Den fruktade Imperie-organisationen känd som ”The Inquisition” är egentligen inte en armé i sig, men dess medlemmar, de ökända inkvisitorerna, dyker till och från upp på slagfälten när de känner att det behövs. En inkvisitor är en sorts hemlig agent som reser runt i Imperiet på jakt efter olika typer av hot mot det. De har en oerhört stor makt och står över så gott som alla andra personer i Imperiets hierarki, så att de potentiellt kan beordra planeters guvernörer, befälhavare över arméer och andra höga höns, inklusive Space Marines om så behövs. De är också en av få auktoriteter i Imperiet som kan ge order om en så kallad Exterminatus, utrotandet av allt liv på en planet genom bombardemang från rymden eller i mer extrema fall genom att spränga hela planeten i bitar, om de anser att ett hot spridit sig för mycket för att kunna besegras på något annat sätt.
Inkvisitorer tillhör olika typer av Ordos, som fokuserar på olika typer av hot mot Imperiet. Det finns ett flertal mer eller mindre obskyra Ordos, men de tre största kallas Ordo Xenos, Ordo Malleus och Ordo Hereticus. Ordo Xenos ägnar sig åt att bekämpa utomjordingar av olika slag, alltifrån brutala ork-invasioner och uppvaknande necrons till mer subtila hot såsom genestealer-kulter eller manipulationer från eldar, för att inte tala om massvis med andra mer obskyra utomjordingsarter. Ordo Malleus fokuserar på kampen mot Chaos och dess demoner, som återigen kan innebära direkta invasioner av Chaos Space Marines och horder av demoner, eller mer subtila Chaos-kulter och manipulationer från sluga demoner. Inkvisitorer från Ordo Hereticus ägnar sig åt hoten som kommer inifrån Imperiet, det vill säga kättare, upprorsmän och andra förrädare. De övervakar alla skikt av Imperiet för att stoppa politiska komplotter, försök från planetguvernörer att starta sin egna små imperier, eller bara allmänt missnöje från medborgare som anses vara farligt för Imperiets fortlevnad. De har också till uppgift att leta reda på mutanter, då sådana anses utgöra en fara för mänsklighetens genetiska fortlevnad. Detta inkluderar människor med psioniska förmågor, så kallade psykers. Dessa kan få tillåtelse att träna och använda sina förmågor i Imperiets tjänst (faktum är att många inkvisitorer själva har psyker-förmågor), men otränade psykers som använder sina förmågor i hemlighet anses utgöra ett stort hot då de riskerar att bli besatta av demoner. Därför måste otillåtna psykers hittas och utrotas, vilket gör att Ordo Hereticus ofta även är kända som ”häxjägarna” (och tenderar att ha höga svarta hattar).
I själva Warhammer 40,000-spelet var inkvisitorer, likt exempelvis Adeptus Mechanicus, länge tämligen obskyra. De förekom som enskilda miniatyrer, extra starka krigare med olika typer av spännande utrustning och förmågor som du kunde använda som ledare i din Imperie-armé. Deras bakgrund fick dock senare en rejäl utökning när Games Workshop gav ut ett spinoffspel som centrerar kring dem, kallat Inquisitor. Detta kan sägas vara den raka motsatsen till Epic-spinoffspelen. I Epic gjordes miniatyrerna i mindre skala för att man skulle kunna ha enorma slag med massor med soldater, men i Inquisitor är miniatyrerna istället större än vanliga Warhammer 40,000-miniatyrer, och striderna är små skärmytslingar mellan på sin höjd fyra enskilda krigare per sida, med mycket mer detaljerade regler för vad varje figur kan göra. De små grupperna utgörs av så kallade warbands, som består av en inkvisitor och dennes närmaste män/kvinnor. Ibland handlar striderna om en inkvisitor som slåss mot en ond kult eller annan fiende till Imperiet, men betydligt vanligare är att spelarna styr varsin inkvisitors warband som slåss mot varandra.
Spelet introducerade nämligen i sin bakgrundshistoria det faktum att inkvisitorer har olika syn på hur man bäst ska bekämpa Imperiets fiender, och vilka Imperiets fiender överhuvudtaget är, vilket leder till att de ofta råkar i konflikt med varandra och för hemliga interna krig mellan varandra. Det finns många olika sekter och filosofier bland inkvisitorerna, men den mest övergripande indelningen är mellan ”puritans” och ”radicals”. Radikalerna är de inkvisitorer som tenderar att böja på sin moral för att nå sina mål, och som använder sig av saker som puritanerna skulle se som brottsligt kätteri, till exempel att använda sig av Chaos-magi och frammana demoner för att få dessa att följa inkvisitorns order, eller att använda sig av utomjordiska vapen eller allierade utomjordingar. Intressant nog är de konservativa puritanerna ofta de yngre inkvisitorerna, då dessa är oerfarna och därför tycker det är viktigt att hålla sig till reglerna, medans radikalerna ofta är äldre inkvisitorer som rest runt i galaxen länge och fått mycket erfarenhet, vilket de anser gör det möjligt för dem att böja på reglerna och göra saker som mer oerfarna inkvisitorer inte skulle klara av. En motsats till vad man vanligtvis associerar med konservatism kontra radikala tankar, alltså. Utöver denna stora indelning finns det diverse andra udda sekter inom inkvisitionen, till exempel de som håller på med hemliga försök att återuppliva den halvdöde Kejsaren, eller att styra Imperiet i någon specifik politisk riktning.
Inquisitor-spelet lades ner efter några år, men mycket av sakerna som introducerades i det började sedan dyka upp i det vanliga Warhammer 40,000. Bland detta finns idén om att varje Ordo har sin egen ”Chamber Militant”, soldater kunniga i att strida mot det specifika hot varje Ordo fokuserar på. Ordo Xenos har Deathwatch, en organisation av Space Marines rekryterade från olika chapters, utbildade och utrustade för att slåss mot utomjordingar (deras svarta rustningar misstänker jag är en referens till den gamla UFO-konspirationsteorin om ”Men In Black”). Ordo Malleus har Grey Knights, ett hemligt Space Marine-chapter som genom mycket strikt träning och utrustning med mystiska vapen och rustningar kan bekämpa demoner. Ordo Hereticus använder sig av de tidigare beskrivna Sisters of Battle som sina dedikerade krigare när det behövs, då deras fanatiska religiösa dedikation till Kejsaren är användbar när man ska bekämpa kättare.
Utöver dessa soldater finns det andra speciella krigare som en inkvisitor kan använda sig av. De mer radikala inkvisitorerna har ibland en daemonhost, en mänsklig kropp som blivit besatt av en demon och sedan bunden genom fruktansvärda ritualer till att tjäna inkvisitorn (även om de har en tendens att efter ett tag bryta sig fria och utkräva hämnd, om deras ägare inte är tillräckligt vaksam). En annan typ av krigare är arco-flagellants, människor som på grund av något brott dömts till att omvandlas till tankelösa cyborger, utrustade med läskiga vapen (oftast någon typ av piskor). Vissa inkvisitorer har också allierade i form av medlemmar från en av Imperiets Death Cults, blodtörstiga lönnmördare som tillber Kejsaren genom mord. Många inkvisitorer omger sig också med små personliga tjänare av olika slag (som ofta ser ganska obehagliga ut), såsom flygande servo-skulls, halvt mekaniska psyber-djur, eller små änglalika cherubim. Utöver dessa har en inkvisitor som sagt auktoriteten att rekrytera i princip vem som helst som de anser användbara, inklusive lokala poliser, soldater, präster, psykers, Adeptus Mechanicus, och de äventyrliga handelsmännen kända som Rogue Traders. Ofta är inkvisitorn bara ledaren för ett litet warband, men ibland kan hen ta befälet över hela arméer, bestående av sina egna Chambers Militant, eller andra av Imperiets soldater.
Inkvisitorerna är som sagt inte en armé i sig, men de är en mycket intressant sak att infoga i sin Imperie-armé, både för att de är mäktiga enheter med intressanta förmågor, men även på grund av sin spännande bakgrund och möjligheten att genom dess följeslagare få med fascinerande saker från Warhammer 40,000-universumet som annars sällan förekommer i spelet nu för tiden. De kommer säkerligen att fortsätta sin kamp mot Imperiets fiender i framtiden, även fast de inte är överens om hur det ska göras.
Publicerat av Fredde 
Markera som oläst 