Nördfavorit – Sarah Connor

SarahConnorJudgementFilmerna i Terminator-serien har alltid kretsat kring karaktären Sarah Connor. Även i de filmer där hon inte är med hänger hennes skugga över handlingen. Detta är speciellt intressant med tanke på att hon beroende på hur man ser det kanske egentligen inte är seriens ”hjälte”, det är ju hennes son John Connor som ska växa upp och leda mänskligheten till seger i ett apokalyptiskt krig mot mordiska robotar styrda av den artificiella intelligensen Skynet. Men själva kriget är i sig inte det centrala i filmerna (förutom i Terminator Salvation, som lustigt nog brukar anses vara den sämsta i serien), och därmed inte John heller. Filmernas fokus är istället på tidsresor och de paradoxer som följer med detta, då Skynet försöker vinna kriget genom att skicka cyborger tillbaka i tiden för att döda Sarah Connor redan innan hon fött sin son. Det är Sarahs kamp mot dessa cyborger, och hur hon utvecklas under den, som är den kanske viktigaste berättelsen i filmerna. Fortsätt läsa ”Nördfavorit – Sarah Connor”

Nördfavorit – Frihetsgudinnan

FrihetsgudinnanHär är en gammal tuff fransyska som fått stå ut med en hel del i nördmedia genom åren. Frihetsgudinnan (eller ”Friheten upplysande världen” som statyns officiella namn är) är mycket möjligt USA:s mest kända monument, vilket inte vill säga lite i ett land fullt av berömda monument och landmärken. Hennes berömdhet kan kanske ha att göra med att hon varit det första intrycket av det stora och märkvärdiga landet för många av dess besökare genom åren, åtminstone förr i tiden då många resenärer kom från Europa med båt till New York.

Fortsätt läsa ”Nördfavorit – Frihetsgudinnan”

Nördfavorit – Silas Warner

SilasWarnerDen idag mest kände personen som var anställd hos spelföretaget Muse Software är antagligen Silas Warner, som avled 2004, endast 55 år gammal. Warner var, likt många nördar, på många sätt en något egensinnig person som stod ut från mängden inte bara på grund av att han var så lång. För den som vill läsa om hans liv och personlighet finns här en bra och intressant sammanställning. Jag tänker istället fokusera på hans skapelser för Muse, varav många var mycket banbrytande och före sin tid.

Fortsätt läsa ”Nördfavorit – Silas Warner”

Nördfavorit – Alison Bechdel

Alison BechdelSerietecknaren Alison Bechdels serier har alltid haft starkt fokus på feminism och HBTQ-frågor, både i sin första stora framgång, seriestrippen Dykes to Watch Out For, och även i sin omtalade självbiografi i serieformat, Fun Home, i vilken hon beskriver sina upplevelser och tankar kring sig själv och sin familj, med speciellt fokus på hur hon kom ut som lesbisk för sina föräldrar, men då fick veta att hennes far hade varit homosexuell i hemlighet. Detta gör serien till en sorts tragikomedi när hon inser att hon blir en sidokaraktär i sina föräldrars historia istället. Fun Home fick senare en adaption i form av en musikal, och även om jag inte sett den tycker jag om en sång från den, som på ett fint sätt fångar sökandet efter en identitet, och frustrationen när man inte kan hitta ord för den.

Fortsätt läsa ”Nördfavorit – Alison Bechdel”

Nördfavorit – Marguerite St. Just

Marguerite i en bokillustration.Året är 1792. Den franska skådespelerskan och charmanta societetsdamen, av många kallad ”den smartaste kvinnan i Europa”, Marguerite St. Just bor i England och är likt många andra engelsmän fascinerad av berättelserna om en mystisk man endast känd som ”Den röda nejlikan” (på engelska ”The Scarlet Pimpernel”, det är möjligt att ”nejlika” egentligen inte är rätt översättning av blomman i fråga). Denne brukar tillsammans med sina kompanjoner i ”Den röda nejlikans liga” titt som tätt resa till Frankrike, och med listiga planer hjälpa franska adelsmän att fly landet, då den franska revolutionen just då pågår, och blåblodiga herrar och damer riskerar att avrättas i den fruktade giljotinen. Ingen vet vem den röda nejlikan egentligen är, då han de få gånger han setts alltid varit utklädd till andra personer, som en del av hans djärva planer. En sak är dock Marguerite säker på: Han kan definitivt inte vara hennes make, den stilige men smådumme slöfocken till engelsk adelsman vid namn Percy Blakeney. De som kan sina superhjältar vet nog hur denna historia kommer att sluta… Fortsätt läsa ”Nördfavorit – Marguerite St. Just”

Christopher Lee 1922 – 2015

Nördar är en klassiskt konfliktsökande grupp. Mycket skall debatteras och diskuteras. Alla har olika åsikter om vilken christopherlee1karaktär eller skådespelare som egentligen är häftigast. Men det finns en grupp människor om vilkas förträfflighet alla nördar kan vara överens. Den kanske främste bland dessa var den levande legenden Christopher Lee.

Det är svårt att veta vart man skall börja. Lee började sin skådespelarkarriär efter andra världskriget (under vilket han arbetade både för underrättelsetjänsten, som frivillig soldat i Finska vinterkriget, vid Royal Air Force och stävjade ett myteri bland sina medsoldater efter flera slag vid Nordafrikafronten – för att bara nämna några saker)  och fick sitt genombrott i slutet på femtiotalet när han spelade Frankensteins monster i Hammer-skräckisen The Curse of Frankenstein. Mellan 1957 och 1976 skulle Lee göra ett enormt antal filmer för Hammer och spela allsköns monster, däribland mumien Kharis men det kanske mest kända av dessa var Dracula. En roll som han själv enligt rykten inte tyckte så värst mycket om efter de första filmerna men som han fortsatte att spela då efter påtryckningar från studion och en oro för att folk skulle förlora arbetsmöjligheter om han vägrade fler filmer i serien.

Fortsätt läsa ”Christopher Lee 1922 – 2015”

Nördfavorit – Leia Organa

En beväpnad Leia är inget som stormtroopers tycker det är kul att handskas med.Prinsessan Leia Organa är en person som lever upp till sin titel. Hon gillar, och är bra på, att vara en ledare. Hon är som mest nöjd när det är hon som har kontroll över en situation, eller när hon har möjlighet att ta kontrollen, och det är sällan som hon låter sig styras av någon annan (hon tar inte ens skit från självaste Darth Vader). Det kan vara på en stor skala som när hon leder Rebellalliansens soldater i kampen mot det ondskefulla Rymdimperiet, eller på en mindre skala när hon tar kommandot under de många äventyr som hon och hennes äventyrliga polare (såsom Luke Skywalker, Han Solo eller Lando Calrissian) hamnar i. Fortsätt läsa ”Nördfavorit – Leia Organa”

Terry Pratchett 1948 – 2015

Jag var nog tolv år gammal när jag såg den märkliga animerade TV-serien Soul Music, baserad på Terry Pratchetts bok tpratchettmed samma namn. Lyckligtvis var jag ung nog för att se förbi det faktum att röstskådespeleriet var sisådär och att själva animationen var nästan osynlig. Ingen rörde sig normalt, ingen talade normalt, inget lät normalt men jäklar om jag inte föll för det. För en värld där Döden är en karaktär som bär en lie, har en häst som heter Binky och TALAR ENBART I VERSALER. En värld som flyger genom rymden buren på fyra elefanter som står på en jättelik sköldpadda. En värld som Discworld.

Efter att ha sett serien kastade jag mig över böckerna den var baserad på. Men redan då fanns där väldigt många att välja på.
Lyckligtvis behövde man inte läsa dem i någon speciellt ordning (förutom de första två, The Colour of Magic och The Light Fantastic) utan de var och är alla helt fristående berättelser. Jag kunde därför pratchett-tshirtplocka och läsa lite som jag ville. Tack vare Christopher Lees fantastiska insats som Döden hade jag från TV-serien redan fått en favoritkaraktär men det tog inte lång tid innan jag fick fler. Mustrum Ridcully – ärkekanslern på Osynliga Universitetet, Bibliotekarien, Agnes Nitt, ConinaCohen Barbarens dotter och självklart Rincewind – världens fegaste och sämsta troll(l)karl. För att inte tala om Dödens dotterdotter Susan Sto Helit som kan ha varit den första fiktiva personen som jag blivit kär i.

När jag sedan, ca tio år senare började läsa böckerna igen hade jag givit mig tusan på att jag skulle läsa dem allihop. Och det gjorde jag också. Det tog mig lite mer än ett år att få läst alla (då) 39 böcker och jag lärde således känna karaktärer jag missat vid första genomläsningen*. Samuel Vimes, Esmeralda Weatherwax, Moist von Lipwig, Havelock Vetinari, Angua von Überwald och Tiffany Aching. Jag älskade dem allihop och alla kom från samma briljanta penna.

*Jag såg även om Soul Music. Gör för allt i världen inte det!


Terry Pratchett diagnosticerades 2007 av en ovanlig form av sjukdomen alzheimers. Sakta men säkert berövade sjukdomen honom på förmågan att skriva och läsa ordentligt. Han kunde fortfarande författa, och det gjorde han också men nu med hjälp av en personlig assistent som skrev ned allt det Terry dikterade. Efter sjukdomens intåg tog Pratchett ställning i frågan om dödshjälp. Han menade på att en person har rätt att dö med värdighet om personen det så önskar och ville själv kunna ha alternativet att göra det om hans sjukdom förvärrades.

Den 12 mars 2015 somnade Terry Pratchett in i sitt hem efter en kort tids sjukdom i sin säng omringad av sin familj och sina katter. Han dog av naturliga orsaker och han dog på det sätt som han själv ville. Det gör inte saken lättare för oss som växte upp med den värld han skapade. Pratchett gjorde fantasy roligt, lättillgängligt och nyanserat. Han drev med förutfattade meningar och han belyste det mänskliga i oss alla genom att visa oss det från ett annat perspektiv.

Några minuter efter Terrys död publicerades tre stycken tweets på hans officiella kanal;

”AT LAST, SIR TERRY, WE MUST WALK TOGETHER.

Terry took Death’s arm and followed him through the doors and on to the black desert under the endless night.

The End.”

pratchett

Skivan snurrar långsammare nu.

Publicerat av Jönsson