenskapligt ursprung. Det andra består av ett hemligt sällskap av häxor som håller på med en magisk konspiration som hotar hela Sverige, och som bekämpas av den mycket intressanta organisationen ”Svenska kyrkans underkansli, särskilda enheten”. Denna enhet består av ett antal kyrkliga representanter, främst präster men även en nunna (som troligtvis är min favorit bland sidofigurerna i detta album), som inte tvekar att handgripligen ta sig an övernaturliga väsen med hjälp av skjutvapen, svärd och golfklubbor(!). De två hoten löper som sagt parallellt med varandra, men deras ursprung är helt olika, och jag misstänker att vi kommer att få se mer av dem båda i framtida serier.
Jag tycker albumet håller minst lika hög kvalitet som föregående Kasparsson-serier, med välgjorda bilder och intressanta användanden av layouter (jag noterade speciellt att serierutornas utformning och arrangemang ändras dramatiskt när det går från lugna scener till actionsekvenser). Jag är fortfarande fascinerad av hur bra Dennis Gustafsson är på att rita karaktärer med unika ansiktsdrag, för att inte tala om de många intressanta monster som förekommer i serien. Vid några tillfällen hoppar handlingen lite fram och bakåt i tiden, men det är alltid begripligt. Och alltsammans bygger upp mot en storslagen strid i slutet av albumet, som kanske inte är slutstriden för hela Kasparsson-serien, men ändå en utmärkt final på denna historia.
Publicerat av Fredde 
Markera som oläst 