Warcraft Adventures: Den försvunna Warcraft-historian

WarcraftAdventuresboxEfter att de släppt det framgångsrika spelet Warcraft II: Tides of Darkness 1995 (och dess expansion Beyond the Dark Portal 1996) började spelföretaget Blizzard Entertainment fundera på att utveckla Warcraft-universumet på nya sätt. Detta ledde till att de började utveckla ett Warcraft-spel i en helt annan spelgenre än de två tidigare RTS-spelen, nämligen ett äventyrsspel inspirerat av klassiker som Monkey Island, med titeln Warcraft Adventures: Lord of the Clans (en titel som intressant nog verkar tyda på att det fanns tankar om att göra fler spel med titeln ”Warcraft Adventures”). Spelet kom väldigt långt i utvecklingen och fick en hel del uppmärksamhet i spelpressen, men till slut lades utvecklingen ner, och spelet släpptes aldrig. Blizzard själva förklarade beslutet med att de helt enkelt inte tyckte att spelet uppnådde deras kvalitetskrav, och att det skulle krävas för mycket tid och resurser för att göra det så bra som de ville ha det (men givetvis finns det spekulationer om att det skulle ha att göra med interna stridigheter eller rent kommersiella intressen). Intressant nog anses dock ändå spelets övergripande handling som en del av Warcraft-kanon, som en viktig bakgrund till det nästa utgivna spelet Warcraft III: Reign of Chaos, och historian gavs ut i modifierad form som en bok. Fortsätt läsa ”Warcraft Adventures: Den försvunna Warcraft-historian”

Före WoW: Rock N’ Roll Racing

Rock N’ Roll Racing till SNES kan sägas vara Blizzards (eller Silicon & Synapse, som de hette då) första uppföljare, då det i princip är en uppdaterad version av deras första spel, RPM Racing. Men vilken uppdatering!

Spelets upplägg är i stort detsamma som i RPM Racing, du har en bil som du kan utrusta på diverse sätt med hjälp av pengar du tjänar på att köra race, och måste se till att du kan ta dig uppåt i divisionerna och köra på fler banor. En skillnad är att du inte själv kan välja vilken bana du ska köra, utan varje division har ett visst antal banor som man roteras runt igenom ett antal gånger. Det finns också en del ny utrustning till ens fordon, speciellt på vapenfronten. Nu kan man inte bara släppa minor och andra otrevligheter bakom bilen, utan även skjuta på bilar framför sig med till exempel laserkanoner eller missiler. Den största nyheten rent speltekniskt är dock det faktum att du kan köpa nya bilar med bättre förmågor och som kan utrustas med andra vapen. Detta leder till att man måste tänka strategiskt och överväga om den är bättre att uppgradera den bil man redan har eller införskaffa en helt ny i stället. Man får också välja mellan ett antal olika förare som har sina egna speciella talanger som kan underlätta i körandet. Fortsätt läsa ”Före WoW: Rock N’ Roll Racing”

Före WoW: The Lost Vikings

Efter att ha släppt RPM Racing 1991 ägnade Blizzard, fortfarande under namnet Silicon & Synapse, större delen av 1992 åt att göra portningar av spel som andra företag gjort. Så låg de exempelvis bakom Commodore 64- och Windows-versionen av Battle Chess, Amiga-versionen av J.R.R. Tolkien’s The Lord of the Rings, Vol. I och Macintosh-versionen av Dvorak on Typing, bara för att nämna några. Men under 1992 dök också The Lost Vikings upp, ursprungligen till SNES, senare till diverse andra samtida spelplattformar. Fortsätt läsa ”Före WoW: The Lost Vikings”

Före WoW: RPM Racing

Spelföretaget Blizzard Entertainment är nu för tiden mest känt för sina tre stora spelserier, Starcraft, Diablo och Warcraft, med deras mest framgångsrika spel World of Warcraft i spetsen. Faktum är att de inte verkar vara så värst intresserade av att hitta på några nya spelserier, vilket i och för sig är ganska förståeligt då de säkerligen tjänar mer än nog med pengar på de tre de har. Men en gång i tiden, före World of Warcraft, gjorde Blizzard faktiskt andra spel, varav många numera har fallit i glömska eller enbart minns av nostalgiska gamla retronördar. Jag tänker därför ta en titt på några av dessa gamla Blizzard-spel och kanske få upp intresset för dem hos folk som bara associerar företaget med WoW, på gott och ont. Så låt oss börja med Blizzards allra första spel, RPM Racing till SNES. Fortsätt läsa ”Före WoW: RPM Racing”

En snabbtitt på Starcraft-lore

Alla som någon gång rört ett datorspel har spelat Starcraft. Det är ett av de mest framgångsrika spelen genom alla tider och spelas ännu flitigt, inte minst i Korea där det utvecklades till en nationalsport. Det är inte utan höga förväntningar som uppföljaren, 12 år senare, släpptes för ett par veckor sedan. Det jag själv ser väldigt mycket fram emot är att äntligen få veta hur storyn i Single Player fortsätter.

När jag spelade Starcraft för första gången på min gamla Macintosh var jag liten och jag kommer ihåg hur storyn grep tag i mig redan då. I de tre kampanjerna som ingick i orginalspelet fick spelaren kontrollera Terran-, Zerg– och Protoss-ledare genom en hög med uppdrag. Efter att man klarat alla uppdragen med Terran fick man plötsligt ta över och spela med Zerg. Nu var man på de ondas sida! Efter Protoss-kampanjen var storyn över och det dröjde ett par år innan jag förstod att den följdes upp i expansionen Broodwar. Och det är i Broodwar som jag tycker att storyn blir som bäst. Vår hjälte från den första kampanjen, Jim Raynor, har förvisso fått en mindre roll men spelets riktiga antagonist, Kerrigan, denna Zerg-drottning som en gång var en Terran, kliver nu fram som universums riktiga hot.

Utan att spoila något så kan vi säga att den sista kampanjen i Broodwar slutar med en hel del lösa trådar i luften. Jag kommer ihåg hur mycket jag längtade efter en uppföljare men det var ungefär som att vänta på en uppföljare till Riket II, man fick aldrig veta fortsättningen hur nyfiken man än var. Men när det utannonserades att Starcraft II skulle släppas tog jag steget fullt ut och köpte på mig massa böcker om Starcraft.

Fiktion i film- eller bokform som härstammar från TV-spel av olika slag brukar sällan bli särskilt bra. Starcraft-böckerna är inget undantag. Den första boken som släpptes, Liberty’s Crusade, berättar om historien från den första kampanjen, denna gången sedd ur ögonen av en reporter vid namn Mike Liberty. Det är faktiskt en ganska trevlig bok så länge man har spelat spelet då det ger lite mer blick för hur samhället i Starcraft-världen ser ut. Boken som följer efter det, Queen of Blades, fortsätter i samma spår och berättar om historien från den andra kampanjen, denna gången ur Jim Raynors ögon. Eftersom man aldrig får veta exakt vad Jim Raynor hittar på under den här tiden i spelet så fyller den här boken sin funktion. Tyvärr är boken väldigt dålig, vilket gör att man måste plåga sig igenom den, och det är inte bara den som är dålig. Böckerna Speed of Darkness, Uprising och Shadow of the Xel’Naga är inte heller något vidare. Antingen är de för röriga eller så är de för ointressanta.

Det är inte förrän jag började läsa boken I, Mengsk, som min läsglädje återvände. Den här boken berättar historien om tre generationer av Mengsk. Arcturus Mengsk, den nuvarande ondskefulle kejsaren över Terran-rasen, Angus Mengsk, Arcturus far och Valerian Mengsk, Arcturus son som medverkar i Starcraft II. Det är en bok som fokuserar starkt på hur personerna i den (speciellt Arcturus) formas genom åren av sin omgivning och sina handlingar. Det känns som att den här författaren har fått mycket mer spelrum än de andra fått i de tidigare böckerna, eftersom Mengsk inte hade någon starkt etablerad bakgrundshistoria sedan tidigare. Detta tror jag är anledningen till att I, Mengsk lyckades där de andra inte.

Arcuturus Mengsk i Starcraft II

Jag är nästan färdig med min sista Starcraft-bok nu, och känner mig redo att gå på kampanjen i Starcraft II. Efter 10 års väntan får vi äntligen veta hur fortsättningen följer!

Publicerad av Ande