Veckans nördfavorit – Bruce Lee

Uttrycket ”hans kropp är ett dödligt vapen” är någon av en kliché när det gäller kampsportare av olika slag, men när det gäller Bruce Lee är det lätt att se som en passande beskrivning. När man ser Bruce spänna sina muskler är det trovärdigt att tänka sig att han kan döda dig bara genom att rycka till med lillfingret. Han var inte byggd som en kroppsbyggare utan som en kampsportare, med muskler som var menade att användas, inte bara uppvisas.

Bruce Lee började som skådespelare i väldigt tidig ålder, faktum är att hans första kända roll är som en bäbis i en kinesisk film från 1941. Hans första stora genombrott i skådespelarbranschen kom på 60-talet när han flyttade från Kina till USA och fick rollen som Kato, sidekicken till superhjälten The Green Hornet i TV-serien med samma namn, en TV-serie som var uppenbart inspirerad av den populära Batman-TV-serien som pågick samtidigt. Faktum är att det gjordes ett crossoveravsnitt mellan de två TV-serierna, där Batman och Robin tror att Green Hornet och Kato är skurkar, vilket leder till ett slagsmål där det är väldigt uppenbart att Bruce Lee är betydligt bättre på att slåss än både Adam West (Batman) och Burt Ward (Robin), även om det slutar ”oavgjort”. Intressant nog sändes TV-serien även i Kina där den kallades ”The Kato Show”. Efter att ha spelat skurk eller medhjälpare i diverse andra filmer fick Bruce sin första huvudroll i kung fu-filmen The Big Boss, och gjorde sedan fyra andra filmer, Fist of Fury, Way of the Dragon, Enter the Dragon och The Game of Death innan han avled, endast 32 år gammal.

Bruce var dock inte bara skådespelare, han var också kampsportslärare och lärde ut Jeet Kune Do, en kampsportsstil som han själv utvecklade genom att ta de bästa delarna från andra stilar han gillade. Han blev kontroversiell bland sina landsmän då han lärde ut kampsport även till västerlänningar, och blev utmanad till en duell med en annan lärare, med förutsättningarna att om Bruce förlorade så fick han inte fortsätta lära ut kampsort till vita. Naturligtvis vann han denna duell lätt som en plätt.

Bruces kändisskap blev kanske ännu mer uppenbart efter hans död (som naturligtvis har en del konspirationsteorier runt sig) då det plötsligt började dyka upp Bruce Lee-imitatörer, till exempel Bruce Le, Bruce Lai, Dragon Lee och Bruce Thai och filmgenren Bruceploitation skapades. Naturligtvis var det också många kampsportslärare som började hävda att de minsann varit polare med Lee och att han hade lärt dem sina allra hemligaste tekniker. Nämnas bör också Bruces son Brandon Lee som kanske är mest känd för kultfilmen The Crow och som också dog ung, vilket lett till teorier om att det skulle ligga någon sorts förbannelse över släkten Lee.

Hur som helst är Bruce Lee en av de mest kända och inflytelserika kampsportsstjärnorna genom tiderna. Här följer en hans mest klassiska strider, från slutet av Way of the Dragon, där han slåss mot den framtida internetmemen Chuck Norris. Vem vinner? Det kan ni nog själva räkna ut…

Publicerat av Fredde 

For the Man Who Has Everything – En recension

Den tecknade TV-serien Justice League Unlimited var en av de bästa animerade versionerna av DC:s superhjälteuniversum, och refererade ständigt till obskyra karaktärer och händelser från serierna den var baserad på. Därför blev jag väldigt intresserad när jag upptäckte att ett av avsnitten var en adaption av Alan Moores och Dave Gibbons klassiska Stålmannen-serie For The Man Who Has Everything. Jag vill varna för att resten av detta inlägg innehåller en hel del spoilers av handlingen för just den serien och avsnittet som är baserat på den, så om ni inte redan läst den rekommenderar jag att ni gör det innan ni läser vidare här. Serien finns att tillgå i exempelvis samlingsvolymen DC Universe: The Stories of Alan Moore (utgiven på svenska som DC:s Universum: Klassiska Serier av Alan Moore), avsnittet kan ni hitta i Justice League Unlimited-DVD-boxen eller med en sökning på till exempel Google Videos. Fortsätt läsa ”For the Man Who Has Everything – En recension”

Vad är det de leker med egentligen?

En dag någon gång efter julen när jag var ute och slängde sopor såg jag en stor låda som innehållit en leksak. Leksaken i fråga var en Clone Trooper Blaster, alltså ett leksaksgevär baserat på klonsoldaternas lasergevär i Star Wars-filmerna. Ni vet, klonsoldaterna som stred för en korrumperad republik i ett meningslöst krig arrangerat av en ondskefull sithlord och som sedan avrättade nästan alla jediriddare i galaxen, vilket inledde en mörk era av tyranni. Vilket barn vill inte leka att de är en sådan? När jag såg denna låda fick jag ungefär samma känsla som gör att varje gång jag ser en unge med en Spider-Man-tröja så hör jag en röst i bakhuvudet som skriker ”GWEEEN!”

Jag menar inte att det egentligen är något fel med dessa prylar och att vi måste skydda våra barn från våldsleksaker och idéer om döden och politiken och livet i största allmänhet. Jag (och säkert många andra i min ålder) lekte med i princip likadana leksaker när vi var små, och det har väl inte skadat oss? Och jag tror knappast att varenda unge med en Spider-Man-leksak känner till den där ödesdigra händelsen på bron som inträffade i serierna. Det är bara det att som vuxen ser man andra saker i den fiktion man gillade som barn och som barn gillar nu, och det kan ibland leda till olustiga känslor.

Och frågan är var man egentligen ska dra gränsen. Nyligen har det dykt upp Lego-modeller baserade på Indiana Jones-filmerna. Ni vet, Indiana Jones, han som slogs mot nazister och fick uppleva både ett och annat sönderruttnat ansikte och utslitet hjärta. Jag tror knappast vi kommer få se Legoversioner av Kali-prästens offerritual eller när Indy besöker Berlin och träffar Adolf Hitler, men det är ändå en tunn linje mellan vad som passar för barn och vad som skulle kunna anses smaklöst i det här fallet.

Jag tror att den här videon är en bra sammanfattning av vad jag snackar om:

Publicerat av Fredde 

Veckans nördfavorit – Bob

Den här veckan inriktar vi oss på en tämligen obskyr karaktär. Det rör sig om Jokerns hantlangare från Tim Burtons film Batman (1989), med andra ord rör det sig om Bob.

Bob är en småbrottsling som hänger tillsammans med psykopaten Jack Napier (senare Jokern) och bli på så vis involverad i Gotham Citys organiserade brottslighet. Han lyder Napier utan att ifrågasätta och offrar nästan sin egen flykt genom att pistolhota Polischef Gordon för att få Batman att släppa taget om Napier. Genom hela filmen tilltalas han nästan bara utav Jokern och aldrig som något mer än bara ”Bob”. Han verkar inte ha speciellt mycket humor eller vara speciellt intelligent men han gör vad han blir tillsagd och han gör det bra.

Det finns något väldigt obehagligt med honom. Mest obehagligt är dock att man tycker om Bob i princip från sekunden man ser honom och man liksom hejar på honom genom hela filmen.

Han har i princip inga repliker och hans bakgrund förklaras inte i det minsta. Trots detta fick han en actionfigur från Toy Biz när filmen kom ut. Då kallades han ”Bob the Goon” (typ, ”Bob underhuggaren”) och hade en ”Power Kick”-attack.

Detta gör hans slutliga öde ännu mer snörpligt och kanske är det därför man tycker om honom så mycket. Jokern bestämmer sig helt plötsligt för att helt enkelt skjuta Bob efter att Batman gjort något som gjort Jokern upprörd (stulit hans ballonger). Ett pang och sedan är Bob borta från Batman-franchisen för evigt. Må så vara, men Bob lever kvar i våra hjärtan. Trots att vi inte riktigt vet varför.

Publicerat av Jönsson

Freddes länkar: Batman och Batman

Vad händer när man kombinerar Batman-TV-serien från 60-talet (och den tillhörande filmen) med Frank Millers The Dark Knight Returns? Tja…

”…a reflection.”

”He was a good soldier.”

”I’ll count the dead one by one.”

”You’ve got rights.”

”Good soldier.”

”…almost.”

”This is the weapon of the enemy.”

”And he’s young…”

”In my gut the creature writhes…”

”I think of Sara.”

”There’s nothing wrong with you that I can’t fix…”

”Lucky…”

”BATMAN. DARLING.”

Jay Garrick debuterar på TV

Jay Garrick, den allra första superhjälten som kallade sig The Flash har nu äntligen fått passera över från serietidningarna till TV-skärmen. Det var ett kort framträdande men visst var det Jay som assisterade Batman i inledningssekvensen till ett avsnitt av Batman: The Brave and the Bold (Trials of the Demon hette avsnittet för övrigt).

Serien misslyckades i det grövsta när Question fick medverka för ett tag sedan (Question gjorde inte ett dugg och sa knappt något heller) men de lyckades alldeles utmärkt med att avbilda Jay. Han var glad och artig och hade till och med grå tinningar under sin klassiska hjälm.

Förmodligen valde de att använda sig av Garrick eftersom både Wally West och Barry Allen (två litet mer kända versioner av The Flash) för tillfället genomgår stora förändringar i DC:s reguljära universum.

Detta är dock inte första gången som Jay Garrick varit menad att dyka upp utanför serietidningarna. För ett par år sedan skulle han och hans vänner i Justice Society of America få vara med i TV-serien Justice League men det ändrades i sista sekunden och de ersattes av de nyskapade och snarlika Justice Guild of America istället. Deras Flash fick istället heta The Streak.

I TV-serien Smallville gjordes även en liten hyllning till den förste Flash i avsnittet Run. I avsnittet debuterade visserligen den senaste varianten av The Flash, Bart Allen, men vid tillfälle fick man se att han även hade falska ID-handlingar under namnen Jay Garrick, Barry Allen och Wally West.

Jays klassiska hjälm (som verkligen borde trilla av varje gång han springer) syntes också på Flashmuseet i Justice League-avsnittet Flash and Substance.

Den första gången som Jay faktiskt syntes till utanför serietidningarna var i inledningen till den animerade filmen Justice League of America: The New Frontier där han och resten av Justice Society of America snabbt kunde skymtas i en del av ett händelsekollage. Han varken rörde på sig eller sa något, dock.

Väldigt få medlemmar av DC:s Golden Age-gäng får äran att dyka upp utanför serietidningarna. De som har lyckats har ofta varit förpassade till cameos eller kortare visiter så därför blev jag riktigt glad när jag både fick se Jay springa och höra honom tala. Förhoppningsvis innebär detta att resten av JSA snart också får dyka upp på film och TV.

Publicerat av Jönsson