En av de mest minnesvärda delarna av leksaks- och media-franchiset Transformers är den första långfilmen. Alltså inte Michael Bays röriga, allmänt ogillade men oerhört inkomstbringande film från 2007, utan de tecknade filmen The Transformers: The Movie från 1986, en direkt uppföljare till de första säsongerna av den första tecknade TV-serien. Det är kanske ingen konstnärligt högkvalitativ skapelse, men det finns ändå många saker med den som är minnesvärda och som gör att den är omtyckt av nostalgiska gamla Transformers-nördar. En av dessa saker var ett flertal nya karaktärer som introducerades, både hjältar och skurkar. Detta är speciellt intressant om man betänker hur den ursprungliga TV-serien skapades.
Likt många andra liknande franchises från 80-talet var Transformers från början leksaker som sedan gavs en fiktiv historia i form av TV-serier och serietidningar. I det här fallet kom leksakerna ursprungligen från Japan, där de var ett antal olika separata franchises från företaget Takara, som hade gemensamt att de bestod av robotar som kunde förvandlas till fordon och andra föremål (denna olikhet syns bland annat på det faktum att de ursprungliga Transformers-leksakerna var i olika skalor när det gällde fordonen). När dessa leksaker importerades till USA, och senare resten av världen, av företaget Hasbro, gavs de en ny bakgrundshistoria där de delades in i hjältarna ”Autobots” och skurkarna ”Decepticons”, och varje leksak gavs ett namn och personlighet, som främst framställdes i tidigare nämnda TV-serie och serietidningar. Vad som är intressant med de nya karaktärerna som introducerades i The Transformers: The Movie är att de inte är baserade på några gamla leksaker, utan att det tvärtom gjordes leksaker baserade på karaktärerna. Detta innebar dock en del nya problem, problem som kan illustreras tydligast genom att titta på filmens stora skurk, den fasansfulle, enorme, planetslukande roboten Unicron.
Det finns mycket som är minnesvärt med Unicron, bland annat att hans röst gjordes av ingen mindre än Orson Welles (den kanske största skådespelaren i en film med en anmärkningsvärd mängd kända skådespelare, inklusive Eric Idle, Leonard Nimoy, Judd Nelson, Frank Welker och Scatman Crothers). Han är dock också anmärkningsvärd för att vara en av de rent fysiskt största robotarna som någonsin framställts i Transformers-franchiset. När Unicron först dyker upp är det i form av en stor planet som reser runt i universum och slukar andra planeter. Men eftersom det är Transformers vi snackar om transformeras denna planet senare till en skräckinjagande robot, som man får anta är lika stor som planeten. Jag säger ”får anta” eftersom Transformers alltid har haft lite problem med storlekar och skalor. Det är faktiskt inte helt klart hur stor Unicron egentligen är. Om han skulle vara lika stor som, låt oss säga, månen, så skulle han ha händer stora som kontinenter, vilket dock inte verkar stämma när han avbildas hållandes en mindre transformer i sina fingrar eller dylikt.
Detta problem med storlek och skala blir också ett problem om man ska göra en leksak av Unicron. Det är i princip omöjligt att göra honom skalenlig med andra Transformers-leksaker, eftersom han då rimligtvis skulle vara stor som ett hus, minst. De Unicron-leksaker som faktiskt har gjorts genom åren verkar ha nöjt sig med att vara ”jättestora” snarare än skalenliga, och det är något som han har gemensamt med andra Transformers som avbildas som väldigt stora i fiktionen (till exempel de som transformerar sig till fästningar eller hela städer, såsom Metroplex).
Det andra problemet med Unicron som leksak har att göra med att han inte var en leksak först, utan skapades som en karaktär i filmen. Likt alla Transformers har han två ”former” med ikoniska utseenden, problemet är dock att dessa inte verkar ha designats för att det ska vara tydligt hur han förvandlas från en form till den andra. Och det är ju något som är tämligen nödvändigt att veta om man ska göra en transformerande leksak av honom. Detta kan antingen lösas genom att transformationen blir väldigt komplicerad, med många steg för att fälla ihop och gömma delar som är synliga i en form men inte i den andra, eller genom att kompromissa med utseendet, så att leksaken inte riktigt ser ut som karaktären gör i filmen. Det senare var den vanligaste lösningen förr, så det finns många gamla Transformers-leksaker som är väldigt olika hur de ser ut i fiktionen. I modern tid har dock leksaksskaparna blivit bättre på att skapa leksaker som är mer trogna karaktärernas utseende i film och serier, men det innebär som sagt att själva transformeringen oftast blir mycket mer komplicerade.
Det fanns planer på att släppa en Unicron-leksak i samband med filmen, men det gjordes aldrig. Långt senare dök det dock upp två olika prototyper av denna leksak, men när jag tittar på bilderna av den tycker jag att det nog var lika bra att den inte blev av. Lösningen på problemet med att transformera en planet till en robot verkar i detta fall ha varit att helt enkelt göra den sfäriska planet-delen till en sfärisk torso, vilket ser minst sagt fånigt ut, och definitivt inte liknar Unicrons utseende i filmen. Det är dock intressant att läsa att det fanns planer på att leksaken skulle ha en röstuppspelningsfunktion, med repliker inspelade av Orson Welles. Många fans av Welles tycker nog att det är sorgligt att hans sista roll innan han dog var i en tecknad leksaksreklam-film för barn, men jag gissar att det hade varit ännu ovärdigare om det var att göra rösten till den här fula leksaken.
Det dröjde länge innan det gjordes några nya försök att skapa en Unicron-leksak. Ytterligare en prototyp till en leksak som aldrig släpptes existerade någon gång på 90-talet, och den ser åtminstone något värdigare ut än 80-talsprotypen. Här verkar lösningen ha varit att låta roboten ha ”skalet” av planeten på sin baksida, vilket jag tycker ser hyfsat coolt ut, även om jag misstänker att det också borde göra transformeringen tämligen komplicerad.
Den första Unicron-leksaken som faktiskt släpptes kom 2003. Den ser inte exakt ut som Unicron från filmen, men det är främst för att den istället är tänkt att föreställa honom så som han ser ut i en av de modernare TV-serierna, Transformers: Armada. Många Transformers-nördar var ändå glada över att äntligen kunna köpa en Unicron-leksak som åtminstone med lite fantasi kunde sägas representera originalet (och den skulle senare släppas med andra färger närmare 80-talsversionen). Det verkar dock som att den snygga robot-formen bara kunde göras genom en del kompromisser vad gäller planet-formen. Den är egentligen bara delvis sfärisk, ”bakdelen” ser mest ut som en klump med hopfällda robotdelar.
Armada-Unicron släpptes som sagt i flera andra versioner med olika färger, men det var länge den enda planet-Unicron-leksaken som fanns att tillgå (bortsett från en liten gullig Unicron-leksak som bara kunde fås i Happy Meals. Nej, jag skojar inte). Det har dock kommit ett antal andra Unicron-leksaker som transformeras till andra (förmodligen enklare) saker såsom en pansarvagn och, öh… en vulkan, typ? Drömmen om att det skulle dyka upp en Unicron-leksak helt och hållet troget hans minnesvärda utseende i hans ursprungliga framträdande verkade vara just en dröm… tills i år.
2019 utannonserade Hasbro att de planerade att släppa en ny Unicron-leksak, genom ett crowdfunding-projekt. Tillräckligt många personer backade projektet (även om det lär ha varit i sista stund, efter en förlängning av deadlinen), och leksaken har utlovats att släppas någon gång i början av 2021. Och vilken leksak det är! Det är den största Transformers-figuren som någonsin producerats, och utöver att den enligt bilderna tycks vara väldigt trogen båda Unicrons former (vilket jag gissar innebär att den kommer vara kolossalt komplicerad att transformera) kommer den med ett flertal bonusar, inklusive en rörlig planet-mun, ett avtagbart huvud (eftersom filmen slutade med att Unicron besegrades och hans huvud flög iväg i rymden) och några andra pyttesmå Transformers som han kan äta (även om de gissningsvis ändå inte kommer att vara tillräckligt små för att vara skalenliga med Unicron).
När nu de ovan nämnda problemen med en Unicron-leksak verkar vara mer eller mindre lösta kvarstår bara ett problem, kanske det största av dem alla: Priset. Vad jag har sett verkar den nya Unicron kosta något över 6000 kronor, och jag gissar att priset kommer att öka när den blir ett samlarobjekt för nostalgiska Transformers-nördar. Detta är ingen leksak som ett barn kan köpa med sin veckopeng, och jag tror inte att det finns många vuxna Transformers-nördar som heller kan rättfärdiga att lägga ut så mycket pengar, oavsett nostalgifaktor. Det fanns förvisso tydligen tillräckligt många människor som backade projektet för att Hasbro skulle tycka det var lönsamt, men jag föreställer mig att det främst är personer som sällan behöver räkna slantarna för att ha råd med mat och hyra. Eller så kanske flera nördar kan gå samman och köpa den till sin föreningslokal, vad vet jag. Sammanfattningsvis verkar det ändå som att Unicron fortfarande är en omöjlig leksak för de flesta av oss, av den anledningen att den är omöjlig att köpa.
Publicerat av Fredde 
Markera som oläst 