Vrede och förtvivlan i parkernas stad

KasparssonHelvetetOmslagSå var det återigen dags att efter en lång väntan få ta del av ett nytt seriealbum med den rådige Hälsingborgske undersökaren av övernaturliga sattyg under mellankrigstiden, Viktor Kasparsson, skrivet och ritat av Dennis Gustafsson. Till skillnad från det föregående albumet består det nya, Helvetets Fasor, av en enda lång helt ny historia, tecknad i samma detaljerade, uttrycksfulla och mörka stil som tidigare Kasparsson-äventyr. Denna gång blir Viktor inblandad i polisens utredning av ett fasansfullt mord på en familj i Malmö, och upptäcker snart ett övernaturligt samband mellan det och ett antal tidigare, lika fruktansvärda mord i staden. Albumet börjar alltså som en detektivhistoria, men själva mysteriet får sin förklaring ungefär halvvägs genom historien, sedan handlar det mer om hur Viktor ska kunna sätta stop för det övernaturliga väsendet och förhindra att fler mord inträffar. Fortsätt läsa ”Vrede och förtvivlan i parkernas stad”

Lättläst Lovecraft

DunwichomslagOrdet ”lättläst” är inte något som vanligen brukar användas om skräckförfattaren H.P. Lovecrafts sätt att skriva. Hans berättelser brukar ha många långa och komplicerade meningar med obskyra och gammaldags ord, svårförstådda dialekter, och naturligtvis hans många tungvrickande namn på fasansfulla utomjordiska gudar såsom Nyarlathotep och Cthulhu. Allt detta gör att det ibland kan vara svårt att ta sig igenom hans historier även för de som inte har någon typ av lässvårigheter annars. Därför blev jag något överraskad när jag på mitt lokala biblioteks hylla för lättlästa böcker såg boken Skräcken i Dunwich och andra berättelser, utgiven av LL-förlaget och innehållandes fyra klassiska Lovecraft-historier bearbetade för att vara lättlästa. Fortsätt läsa ”Lättläst Lovecraft”

Märkliga-översättnings-teatern ger: ”Halsen”

ThunderOrientCoverDenna gång handlar översättnings-teatern om en översättare som försöker kringgå en något klurig situation, men som till slut når en punkt där kringgåendet kan anses bli lite väl krystat och märkligt. Eller så kanske det faktiskt är en ganska genialisk lösning, ett tecken på en översättare med ordentligt med fantasi som han kan använda när han ställs inför en knepig utmaning. Ni får själva avgöra. Fortsätt läsa ”Märkliga-översättnings-teatern ger: ”Halsen””

Freddes länkar: Manly Guys Doing Manly Things

thepunchlineismachismoAdressen till den här webbserien, thepunchlineismachismo.com, ger en mycket bra bild om vad den handlar om. Seriens tecknare Kelly Turnbull sticker inte under stolen med att hon gillar muskulösa, testosteronstinna karlar i olika former av populärkultur (och skojar ibland lite snällt med de spinkigare bishie-pojkar som många andra tjejer gillar), men samtidigt handlar mycket av humorn i serien om hur överdriven hypermaskulinitet ofta kan framstå som löjlig, för att inte tala om något mentalt ostabil. Seriens huvudperson, ”Commander Badass” (vars riktiga namn avslöjas långt senare), är lustigt nog troligtvis den mest lugna och balanserade av alla de biffiga machomännen, vilket är ganska nödvändigt när man måste hålla ordning på tokstollar som Duke Nukem, Lobo och Kratos, för att bara nämna några. Fortsätt läsa ”Freddes länkar: Manly Guys Doing Manly Things”

Nytt möter gammalt i konsulernas stad

VinterbrandomslagDennis Gustafssons senaste seriealbum med den rättrådige Hälsingborgska bekämparen av det övernaturliga Viktor Kasparsson var likt det förra en överraskning för mig. Jag fick höra talas om Vinterbrand (med undertiteln ”och andra makabra mysterier”) samma dag som det släpptes, och jag beställde det naturligtvis genast. Detta album innehåller en ny Kasparsson-historia, men det består också av ett antal andra historier som redan tidigare har publicerats i olika tidningar (eller på seriens hemsida), och som vi skrivit om tidigare här på bloggen.

Fortsätt läsa ”Nytt möter gammalt i konsulernas stad”

Nördfavorit – Alison Bechdel

Alison BechdelSerietecknaren Alison Bechdels serier har alltid haft starkt fokus på feminism och HBTQ-frågor, både i sin första stora framgång, seriestrippen Dykes to Watch Out For, och även i sin omtalade självbiografi i serieformat, Fun Home, i vilken hon beskriver sina upplevelser och tankar kring sig själv och sin familj, med speciellt fokus på hur hon kom ut som lesbisk för sina föräldrar, men då fick veta att hennes far hade varit homosexuell i hemlighet. Detta gör serien till en sorts tragikomedi när hon inser att hon blir en sidokaraktär i sina föräldrars historia istället. Fun Home fick senare en adaption i form av en musikal, och även om jag inte sett den tycker jag om en sång från den, som på ett fint sätt fångar sökandet efter en identitet, och frustrationen när man inte kan hitta ord för den.

Fortsätt läsa ”Nördfavorit – Alison Bechdel”

Det minst dödliga bytet

Hur toppar man det här?Många inbitna serienördar känner kanske till den ytterst udda serien där den glade tonårsgrabben med ständiga romantiska problem och humoristiska äventyr, Archie Andrews (eller som han kallats på svenska, Acke Andersson) stötte på Marvels råbarkade brottsbekämpare, The Punisher. Ännu idag ses ”Archie meets The Punisher” som en av de mest bisarra crossovers som någonsin gjorts, även om själva serien faktiskt lär vara ganska hyfsad enligt de som läst den, och dess skapare var nog fullt medvetna om vad de höll på med. Det är möjligt att det var uppmärksamheten som denna serie fick som har gjort att Archie på senare tid varit inblandad i både en och annan knasig crossover med andra figurer, även om jag inte tror att någon har nått upp till samma mått av ”två saker som inte passar ihop” som Punisher-mötet. Men nu verkar det bli ändring på det. 2015 ska det nämligen komma ut en serie där Archie och hans glada vänner möter… Fortsätt läsa ”Det minst dödliga bytet”

En hälsning från Kungen

Med tanke på att det var i år som serielegenden Jack Kirbys familj äntligen lyckades få ett bra slut på den långa legala striden som Jack inledde för att få den finansiella kompensation han var värd för alla de många fantastiska superhjältar han var med och skapade hos Marvel Comics, är det passande att vi låter årets Markera som Oläst-julhälsning komma från ”The King” själv. Men då Kirby var judisk var det ju den judiska högtiden Hanukkah han firade så här års. Så här är Kirby-skapelsen Ben Grimm, alias The Thing (även han jude), tecknad av Kirby naturligtvis, med en passande hälsning:

Faster Petunias blåögde Benjy.

Publicerat av Fredde Jack "The King" Kirby

Synd och sorg öster om konsulernas stad

Back in black!Till skillnad från de tidigare albumen med Dennis Gustafssons seriefigur Viktor Kasparsson så kom släppet av det senaste, Syndaätaren, som en (förvisso glad) överraskning för mig. Jag fick inte veta att det överhuvudtaget var på gång förrän några dagar innan det fanns att inhandla, så jag kan denna gång inte beklaga mig över förseningar eller dylikt. Hur som helst har vi som vanligt att göra med en väldigt vältecknad serie (jag måste speciellt säga att jag gillar Gustafssons förmåga att rita karaktärer med distinkt olika och intressanta utseenden, och hans skildrande av de olika årstiderna), i vilken huvudpersonen tar sig an skräckinjagande övernaturliga fenomen i mellankrigstidens Skåne, även om fokus denna gång inte ligger på Helsingborg, majoriteten av handlingen utspelar sig i stället i en liten församling, Äsphult, i den östra delen av vårt sydligaste landskap. Fortsätt läsa ”Synd och sorg öster om konsulernas stad”

När Ernie blev neggad

Monty Python slår ett slag mot fursecution!Ett intressant fenomen med humor är när någonting som ursprungligen avses vara ett skämt senare faktiskt börjar existera i verkligheten, en variant på när sanning överträffar dikten. Ett av mina favoritexempel på detta är Monty Python-sketchen ”The Mouse Problem”, som ursprungligen var avsedd att vara en parodi på hur homosexuella skildrades i massmedia på 60-talet, specifikt i dokumentärer som framställde läggningen som något sjukt, perverst och farligt. I sketchen byts homosexuella ut mot ”män som vill vara möss”, som klär ut sig och uppför sig som möss i hemlighet. Avsikten från Python-gängets sida var troligen att ge en surrealistisk spinn på det hela, tanken att folk skulle klä ut sig till möss som ett livsstilsval var när sketchen skrevs och sändes totalt otänkbart och bisarrt, ett typiskt exempel på Pythons ofta surrealistiska humor. Men faktum är ju att många år senare växte den falang av nörderi fram som kallas furry, som handlar om intresset för antropomorfa djur av olika slag. Detta innebär allt som oftast ett rent kulturellt intresse, precis som spelnördar intresserar sig för spel och superhjältenördar intresserar sig för superhjälteserier, och så vidare, men furry-rörelsen har ofta fått speciell uppmärksamhet riktad mot de av dess medlemmar som tar intresset lite djupare och gör det till en livsstil, ibland med sexuella dimensioner. Är man medveten om detta när man tittar på ovan nämnda Python-sketch får den en annan mening, som skaparna högst troligt inte avsåg när de skrev den. Ett annat exempel på detta fenomen som jag nyligen insåg är när Bud Graces dagstidningsserie Ernie (numera kallad ”The Piranha Club” i hemlandet USA) verkade kommentera den senare framväxta Pickup Artist-rörelsen. Fortsätt läsa ”När Ernie blev neggad”