Det finns många historiska anekdoter som egentligen inte är så spektakulära som de framställs. Många historiker som efterforskar dem upptäcker att de saknar belägg, är överdrivna, eller rentav påhittade i efterhand, ofta av någon med en politisk agenda, eller bara på samma sätt som rykten överlag förändras när de berättas från mun till mun. En historisk händelse som jag dock tycker aldrig har förlorat sin magi, som fortfarande framstår som unik och fascinerande, trots att vissa detaljer i den kanske överdrivits genom åren sedan den hände, är ”julfreden” som inträffade på västfronten i första världskriget år 1914.
Ja, det var inte så enkelt som att alla soldater i skyttegravarna lade ner sina vapen och möttes och kramades i det sargade ingenmansland. Och ja, vissa historiker är inte överens om huruvida det faktiskt spelades någon fotbollsmatch mellan fiendesoldater (vem hade tagit med sig en fotboll till fronten?). Men det faktum att den inofficiella vapenvilan som ändå inträffade hade olika karaktär på olika ställen längs fronten (på vissa ställen ropade soldaterna bara julhälsningar till varandra, på andra ställen fortsatte skjutandet som vanligt) bidrar till att göra den mer verklig och mänsklig, någonting som olika deltagare i kriget hanterade på olika sätt, eftersom alla människor är olika. Och det är ändå häpnadsväckande att det på vissa ställen ändå var soldater som tog modet till sig, riskerade sina liv och klättrade upp ur skyttegravarna, med förhoppningen att motståndaren skulle göra likadant. På vissa ställen var det för att få möjlighet att hämta liken som låg i ingenmansland och ge dem ordentliga begravningar, på andra utbyttes presenter som soldaterna fått skickade till sig hemifrån, och ibland sjöng man julsånger tillsammans (eftersom många av länderna som deltog i kriget hade samma julsånger på sina olika språk). Och finns det inte lite julmagi i att det eländiga regniga decembervädret vid fronten klarnade upp just på julafton 1914?
Även de som ser på händelsen på ett prosaiskt eller till och med cyniskt sätt, att det var en symbol för krigets galenskap att män ena dagen träffades och sjöng julsånger och nästa dag började skjuta på varandra igen, måste erkänna att det ändå är en unik och underlig sak som inträffade. Det upprepades aldrig under det kriget igen, och mig veterligen inte under några senare krig heller, vilket egentligen inte är så förvånansvärt. Jag har svårt att föreställa mig att sidorna i de flesta väpnade konflikter skulle komma över sina meningsskiljaktigheter under en dag och sedan återgå till dem igen, eller att de ens skulle dela samma årliga högtidstraditioner på samma sätt som när européer krigade mot européer i grannlandet. Julfreden var en så gott som unik händelse, och oavsett vilka lärdomar man vill dra av den tror jag att de flesta kan vara överens om att det var något fascinerande.
Här är en video som jag tycker ger en bra sammanfattning om julfredens bakgrund och förlopp:
Vi önskar er alla en fridfull jul!
Publicerad av Fredde 
Markera som oläst 