Warhammer 40,000-arméer: Chaos Space Marines

ChaosSpaceMarinessquadI den mesta science fiction som utspelar sig i ett område större än vårt solsystem krävs det något sätt att resa de ofantliga sträckorna mellan stjärnorna utan att det ska ta miljontals år, något sätt att ”hoppa” till andra planeter i andra solsystem. I Star Trek används ”warp-motorer”, och i Star Wars reser man genom ”hyperrymden”, för att nämna de mest kända exemplen. I Warhammer 40,000 görs resor mellan stjärnorna genom att rymdskepp förflyttar sig över i en annan dimension där tid och rum fungerar annorlunda, och sedan återvänder till våran dimension när de är framme. Denna dimension är känd som immaterium, eller ”the warp”. Fortsätt läsa ”Warhammer 40,000-arméer: Chaos Space Marines”

Warhammer 40,000-arméer: Space Marines

SpaceMarinesTacticalJag har under många år varit intresserad av det brittiska spelföretaget Games Workshops klassiska miniatyrkrigsspel Warhammer 40,000. Det märkliga med detta intresse är att jag faktiskt ägnat tämligen lite tid åt att faktiskt spela spelet. När jag var yngre köpte jag en del miniatyrer, och gjorde en del kanske mindre lyckade försök att måla dem, men jag satte aldrig ihop någon ordentligt armé, och jag kan inte minnas att jag spelat mer än några enkla skärmlystningar med vad jag hade. Min stora fascination med spelet har istället varit fiktionen kring det, bakgrunden till de olika arméerna och det universum som de lever och krigar i. Denna fiktion har skildrats i regelböckerna till spelet, de ytterligare böckerna med regler för varje specifik armé, diverse prosaböcker, ett och annat datorspel, och naturligtvis i Games Workshops månatliga magasin White Dwarf, som jag under en period köpte regelbundet. Warhammer 40,000 har funnits och utvecklats sedan 80-talet, och den stora mängden fiktion kring spelet har gett oss ett av de mest detaljerade och intressanta science fiction-universumen i nördmedia, enligt min mening. Jag tänker därför försöka ge mig på att beskriva detta universum här på bloggen för de som inte är insatta i det. Och det kan väl inte finnas något bättre sätt att göra detta än genom att beskriva de olika arméerna som krigar ”in the grim darkness of the far future”? Vi börjar med den kanske mest kända armén, den ikoniska symbolen för Warhammer 40,000: Space Marines, även kända som Adeptus Astartes. Fortsätt läsa ”Warhammer 40,000-arméer: Space Marines”

Nytt hopp: Din guide till nya Star Wars – ”Battlefront II” (och ”Inferno Squad”)

BattlefrontIICoverStar Wars har ett gediget bibliotek utav fantastiska TV- och datorspel i ryggen. Även om spelen hade många olika upphovsmän så gick de alla genom utvecklaren LucasArts. När Disney köpte Lucasfilm ingick naturligtvis LucasArts i köpet och därför blev många nördar besvikna när Disney fattade beslutet att lägga ner spelutvecklaren och istället ge rättigheten att tillverka Star Wars-spel till EA.

Med undantag för en handfull mobilspel (vars ”handling” nu också är kanon) stod utvecklingen av nya Star Wars-spel still fram till att EA bestämde sig för att ”reboota” den klassiska spelserien Star Wars: Battlefront. Detta lades i händerna på svenska speltillverkaren DICE. Fortsätt läsa ”Nytt hopp: Din guide till nya Star Wars – ”Battlefront II” (och ”Inferno Squad”)”

Problemen med Xanadu

XanaduCoverSpelet med den fullständiga titeln Dragon Slayer II: Xanadu är en del av Falcoms något förvirrande spelserie Dragon Slayer, och påstås enligt flera källor vara en viktig del av den japanska spelhistorien. Jag misstänker att dessa påståenden till en viss del har sitt ursprung i skryt från Falcoms sida, de verkar vara särskilt stolta över att Xanadu tydligen var en av de första japanska storsäljarna. Men samtidigt kan jag inte förneka att spelet är intressant just eftersom det är ett relativt tidigt japanskt RPG (från 1985), innan spel som Dragon Quest i princip satte i sten hur denna genre skulle vara utformad. Faktum är att Xanadu kan sägas vara en blandning av genrer, då dess olika delar utspelar sig från olika perspektiv. Du börjar spelet i ett sidoperspektiv där du hoppar mellan plattformar och utforskar stora, ickelinjära grottor, i stil med exempelvis Metroid. Om du stöter på en av de fiender som vandrar omkring i grottorna ändras det dock till ett ovanifrånperspektiv där du måste manövrera runt och ramma in i fienderna samtidigt som du försöker undvika att de rammar in i dig (en spelmekanism som Falcom skulle utveckla i flera av sina senare spel, exempelvis i Ys). Detta perspektiv används också när du i grottorna finner torn som du måste gå in i, dessa består då av ett antal sammanlänkade rum som utforskas i Zelda-stil i jakt på skatter och fler fiender att ha ihjäl. I vissa av tornen finns också stora läskiga bossmonster, som till skillnad från sina underhuggare bekämpas i sidoperspektiv där man kan hoppa över dem. Alla strider ger dig pengar, xp, och diverse användbara föremål, så att du kan gå upp i nivå och köpa ny utrustning, i typisk RPG-stil. Fortsätt läsa ”Problemen med Xanadu”

Kejsarens tjänare

battlefrontIInyaDet finns många saker med det kommande Star Wars-spelet Battlefront II som verkar lovande, inklusive många förbättringar jämfört med det föregående spelet från 2015. Detta inkluderar bland annat det faktum att spelet olikt föregångaren inte enbart fokuserar på flerspelarläget, utan också kommer att innehålla en enspelarkampanj med ett flertal uppdrag sammanlänkade till en historia. Och en intressant sak med denna kampanj är att den utspelar sig från ”skurkarnas” sida, det vill säga den handlar om en soldat i det tyranniska Rymdimperiet. Även om majoriteten av Star Wars-spel utspelar sig från hjältarnas sida (oftast i form av Rebellalliansen) är dock detta inte första gången ett spel ger oss möjligheten att spela som Rymdimperiet. I många Star Wars-spel kan man välja att spela som antingen rebellerna eller Imperiet, och det finns åtminstone ett spel som utspelar sig helt och hållet från Imperiets perspektiv. Fortsätt läsa ”Kejsarens tjänare”

Carmack-RPG: Spel för sin plattform

NokiaSnakeDet har nog inte undgått någon att mobiltelefonen blivit en större och större plattform för elektroniska spel, vilket bland många andra skäl till en viss del beror på dess tekniska utveckling. De modernaste mobilerna kan vid det här laget producera ganska hyfsad 3D-grafik, och även mer primitiva sorter klarar av att köra spel med snygg 2D-grafik och välgjorda spelmekanismer. Det finns dock en teknisk utmaning med mobiltelefoner som spelplattform som verkar ha hängt med dem ända sedan dess början, på den tiden då de hade små monokroma skärmar och det mest avancerade spel man kunde spela på dem gick ut på att styra en orm som äter prickar: Kontrollmöjligheterna. För de som inte minns det brukade mobiltelefoner en gång i tiden ha en knappsats med siffror, och detta visade sig snart inte vara det ideala sättet att styra många spel som fungerar utmärkt på andra spelmaskiner såsom datorer och TV-spelskonsoler. I och med att telefonernas prestanda utvecklades gjordes försök att porta över många klassiska spel, men även om de tekniskt sett kunde köras på mobilerna var de ofta frustrerande svåra att styra. Detta gällde främst spel med action i realtid som kräver snabba reaktioner, såsom plattformsspel, FPS och RTS. Problemet var att en knappsatts med små, tätt sittande knappar som ofta var lite sega att trycka ner inte fungerade för snabba, komplexa och precisa manövrar. Telefonerna var ju också tänkta att hållas i enbart en hand, att försöka ha två tummar på den för att styra rörelser med en och trycka på skjutknappen/hoppknappen med den andra var inte lätt. Många av dessa problem finns fortfarande nu när vi gått över till pekskärmar som styrsättet på mobiler. Eftersom skärmen nu fungerar som både stället vi ser spelet och stället där vi styr det genom att trycka på den blir det ofta struligt att spela ett spel med komplexa kontroller om man måste ha händerna överallt på skärmen. Avsaknaden av taktillitet i en pekskärm är också ett problem, det vill säga du känner inte av fysiska knappar som trycks ner, vilket gör att du måste titta på knapparna på skärmen istället för på vad som händer i spelet. Det går naturligtvis att göra bra spel med dessa begränsningar ändå (annars hade inte mobiltelefonen blivit en sådan stor spelplattform som den uppenbarligen är), till exempel i form av actionspel som styrs av bara en knapp (exempelvis den vid det här laget klassiska mobilgenren ”runners”), eller lugna spel där man kan ta sin tid och tänka igenom hur och var man ska trycka innan man gör det (exempelvis Angry Birds). Men att bara rakt av porta ett klassiskt dator- eller TV-spel med många knappkombinationer som snabbt måste tryckas, såsom Super Mario Bros. eller Street Fighter, blir ofta mindre lyckat. Fortsätt läsa ”Carmack-RPG: Spel för sin plattform”

The Glory of Heracles: Nu helt på engelska!

HeraclesIVI slutet av 2016 hände äntligen en sak som jag sett fram emot länge: Fan-översättningen till engelska av det japanska spelet The Glory of Heracles IV släpptes äntligen för nerladdning. Översättarna påstår att arbetet med översättningen har pågått till och från under hela 13 år (eftersom spelets kodning visade sig vara vansinnigt svår att hacka för att kunna sätta in den engelska texten), och även om jag nog inte väntat på den så länge har det ändå varit under många år som jag besökt deras hemsida för att få veta hur långt de kommit med den. Att översättningen nu är färdig gör mig inte bara glad för att jag äntligen får möjlighet att spela detta spel, utan även för att de innebär att alla spel i The Glory of Heracles-serien nu är översatta. Fortsätt läsa ”The Glory of Heracles: Nu helt på engelska!”

Warhammer är dött, länge leve Warhammer?

WarhammerFantasyBattleGames Workshops figurkrigsspel Warhammer (även känt som Warhammer Fantasy Battle) har genom 8 olika utgåvor genom åren skapat en tämligen detaljerad fantasyvärld, en värld som efterhand blev mer och mer mörk och otrevlig (kanske inte så förvånande då spelet ju handlar om krig mellan alla världens innevånare). De ”goda” raserna, främst människor, alver och dvärgar måste hela tiden försvara sina riken från anfall från alla möjliga sorters otrevligheter (och även från varandra då och då), såsom brutala orcer, läskiga vandöda, korrupta råttvarelser, och kanske allra mest från det fasansfulla Chaos, som består av demoner, minotaurer, blodtörstiga vikingar och en massa annat hemskt. I Warhammer-världens historia har Chaos ett flertal gånger genomfört enorma invasioner med målet att erövra världen, men varje gång har de goda krafterna lyckats slå tillbaka dem, om än med enorma förluster. Men år 2014 började Games Workshop ge ut nya regelböcker och annat material som var del av ett stort evenemang kallat The End Times, som i princip skildrade ännu en enorm Chaos-invasion, samtidigt som alla de andra onda varelserna också slog till… och Warhammer-världen gick under. Fortsätt läsa ”Warhammer är dött, länge leve Warhammer?”

Nördfavorit – Poison

PoisonOriginalEtt flertal av figurerna i Capcoms klassiska beat ’em up Final Fight har sedermera fortsatt dyka upp i andra av Capcoms spel, ofta som kombattanter i fightingspel såsom Street Fighter. Detta inkluderar inte bara hjältarna i Final Fight, utan även många av skurkarna, både bossar och vanliga underhuggare. En av dessa underhuggare som borgmästare Haggar och hans polare klår upp om och om igen under spelets gång heter Poison. Det faktum att hon (och hennes palettbytade kopia Roxy, men ingen bryr sig om Roxy) är den enda kvinnliga motståndaren i spelet kan vara en anledning till att hon är ihågkommen, men det finns även andra skäl till att hon fortsatt dyka upp i Capcom-spel genom åren, och till och med fått äran att vara en spelbar karaktär i några av de senaste Street Fighter-spelen. Fortsätt läsa ”Nördfavorit – Poison”

Evighetens Dal: En udda fågel

valleyofeternityomslagJag besökte nyligen ett konvent för brädspel, figurspel och rollspel. Bland de många intressanta spelupplevelserna jag fick vara med om var nog den mest intressanta när jag fick spela ett äventyr till Juhana Petterssons rollspel Ikuisuuden laakso, eller som det heter i den engelska översättningen vi spelade, Valley of Eternity (det finns även på danska med namnet Evighedens dal, men inte på svenska). Det är definitivt ett annorlunda rollspel, på flera olika sätt. Fortsätt läsa ”Evighetens Dal: En udda fågel”