Science fiction-film från 70-talet: Battlestar Galactica

Detta är en ganska udda film, och frågan är om man ens kan kalla det en film. Battlestar Galactica var ju en TV-serie, men pilotavsnittet, kallat Saga of a Star World, släpptes även på bio under just namnet ”Battlestar Galactica”.

TV-serien är idag nog mest minnesvärd eftersom det var en av de första som försökte sig på att ha specialeffekter i klass med Star Wars, som kom ut året innan. Detta visade sig dock snart vara ett problem, då kostnaderna för varje avsnitt blev väldigt höga, och snart började man återanvända redan inspelade rymdskeppscener om och om igen. Faktum är att själva anledningen till att man släppte pilotavsnittet på bio var för att försöka få tillbaka en del av pengarna som projektet hade kostat. Fortsätt läsa ”Science fiction-film från 70-talet: Battlestar Galactica”

Science fiction-film från 70-talet: Close Encounters of the Third Kind

Vi fortsätter på temat att kommunicera med utomjordingar med en klassiker av Steven Spielberg, kallad Close Encounters of the Third Kind. Namnet på filmen kommer från en skala som används i ufologi för att beskriva möten med utomjordingar, där närkontakt av första graden är att ha sett ett UFO, andra graden innebär att ett UFO efterlämnat sig fysiska bevis på sin närvaro, och tredje graden är när man faktiskt träffar på utomjordingar.

Close Encounters of the Third Kind är på många sätt en väldigt annorlunda science fiction-film. Den känns ibland nästan som en sorts dokumentär eller dramatisering av verkliga händelser, kanske på grund av att mycket i den är baserad på verkliga konspirationsteorier och påstådda möten med utomjordingar. Det finns flera handlingar i filmen som löper parallellt och knyts samman i slutet av filmen. Ett gäng forskare undersöker märkliga händelser runt om i världen som tyder på utomjordisk inverkan, såsom konstiga ljus i himlen, försvunna flygplan och människor och märkliga ljud som snappats upp. Samtidigt får man följa två olika personer, en man och en kvinna, som efter att ha bevittnat UFOn börjar bete sig märkligt. Båda blir besatta av en viss form som till slut visar sig vara ett stort berg, och därför beger de sig dit, vilket även forskarna och militären gör, då det är där som mötet mellan människor och utomjordingar tydligen ska äga rum.

Filmens budskap verkar till stor del vara positivt: Utomjordingarna vill kommunicera med oss och vi kan kommunicera med dem. Det finns förvisso en del problem på vägen, exempelvis när mannen (spelad av Richard Dreyfuss) blir så besatt av berget att han bygger en stor modell av den i vardagsrummet och hans fru tröttnar på det hela och sticker med barnen, men allting verkar lösa sig på slutet. Huvuddelen av filmen verkar mest vara olika människors försök att lösa mysteriet med utomjordingarna på olika sätt, men de stöter egentligen aldrig på några större hinder. Här finns ingen enorm konspiration från regeringen för att håla utomjordingarna hemliga eller utnyttja dem, militären verkar faktiskt vara minst lika förvånade som alla andra. Utomjordingarna själva verkar vara välmenande och trevliga, även om de kan tyckas lite läskiga då och då i sina stora lysande rymdskepp, och tycks inte vilja leda människorna bakom ljuset på något vis. På det stora hela känns Close Encounters of the Third Kind som en sorts filmatisering av alla ufologers drömscenario, där alla deras teorier är sanna, och även om de anses vara tokiga av omvärlden så visar det sig att de har rätt.

Spielberg själv verkar ha byggt vidare på temat om att utomjordingar egentligen är snälla även om de verkar läskiga i den ännu mer populära filmen E.T., och i slutändan är det väl ett beundransvärt budskap att lägga fram, att det främmande inte måste vara farligt och att det går att hitta fred, kärlek och förståelse även ute i universum. Men det är kanske bara hippietrams.

Publicerat av Fredde 

Science fiction-film från 70-talet: Star Trek: The Motion Picture

Den första långfilmen baserad på Star Trek brukar av många nördar anses vara en av de sämre, men när jag nu sett den för andra gången måste jag säga att det vore synd och skam att bunta ihop Star Trek: The Motion Picture med filmer som Star Trek V: The Final Frontier eller Star Trek Insurrection. Även om jag i ärlighetens namn inte kan säga att den är på samma nivå som Star Trek II: The Wrath of Khan så är ändå The Motion Picture en hyfsad Star Trek-film, och definitivt ett mästerverk bland science fiction-filmer från 70-talet.

Det är just detta man måste hålla i åtanke när man ser The Motion Picture; där de senare filmerna för det mesta är äventyrliga, underhållande filmer med rejält med action och humor så är en första filmen en tankfylld, långsam och på sina ställen smått filosofisk historia. Det är också viktigt att minnas att många avsnitt av originalserien hade liknande inslag av tankfylldhet och filosofi, även fast det flesta kanske minns strålpistolerna och de färgglada uniformerna. Faktum är att filmen har sitt ursprung i den tänkta uppföljaren till originalserien, en ny TV-serie kallad Star Trek: Phase II. Likt Solaris handlar det alltså om att se på filmen med rätt inställning och förväntningar, annars kommer man säkerligen att bli besviken på den. Fortsätt läsa ”Science fiction-film från 70-talet: Star Trek: The Motion Picture”

Science fiction-film från 70-talet: Solaris

Jag hade hört talas om filmen Solaris, regisserad av den kände ryske regissören Andrej Tarkovskij, och att den skulle vara en av de absolut mest flummiga, filosofiska och långsamma science fiction-filmerna från 70-talet. Jag hade också tidigare sett Tarkovskijs andra science fiction-film, Stalker, och tyckte att den var fruktansvärt långtråkig, vilket jag i efterhand dock tror i huvudsak berodde på att jag hade helt fel förväntningar på den. Så innan jag såg Solaris bestämde jag mig för att förbereda mig lite genom att läsa boken med samma namn som filmen är baserad på, skriven av den kände polske science fiction-författaren Stanisław Lem. Sedan såg jag till att ha gott om tid (filmen är nästan tre timmar lång och är uppdelad i två ”akter” med en paus emellan, DVD-utgåvan kommer på två skivor av denna anledning), tog ett djupt andetag, och började titta. Och häpnadsväckande nog gillade jag faktiskt den! Fortsätt läsa ”Science fiction-film från 70-talet: Solaris”

Science fiction-film från 70-talet: Alien

Med tanke på att Alien kom ut två år efter Star Wars är den kanske egentligen inte en typisk gammaldags science fiction-film från 70-talet, men jag tycker ändå den har mer gemensamt med dessa än med den senare, mer actionbaserade science fiction som växte fram under 80-talet. Vad man dock bör minnas är att Alien varken är någon äventyrsfilm med strålpistoler eller någon djuplodande filosofisk undersökning av människans natur. I grund och botten är den först och främst en skräckfilm.

Intressant nog har många äldre science fiction-filmer från 70-talet dock även en viss tendens till skräck i sig. Men i framtidsdystopier som Soylent Green eller A Clockwork Orange är skräcken på en mer övergripande nivå, det handlar om att stimulera en rädsla för hur mardrömslik framtiden faktiskt kan bli om vi inte försöker göra något åt det. I Alien finns förvisso också denna dystopi till en viss del, med stora onda företag som inte låter något hindra dem från att lägga vantarna på vad de anser vara en användbar livsform, men det finns också det mer direkta hotet från ett slemmigt monster som dödar besättningen ombord på rymdskeppet Nostromo en efter en. Fortsätt läsa ”Science fiction-film från 70-talet: Alien”

Science fiction-film från 70-talet: Rollerball

Framtidsskildringar med någon sorts påhittad sport, gärna med likheter med gamla tiders gladiatorspel och referenser till idén om bröd och skådespel för att hålla massorna i schack, har länge varit ett populärt tema i science fiction, och är det fortfarande. Jag har tidigare skrivit om Death Race 2000, och en annan klassiker i genren från samma tid är Rollerball.

Rollerball är en betydligt mer allvarlig film än Death Race 2000 och är så gott som helt fri från humor. Framtiden som filmen utspelar sig i är det gamla vanliga: Dystopi, en dekadent överklass, ett förtryckt folk, informationskontroll, storebror ser dig, och så vidare. I det här fallet är orsaken till dystopin det faktum att alla världens länder har försvunnit och att det nu i stället är stora företag som styr allting. Som i så många andra science fiction-filmer från 70-talet lyser filmskaparnas politiska budskap igenom ganska uppenbart. Även om det i stort sett ser ut som att världen är i ganska hyfsat skick (åtminstone jämfört med exempelvis Soylent Green) så verkar tanken vara att själva idén om en värld utan nationer styrd av företag ska vara nog för att man ska bli förskräckt. Fortsätt läsa ”Science fiction-film från 70-talet: Rollerball”

Science fiction-film från 70-talet: Silent Running

En sak som jag märkt när jag läser om science fiction-filmer från 70-talet på internet är att nästan alla på ett eller annat ställe prisas till skyarna, med ord som ”visionär”, ”revolutionerande”, ”tankeväckande” och dylikt, även om de kanske egentligen inte är så fruktansvärt bra. Så länge det finns tillräckligt med symbolik, politiska teman och annat flum så utgår många personer från att det måste vara en alldeles speciell film de sitter och ser. Ja, till och med Zardoz. Och det gäller även detta inläggs ämne, Silent Running.

I rättvisans namn bör det påpekas att Silent Running inte är på långa vägar lika knäpp som Zardoz, problemet är snarare att filmens politiska teman är fruktansvärt osubtilt, men också undermineras av karaktärernas handlanden. Man märker snabbt att skaparna av Silent Running måste ha varit riktiga hippies när det begav sig, med speciell inriktning på miljön, vilket i och för sig inte måste vara helt fel. Fortsätt läsa ”Science fiction-film från 70-talet: Silent Running”

Science fiction-film från 70-talet: Death Race 2000

Många science fiction-filmer från 70-talet är för det mesta väldigt allvarsamma i sina framställningar av hemska framtidsdystopier och dylikt. Då och då kan man dock se en glimt av humor, och i Death Race 2000 finns det humor i överflöd, om än en väldigt svart sådan.

Premissen för filmen skulle kunna ha gjorts helt och hållet allvarlig och hade då varit ytterst beklämmande. I en inte allt för avlägsen framtid styrs USA av en totalitär president (enbart känd för folket som ”Mr. President”) som håller folket glada med en modern form av gladiatorspel, ”The Annual Transcontinental Road Race” i vilket bilförare tävlar i ett race från ena änden av USA till den andra. Det gäller dock inte bara att komma först i mål, utan även att tjäna så många poäng som möjligt på vägen. Poängen får man genom att köra ihjäl människor. Beroende på deras ålder och kön är de värda olika poäng. Så exempelvis är kvinnor värda 10 poäng, små barn är värda 70, och den stora jackpotten är gamla människor, då vem som helst över 75 är värda hela 100 poäng. Fortsätt läsa ”Science fiction-film från 70-talet: Death Race 2000”

Science fiction-film från 70-talet: Soylent Green

Jag har tidigare skrivit om den märkliga filmen Zardoz här på bloggen, och i samband med ett inlägg om filmen Moon pratat om ”den gamla tidens science fiction-filmer”. Med detta menar jag egentligen specifikt de science fiction-filmer som gjordes på 70-talet. Under denna tid gick science fiction-filmer från att mest ha handlat om flygande tefat, läskiga monster och strålpistoler till att handla om djupare filosofiska, moraliska och politiska teman, och blev mer allvarliga, tankfulla och långsamma. Detta tog i princip slut på 80-talet då Star Wars visade att folk föredrog pang-pang och specialeffekter framför diskussioner om människans natur, livet, universum och allting. Men även om många av science fiction-filmerna från 70-talet är något föråldrade idag vad gäller saker som rekvisita, specialeffekter och dylikt så är de underliggande teman som tas upp fortfarande relevanta idag. Vi oroar oss fortfarande över miljöförstöring, överbefolkning, massförstörelsevapen, övervakningsamhällen och våld som underhållning, bara för att ta några exempel. Så därför tänker jag ta mig en titt på några klassiska science fiction-filmer från 70-talet, och kanske inspirera någon läsare att se dem igen eller för första gången. Först ut är en film som många känner till men inte lika många har sett: Soylent Green.

Fortsätt läsa ”Science fiction-film från 70-talet: Soylent Green”

Zardoz – En recension

Det lilla jag visste om kultfilmen Zardoz innan jag hade sett den fick mig att tro att det rörde sig om en science fiction/fantasy-historia i en postapokalyptisk framtid där en hjälte slåss mot något jättestort fasansfullt monster, i stil med Krull eller Yor: the Hunter from the Future. Och just det, jag visste att hjälten i fråga spelades av Sean Connery, och var iklädd… Ärligt talat är det nog bättre att visa i stället för att berätta:

   Fortsätt läsa ”Zardoz – En recension”