Beyond A Steel Sky: En recension

beyondasteelskywelcomeEfter en inledningssekvens börjar datorspelet Beyond A Steel Sky, uppföljaren till Beneath A Steel Sky, med att huvudpersonen Robert Foster står framför portarna till framtidsstaden Union City. Ovanför ingången sitter en välkomnande skylt med stadens namn, men när man närmar sig den visar det sig att den är lite trasig, och en av bokstäverna lossnar och trillar i marken. Detta känns som en avsiktlig symbol för spelets handling, om en stad som vid en första anblick framstår som en glänsande och optimistisk utopi (i motsats till det föregående spelets dystopi), men där allt egentligen inte står rätt till. Men det kan också ses som en oavsiktlig symbol för att spelet är väldigt påkostat och ser väldigt snyggt ut, men att det innehåller ett flertal anmärkningsvärda buggar som definitivt påverkade min upplevelse av det. När spelet släpptes i år köpte jag det direkt och började spela, och hade mycket roligt med det trots en del mindre irriterande buggar (till exempel ett ställe där jag inte kunde spara spelet, utan var tvungen att göra om en sekvens som jag redan gjort), ända tills jag nådde en punkt där spelet kraschade totalt, och jag inte kunde komma vidare i handlingen eftersom jag inte kunde se eller höra viktig dialog från en av karaktärerna. Jag var inte den ende som drabbats av denna bugg, och eftersom jag tyckte att handlingen hittills hade varit väldigt intressant var det ganska jobbigt att behöva vänta flera veckor på att spelskaparna skulle komma med en uppdatering så att jag äntligen kunde komma vidare. Ni som vill spela spelet nu kommer förhoppningsvis inte uppleva lika mycket buggar, men det var som sagt definitivt något som påverkade min spelupplevelse och min syn på spelet. Fortsätt läsa ”Beyond A Steel Sky: En recension”

Kosmopolska: Fantasin som aldrig lämnade mig

KosmopolskaomslagDet svenska datorspelet Kosmopolska från 1997 inleds med att huvudpersonen finner sig i en fängelsecell, drabbad av total minnesförlust. Han vet inte vem han är eller varför han sitter i fängelse. Den enda personen han kan prata med är en fängelsevakt, som vägrar komma med någon förklaring, utan bara antyder att någonting fruktansvärt har hänt, och att det är därför den icke namngivna huvudpersonen (i spelets sluttexter endast kallad ”jaget”) är fängslad. Spelets övergripande uppdrag är därför att ta reda på vad som hänt och försöka få tillbaka sina försvunna minnen, genom att utforska cellen på jakt efter ledtrådar. Det tar inte lång tid innan huvudpersonen upptäcker att det finns olika saker i cellen som på något oförklarligt sätt transporterar honom till en helt annan, färgglad och komisk värld. Denna värld kan sägas vara en sorts alternativ historia, där Polen deltar i en rymdkapplöpning med Frankrike, Schweiz och USA, med tre entusiastiska kosmonauter som måste bygga rymdskepp för att kunna ta sig till olika himlakroppar. Spelet alternerar fram och tillbaka mellan den svartvita fängelsecellen och den färgglada ”rymdvärlden”, och huvudpersonen måste lista ut hur dessa världar hänger ihop.

Fortsätt läsa ”Kosmopolska: Fantasin som aldrig lämnade mig”

Varför jag återvänder till stålhimlen

BeneathSteelSkyAvgrundEfter en inledande film, som främst består av serierutor, börjar äventyrsspelet Beneath A Steel Sky med att huvudpersonen, Robert Foster, gömmer sig inne i en fabrik i den dystopiska staden Union City. En skjutglad vakt bevakar utgången till fabriken, så spelets första pussel är att hitta en annan väg ut. Som tur är finns det en dörr med skylt som säger att det är en nödutgång vid brand (och en notis om att man måste fylla i en blankett innan man får använda den), som man kan bryta upp med en behändig kofot. När Foster går ut genom dörren upptäcker han dock att den leder ut på en liten plattform över en enorm avgrund, på toppen av en skyskrapa längst upp i staden. Han tänker snabbt och hänger fast på dörrens utsida när vakten kommer efter honom, så att denne tror att han fallit ner i avgrunden. Detta första pussel är en ganska briljant introduktion, eftersom det visar hur man som spelare interagerar med spelet, men också eftersom det visar vilken ton spelet har. Du är fast i en dystopisk framtidsstad, med höga skyskrapor, mordiska poliser, bisarr byråkrati kring enkla saker, och brandutgångar som leder till ännu större faror än man redan var i. Fortsätt läsa ”Varför jag återvänder till stålhimlen”

Seriös dejting för seriösa rymdpiloter

EliteSinglarMarkera som Oläst är idag stolta att utannonsera vår nya samarbetspartner, en sida som vi tycker är av mycket stor kvalitet och säkerligen kan tilltala de flesta av våra läsare. Ni är säkert många som sett den oerhörda uppsjö av dejting-sidor och appar som finns att använda sig av i jakten på kärleken (eller för mer kötsliga ändamål). Många av dessa är dock av låg kvalitet, och dess klientel tilltalar säkerligen inte våra sofistikerade läsare, som inte nöjer sig med kreti och pleti när det gäller potentiella partners. Därför vill vi gärna premiera en dejting-sida som sticker ut från mängden med sin kvalitet och sitt fokus på personer som vill ha det absolut bästa i livet: Elite-Singlar. Fortsätt läsa ”Seriös dejting för seriösa rymdpiloter”

Freddes länkar: Slap Kirk

KirkslapHär är ett enkelt nöje som jag dock ändå tycker kan bli ganska hypnotiskt i sin enkelhet: Ett ”spel” i form av ett filmklipp från Star Trek: The Original Series där Kapten James Tiberius Kirk daskar till sig själv med handflatan. Genom att föra muspekaren fram och tillbaka kan du få honom att puckla på sig själv om och om igen så länge du vill. Det mest underhållande med Slap Kirk är nog att slagen ackompanjeras av dramatisk Star Trek-musik, och ett flertal olika slumpmässiga repliker från Kirk (min personliga favorit är nog ”here’s my hand”). Som en bonus finns också en variant där man istället styr Kirk när han slår till sin polare Spock, med passande Spock-repliker naturligtvis.

Behändigt nog finns också en räknare i hörnet som håller koll på hur många slag du har påtvingat den modige rymdkaptenen, och en mätare på ditt rekord i ”slaps per second”. Mitt rekord verkar vara 11 daskningar i sekunden, kan ni slå det?

Nytt hopp: Din guide till nya Star Wars – ”Battlefront II” (och ”Inferno Squad”)

BattlefrontIICoverStar Wars har ett gediget bibliotek utav fantastiska TV- och datorspel i ryggen. Även om spelen hade många olika upphovsmän så gick de alla genom utvecklaren LucasArts. När Disney köpte Lucasfilm ingick naturligtvis LucasArts i köpet och därför blev många nördar besvikna när Disney fattade beslutet att lägga ner spelutvecklaren och istället ge rättigheten att tillverka Star Wars-spel till EA.

Med undantag för en handfull mobilspel (vars ”handling” nu också är kanon) stod utvecklingen av nya Star Wars-spel still fram till att EA bestämde sig för att ”reboota” den klassiska spelserien Star Wars: Battlefront. Detta lades i händerna på svenska speltillverkaren DICE. Fortsätt läsa ”Nytt hopp: Din guide till nya Star Wars – ”Battlefront II” (och ”Inferno Squad”)”

Problemen med Xanadu

XanaduCoverSpelet med den fullständiga titeln Dragon Slayer II: Xanadu är en del av Falcoms något förvirrande spelserie Dragon Slayer, och påstås enligt flera källor vara en viktig del av den japanska spelhistorien. Jag misstänker att dessa påståenden till en viss del har sitt ursprung i skryt från Falcoms sida, de verkar vara särskilt stolta över att Xanadu tydligen var en av de första japanska storsäljarna. Men samtidigt kan jag inte förneka att spelet är intressant just eftersom det är ett relativt tidigt japanskt RPG (från 1985), innan spel som Dragon Quest i princip satte i sten hur denna genre skulle vara utformad. Faktum är att Xanadu kan sägas vara en blandning av genrer, då dess olika delar utspelar sig från olika perspektiv. Du börjar spelet i ett sidoperspektiv där du hoppar mellan plattformar och utforskar stora, ickelinjära grottor, i stil med exempelvis Metroid. Om du stöter på en av de fiender som vandrar omkring i grottorna ändras det dock till ett ovanifrånperspektiv där du måste manövrera runt och ramma in i fienderna samtidigt som du försöker undvika att de rammar in i dig (en spelmekanism som Falcom skulle utveckla i flera av sina senare spel, exempelvis i Ys). Detta perspektiv används också när du i grottorna finner torn som du måste gå in i, dessa består då av ett antal sammanlänkade rum som utforskas i Zelda-stil i jakt på skatter och fler fiender att ha ihjäl. I vissa av tornen finns också stora läskiga bossmonster, som till skillnad från sina underhuggare bekämpas i sidoperspektiv där man kan hoppa över dem. Alla strider ger dig pengar, xp, och diverse användbara föremål, så att du kan gå upp i nivå och köpa ny utrustning, i typisk RPG-stil. Fortsätt läsa ”Problemen med Xanadu”

Kejsarens tjänare

battlefrontIInyaDet finns många saker med det kommande Star Wars-spelet Battlefront II som verkar lovande, inklusive många förbättringar jämfört med det föregående spelet från 2015. Detta inkluderar bland annat det faktum att spelet olikt föregångaren inte enbart fokuserar på flerspelarläget, utan också kommer att innehålla en enspelarkampanj med ett flertal uppdrag sammanlänkade till en historia. Och en intressant sak med denna kampanj är att den utspelar sig från ”skurkarnas” sida, det vill säga den handlar om en soldat i det tyranniska Rymdimperiet. Även om majoriteten av Star Wars-spel utspelar sig från hjältarnas sida (oftast i form av Rebellalliansen) är dock detta inte första gången ett spel ger oss möjligheten att spela som Rymdimperiet. I många Star Wars-spel kan man välja att spela som antingen rebellerna eller Imperiet, och det finns åtminstone ett spel som utspelar sig helt och hållet från Imperiets perspektiv. Fortsätt läsa ”Kejsarens tjänare”

Legenden om planerna till Dödsstjärnan

RogueOneTeaserPosterNär Disney köpte rättigheterna till Star Wars och började planera att ge ut ett flertal nya filmer tog de samtidigt beslutet att i princip ignorera nästan all gammal fiktion som vuxit fram kring de gamla filmerna i form av böcker, serier, spel och allsköns annan media, det som sammantaget brukar kallas ”The Expanded Universe”. Allt detta material fick nu en ny stämpel, ”Legends” (för det vore ju dumt att inte fortsätta sälja de gamla böckerna, serierna, etc. i nya utgåvor) medan Disney har börjat ge ut helt nya böcker, serier och annat som räknas som det nya kanon, det som passar in med de nya filmerna. Det gjorde nog ont i en del nördars hjärtan att se slutet på det gamla expanderade universumet som gett dem så mycket underhållning och nördigheter genom åren, men de flesta av dem förstod nog ändå att det hade varit minst sagt klurigt för Disney att försöka anpassa sina nya filmer till allt det som enligt de gamla böckerna hänt i Star Wars-universumet. I och med att allt gammalt kring-material har raderats från Star Wars-kanon innebär det också att Disney nu har möjlighet att ge sina egna tolkningar på sådant som tidigare beskrivits i det gamla Expanded Universe. Ett av de viktigaste exemplen på detta är nästa kommande Star Wars-film, som har titeln Rogue One: A Star Wars Story, och som ska handla om hur rebellerna lyckades lägga vantarna på planerna till Dödsstjärnan, planerna som sedan blir en central del av handlingen i den allra första Star Wars-filmen. Fortsätt läsa ”Legenden om planerna till Dödsstjärnan”