Legenden om planerna till Dödsstjärnan

RogueOneTeaserPosterNär Disney köpte rättigheterna till Star Wars och började planera att ge ut ett flertal nya filmer tog de samtidigt beslutet att i princip ignorera nästan all gammal fiktion som vuxit fram kring de gamla filmerna i form av böcker, serier, spel och allsköns annan media, det som sammantaget brukar kallas ”The Expanded Universe”. Allt detta material fick nu en ny stämpel, ”Legends” (för det vore ju dumt att inte fortsätta sälja de gamla böckerna, serierna, etc. i nya utgåvor) medan Disney har börjat ge ut helt nya böcker, serier och annat som räknas som det nya kanon, det som passar in med de nya filmerna. Det gjorde nog ont i en del nördars hjärtan att se slutet på det gamla expanderade universumet som gett dem så mycket underhållning och nördigheter genom åren, men de flesta av dem förstod nog ändå att det hade varit minst sagt klurigt för Disney att försöka anpassa sina nya filmer till allt det som enligt de gamla böckerna hänt i Star Wars-universumet. I och med att allt gammalt kring-material har raderats från Star Wars-kanon innebär det också att Disney nu har möjlighet att ge sina egna tolkningar på sådant som tidigare beskrivits i det gamla Expanded Universe. Ett av de viktigaste exemplen på detta är nästa kommande Star Wars-film, som har titeln Rogue One: A Star Wars Story, och som ska handla om hur rebellerna lyckades lägga vantarna på planerna till Dödsstjärnan, planerna som sedan blir en central del av handlingen i den allra första Star Wars-filmen. Fortsätt läsa ”Legenden om planerna till Dödsstjärnan”

Freddes länkar: Eversion

EversionEn glad och solig dag som denna tänkte jag rekommendera ett kul litet gratis plattformsspel jag hittat. Det heter Eversion, och är gjort av den finurlige indiespelskaparen Zaratustra. Spelet må se gulligt ut, och kontrollerna är enkla, men det kan vara nog så klurigt här och där, speciellt med sin intressanta ”eversion”-mekanism som ändrar banorna på olika roliga sätt för att du ska kunna ta dig vidare. Det är ett spel fullt med spännande överraskningar, så jag rekommenderar att ni inte söker för mycket information om det innan ni laddat ner och spelat det, då det vore tråkigt att få det spolierat i förväg. Bara gå till Zaratustras sida och ladda ner, jag lovar att ni inte kommer att ångra er!

Freddes länkar: The Humble Store

humblebundlelogoJag har tidigare här på bloggen rekommenderat en tjänst för att ladda ner spel mot betalning, och jag tänker nu rekommendera en annan. Hemsidan Humble Bundle började som en idé där man kunde köpa en uppsättning spel (en ”bundle”) och betala precis vad man ville för den, och en del av pengarna gick till olika välgörenheter. Efter att sidan fick ett väldigt stort genomslag har den senare utökats till att även ha en ”Humble Store”, där man kan köpa individuella spel till fasta priser på samma sätt som på många andra spelköpartjänster. Även här går dock en del av pengarna (10%) till en välgörenhet, och praktiskt nog kan du som köpare själv välja från en väldigt lång lista över olika välgörenheter, så att pengarna går till någonting som ligger just dig varmt om hjärtat.

Fortsätt läsa ”Freddes länkar: The Humble Store”

Worlds of Ultima: En bra början

UltimaSavageSpelföretaget Origins spelserie Ultima är främst känd som en serie bestående av fantasy-RPG. De tidigaste spelen i serien hade förvisso en del science fiction-element (rymdskepp, tidsresor, strålpistoler, etc) inslängda, men när serien nått så långt som till Ultima VI var det ganska etablerat att den utspelar sig i ett medeltida magiskt rike kallat Britannia, i vilket huvudpersonen, ”The Avatar”, får uppdrag av rikets kung Lord British, och tillsammans med modiga krigare beger sig ut på äventyr. När Ultima VI var utgivet fick dock Origin en lite annorlunda idé. Medan utvecklingen av Ultima VII påbörjades gav de ut två spel som använde spelmotorn för Ultima VI, men utspelade sig i helt andra miljöer. Dessa spel kallades sammantaget ”Worlds of Ultima” (eller ”Ultima: Worlds of Adventure”).

Fortsätt läsa ”Worlds of Ultima: En bra början”

Nördfavorit – Silas Warner

SilasWarnerDen idag mest kände personen som var anställd hos spelföretaget Muse Software är antagligen Silas Warner, som avled 2004, endast 55 år gammal. Warner var, likt många nördar, på många sätt en något egensinnig person som stod ut från mängden inte bara på grund av att han var så lång. För den som vill läsa om hans liv och personlighet finns här en bra och intressant sammanställning. Jag tänker istället fokusera på hans skapelser för Muse, varav många var mycket banbrytande och före sin tid.

Fortsätt läsa ”Nördfavorit – Silas Warner”

X-COM-historia: UFO: Aftermath

Ett UFO gör entré.När jag såg lådan till spelet UFO: Aftermath i en spelbutik för många år sedan trodde jag att det var en officiell uppföljare till X-COM-spelen. Ja, det hette inte ”X-COM”, men minns att det första X-COM-spelet ursprungligen hette ”UFO: Enemy Unknown”, så det var inte helt omöjligt att tro att detta var nästa spel i serien. Relationen mellan UFO: Aftermath och X-COM är dock mer komplicerad än så. Jag har tidigare nämnt det aldrig färdigjorda spelet X-COM: Genesis, som var tänkt att vara nästa strategiska spel i serien. En tid efter att produktionen av detta spel lades ner började ett annat företag med veteraner från utvecklingen av det första X-COM-spelet, inklusive skaparen Julian Gollop, att jobba på ett spel med den något udda titeln The Dreamland Chronicles: Freedom Ridge (titeln syftar på olika termer från UFO-konspirationsteorier). Detta var tänkt att vara en modern remake av UFO: Enemy Unknown, även om de inte hade rättigheterna till X-COM-namnet längre. Vad jag läst av beskrivningarna av Genesis och Freedom Ridge verkar de ha en del speltekniska och storymässiga likheter, även om jag inte hittat något som tyder på att det senare projektet skulle vara en direkt fortsättning på det tidigare. Hur som helst så lades utvecklingen av Freedom Ridge också ner efter en tid, men rättigheterna till spelet och det utvecklade materialet köptes upp av ett annat spelföretag som satte igång utvecklingen igen. Men allteftersom tiden gick fanns mindre och mindre kvar av det ursprungliga Freedom Ridge-spelet kvar, och spelet bytte namn till… UFO: Aftermath. Det verkar som att den ”officiella” beskrivningen av detta spel är att det är en ”homage till X-COM”. Jag antar att de kunde kalla det ”UFO” eftersom det ordet kanske inte är så lätt att copyrighta i sig. I vilket fall så tycker jag att banden med X-COM är tillräckligt starka för att detta spel (och dess senare uppföljare) ska tas upp i denna genomgång av X-COM-historian. Fortsätt läsa ”X-COM-historia: UFO: Aftermath”

X-COM-historia: Laser Squad Nemesis

Inte "sectoids", utan "greys".Första gången jag spelade Laser Squad Nemesis gillade jag det inte. Jag tror det beror på att jag hade fel förväntningar på det baserat på dess titel och dess beskrivning som ”tactical warfare from the creators of X-COM”. Jag trodde att spelet skulle fungera som det gamla Laser Squad eller de första X-COM-spelen, och när det visade sig ha ett mycket annorlunda spelsystem var jag inte beredd på detta. Det var först senare som jag insåg att Laser Squad Nemesis egentligen inte är en uppföljare till Laser Squad, utan snarare en arvtagare till det något mer obskyra Email X-COM. Fortsätt läsa ”X-COM-historia: Laser Squad Nemesis”

X-COM-historia: X-COM: Enforcer

Jag är inte säker på om jag ens borde skriva om spelet X-COM: Enforcer i denna genomgång av X-COM-spelens historia, då det utöver namnet knappt har någonting alls att göra med resten av spelserien. Där det tidigare X-COM: Interceptor åtminstone försökte att anpassa en spelgenre annat än turordningsbaserade strider till X-COM-spelens övergripande spelmekanismer och stämning struntar Enforcer i princip helt och hållet i det, så jag har inte så mycket att säga om det om jag skulle ta mig an det som ett nästa steg i spelseriens utveckling. Det är en anomali, ett bisarrt snedsteg, och det lyckas inte ens så värst bra med vad det försöker vara. Nå, om inget annat kan jag åtminstone försöka förklara vad det gör fel, på vilka sätt det fullständigt missar poängen med X-COM. Fortsätt läsa ”X-COM-historia: X-COM: Enforcer”

Nördfavorit – Anita Sarkeesian

Anita Sarkeesian i en arkadhall.Debatten om huruvida elektroniska spel kan klassas som ett konstnärligt medium har pågått ett bra tag nu, och handlar ofrånkomligen ofta om hur olika människor definierar ”konst” (för att inte tala om ”spel”). Personligen är jag övertygad om att det interaktiva mediet har en oerhört stor potential att kunna generera väldigt intressant och värdefull konst, och att viss sådan faktiskt redan har genererats genom årens lopp, även om vi fortfarande bara är i början av mediets historia, med många staplande steg och intressanta idéer som fastnar i återvändsgränder. Ett av tecknen på spels konstnärliga potential är det faktum att de av vissa människor faktiskt har börjat kritiseras som konst. Många recensenter och skribenter har börjat titta på spel från annat än den rent tekniska synvinkeln, och börjat diskutera vad spels grafik, musik, handling, och kanske viktigast av allt, vad de låter spelaren göra, kan tänkas säga om spelets budskap och mening, avsiktligt eller oavsiktligt. En sådan person som analyserar spel, i hennes fall från en akademiskt feministisk synvinkel, är Anita Sarkeesian. Fortsätt läsa ”Nördfavorit – Anita Sarkeesian”

X-COM-historia: X-COM: First Alien Invasion

Men går X-COM-email att markera som oläst?Spelet X-COM: First Alien Invasion, ofta också kallat Email X-COM, känns på många sätt som en tillbakagång till den allra tidigaste delen av X-COM-historian. Här finns nämligen saker som påminner om spel som Chaos och till och med Rebelstar Raiders. Dina soldater har förutbestämda vapen som de inte kan byta med varandra, de turordningsbaserade striderna sker på väldigt små och förutbestämda kartor (dock finns det som tur är ganska många av dem), och här finns ingen övergripande speldel som väver samman kartorna till en större historia, varje spelomgång går ut på att ta kål på alla fiender på en karta, inget mer. Det går inte ens att spela mot datorn, du måste liksom i Rebelstar Raiders ha en mänsklig motspelare. Denna märkbara förenkling, som gör att spelet saknar nästan alla kännetecken från tidigare X-COM-spel, är dock inte ett problem, då den inte tycks vara gjord på grund av inkompetens från spelskaparna, utan är avsiktlig för att få spelet att passa till de genuint nya och intressanta idéer som trots allt finns. Fortsätt läsa ”X-COM-historia: X-COM: First Alien Invasion”