Bloggen Relaunched, som tyvärr inte verkar uppdateras längre, hette ursprungligen ”DC Fifty-Too”, och var då ett projekt startat av tecknaren och författaren Jon Morris (som bland annat driver den mycket underhållande seriebloggen ”Gone & Forgotten”). Det inspirerades av ett av DC Comics många försök att starta om sitt serieuniversum, kallat ”The New 52”, vilket innefattade att samtliga gamla serietidningar lades ner och 52 nya tidningar började publiceras, med nya versioner av diverse DC-karaktärer. Morris projekt gick ut på att han gav ett antal mer eller mindre kända tecknare premissen att de fick välja vilken DC-serie de ville, och rita omslag med nya uppdaterade versioner av dem, gärna också med korta texter där de berättade hur de ville uppdatera serierna och karaktärerna om de fått möjlighet till det. En sorts skämtsam reflektion av DCs mer seriösa projekt, med andra ord. Bloggen blev så pass populär att Morris bestämde sig för att utöka den till att även inkludera serier från Marvel Comics (under den kanske inte lika slagkraftiga titeln ”Marvel Universe Too: What If”), och senare även ett projekt specifikt riktat mot Watchmen (återigen som en parodi på DCs ”Before Watchmen”-projekt) kallat ”Watchmen-Too”. Till slut valde Morris och hans medarbetare att samla dessa projekt under en ny titel, ”Relaunched”, och istället för att anlita specifika tecknare öppnades det upp så att vem som helst kan skicka in sina förslag på vilken serie de vill uppdatera på något finurligt sätt. Fortsätt läsa ”Freddes länkar: Relaunched”
Freddes länkar: The Swedish Games
Idag tänker jag länka till något jag själv har gjort. Jag har länge skrivit inlägg på den här bloggen tillsammans med mina kära medskribenter, men nu har jag också startat min egna blogg, med ett något mer specifikt fokus: The Swedish Games, en engelskspråkig sida om elektroniska spel skapade i Sverige, eller som på något sätt kan associeras till Sverige. Det var efter att jag skrivit det engelskspråkiga inlägget om Kosmopolska här på Markera Som Oläst som jag började fundera över att det finns fler svenska spel som förtjänar att uppmärksammas bortom vårt avlånga lands gränser, men som inte gjort det på grund av den uppenbara språkbarriären. Som jag skriver i min nya bloggs första inlägg känner jag också att jag på detta vis kan bidra till rörelsen att försöka bredda synen på spel och spelhistoria, och diskussionen kring dem, bortom det vanliga fokuset på de stora spelländerna USA och Japan. På ett mer personligt plan känns det också som en rolig utmaning att försöka förklara typiska svenska fenomen, sådant som vi tar för självklarheter, för människor från andra delar av världen. Och det blir ju oundvikligt om man ska diskutera spel från vårat land på någon djupare nivå. Fortsätt läsa ”Freddes länkar: The Swedish Games”
Freddes länkar: The Little Trashmaid
Här är en liten söt webbserie om ett allvarligt ämne. The Little Trashmaid tog sin början som ett antal humoristiska enskilda teckningar av Stephanie Hermes (alias ”s0s2”) föreställande en sjöjungfru som lever i vår moderna ocean, en ocean full av allt möjligt skräp. Hon klär sig i gamla plastpåsar, leker med plastbestick och trasslar titt som tätt in sig i gamla nät eller blir nedkladdad av oljespill. Teckningarna blev så pass populära att Hermes började göra korta serier med sjöjungfrun, och sakta men säkert introducerades fler karaktärer, inklusive en människa som sjöjungfrun blir kompis med, och som gör sitt bästa för att förklara alla de konstigheter som människor hittar på, och hjälper henne ur fiskegarnen när det behövs. Hermes har också i samarbete med andra personer skapat en del korta animationer med skräpjungfrun, inklusive två musikvideos.
Serien är helt utan dialog, vilket fungerar bra då karaktärerna är ritade väldigt uttrycksfullt och majoriteten av humorn är av det fysiska slaget, så det är aldrig svårt att förstå vad som pågår. Det som verkligen fascinerar mig är dock att den har en väldigt glad och lättsam ton, trots att dess huvudsakliga tematik är ett så pass deprimerande ämne som föroreningen av våra hav. Havets innevånare verkar inte vara medvetna om hur allvarligt läget är, utan reagerar främst med nyfikenhet och förvåning över de många märkliga prylarna som faller i vattnet, vilket förstås leder till många komiska situationer när deras entusiasm över skräp krockar med människornas syn på det. Och människorna som förekommer i serien verkar också vara väldigt vänliga, de försöker hjälpa till så gott det går, även om det är ett problem som enskilda personer inte kan lösa på egen hand. I slutändan tycker jag att serien trots det sorgliga ämnet ändå verkar tämligen optimistisk, vi kan göra något åt miljöförstöringen och hjälpa de som drabbas av den om vi vill.
Freddes länkar: The Thief and the Cobbler: Recobbled
Förra året avled animatören Richard Williams, som kanske är mest känd för att ligga bakom animationen i filmen Who Framed Roger Rabbit, en film som anses vara en klassiker, med sin mästerliga kombination av animation med levande skådespelare. Bland animationsnördar är dock Williams lika, eller möjligtvis ännu mer, känd för en annan tecknad film, en film han tyvärr aldrig fick möjlighet att fullborda såsom han hade tänkt sig: The Thief and the Cobbler. Williams började arbeta på denna film så tidigt som 1964, och den genomgick sedan en minst sagt komplicerad utveckling, med många olika kända animatörer som kom och gick, och olika företag och andra rika personer som var villiga att finansiera den, men sedan drog sig ur av olika anledningar (i vissa fall troligtvis eftersom arbetet med den fortsatte att dra ut på tiden). Ofta var det bara Williams själv som finansierade filmen med pengar han tjänade på andra mindre uppdrag (främst tecknade reklamfilmer). Till slut togs filmen ur Williams händer av den dåvarande finansiären, och en annan animatör fick den smått omöjliga uppgiften att färdigställa filmen så snabbt som möjligt, vilket ledde till att den till slut släpptes på 90-talet under titeln ”The Princess and the Cobbler”, och senare i en annan version titulerad ”Arabian Knight”. Dessa versioner ändrade om en hel del i Williams material, klippte bort vissa scener och lade till nya av mycket sämre kvalitet, plus ett antal sångnummer och betydligt mer dialog. Fortsätt läsa ”Freddes länkar: The Thief and the Cobbler: Recobbled”
Freddes länkar: A Star Wars Comic
Som alla nördar vet är idag den internationella Star Wars-dagen, så vad kan passa bättre än att länka till hemsidan A Star Wars Comic? Författaren Jim Mello och tecknaren Alex Ray ligger bakom denna samling av korta fan-serier om Star Wars, som alla håller hög kvalitet. Serierna utspelar sig i alla delar av filmseriens kontinuitet, och påminner mig starkt om Dark Horse Comics gamla serietidning Star Wars Tales, som också bestod av små korta historier om alla möjliga gamla och nya karaktärer, med intressanta infallsvinklar kring fenomen i den stora spännande galaxen. I ärlighetens namn gillar jag inte alla serierna på sidan lika mycket när det gäller handlingen, vissa förstår jag inte riktigt poängen i, men de är alla snyggt tecknade och underhållande på olika sätt. Här är några länkar till mina favoriter:
En av många fina hyllningar till vår kära prinsessa
En ny serie publicerades varannan månad, vilket är förståeligt med tanke på kvaliteten. Nyligen utannonserade skaparna dock att nästa serie kommer att bli den sista. Det är synd, men jag har åtminstone en sista serie att se fram emot!
Freddes länkar: Slap Kirk
Här är ett enkelt nöje som jag dock ändå tycker kan bli ganska hypnotiskt i sin enkelhet: Ett ”spel” i form av ett filmklipp från Star Trek: The Original Series där Kapten James Tiberius Kirk daskar till sig själv med handflatan. Genom att föra muspekaren fram och tillbaka kan du få honom att puckla på sig själv om och om igen så länge du vill. Det mest underhållande med Slap Kirk är nog att slagen ackompanjeras av dramatisk Star Trek-musik, och ett flertal olika slumpmässiga repliker från Kirk (min personliga favorit är nog ”here’s my hand”). Som en bonus finns också en variant där man istället styr Kirk när han slår till sin polare Spock, med passande Spock-repliker naturligtvis.
Behändigt nog finns också en räknare i hörnet som håller koll på hur många slag du har påtvingat den modige rymdkaptenen, och en mätare på ditt rekord i ”slaps per second”. Mitt rekord verkar vara 11 daskningar i sekunden, kan ni slå det?
Jönssons länkar: Jens och Moes Nöjeskryss
Det finns gott om ”poddar” (eller, som vi på MsO säger; ”caster”) som är väl värda att lyssna på där ute på internet och jag vill här slå ett slag för en som snabbt blivit en personlig favorit. Fortsätt läsa ”Jönssons länkar: Jens och Moes Nöjeskryss”
Freddes länkar: Blurry Photos
Blurry Photos är en podcast om mysterier, konspirationsteorier, kryptozoologi, mystiska platser, och andra märkliga fenomen. Det finns säkerligen ett flertal andra podcast med samma ämne, men det jag gillar med Blurry Photos är att programledarna, David Flora och Dave Stecco, tar sig an ämnet med en stor portion humor (inklusive den stående punkten i slutet av varje avsnitt där de måste hitta på ordvitsar om avsnittets fenomen), men samtidigt också ger det en viss respekt. Programmet handlar (för det mesta) inte om att direkt håna pseudovetenskaper, folk som sett UFO eller tror på det övernaturliga. David och Dave försöker hålla sig öppna för alla möjliga alternativa förklaringar till de fenomen de diskuterar, och visa respekt för vad folk tror om sina upplevelser, såvida det inte uppenbart rör sig om bluffmakare eller egotrippade mediepersonligheter. Och även om skämt och bisarra sidospår ofta duggar tätt händer det att de kommer in på någorlunda seriösa, allvarliga diskussioner, ofta underbyggda av att de gjort ordentliga efterforskningar om fenomenen ifråga.
Jag vill inte rekommendera några specifika avsnitt att lyssna på, jag tycker det är bäst att börja med första avsnittet och lyssna sig framåt, eftersom de snabbt bygger upp en stor reserv av återkommande skämt och referenser, inklusive ett antal spinoff-podcast som kan tyckas smått bisarra om man inte vet vad de har sina ursprung i. Inget avsnitt kräver mycket förkunskaper om fenomenen i fråga, eftersom programledarna ser till att noga förklara dem, så det är bara att dyka ner och lyssna på när de försöker ”explore the unexplained and explain the unexplored”, med hjälp av lustiga imitationer och analogier involverande pumpor.
Freddes länkar: Manly Guys Doing Manly Things
Adressen till den här webbserien, thepunchlineismachismo.com, ger en mycket bra bild om vad den handlar om. Seriens tecknare Kelly Turnbull sticker inte under stolen med att hon gillar muskulösa, testosteronstinna karlar i olika former av populärkultur (och skojar ibland lite snällt med de spinkigare bishie-pojkar som många andra tjejer gillar), men samtidigt handlar mycket av humorn i serien om hur överdriven hypermaskulinitet ofta kan framstå som löjlig, för att inte tala om något mentalt ostabil. Seriens huvudperson, ”Commander Badass” (vars riktiga namn avslöjas långt senare), är lustigt nog troligtvis den mest lugna och balanserade av alla de biffiga machomännen, vilket är ganska nödvändigt när man måste hålla ordning på tokstollar som Duke Nukem, Lobo och Kratos, för att bara nämna några. Fortsätt läsa ”Freddes länkar: Manly Guys Doing Manly Things”
Freddes länkar: Eversion
En glad och solig dag som denna tänkte jag rekommendera ett kul litet gratis plattformsspel jag hittat. Det heter Eversion, och är gjort av den finurlige indiespelskaparen Zaratustra. Spelet må se gulligt ut, och kontrollerna är enkla, men det kan vara nog så klurigt här och där, speciellt med sin intressanta ”eversion”-mekanism som ändrar banorna på olika roliga sätt för att du ska kunna ta dig vidare. Det är ett spel fullt med spännande överraskningar, så jag rekommenderar att ni inte söker för mycket information om det innan ni laddat ner och spelat det, då det vore tråkigt att få det spolierat i förväg. Bara gå till Zaratustras sida och ladda ner, jag lovar att ni inte kommer att ångra er!
Markera som oläst 