Jag minns att jag tyckte att sättet på vilket necrons introducerades i Warhammer 40,000 var väldigt spännande. De dök upp för första gången i ett nummer av Games Workshops magasin White Dwarf, i en artikel med regler för deras fotsoldater och en tillhörande beskrivning om att de var en mystisk armé som börjat dyka upp runtomkring i galaxen. Den lilla bakgrund som gavs antydde om att det rörde sig om en sorts uråldriga mekaniska utomjordingar som legat i dvala länge men som nu börjat vakna upp, men mer än så fick vi inte veta. I påföljande nummer av White Dwarf gavs regler för ytterligare enheter till armén, men någon ytterligare bakgrund gavs inte, bara beskrivningar över hur Imperiet reagerar på detta nya hot. Det var först i nästa utgåva av spelet som necrons fick regler för en komplett armé med många olika enheter (och nya miniatyrer som var mycket olika deras ursprungliga), och en detaljerad bakgrund om vilka de är och varifrån de kommer. Denna bakgrund genomgick dock i senare utgåvor en ganska markant retcon, som förändrade deras framtoning ytterligare.
I den ursprungliga bakgrunden förklarades det att necrons mycket riktigt är uråldriga, faktum är att de är äldre än både mänskligheten och de långlevande eldar. För flera miljoner år sedan existerade det ett folk med utomjordingar kallade necrontyr, som skapade mycket avancerad teknologi och härskade över ett galaxomspännande imperium. Trots dessa framgångar var de dock inte glada, för deras liv var plågsamma och korta, och de närde en stor avund mot ett annat uråldrigt och mäktigt utomjordiskt folkslag, endast kända som The Old Ones. Till skillnad från necrontyr hade The Old Ones nämligen listat ut hemligheten till odödlighet, något som necrontyr önskade sig över allt annat. En lösning på problemet verkade dyka upp när necrontyr upptäckte ett släkte med närmast gudalika varelser som de kallade C’Tan, som livnärde sig på att suga energi ur stjärnor. Necrontyr och C’Tan allierade sig efter att necrontyrs skapade kroppar åt C’Tan av en metall kallad necrodermis, så att de kunde interagera med den fysiska världen och börja livnära sig på andra saker än stjärnor. Tillsammans förklarade de krig mot The Old Ones, som i sin tur försvarade sig med många mäktiga vapen, men också genom att skapa andra varelser som kunde kriga åt dem (det har antytts att orks är en av dessa varelser, och eldar en annan). C’Tan gav också necrontyr sin önskade odödlighet, men denna kom med ett fruktansvärt pris. Necrontyrernas medvetanden överfördes till kroppar av samma necrodermis som C’Tan använde, och denna process innebar att de i princip förlorade all förmåga att tänka själva, och istället blev slavar till C’Tan. Det var i denna nya metalliska skepnad som de blev kända som necrons. C’Tan lyckades till slut besegra The Old Ones och började sedan sluka allt liv i galaxen, tills de insåg att de skulle svälta ihjäl om allt liv tog slut. Därför gick de i dvala tillsammans med sin armé i flera miljoner år, så att livet i galaxen skulle få en chans att växa till sig igen. I spelets nutid har C’Tan börjat vakna upp igen, och tänker använda sina arméer av necrons för att återigen sluka allt i deras väg. I denna första version av bakgrundshistorian är alltså necrons en armé av själslösa robotar utan egen vilja eller personligheter, som tjänar uråldriga gudalika utomjordingar bortom mänskligt förstånd. Mycket av Warhammer 40,000 kan sägas vara influerat av H.P. Lovecraft, men necrons är den kanske mest Lovecraftianska armén av alla.
Denna historia genomgick sedan som sagt en retcon som ändrade på den i några mycket viktiga aspekter. I den nya versionen beskrivs necrontyr-imperiet lite mer detaljerat som bestående av ett antal olika mindre imperier (kallade ”dynastier”) som styrs av olika potentater, och att dessa dynastier länge stred mot varandra i ett sorts inbördeskrig, ända tills necrontyrernas övergripande härskare, känd som ”The Silent King” lyckades ena dem genom ett krig mot en yttre fiende, The Old Ones. Den största skillnaden är dock necrons relation till C’Tan. När necrontyrerna överförde sina medvetanden till kropparna av metall var det vissa av dem, främst de högst uppsatta ledarna, som lyckades behålla sina egna viljor, och som såg med avsky när C’Tan började styra deras befolkning. I slutet av det stora kriget mellan C’Tan och The Old Ones, när C’Tan hade vunnit, tog de fortfarande tänkande necrons, ledda av sin konung, chansen och slog till mot de gudalika varelserna som bedragit dem. C’Tan var förvisso så mäktiga att de inte gick att döda, men necrons lyckades med sin teknologi istället att klyva rymdgudarna i flera små ”skärvor”, och sedan ta kontrollen över dessa. Necrons insåg därefter dock att de olika varelser som The Old Ones lämnat efter sig, främst eldar, utgjorde ett hot som de inte kunde besegra, så de gick i dvala i miljoner år, med förhoppningen att deras motståndare skulle dö ut under tiden. När de nu vaknar till liv igen är det för att återta sitt ursprungliga imperium och härska över galaxen igen.
Skillnaden är alltså att necrons nu inte längre är själslösa och tankelösa tjänare till mäktiga rymdgudar, utan istället leds av sina egna härskare, och till och med kan styra över C’Tan-skärvorna och använda dem i strid som mäktiga vapen. Tanken från Games Workshops sida med denna retcon verkar ha varit att passa in necrons i den allmänna designfilosofin för Warhammer 40,000, där varje armé har olika underfraktioner med olika egenheter och personligheter, så att spelarna kan måla sina miniatyrer och designa sina arméer efter eget tycke. När alla necrons var tankelösa fanns det ingen ursäkt till varför de skulle ha olika färger eller personligheter, men i och med att det nu finns ett antal olika dynastier som leds av ledare med olika sätt att kriga får spelarna mer frihet. Intressant i sammanhanget är att necrons, likt flera andra Warhammer 40,000-arméer, är tänkta att vara en motsvarighet till en av fantasy-Warhammers arméer. I detta fall rör det sig om de som allmänt brukar kallas ”undead”, men mer specifikt armén känd som ”Tomb Kings”, alltså en armé bestående av skelettkrigare ledda av uråldriga mumier som vaknat i sina pyramider. Den stora retconen drar dem mer åt denna aspekt av ”antika egyptier i rymden”. Det verkar som att spelarna inte är helt överens om vad de tycker om denna förändring. Vissa föredrar de gamla tankelösa necrons, och tycker att den nya versionen är något mindre mystiska och skräckinjagande då de framstår som aningen mer mänskliga, men samtidigt finns det andra spelare som gillar just den ökade personligheten.
Necrons använder sig som sagt av mycket avancerad teknologi, och de flesta av deras vapen är olika typer av energistrålar. Deras vanligaste vapenteknologi kallas övergripande för gauss-vapen (även om de inte har mycket gemensamt med verklighetens gauss-vapen). Vapnen som bärs av necrons fotsoldater (inte helt fantasifullt kallade Warriors) heter gauss flayers, och beskrivs fungera genom att den sliter sönder sitt mål ett ”lager” i taget, så att levande varelser blir flådda i mycket snabb takt och fordons pansar med lätthet förstörs. Ett passande skräckinjagande vapen för en skräckinjagande armé. Necrons är mycket stryktåliga tack vare sina metalliska kroppar, men även på grund av att kropparna har en avancerad självreparerande förmåga, så att till synes förstörda necrons plötsligt kan resa sig igen och åter ge sig in i striden (i spelet kallas regeln för detta ”We’ll be back”, högst troligt inspirerat av ett annat välkänt svårdödat robotskelett). Detta är ett annat sätt på vilket de liknar sin fantasy-motsvarighet, då vandöda skelettkrigare ju har en tendens att resa sig om och om igen.
Utöver sina vanliga krigare har necrons ett flertal varianter på dem, inklusive tyngre beväpnade Immortals, prickskjutande Deathmarks, och elitsoldater i form av Lychguards och Triarch Praetorians. En av de läskigaste enheterna är Flayed Ones, som är necrons som blivit fullständigt galna och törstar efter att skära upp och äta sina fiender, vilket de dock inte kan göra eftersom de ju är robotar. De får istället nöja sig med att täcka sina kroppar med huden från sina offer, vilket gör dem ännu mer skräckinjagande. Faktum är att andra necrons avskyr Flayed Ones, och är själva rädda för att drabbas av samma galenskap. En annan intressant enhet är Pariahs, som är en läskig kombination av necron med tillfångatagna människor, tänkta av C’Tan att vara det nästa steget i necrons evolution. Men efter den stora retconen, när C’Tans makt över necrons togs bort, försvann Pariahs från armén, så att man nu inte kan spela med dem längre.
Necrons använder sig också av diverse andra mekaniska varelser, inklusive de ökända små Scarabs, som flyger i svärmar över slagfältet och kan sluka det mesta som kommer i deras väg, och större Spyders som har förmågan att reparera andra necrons (om dessa inte lyckas reparera sig själva). De använder sig även av diverse olika svävande fordon, såsom Destroyers i vilka en necron är en fastvuxen del i maskinen, och Ghost Arks, som är trupptransporter för krigarna. Större konstruktioner inkluderar Monoliths och Obelisks, som i princip är mindre, svävande varianter av necron-byggnader.
Den högste ledaren för en necron-armé (utöver den tidigare nämnda Silent King) är en Phaeron, som härskar över en hel necron-dynasti. Denne har under sig ett antal Overlords, som i sin tur styr över ett antal Lords, härskare över enskilda necron-planeter. Det är dessa härskare av olika rang som lyckats behålla sina medvetanden efter att de överfördes till sina metallkroppar, och som kan kommendera de i huvudsak tankelösa krigarna. De flesta Phaerons och Overlords är individer med egna personligheter och sätt att kriga, och fungerar som necrons ”specialkaraktärer”, och som tidigare nämnts som en ursäkt för spelare att individualisera sina arméer. Vid sidan av dessa härskare finns Crypteks, som är necrons vetenskapsmän, med avancerade teknologiska förmågor som närmast liknar magi eller de psyker-krafter som andra arméer använder sig av. I tidigare utgåvor fanns också de mäktiga C’Tan som kunde användas för att leda en necron-armé, men även om man fortfarande kan använda samma stora läskiga miniatyrer av dessa är de nu reducerade till att vara jämförelsevis mindre mäktiga ”C’Tan Shards” styrda av necrons. C’Tan-skärvor kan också användas som energikällan till ett av necrons mäktigaste vapen, en Tesseract Vault.
Även om necrons i sin nuvarande form inte är riktigt lika mystiska som de var från början tycker jag ändå att de kan vara ganska läskiga i sin framtoning, med robotiska, svårdödade känslokalla skelett som reser sig ur uråldriga gravar och bär på skräckinjagande vapen. De har en lång och mörk bakgrundshistoria, och är fortfarande sammanlänkade med några av de stora mysterierna i Warhammer 40,000-universumet, såsom C’Tan och The Old Ones. Jag skulle säga att deras mörka och dystra framtoning överlag passar bra in i den mörka och dystra Warhammer 40,000-galaxen.
Publicerat av Fredde 
Markera som oläst 