I år tänker jag inte göra ett första april-skämt här på bloggen, för jag tyckte att ämnet för detta inlägg var intressant nog att skriva om ”på riktigt” istället, även om det lätt skulle kunna användas för ett skämt av det slag ni sett här tidigare år. Det handlar om den brittiska science fiction-TV-serien Doctor Who, en TV-serie som blivit en populärkulturell ikon i sitt hemland och en sak som ofrånkomligen dyker upp när man tänker på brittisk science fiction. Doctor Who är lika brittisk som fisk med friterad potatis. Det är därför jag tycker det är så underhållande att ställa sig frågan: Hur skulle Doctor Who sett ut om den istället haft sitt ursprung i USA? Och mer specifikt, vilken amerikansk skådespelare skulle ha spelat huvudrollen som den utomjordiske Doktorn? Frågan är extra intressant med tanke på att Doktorn genom åren har spelats av flera olika skådespelare, som alla gett henom en distinkt personlighet och stil (förklarat i TV-serien som att Doktorn vid en allvarlig skada måste ”regenerera” till en ny kropp). Så vilka amerikanska skådespelare kan tänkas vara motsvarigheterna till de olika brittiska skådespelarna? Fortsätt läsa ”Doctor Who: En amerikansk ikon”
”I don’t know, but I’d probably blame the English”
Det har hänt lite grejer på senaste tiden så det är nog läge att uppdatera. För över ett år sedan flyttade Fredde bort från Skåne. Långt innan dess flyttade jag och Ande isär och Ande lämnade Lund. För två veckor sedan lämnade Argelius (också känd som Dawn) inte bara landet utan också kontinenten för att bosätta sig i Japan. Själv har jag nu också lämnat Sverige och bosatt mig i min barndoms förlovade land, Skottland. Även om 
anledningen till att jag drömde mig bort förändrats över åren (när jag var yngre ville jag hälsa på Joakim von Ankas släktborg) så har jag alltid velat fara till Skottland och nu är jag alltså här, bosatt i Edinburgh. Det är med andra ord dags för MsO att än en gång få göra dubbeltjänst som reseblogg.
Skillnaden från min och Argelius resa till Tokyo är att den här gången har jag inte bara rest ensam utan planerar också att stanna minst ett år, om inte längre. Hur det går med den saken återstår att se, men jag planerar inte att resa hem än på ett tag. För tillfället bor jag hemma hos en gammal barndomsvän som flyttade hit för ett bra tag sedan. Som av världens mest tursamma slump visade det sig inte bara att han flyttat hit utan också att han arbetade på samma företag som anställt mig. Jag fick således en plats att i lugn och ro söka mig ett eget boende från och han gick miste om en rekryteringsbonus eftersom jag hittade jobbet själv. Så alla vann.
Fortsätt läsa ””I don’t know, but I’d probably blame the English””
Sci-Fimässan, i Helsingborg, igen
Då var det dags igen. I år dök alla svenska nördars favoritmässa, The Scandinavian Sci-fi, Game & Film Convention, eller bara ”Sci-Fi-mässan”, upp i Helsingborg igen, på samma ställe som förra gången, det vill säga på promenadavstånd från där undertecknad bor. Och självaste Dennis Gustafsson, tecknaren av Markera Som Olästs favoritserie Viktor Kasparsson, skulle vara där och signera sitt senaste album. Det fanns med andra ord inget som kunde stoppa mig från att besöka mässan för fjärde gången i mitt liv. Fortsätt läsa ”Sci-Fimässan, i Helsingborg, igen”
Star Trek möter Doctor Who
Inte för att så kallade ”crossovers” mellan olika nördmedier brukar bli särskilt bra men jag kan inte låta bli att hoppas med hela min själ på det här projektet. I vår kommer Kapten Picard att få träffa den Elfte Doktorn och tillsammans kommer de att försöka stoppa ett samarbete mellan Cybermen och Borg.
Serien kommer att ges ut i åtta nummer av IDW Publishing och författas utav bröderna Scott och David Tipton. Den tidigare driver Comics 101, en hemsida som berör serietidningskunskap i största allmänhet och bägge två har skrivit Star Trek-serier under en längre tid. Till sin hjälp har de Tony Lee, som skrivit många Doctor Who-serier. Serien kommer att tecknas av J.K. Woodward.
Källa: http://idwpublishing.com
Publicerat av Jönsson 
Hits från Gallifrey
Som tidigare sagts här på bloggen så anses TV-serien Doctor Who vara någonting väldigt nördigt överallt i världen förutom i sitt hemland, England. Där är den en klassisk kulturikon och har nästan blivit en del av det kollektiva medvetandet. På grund av det är det kanske inte så värst förvånande att det dykt upp en del låtar som tagit sin inspiration från den gode Doktorn och hans äventyr. Här är ett litet urval:
Först har vi den ärligt talat ganska fåniga I’m Gonna Spend My Christmas With A Dalek, av bandet The Go-Go’s (som är mest kända för just denna låt). Det är en jul-duett, där den ena av sångarna är en av Doktorns värsta fiender (och en tidigare nördfavorit), en Dalek. Tyvärr säger den inte ”exterminate!” Intressant är det faktum att låten gjordes så tidigt som 1964, bara ett år efter att Doktorn och Daleks dykt upp i TV-rutan. Det tyder på att deras popularitet sköt i höjden väldigt tidigt.
Nördfavorit – Daleks
En av Doctor Whos allra farligaste fiender är den extremt ondskefulla utomjordingsrasen kända som Daleks. När Daleks dyker upp vet den gode Doktorn att det kommer krävas något alldeles extra för att besegra dem, och de har genom åren satt skräck i både honom och många av TV-seriens tittare, till den grad att de i sitt hemland England blivit del av konceptet att barn gömmer sig bakom soffan när de dyker upp på TV-rutan.
Men hur sjutton kan detta egentligen vara möjligt? Jag menar, titta på dem, för guds skull! De ser ju ut som förstorade saltströare, och deras två vapen ser ut som en äggvisp och en vaskrensare. De borde kunna besegras av en trappa eller av att man helt enkelt går fram och välter dem. Vilken normalt funtad person skulle egentligen tycka att de var ens den minsta lilla bit läskiga eller hotfulla? Fortsätt läsa ”Nördfavorit – Daleks”
Nördfavorit – Elisabeth Sladen
En av de viktigaste delarna av den brittiska TV-serien Doctor Who är den beryktade 
Doktorns följeslagare. Dessa hjälper publiken att förstå allt knasigt som sker under äventyrens gång och de är i regel unga kvinnor. En av dessa kvinnor och kanske den mest ihågkomna är Sarah Jane Smith – spelad av Elisabeth Sladen.
När Katy Manning bestämde sig för att lämna serien och Doktorns assistent Jo därmed försvann blev Sladen varmt rekommenderad efter att ha gjort flera mindre inhopp i andra serier. Doctor Who skulle dock bli hennes stora genombrott. Hon debuterade som den unga journalisten Sarah Jane Smith i avsnittet The Time Warrior och följde den tredje Doktorn (John Pertwee) genom resten av hans karriär. Hon fick sedan chansen att se honom regenerera och bli den fjärde Doktorn (Tom Baker) för att följa honom fram till avsnittet The Hand of Fear i vilket hon slutligen lämnade serien. Hennes sista scen kom att bli så svårskriven att författarna helt enkelt lät bli och istället överlämnade ansvaret till Sladen och Baker själva. Trots att karaktärernas farväl är hjärtligt och nästan glatt var Sladen själv så ledsen att hon grät hela vägen hem från studion.
Efter Doctor Who återvände Sladen till sina rötter i teatern men återkallades snart till Doktorns sida när serien fyllde 20 år. Hennes korta återkomst (den varade bara i ett avsnitt) blev dock en sensation i Storbritannien vilket ledde till att hon faktiskt fick sin egen spin-off i form av K-9 and Company som dessvärre inte överlevde längre än 
pilotavsnittet. Hon återvände sedan till teatern igen samt några mindre filmroller tills Doktorn plötsligen kallade igen och Sarah Jane Smith fick träffa Doktorns tionde inkarnation i avsnittet School Reunion. Detta ledde dock till en mer lyckad spin-off, kallad The Sarah Jane Adventures som fortsatte fram till förra året.
Elisabeth Sladen dog den 19 april i år av cancer. Hon blev 63 år gammal. Det första avsnittet i den nuvarande säsongen av Doctor Who är dedikerat till henne och det var sorgligt nog så jag fick reda på hennes bortgång. Sladen interagerade med fler versioner av Doktorn än någon av hans andra följeslagare har gjort och hon var en stark närvaro i seriens mytologi. Sarah Jane var där när Davros skapade sina Daleks och hon var där när Doktorn slutligen besegrade honom. Sladen spelade Sarah Jane Smith som stark och samvetsgrann men var samtidigt inte rädd för att visa hennes rädsla och fasa inför alla de monster som hon mötte tillsammans med Doktorn. Om man någonsin undrar varför folk brukade vara rädda för Daleks är det bara att titta på Sarah Jane och se hur folk följde hennes exempel. Så sent som i höstas uttalade sig Sladen om att hon gärna återvände till Doctor Who för fler gästspel. Dessvärre blev det inte så men det råder inga tvivel om att hon förblir min nördfavorit.
Publicerat av Jönsson 
Doctor Who – Live på scen!
I höstas spelades föreställningen Doctor Who: The Monsters Are Coming! i Storbritannien. Matt Smith stod på scen i sin roll som den elfte inkarnationen av The Doctor och från jag kan se av följande trailer verkar det ha varit hur tufft som helst. Ännu en anledning att önska att man var född engelsman!
Som trailern säger; Unmissable!
Publicerat av Jönsson
Veckans nördfavorit – Doctor Who
Att vara intresserad av den brittiska TV-serien Doctor Who brukar anses vara ytterst nördigt, förutom i seriens hemland där den efter att ha pågått i över 50 år blivit något av en del av folksjälen. Det är svårt att förneka att seriens huvudperson, som enbart går under namnet ”The Doctor” har blivit en stor favorit bland nördar, speciellt på senare år då TV-serien faktiskt börjat spridas en del utanför hemlandet.
Doctor Who är en science fiction-TV-serie som handlar om Doktorn och dennes tidsmaskin, som ser ut som en brittisk telefonkiosk för poliser. Allt som oftast har han med sig en eller flera kompanjoner på sina ofta till synes slumpmässiga resor genom tid och rymd (och ofta är minst en av dessa kompanjoner en attraktiv kvinna). Konceptet med en tidsmaskin gör att äventyren kan utspela sig i princip var som helst när och helst och handla om allt möjligt märkligt, även om vissa återkommande teman och fiender har utkristalliserats genom åren, till exempel de ondskefulla cyborgerna kända som Daleks.
Det mest intressanta med Doktorn själv är det faktum att han genom åren har spelats av så många som 11 skådespelare (plus några till som dock inte är kanon). I TV-serien har detta förklarats med att Doktorn är en så kallad Time Lord, och att dessa kan leva väldigt länge men då och då måste regenerera sina kroppar, och därmed byta utseende och till viss del personlighet. Detta koncept har naturligtvis lett till många diskussioner bland nördar om vilken inkarnation av Doktorn som är den bästa respektive sämsta. En av de mest kända inkarnationerna är den fjärde Doktorn, spelad av Tom Baker, med lång halsduk, krulligt hår och med smak för godis.
Vad de flesta inkarnationer av Doktorn har gemensamt är att de är ganska glada och muntra och tar majoriteten av de märkliga situationer de utsätts för med en klackspark. Mer kan egentligen inte sägas specifikt om karaktären över lag, då de olika inkarnationerna alla har sina egna egenheter. Vem vet, kanske kommer vi i framtiden att även skriva om några av dessa?
Publicerat av Fredde 
Är det där fortfarande kanon?!
Jag är inte den som förnekar att en s.k. reboot (när man ”startar om” en serietidning, TV-serie, filmserie, bokserie, etc.) har många fördelar. Det gör det lättare för nytillkomna läsare/tittare att förstå vad som händer, det minskar risken för kontinuitetsfel, och det ger nördarna underlag för diskussioner om huruvida det var bättre före rebooten eller efter. Och har man tur händer det då och då att fiktionens förklaring till rebooten är intressant och underhållande (till exempel DC Comics gamla Crisis on Infinite Earths eller den nya Star Trek-filmen), även om det ibland helt enkelt inte förklaras alls (till exempel de nya James Bond-filmerna, som nog gjorde många gamla fans något förvirrade).
Men det finns ändå något visst med fiktion som hållit på riktigt riktigt länge utan någon reboot. Visst, det är ofta något förvirrande och ännu oftare bara av intresse för de riktigt inbitna nördarna. Det är dock speciellt en sak jag finner riktigt underhållande; det faktum att allt, bra som dåligt, fortfarande är en del av kanon. Och har man riktig tur så refereras det fortfarande också till i senare delar av historien. Fortsätt läsa ”Är det där fortfarande kanon?!”
Markera som oläst 