Den fantastiska boken ”Svensk videospelsutveckling: Från 50-tal till 90-tal” ägnar några sidor åt det intressanta faktum att det finns tre olika, fullständigt orelaterade datorspel som alla har titeln ”Rymdresa”. Det första var ett enkelt, men ändå ganska fantasifullt och underhållande actionspel från 80-talet till hemdatorn ABC 80, och det senaste (med titeln RymdResa, notera stavningen) från 2015 har även det en del action, även om det är mer avslappnat och storslaget på det där typiska moderna indie-viset. Däremellan gavs det dock ut ett Rymdresa som skiljer sig ganska markant från de andra, och som jag anser är väldigt intressant ur ett spelhistoriskt perspektiv, kanske främst på grund av vem som utvecklade det. ”Rymdresa” från 1991 programmerades nämligen av ingen mindre än Kerstin Ekman, en välkänd och kritikerrosad svensk författare med en lång karriär som bland annat innefattar en tid som ledamot i Svenska Akademien (hon slutade dock med det under den så kallade Salman Rushdie-affären 1989). Ekman är främst känd för sina böcker, men redan på 80-talet blev hon också intresserad av datorprogrammering. En av hennes mest anmärkningsvärda elektroniska skapelser är ”Hotagens minne”, en databas över olika berättelser och hågkomster från en socken i Jämtland, ursprungligen enbart tillgänglig på datorer i ortens turistbyrå, men senare upplagd på internet. Rymdresa är dock den enda av hennes skapelser som kan klassas som ett spel, och hon är därmed så vitt jag vet den enda Akademiledamoten som har skapat ett datorspel (även om Peter Englund kanske en gång designade ett brädspel). Fortsätt läsa ”Räddningsförsök av en Rymdresa”
Veckans nördfavorit – Carmen Sandiego
I jämställdhetens namn är det kanske tid att indoktrinera en kvinna i de ädla rankerna av nördfavoriter. Den första medlemmen av det täcka könet som får denna ära är ingen mindre än mästertjuven Carmen Sandiego.
Carmen är huvudpersonen i det klassiska amerikanska edutainment-spelet Where in the World Is Carmen Sandiego? och ett flertal av dess uppföljare, menade att lära barn geografi (och senare historia och till och med matte) medan de letar efter henne runt omkring på jorden (eller i olika tidsperioder, etc.). Som chef över V.I.L.E. (Villains’ International League of Evil) har hon också ett flertal underhuggare som man måste haffa. Detta gör man genom att besöka platsen där de senast sågs till, få en ledtråd som indikerar var de senare tagit vägen (till exempel ”han sa att han ville se pyramiderna” eller ”han skulle visst åka båt i en fjord”) och sedan åka dit. Allt som oftast kommer man försent och måste fortsätta jaga boven runt jorden, samtidigt som man även samlar på sig ledtrådar på hans signalement för att få en korrekt arresteringsorder.
Många edutainment-spel brukar vara ganska tråkiga från ett spelperspektiv, men Carmen Sandiego-spelen lyckas ändå för det mesta vara ganska spännande (åtminstone för skolbarn, får man anta). Mycket av detta har att göra med Carmen själv. Ständigt iklädd en röd trenchcoat och tillhörande hatt och med ett slugt leende på läpparna så håller hon sig ett steg (eller snarare en stad) före sina jägare med stil och finess, samtidigt som hon stjäler de mest otroliga saker, ofta viktiga landmärken och monument. Även om hon till slut blir fångad lyckas hon alltid smita till nästa spel och leda spelaren på nya lärorika resor. Tack vare sin popularitet fick hon snart också inte bara sina spel utan även en tecknad TV-serie och ett tävlingsprogram, med tillhörande svängig titelmelodi.
Och även om jag inte alltid uppskattar s.k. slash-fanart är det svårt att inte dra på smilbanden åt sammanparningen av Carmen och en annan mästare på att gömma sig, Waldo.
Publicerat av Fredde 
Markera som oläst 