Science fiction-film från 70-talet: A Clockwork Orange

ClockworkOrangePosterDet finns två filmer regisserade av Stanley Kubrick som kan sägas tillhöra science fiction-genren (även det är värt att nämna hans arbete på A.I. Artificial Intelligence innan hans död). Den första var 2001: A Space Odyssey, som inte kom ut på 70-talet, men som jag ändå skulle säga satte tonen för de långsamma, filosofiska science fiction-filmer under det årtiondet som jag skrivit om tidigare här på bloggen. Den andra kom dock faktiskt ut på 70-talet: A Clockwork Orange, en adaption av Anthony Burgess bok med samma namn. Fortsätt läsa ”Science fiction-film från 70-talet: A Clockwork Orange”

Boken vi alla väntat på

JarJarN1EndorCoverIdag släpps den senaste Star Wars-boken, och det är en bok som kantats av många kontroverser ända sedan titeln på den utannonserades, vilket kan ha varit anledningen till att Disney legat lågt med marknadsföringen av den, så att det även bland de mest inbitna Star Wars-nördarna nog är få som faktiskt varit medvetna om att den existerar. Författaren är tämligen obskyr, faktum är att detta är hans första Star Wars-bok, men det ryktas redan om att han fått grönt ljus för att skriva flera. Han heter Niles Hult, och boken har den kontroversiella titeln Jar Jar in an N1 at Endor. Fortsätt läsa ”Boken vi alla väntat på”

Lättläst Lovecraft

DunwichomslagOrdet ”lättläst” är inte något som vanligen brukar användas om skräckförfattaren H.P. Lovecrafts sätt att skriva. Hans berättelser brukar ha många långa och komplicerade meningar med obskyra och gammaldags ord, svårförstådda dialekter, och naturligtvis hans många tungvrickande namn på fasansfulla utomjordiska gudar såsom Nyarlathotep och Cthulhu. Allt detta gör att det ibland kan vara svårt att ta sig igenom hans historier även för de som inte har någon typ av lässvårigheter annars. Därför blev jag något överraskad när jag på mitt lokala biblioteks hylla för lättlästa böcker såg boken Skräcken i Dunwich och andra berättelser, utgiven av LL-förlaget och innehållandes fyra klassiska Lovecraft-historier bearbetade för att vara lättlästa. Fortsätt läsa ”Lättläst Lovecraft”

Legenden om planerna till Dödsstjärnan

RogueOneTeaserPosterNär Disney köpte rättigheterna till Star Wars och började planera att ge ut ett flertal nya filmer tog de samtidigt beslutet att i princip ignorera nästan all gammal fiktion som vuxit fram kring de gamla filmerna i form av böcker, serier, spel och allsköns annan media, det som sammantaget brukar kallas ”The Expanded Universe”. Allt detta material fick nu en ny stämpel, ”Legends” (för det vore ju dumt att inte fortsätta sälja de gamla böckerna, serierna, etc. i nya utgåvor) medan Disney har börjat ge ut helt nya böcker, serier och annat som räknas som det nya kanon, det som passar in med de nya filmerna. Det gjorde nog ont i en del nördars hjärtan att se slutet på det gamla expanderade universumet som gett dem så mycket underhållning och nördigheter genom åren, men de flesta av dem förstod nog ändå att det hade varit minst sagt klurigt för Disney att försöka anpassa sina nya filmer till allt det som enligt de gamla böckerna hänt i Star Wars-universumet. I och med att allt gammalt kring-material har raderats från Star Wars-kanon innebär det också att Disney nu har möjlighet att ge sina egna tolkningar på sådant som tidigare beskrivits i det gamla Expanded Universe. Ett av de viktigaste exemplen på detta är nästa kommande Star Wars-film, som har titeln Rogue One: A Star Wars Story, och som ska handla om hur rebellerna lyckades lägga vantarna på planerna till Dödsstjärnan, planerna som sedan blir en central del av handlingen i den allra första Star Wars-filmen. Fortsätt läsa ”Legenden om planerna till Dödsstjärnan”

Nördfavorit – John Rambo

En av Sylvester Stallones mest ikoniska roller är den som John James Rambo, en karaktär som av många ses som själva sinnebilden för den macho-fyllda actionhjälten: en muskulös, butter soldat som med ett stort maskingevär massakrerar massvis med fiender, alternativt smyger runt i djungeln och dödar fiendesoldater en efter en utan att de kan hitta honom. Rambo är dock också en karaktär som är intressant bortom det våld han utför, då det finns en psykologisk aspekt i honom som tolkats på flera väldigt olika sätt i de olika filmerna han medverkat i. Det finns någonting som är fel i Rambo, någonting som gör att han aldrig verkar kunna vara riktigt nöjd med sitt liv, en smärta han inte verkar kunna bli kvitt. Eller kanske kan han det. De olika inkarnationerna av karaktären verkar alla ge olika svar på frågan ”vad är fel med John Rambo?”

Fortsätt läsa ”Nördfavorit – John Rambo”

Nördfavorit – Marguerite St. Just

Marguerite i en bokillustration.Året är 1792. Den franska skådespelerskan och charmanta societetsdamen, av många kallad ”den smartaste kvinnan i Europa”, Marguerite St. Just bor i England och är likt många andra engelsmän fascinerad av berättelserna om en mystisk man endast känd som ”Den röda nejlikan” (på engelska ”The Scarlet Pimpernel”, det är möjligt att ”nejlika” egentligen inte är rätt översättning av blomman i fråga). Denne brukar tillsammans med sina kompanjoner i ”Den röda nejlikans liga” titt som tätt resa till Frankrike, och med listiga planer hjälpa franska adelsmän att fly landet, då den franska revolutionen just då pågår, och blåblodiga herrar och damer riskerar att avrättas i den fruktade giljotinen. Ingen vet vem den röda nejlikan egentligen är, då han de få gånger han setts alltid varit utklädd till andra personer, som en del av hans djärva planer. En sak är dock Marguerite säker på: Han kan definitivt inte vara hennes make, den stilige men smådumme slöfocken till engelsk adelsman vid namn Percy Blakeney. De som kan sina superhjältar vet nog hur denna historia kommer att sluta… Fortsätt läsa ”Nördfavorit – Marguerite St. Just”

Terry Pratchett 1948 – 2015

Jag var nog tolv år gammal när jag såg den märkliga animerade TV-serien Soul Music, baserad på Terry Pratchetts bok tpratchettmed samma namn. Lyckligtvis var jag ung nog för att se förbi det faktum att röstskådespeleriet var sisådär och att själva animationen var nästan osynlig. Ingen rörde sig normalt, ingen talade normalt, inget lät normalt men jäklar om jag inte föll för det. För en värld där Döden är en karaktär som bär en lie, har en häst som heter Binky och TALAR ENBART I VERSALER. En värld som flyger genom rymden buren på fyra elefanter som står på en jättelik sköldpadda. En värld som Discworld.

Efter att ha sett serien kastade jag mig över böckerna den var baserad på. Men redan då fanns där väldigt många att välja på.
Lyckligtvis behövde man inte läsa dem i någon speciellt ordning (förutom de första två, The Colour of Magic och The Light Fantastic) utan de var och är alla helt fristående berättelser. Jag kunde därför pratchett-tshirtplocka och läsa lite som jag ville. Tack vare Christopher Lees fantastiska insats som Döden hade jag från TV-serien redan fått en favoritkaraktär men det tog inte lång tid innan jag fick fler. Mustrum Ridcully – ärkekanslern på Osynliga Universitetet, Bibliotekarien, Agnes Nitt, ConinaCohen Barbarens dotter och självklart Rincewind – världens fegaste och sämsta troll(l)karl. För att inte tala om Dödens dotterdotter Susan Sto Helit som kan ha varit den första fiktiva personen som jag blivit kär i.

När jag sedan, ca tio år senare började läsa böckerna igen hade jag givit mig tusan på att jag skulle läsa dem allihop. Och det gjorde jag också. Det tog mig lite mer än ett år att få läst alla (då) 39 böcker och jag lärde således känna karaktärer jag missat vid första genomläsningen*. Samuel Vimes, Esmeralda Weatherwax, Moist von Lipwig, Havelock Vetinari, Angua von Überwald och Tiffany Aching. Jag älskade dem allihop och alla kom från samma briljanta penna.

*Jag såg även om Soul Music. Gör för allt i världen inte det!


Terry Pratchett diagnosticerades 2007 av en ovanlig form av sjukdomen alzheimers. Sakta men säkert berövade sjukdomen honom på förmågan att skriva och läsa ordentligt. Han kunde fortfarande författa, och det gjorde han också men nu med hjälp av en personlig assistent som skrev ned allt det Terry dikterade. Efter sjukdomens intåg tog Pratchett ställning i frågan om dödshjälp. Han menade på att en person har rätt att dö med värdighet om personen det så önskar och ville själv kunna ha alternativet att göra det om hans sjukdom förvärrades.

Den 12 mars 2015 somnade Terry Pratchett in i sitt hem efter en kort tids sjukdom i sin säng omringad av sin familj och sina katter. Han dog av naturliga orsaker och han dog på det sätt som han själv ville. Det gör inte saken lättare för oss som växte upp med den värld han skapade. Pratchett gjorde fantasy roligt, lättillgängligt och nyanserat. Han drev med förutfattade meningar och han belyste det mänskliga i oss alla genom att visa oss det från ett annat perspektiv.

Några minuter efter Terrys död publicerades tre stycken tweets på hans officiella kanal;

”AT LAST, SIR TERRY, WE MUST WALK TOGETHER.

Terry took Death’s arm and followed him through the doors and on to the black desert under the endless night.

The End.”

pratchett

Skivan snurrar långsammare nu.

Publicerat av Jönsson

Freddes länkar: The H.P. Lovecraft Literary Podcast

De har också en väldigt stilig webbdesign.Här är en utmärkt podcast för alla som gillar den gamle skräckförfattaren H.P. Lovecrafts alster (och vilken sann nörd gör inte det?), med den fyndiga webbadressen hppodcraft.com. De båda programledarna, Chad Fifer och Chris Lackey är stora Lovecraft-nördar (de var till exempel båda inblandade i den genialiska stumfilmsversionen av The Call of Cthulhu), och de har vid det här laget ägnat avsnitt åt i princip samtliga Lovecrafts berättelser, långa som korta, bra som dåliga (för ärligt talat så finns det mycket skrivet av Lovecraft som inte är av så väldigt hög kvalitet). Deras diskussioner kring historierna är ofta ganska skämtsamma, de gillar till exempel att peka ut lustiga återkommande teman såsom Lovecraft-karaktärers tendens att svimma titt som tätt, men de brukar för det mesta också komma fram till vad det är som är så speciellt med Lovecrafts skräck, vilka universala teman han utgår ifrån som gör att hans historier, när de är som bäst, fortfarande är läskiga ännu i dag.

ProgramledarnaEftersom de vid det här laget som sagt har gått igenom alla Lovecrafts skriverier handlar nya avsnitt av podcasten nu i stället om andra skräckhistorier, i huvudsak de som inspirerade Lovecraft på något sätt. Vad som är praktiskt med detta är att de alltid endast ägnar sig åt berättelser som numera är public domain (inklusive Lovecrafts egna), och därmed gratis kan återfinnas på internet (de är till och med vänliga nog att lägga upp länkar till historierna för varje avsnitt). De har också producerat ett antal ”full story readings”, det vill säga små ljudböcker av kompletta Lovecraft-historier, som jag förvisso inte har lyssnat på, men om de små upplästa utdrag av historierna som förekommer i de reguljära avsnitten är en indikation på kvaliteten så kan det vara värt att kolla in.

Förresten, låt dig inte avskräckas av förstasidans snack om ”subscribers only”, detta gäller enbart för de avsnitt som handlar om icke-Lovecraft-historier. Samtliga avsnitt om Lovecrafts berättelser är gratis att ladda ner, så det är bara att bläddra sig bakåt genom arkivet och börja från början, då kommer du ha gott om material att lyssna på ett bra tag framöver. Och om du skulle gilla podcasten väldigt mycket så är det ju ändå inte helt fel att betala en slant för att nya avsnitt ska produceras och finnas tillgängliga att ladda ner.

Nördfavorit – Kungen i gult

Kungen i gult, illustrerad av Chambers själv.Författaren Robert W. Chambers (1865-1933) var tämligen produktiv under sin livstid, och hans böcker lär också ha sålt hyfsat bra, men numera är det egentligen bara en bok han är känd för, och det främst i de nördigare kretsarna: The King in Yellow, som gavs ut 1895. Boken är, likt många andra av Chambers böcker, en samling kortare noveller, och det är egentligen bara de fyra första som har direkt med titeln att göra, även om resten ändå har vissa tematiska likheter. Titeln syftar på en fiktiv pjäs med samma namn, som när den i tryckt form läses av personer i novellerna driver dem till olika typer av galenskap. Fortsätt läsa ”Nördfavorit – Kungen i gult”