Nu är det den första april igen, och då tycker jag det kan vara passande att dra sig till minnes ett av de mest inflytelserika aprilskämten genom tiderna. Jag syftar givetvis på den sägenomspunne hemlige karaktären i Street Fighter-spelen, Sheng Long, en karaktär som har varit inspirationskällan till ett flertal andra mer eller mindre välkända karaktärer i den spelserien. Trogna Markera som Oläst-läsare kanske kommer ihåg att jag omnämnt Sheng Long i ett tidigt avsnitt av Nördcasten, men jag tycker det kan vara på plats med en mer utförlig beskrivning av historiken kring denne mäktige slagskämpe. Fortsätt läsa ”Nördfavorit: Sheng Long”
Mega Mans märkligaste musik
TV-spelserien Mega Man är en riktig långkörare, och har fått ett flertal populära spinoff-serier såsom Mega Man X och Mega Man Battle Network. Den ursprungliga ”huvudserien”, som bara heter ”Mega Man” har nu så många som 11 spel, även om många spelnördar anser att serien var som bäst i början, när spelen kom ut till NES (faktum är att Mega Man 9 och 10, som kom ut på 2000-talet, avsiktligt hade samma sorts grafik och ljud som de gamla 80-talsspelen för att ge en ordentligt nostalgisk stämning). Spelen handlar om roboten Mega Man (i Japan kallad Rockman) som byggts av vetenskapsmannen Dr. Light för att sätta stopp för den ondskefulle vetenskapsmannen Dr. Wily, som byggt en massa fientliga robotar. Varje spel går ut på att ta sig igenom ett antal plattformsnivåer som slutar med en bosstrid mot en av Wilys robotar, som alla har någon gimmick och ett namn som slutar på ”Man”. Så i till exempel det första spelet måste man besegra Fire Man, Ice Man, Guts Man, Bomb Man, Cut Man och Elec Man. Efter att ha besegrat en av dessa ”robot masters” får Mega Man deras specialförmåga, som han kan använda mot de andra bossarna. Fortsätt läsa ”Mega Mans märkligaste musik”
Nördfavorit – Poison
Ett flertal av figurerna i Capcoms klassiska beat ’em up Final Fight har sedermera fortsatt dyka upp i andra av Capcoms spel, ofta som kombattanter i fightingspel såsom Street Fighter. Detta inkluderar inte bara hjältarna i Final Fight, utan även många av skurkarna, både bossar och vanliga underhuggare. En av dessa underhuggare som borgmästare Haggar och hans polare klår upp om och om igen under spelets gång heter Poison. Det faktum att hon (och hennes palettbytade kopia Roxy, men ingen bryr sig om Roxy) är den enda kvinnliga motståndaren i spelet kan vara en anledning till att hon är ihågkommen, men det finns även andra skäl till att hon fortsatt dyka upp i Capcom-spel genom åren, och till och med fått äran att vara en spelbar karaktär i några av de senaste Street Fighter-spelen. Fortsätt läsa ”Nördfavorit – Poison”
DuckTales är inget skämt!
Såhär på första april, när det går att hitta massor med skämt och skojiga lurendrejerier runt om på internet och i verkligheten, tänkte jag istället skriva om en nyhet som skulle kunna vara ett skämt, men inte är det (kanske mest eftersom jag inte kunde komma på något bra aprilskämt för bloggen i år, ledsen!). Videon här nedan dök upp för några dagar sedan, och rörde säkert upp många nostalgiska känslor bland nördar:
Det handlar alltså om en modern remake av det gamla NES-spelet DuckTales, baserat på det tecknade Disney-barnprogrammet med samma namn och gjort av spelföretaget Capcom. Detta spel var ett av de som gick emot trenden bland TV-spel baserade på TV-program (eller på filmer, eller böcker, etc.), då sådana ofta är mer eller mindre undermåliga. Jag har inte spelat DuckTales själv, men jag är väl medveten om dess goda rykte som ett av de bästa NES-spelen någonsin, med snygg grafik, minnesvärd musik och intressanta spelmekanismer som användes i väldesignade nivåer. Och jag har definitivt sett det tecknade programmet, det var ett av mina favoriter som liten och håller faktiskt ganska bra fortfarande, med en relativt trogen adaption av klassiska Farbror Joakim-serier av Carl Barks och andra.
Varför är det då så lätt att tro att utannonseringen av detta nya spel skulle vara ett skämt? En anledning är att det verkade otroligt att någon skulle göra ett nytt spel baserat på ett TV-program som inte har sänts på bra länge. Det mest logiska vore om Disney gjorde nya spel baserade på deras senaste produkter, oavsett hur omtyckt det gamla spelet var när det kom ut. Det är dock inte bara själva remaken av spelet som är överraskande, utan även vilka som är inblandade i det. Att Capcom håller i det hela bådar ganska gott med tanke på det företagets långa historia av klassiska spel och förmåga att uppdatera gamla klassiker. Det mest intressanta är dock att företaget som ska utveckla spelet är WayForward, då detta företag redan har gjort ett flertal mycket välgjorda spel baserade på licenser (till exempel spelversionen av Batman: The Brave and the Bold, och den smått geniala remaken av A Boy and His Blob), och verkar ha en uppenbar kärlek för klassiska 2D-plattformsspel med snygg grafik. Det hela känns lite för bra för att vara sant, men jag lovar att det inte är något aprilskämt.
Ännu bättre vore om remaken av spelet skulle innebära ett ny Farbror Joakim-TV-program också, men det är kanske närmare ett aprilskämt. Fast helt säker kan man uppenbarligen aldrig vara…
Publicerat av Fredde 
Nördfavorit – Mike Haggar
Borgmästarens dotter har blivit kidnappad av ett gäng skurkar, och nu måste några tuffa typer klå upp dessa skurkar och rädda dottern. Det är en ganska typisk handling i många gamla och nya elektroniska spel (för att inte tala om diverse kackiga actionfilmer). Men i Capcoms klassiska beat ’em up-spelet Final Fight är detta inte hela historien, då borgmästaren i staden Metro City inte är någon gammal gråhårig gubbe som ber några modiga unga män om hjälp. Han är i stället ingen mindre än den extremt biffige före detta proffsbrottaren Mike Haggar, som iklädd ett par brallor endast upphållda med stort bälte över axeln, och med en mustasch på Tom Selleck-nivå, beger sig ut på sin stads gator och klår upp bovarna själv. Ja, han har förvisso sin dotter Jessicas pojkvän Cody och sin ninja-polare Guy till hjälp, men ingen av dessa är på långa vägar lika minnesvärda, och ärligt talat så skulle nog Haggar kunna klara biffen helt själv. Fortsätt läsa ”Nördfavorit – Mike Haggar”
Markera som oläst 