Mera Monkey Island!

ReturnToMonkeyIslandTitleDen ursprungliga idén till det första spelet i den älskade Monkey Island-serien kom från spelskaparen Ron Gilbert (även om han givetvis inte skapade spelet helt på egen hand). Gilbert var med i utvecklingen av de två första spelen i serien, men därefter lämnade han företaget LucasArts som ägde spelserien, och de efterföljande Monkey Island-spelen skapades utan hans medverkan (förutom att han medverkade i det tidiga planeringsstadiet till det femte spelet). Gilbert har sagt att även om han gillade de senare spelen så tar de handlingen i en riktning som den inte skulle tagit om han själv fortsatt göra Monkey Island-spel. Vilket givetvis har lett till mycket spekulation bland spelnördar om huruvida Gilbert hade planer på ytterligare spel i serien, och vad dessa planer i så fall skulle vara. Det var dock få som trodde att Gilbert skulle återvända till Monkey Island, ända fram till i år, då det plötsligt dök upp en trailer för Return to Monkey Island. Och vilket namn visas med stora bokstäver i trailern? Just det: Fortsätt läsa ”Mera Monkey Island!”

Nördfavorit – Kazuko Shibuya

kazukoshibuyaNär det gäller den visuella delen av spelföretaget Squares famösa spelserie Final Fantasy läggs ofta stort fokus på illustratören Yoshitaka Amano, vilket inte är helt oförtjänt. Amanos distinkta stil gav de tidiga Final Fantasy-spelen (specifikt de sex första i serien till NES och SNES) något som särskilde dem från många andra samtida japanska RPG, inklusive huvudkonkurrenten Dragon Quest. Detta var speciellt tydligt när det gällde de många monstren man stöter på i spelen, som alla var pixelversioner av Amanos illustrationer, mycket annorlunda från den typiska animé-stilen som förekom i de flesta japanska spel. Men Amano är ingen pixelkonstnär, hans bidrag till spelen är i form av handgjorda illustrationer, som ”översätts” till pixlar, eller används som koncept när andra kreativa personer skapar de faktiska figurerna som syns på skärmen. Personer som Kazuko Shibuya, en kvinna som jobbat för Square ännu längre än Amano, och vars bidrag till företagets spel är minst lika viktiga.

Fortsätt läsa ”Nördfavorit – Kazuko Shibuya”

En intervju med Per Demervall om Jönssonligan

PerDemervallbildFör ett tag sedan skrev jag här på bloggen om några serier och datorspel baserade på Jönssonligan, vars gemensamma nämnare kan sägas vara att de helt eller delvis skapades av serietecknaren Per Demervall. Till vår stora glädje ledde det till att Demervall upptäckte bloggen och kom med ett antal väldigt intressanta kommentarer kring skapandet av serierna och spelen, inklusive information om en planerad animerad Jönssonligan-film som aldrig blev av, men som han var vänlig nog att dela med sig ett klipp från. Den information han kom med var så pass intressant att jag tog chansen att fråga om han kunde tänka sig att ställa upp på en kort intervju via e-post kring hans Jönssonligan-produkter, och (återigen) till vår stora glädje tackade han ja. Så här följer våra frågor och svaren han gav på dem.

Fortsätt läsa ”En intervju med Per Demervall om Jönssonligan”

Jönssonligan bortom filmerna

JonssonliganTajmatDen klassiska svenska filmserien om Jönssonligan är främst känd för att vara just en serie med filmer, men faktum är att det under 90-talet och tidigt 2000-tal gjordes försök att expandera den till andra medier än filmer. Kanske hade det att göra med att filmserien i sig börjat tappa fart efter att den väldigt centrala skådespelaren Gösta Ekman lämnat den, så att ägarna försökte få nytt liv i den genom att testa nya grepp (det var också under denna tid som de första ”Lilla Jönssonligan”-filmerna kom), eller så var det bara en slump att det hände just då. Det är intressant att sådana försök bara verkar ha gjorts under denna specifika tidsperiod, och ännu mer intressant att samtliga icke-film-produkter som kom av det har sitt ursprung hos en specifik person: serietecknaren Per Demervall.

Fortsätt läsa ”Jönssonligan bortom filmerna”

Kosmopolska: Fantasin som aldrig lämnade mig

KosmopolskaomslagDet svenska datorspelet Kosmopolska från 1997 inleds med att huvudpersonen finner sig i en fängelsecell, drabbad av total minnesförlust. Han vet inte vem han är eller varför han sitter i fängelse. Den enda personen han kan prata med är en fängelsevakt, som vägrar komma med någon förklaring, utan bara antyder att någonting fruktansvärt har hänt, och att det är därför den icke namngivna huvudpersonen (i spelets sluttexter endast kallad ”jaget”) är fängslad. Spelets övergripande uppdrag är därför att ta reda på vad som hänt och försöka få tillbaka sina försvunna minnen, genom att utforska cellen på jakt efter ledtrådar. Det tar inte lång tid innan huvudpersonen upptäcker att det finns olika saker i cellen som på något oförklarligt sätt transporterar honom till en helt annan, färgglad och komisk värld. Denna värld kan sägas vara en sorts alternativ historia, där Polen deltar i en rymdkapplöpning med Frankrike, Schweiz och USA, med tre entusiastiska kosmonauter som måste bygga rymdskepp för att kunna ta sig till olika himlakroppar. Spelet alternerar fram och tillbaka mellan den svartvita fängelsecellen och den färgglada ”rymdvärlden”, och huvudpersonen måste lista ut hur dessa världar hänger ihop.

Fortsätt läsa ”Kosmopolska: Fantasin som aldrig lämnade mig”

Warhammer 40,000-arméer: Squats

squattroopsJag har tidigare beskrivit hur Warhammer 40,000-universumet har science fiction-motsvarigheter till flera av de klassiska fantasy-raserna, inklusive rymdorker, rymdalver och till och med rymdhobbitar. Men var har då rymddvärgarna blivit av? Faktum är att det finns en motsvarighet till dvärgar i Warhammer 40,000, som kallas squats, men det var längesedan vi såg till dem i någon större kapacitet i spelet, och det finns jämförelsevis mindre material om deras bakgrund och enheter än för andra arméer. Jag ska återkomma till vad som hänt med squats, men låt oss börja med att beskriva vilka dessa buttra och skäggiga krigare är.

Fortsätt läsa ”Warhammer 40,000-arméer: Squats”

The Glory of Heracles: Nu helt på engelska!

HeraclesIVI slutet av 2016 hände äntligen en sak som jag sett fram emot länge: Fan-översättningen till engelska av det japanska spelet The Glory of Heracles IV släpptes äntligen för nerladdning. Översättarna påstår att arbetet med översättningen har pågått till och från under hela 13 år (eftersom spelets kodning visade sig vara vansinnigt svår att hacka för att kunna sätta in den engelska texten), och även om jag nog inte väntat på den så länge har det ändå varit under många år som jag besökt deras hemsida för att få veta hur långt de kommit med den. Att översättningen nu är färdig gör mig inte bara glad för att jag äntligen får möjlighet att spela detta spel, utan även för att de innebär att alla spel i The Glory of Heracles-serien nu är översatta. Fortsätt läsa ”The Glory of Heracles: Nu helt på engelska!”

Warhammer är dött, länge leve Warhammer?

WarhammerFantasyBattleGames Workshops figurkrigsspel Warhammer (även känt som Warhammer Fantasy Battle) har genom 8 olika utgåvor genom åren skapat en tämligen detaljerad fantasyvärld, en värld som efterhand blev mer och mer mörk och otrevlig (kanske inte så förvånande då spelet ju handlar om krig mellan alla världens innevånare). De ”goda” raserna, främst människor, alver och dvärgar måste hela tiden försvara sina riken från anfall från alla möjliga sorters otrevligheter (och även från varandra då och då), såsom brutala orcer, läskiga vandöda, korrupta råttvarelser, och kanske allra mest från det fasansfulla Chaos, som består av demoner, minotaurer, blodtörstiga vikingar och en massa annat hemskt. I Warhammer-världens historia har Chaos ett flertal gånger genomfört enorma invasioner med målet att erövra världen, men varje gång har de goda krafterna lyckats slå tillbaka dem, om än med enorma förluster. Men år 2014 började Games Workshop ge ut nya regelböcker och annat material som var del av ett stort evenemang kallat The End Times, som i princip skildrade ännu en enorm Chaos-invasion, samtidigt som alla de andra onda varelserna också slog till… och Warhammer-världen gick under. Fortsätt läsa ”Warhammer är dött, länge leve Warhammer?”

Nördfavorit – Poison

PoisonOriginalEtt flertal av figurerna i Capcoms klassiska beat ’em up Final Fight har sedermera fortsatt dyka upp i andra av Capcoms spel, ofta som kombattanter i fightingspel såsom Street Fighter. Detta inkluderar inte bara hjältarna i Final Fight, utan även många av skurkarna, både bossar och vanliga underhuggare. En av dessa underhuggare som borgmästare Haggar och hans polare klår upp om och om igen under spelets gång heter Poison. Det faktum att hon (och hennes palettbytade kopia Roxy, men ingen bryr sig om Roxy) är den enda kvinnliga motståndaren i spelet kan vara en anledning till att hon är ihågkommen, men det finns även andra skäl till att hon fortsatt dyka upp i Capcom-spel genom åren, och till och med fått äran att vara en spelbar karaktär i några av de senaste Street Fighter-spelen. Fortsätt läsa ”Nördfavorit – Poison”