Freddes länkar: The Little Trashmaid

TrashmaidBloggHär är en liten söt webbserie om ett allvarligt ämne. The Little Trashmaid tog sin början som ett antal humoristiska enskilda teckningar av Stephanie Hermes (alias ”s0s2”) föreställande en sjöjungfru som lever i vår moderna ocean, en ocean full av allt möjligt skräp. Hon klär sig i gamla plastpåsar, leker med plastbestick och trasslar titt som tätt in sig i gamla nät eller blir nedkladdad av oljespill. Teckningarna blev så pass populära att Hermes började göra korta serier med sjöjungfrun, och sakta men säkert introducerades fler karaktärer, inklusive en människa som sjöjungfrun blir kompis med, och som gör sitt bästa för att förklara alla de konstigheter som människor hittar på, och hjälper henne ur fiskegarnen när det behövs. Hermes har också i samarbete med andra personer skapat en del korta animationer med skräpjungfrun, inklusive två musikvideos.

Serien är helt utan dialog, vilket fungerar bra då karaktärerna är ritade väldigt uttrycksfullt och majoriteten av humorn är av det fysiska slaget, så det är aldrig svårt att förstå vad som pågår. Det som verkligen fascinerar mig är dock att den har en väldigt glad och lättsam ton, trots att dess huvudsakliga tematik är ett så pass deprimerande ämne som föroreningen av våra hav. Havets innevånare verkar inte vara medvetna om hur allvarligt läget är, utan reagerar främst med nyfikenhet och förvåning över de många märkliga prylarna som faller i vattnet, vilket förstås leder till många komiska situationer när deras entusiasm över skräp krockar med människornas syn på det. Och människorna som förekommer i serien verkar också vara väldigt vänliga, de försöker hjälpa till så gott det går, även om det är ett problem som enskilda personer inte kan lösa på egen hand. I slutändan tycker jag att serien trots det sorgliga ämnet ändå verkar tämligen optimistisk, vi kan göra något åt miljöförstöringen och hjälpa de som drabbas av den om vi vill.

En intervju med Per Demervall om Jönssonligan

PerDemervallbildFör ett tag sedan skrev jag här på bloggen om några serier och datorspel baserade på Jönssonligan, vars gemensamma nämnare kan sägas vara att de helt eller delvis skapades av serietecknaren Per Demervall. Till vår stora glädje ledde det till att Demervall upptäckte bloggen och kom med ett antal väldigt intressanta kommentarer kring skapandet av serierna och spelen, inklusive information om en planerad animerad Jönssonligan-film som aldrig blev av, men som han var vänlig nog att dela med sig ett klipp från. Den information han kom med var så pass intressant att jag tog chansen att fråga om han kunde tänka sig att ställa upp på en kort intervju via e-post kring hans Jönssonligan-produkter, och (återigen) till vår stora glädje tackade han ja. Så här följer våra frågor och svaren han gav på dem.

Fortsätt läsa ”En intervju med Per Demervall om Jönssonligan”

Den animerade Jönssonligan

I förra veckan skrev jag ett inlägg här på bloggen om de tecknade serier och datorspel med Jönssonligan som kom under 90-talet och det tidiga 2000-talet. Serierna skrevs och ritades av Per Demervall, och han var även inblandad i utvecklingen av spelen. Till min stora överraskning skrev Demervall faktiskt några kommentarer till inlägget, med intressant bakgrundsinformation om skapandet av serierna och spelen. Den mest intressanta informationen han kom med var att det fanns planer på att göra en tecknad film med Jönssonligan, återigen med hans involverande. Någon sådan film dök aldrig upp, men Demervall har ett kort klipp, en ”trailer” till filmen, som han till vår stora glädje var vänlig nog att dela med sig av. Och han gav oss också tillåtelse att publicera klippet, så här är det:

(Ni kan behöva skruva upp volymen något för att höra ljudet.)

Mig veterligen är detta första gången detta filmklipp gjorts tillgängligt att se. Vi på Markera Som Oläst är oerhört tacksamma för att Demervall var vänlig nog att dela med sig av denna lilla intressanta bit av svensk filmhistoria!

Publicerat av FreddeJonssonliganAvatar

Unicron: Den omöjliga leksaken

UnicronbildEn av de mest minnesvärda delarna av leksaks- och media-franchiset Transformers är den första långfilmen. Alltså inte Michael Bays röriga, allmänt ogillade men oerhört inkomstbringande film från 2007, utan de tecknade filmen The Transformers: The Movie från 1986, en direkt uppföljare till de första säsongerna av den första tecknade TV-serien. Det är kanske ingen konstnärligt högkvalitativ skapelse, men det finns ändå många saker med den som är minnesvärda och som gör att den är omtyckt av nostalgiska gamla Transformers-nördar. En av dessa saker var ett flertal nya karaktärer som introducerades, både hjältar och skurkar. Detta är speciellt intressant om man betänker hur den ursprungliga TV-serien skapades. Fortsätt läsa ”Unicron: Den omöjliga leksaken”

Freddes länkar: The Thief and the Cobbler: Recobbled

RichardWilliamsFörra året avled animatören Richard Williams, som kanske är mest känd för att ligga bakom animationen i filmen Who Framed Roger Rabbit, en film som anses vara en klassiker, med sin mästerliga kombination av animation med levande skådespelare. Bland animationsnördar är dock Williams lika, eller möjligtvis ännu mer, känd för en annan tecknad film, en film han tyvärr aldrig fick möjlighet att fullborda såsom han hade tänkt sig: The Thief and the Cobbler. Williams började arbeta på denna film så tidigt som 1964, och den genomgick sedan en minst sagt komplicerad utveckling, med många olika kända animatörer som kom och gick, och olika företag och andra rika personer som var villiga att finansiera den, men sedan drog sig ur av olika anledningar (i vissa fall troligtvis eftersom arbetet med den fortsatte att dra ut på tiden). Ofta var det bara Williams själv som finansierade filmen med pengar han tjänade på andra mindre uppdrag (främst tecknade reklamfilmer). Till slut togs filmen ur Williams händer av den dåvarande finansiären, och en annan animatör fick den smått omöjliga uppgiften att färdigställa filmen så snabbt som möjligt, vilket ledde till att den till slut släpptes på 90-talet under titeln ”The Princess and the Cobbler”, och senare i en annan version titulerad ”Arabian Knight”. Dessa versioner ändrade om en hel del i Williams material, klippte bort vissa scener och lade till nya av mycket sämre kvalitet, plus ett antal sångnummer och betydligt mer dialog. Fortsätt läsa ”Freddes länkar: The Thief and the Cobbler: Recobbled”

Nördfavorit – John Rambo

En av Sylvester Stallones mest ikoniska roller är den som John James Rambo, en karaktär som av många ses som själva sinnebilden för den macho-fyllda actionhjälten: en muskulös, butter soldat som med ett stort maskingevär massakrerar massvis med fiender, alternativt smyger runt i djungeln och dödar fiendesoldater en efter en utan att de kan hitta honom. Rambo är dock också en karaktär som är intressant bortom det våld han utför, då det finns en psykologisk aspekt i honom som tolkats på flera väldigt olika sätt i de olika filmerna han medverkat i. Det finns någonting som är fel i Rambo, någonting som gör att han aldrig verkar kunna vara riktigt nöjd med sitt liv, en smärta han inte verkar kunna bli kvitt. Eller kanske kan han det. De olika inkarnationerna av karaktären verkar alla ge olika svar på frågan ”vad är fel med John Rambo?”

Fortsätt läsa ”Nördfavorit – John Rambo”

Nördfavorit – Tyko Jonsson

Den glöggfryntlige Tyko Jonsson.En av många trevliga saker med julen är de många trevliga TV-programmen, och ett av de trevligaste av dessa program är Per Åhlins och Tage Danielssons tecknade film Sagan om Karl-Bertil Jonssons julafton. Och det bästa med Sagan om Karl-Bertil Jonssons julafton är Karl-Bertils stränge fader, varuhusdirektören Tyko Jonsson, vars röst görs av Toivo Pawlo.

Tyko uppfylld av julilska.Det är ju Karl-Bertil som är sagans huvudperson, men ärligt talat har han inte så många intressanta repliker, mest en massa godhjärtade uttalanden om att ta från de rika och ge till de fattiga och sådant hippietrams. Utöver Tage Danielssons berättarröst är det den hetlevrade kapitalistgubben Tyko som levererar de flesta av de allra roligaste och mest minnesvärda replikerna i filmen, och därför har han sakta men säkert blivit åtminstone en nördfavorit för mig. Jag menar, vem kan tycka illa om en man som säger saker som:

 ”Vad sa du att du gjorde sa du?”

 ”Åh den stackars mannen, han ser nog också på TV!”

 ”Jag har närt en kommunist vid min barm!”

 ”Ska du lukta på glöggen, pojke?”

 ”Sa och sa… det var ju min tallrik!”

 …och naturligtvis orden som får bli Markera som Olästs julhälsning för i år:

Tyko med sin oduglige kommunist till son.

”En synnerligen God jul tillönskar jag dig, min välartade son!”

Publicerat av Fredde Per Åhlin

TRON lever!

Till och med loggan är cool.Filmen TRON: Legacy, den moderna uppföljaren till den inom specialeffekter banbrytande 80-talsfilmen TRON, blev kanske inte så kritikerrosad som man kunde hoppas, men den verkar ändå ha varit så pass framgångsrik att ägarna, Disney, vågat sig på att göra en animerade TV-serie baserad på den, med titeln TRON: Uprising. Denna TV-serie verkar tyvärr ha lidit av vissa produktionsproblem sedan den började i juni 2012, med långa uppehåll i utgivningen av avsnitt och en flytt till en sämre sändningstid, men jag kan inte säga att det skulle bero på dess kvalitet. Fortsätt läsa ”TRON lever!”

Går det att försvara The Star Wars Holiday Special?

Det glada Star Wars-gänget firar jul, hur kan det gå fel?Nej, det gör det inte.

För de läsare som inte vet vad rubriken syftar på kan jag berätta att The Star Wars Holiday Special var ett cirka en och en halv timme långt TV-program som sändes i november 1978 (vilket kan tyckas konstigt med tanke på att det åtminstone verkar ha tänkts vara ett julprogram), alltså ungefär ett år efter att den första Star Wars-filmen gått upp på biograferna. Programmet lär också ha sänts åtminstone en gång i Sverige under namnet Stjärnornas Krig och Fred (kanske ett fall för Märkliga-översättnings-teatern?). I programmet medverkar ett flertal av huvudrollsinnehavarna från filmen, och programmets handling utspelar sig på Chewbaccas hemplanet Kashyyyk, där den hårige wookieens lika håriga släktingar oroligt väntar på att han ska komma hem och fira den jul-liknande högtidsdagen Life Day. Programmet har genom åren blivit minst sagt ökänt bland Star Wars-nördar, och även fast det aldrig officiellt gets ut som hemvideo finns det ett antal suddiga inspelningar av det som cirkulerat runt bland nördarna. Nu för tiden finns det naturligtvis att ladda ner både här och där på internet, så trots att samtliga medverkande i programmet troligtvis vill att det glöms bort kan det ständigt få nya tittare som förfasar sig över det. Ingående kritik och sågningar av The Star Wars Holiday Special finns det massor av, vid det här laget är det lite som att skjuta fisk i en tunna. Därför fick jag för mig att jag, när jag nu denna jul till slut sett detta omtalade program, skulle försöka ge mig på någon typ av försvar av det bara för att chockera andra Star Wars-nördar. Men efter att ha tänkt efter lite har jag kommit fram till att det inte går att försvara programmet oavsett vilken infallsvinkel man försöker. Fortsätt läsa ”Går det att försvara The Star Wars Holiday Special?”

Vem spelar skurken? – Riddler

riddlerRossVi vandrar vidare längs Batmans långa lista av intressanta fiender och finner oss hos en personlig favorit. Nämligen Edward Nigma, alias The Riddler. På svenska känd som Gåtmästaren eller bara Gåtan. Faktum är att många författare även har uppmärksammat det otroliga sammanträffandet att en man vid namn Edward Nigma (E. Nigma – enigma) beslutat sig för att specialisera sig på gåtor och gjort efternamnet till ett taget sådant. I dess fall är Edwards riktiga efternamn Nashton.

I serietidningarnas värld debuterade Riddler redan 1948 och har hemsökt Batman sedan dess. Sitt första framträdande utanför det mediet gjorde han dock först 1966 i TV-serien Batman. Vem kommer inte ihåg dess vinjett? Där spelades Nigma utav komikern och skådespelaren Frank Gorshin och det är på hans tolkning av Riddler som många av de andra som iklätt sig rollen baserat sina. Gorshins Riddler svängde mellan att vara lekfull och tokig med viljan att utmana Läderlappen snarare än att faktiskt undslippa eller rent av besegra honom och ett genuint planerande lugn som trots seriens extremt lättsamma och till och med fåniga ton kunde få honom att verka riktigt hotfull.

Fortsätt läsa ”Vem spelar skurken? – Riddler”