DuckTales är inget skämt!

Såhär på första april, när det går att hitta massor med skämt och skojiga lurendrejerier runt om på internet och i verkligheten, tänkte jag istället skriva om en nyhet som skulle kunna vara ett skämt, men inte är det (kanske mest eftersom jag inte kunde komma på något bra aprilskämt för bloggen i år, ledsen!). Videon här nedan dök upp för några dagar sedan, och rörde säkert upp många nostalgiska känslor bland nördar:

 

Det handlar alltså om en modern remake av det gamla NES-spelet DuckTales, baserat på det tecknade Disney-barnprogrammet med samma namn och gjort av spelföretaget Capcom. Detta spel var ett av de som gick emot trenden bland TV-spel baserade på TV-program (eller på filmer, eller böcker, etc.), då sådana ofta är mer eller mindre undermåliga. Jag har inte spelat DuckTales själv, men jag är väl medveten om dess goda rykte som ett av de bästa NES-spelen någonsin, med snygg grafik, minnesvärd musik och intressanta spelmekanismer som användes i väldesignade nivåer. Och jag har definitivt sett det tecknade programmet, det var ett av mina favoriter som liten och håller faktiskt ganska bra fortfarande, med en relativt trogen adaption av klassiska Farbror Joakim-serier av Carl Barks och andra.

DuckTales till NES.Varför är det då så lätt att tro att utannonseringen av detta nya spel skulle vara ett skämt? En anledning är att det verkade otroligt att någon skulle göra ett nytt spel baserat på ett TV-program som inte har sänts på bra länge. Det mest logiska vore om Disney gjorde nya spel baserade på deras senaste produkter, oavsett hur omtyckt det gamla spelet var när det kom ut. Det är dock inte bara själva remaken av spelet som är överraskande, utan även vilka som är inblandade i det. Att Capcom håller i det hela bådar ganska gott med tanke på det företagets långa historia av klassiska spel och förmåga att uppdatera gamla klassiker. Det mest intressanta är dock att företaget som ska utveckla spelet är WayForward, då detta företag redan har gjort ett flertal mycket välgjorda spel baserade på licenser (till exempel spelversionen av Batman: The Brave and the Bold, och den smått geniala remaken av A Boy and His Blob), och verkar ha en uppenbar kärlek för klassiska 2D-plattformsspel med snygg grafik. Det hela känns lite för bra för att vara sant, men jag lovar att det inte är något aprilskämt.

Ännu bättre vore om remaken av spelet skulle innebära ett ny Farbror Joakim-TV-program också, men det är kanske närmare ett aprilskämt. Fast helt säker kan man uppenbarligen aldrig vara…

Publicerat av Fredde "Dream and friends"

Nördfavorit – Theodore Roosevelt

USA har haft många minnesvärda presidenter genom tiderna, presidenter som varit vältalande, presidenter som varit kunniga, presidenter som varit inkompetenta, presidenter som varit fula och presidenter som varit snygga. Många av dem har också haft stort inflytande på världshistorien och är än i dag ihågkomna av diverse anledningar. Men min favorit, och säkert också många andra nördars favorit, är den tjugosjätte presidenten, Theodore ”T.R.” Roosevelt (han gillade själv inte smeknamnet ”Teddy”).

Vad som gör Roosevelt så intressant är att han levde ett spännande liv före, under, och efter sin tid som president, och på grund av detta finns det en uppsjö av intressanta historier från hans liv, varav de flesta till och med är sanna. Innan han var president skrev han böcker, lärde sig boxas, levde i vilda västern, jobbade som polischef i New York och stred i Kuba med sin kända militärenhet, The Rough Riders. Som president kämpade han för bevarandet av naturen, vann Nobels fredspris genom att få ett slut på ett krig mellan Ryssland och Kina, byggde Panama-kanalen och använde sig av en utrikespolitik som han sammanfattade med orden ”speak softly and carry a big stick”. Och efter sin tid som president gav han sig ut och reste, bland annat på safari i Afrika och på expedition i Sydamerikas djungler.

Historierna om T.R. är som sagt många. Som sheriff i vilda västern fångade han tre banditer och höll sig vaken i fyrtio timmar för att vakta dem genom att läsa böcker av Leo Tolstoy. Som president hade han en björn och ett lejon som husdjur i Vita Huset. När hans officiella porträtt som president blivit målat blev han så missnöjd att han förstörde det, och när ersättningen skulle målas hade målaren problem med att hitta en passande ställning för Roosevelt ända tills denne, högst irriterad, satte näven på trappräcket för att skälla ut målaren, vilket visade sig vara den perfekta ställningen. När han en gång skulle hålla ett tal blev han skjuten i bröstet, men höll talet ändå innan han fick läkarvård, och kulan fick sitta kvar i honom resten av livet. Och till slut, när han avlidit, sade den dåvarande vicepresidenten att “death had to take Roosevelt sleeping, for if he had been awake, there would have been a fight.” Det finns med andra ord en god anledning till att hans ansikte är ett av de fyra på Mount Rushmore.

Med tanke på vilken makalöst tuff och spännande figur som Roosevelt var så är det inte förvånansvärt att han dykt upp här och var i nördkultur. Han fick en egen serie i vilken han äventyrar runt med en tidsmaskin tillsammans med Thomas Edisons spöke, kallad Tales from the Bully Pulpit (och ja, det är lika häftigt som det låter). Mest minnesvärda är nog dock hans medverkanden i Don Rosas serier om Farbror Joakim som ung, där Joakim och T.R. då och då är rivaler men ändå har stor respekt för varandra. Och så vet nog de flesta nördar att han har fått ge namn åt allas vårat favoritgosedjur, teddybjörnen.

Publicerat av Fredde