Sci-Fimässan i Helsingborg 2017: En positiv upplevelse

rymdemperiettrojaDet var faktiskt några år sedan jag senast hade både möjlighet och intresse för att besöka The Scandinavian Sci-fi, Game & Film Convention, eller som den kallas i folkmun, Sci-Fimässan. Men i år befann den sig Helsingborg samtidigt som jag befann mig i Helsingborg, och Dennis Gustafsson, tecknaren av favoritserien Viktor Kasparsson, skulle vara på plats igen för att signera sitt senaste seriealbum. Så naturligtvis satte jag mig på cykeln och trampade dit. När jag började närma mig mässlokalen blev jag tvungen att stanna för att inte komma i vägen för några stormtroopers som höll på att bli fotograferade utomhus. Nät fotograferingen var klar släppte de lyckligtvis förbi mig. Skönt att jag inte behövde använda några tankeknep på dem. Fortsätt läsa ”Sci-Fimässan i Helsingborg 2017: En positiv upplevelse”

Jönssonligan & Den Svarta Diamanten: En lysande film!

JonssonliganklassiskDe gamla Jönssonligan-filmerna är omtyckta av många människor i vårt avlånga land, men det finns också en del filmkännare som när de talar om filmerna brukar använda sådana nedsättande termer som ”buskis” och ”pilsnerfilm” om humorn i dem. Och även om jag har en stor portion nostalgi för filmerna då jag sett dem flera gånger i min barndom, kan jag när jag sett om dem mer nyligen förstå en del av kritiken. På det stora hela känns de flesta av filmerna ofta ganska medelmåttiga, om än med en hel del minnesvärda guldkorn här och där, speciellt de finurligt utformade kupperna där till synes orelaterade föremål alla har sitt användningsområde (även om det även här ibland blir en smula långsökt). Många gånger hålls filmernas kvalitet nästan enbart uppe av Gösta Ekmans skådespelarinsats som Jönssonligans genialiske ledare, Charles-Ingvar ”Sickan” Jönsson. Ekman var, som ni säkert vet, en mycket duktig skådespelare, både i seriösa roller och i komedi, och han lyckas ge Sickan en intensiv manisk energi, så att man lätt kan se att karaktären balanserar på gränsen mellan geni och galenskap.

Fortsätt läsa ”Jönssonligan & Den Svarta Diamanten: En lysande film!”

Nördfavorit – George Lucas

LucasTHX1138George Walton Lucas, Jr. verkar på det stora hela vara en reko kille. Han började sin filmkarriär bland de skäggiga arga unga konstnärerna som revolutionerade filmskapandet i USA på 70-talet, och verkar alltid ha haft kvar en liten del av den politiska medvetenhet som troligtvis växte fram i honom då. Han hamnar till och från i nyheterna för olika satsningar på välgörenhet (ibland smått finurliga sådana), senast för att han avsåg att skänka till välgörenhet majoriteten av de cirka 4 miljarder dollar han fick när han sålde sitt företag Lucasfilm till Disney. Och han har vad jag vet aldrig varit inblandad i någon större skandal av något slag, vilket ju annars är ganska vanligt bland folk som är så rika som honom. Fortsätt läsa ”Nördfavorit – George Lucas”

Erik Bauersfeld 1922 – 2016

En röstlegend har gått ur tiden och du visste förmodligen inte ens vem han var. Men du har nästan garanterat hört hans röst. Åtminstone en gång. Förmodligen fler. För om du läser detta är du förmodligen en nörd.

Erik Bauersfeld gjorde två distinkta röster i Star Wars: Episode VI – Return of the Jedi. Den första rösten tillhörde Jabba the Hutts slemmige rådgivare Bib Fortuna och den andra var ingen mindre än allas favoritbedömare av huruvida något är eller inte är en fälla; Admiral Ackbar.

Fortsätt läsa ”Erik Bauersfeld 1922 – 2016”

Nördfavorit – Sarah Connor

SarahConnorJudgementFilmerna i Terminator-serien har alltid kretsat kring karaktären Sarah Connor. Även i de filmer där hon inte är med hänger hennes skugga över handlingen. Detta är speciellt intressant med tanke på att hon beroende på hur man ser det kanske egentligen inte är seriens ”hjälte”, det är ju hennes son John Connor som ska växa upp och leda mänskligheten till seger i ett apokalyptiskt krig mot mordiska robotar styrda av den artificiella intelligensen Skynet. Men själva kriget är i sig inte det centrala i filmerna (förutom i Terminator Salvation, som lustigt nog brukar anses vara den sämsta i serien), och därmed inte John heller. Filmernas fokus är istället på tidsresor och de paradoxer som följer med detta, då Skynet försöker vinna kriget genom att skicka cyborger tillbaka i tiden för att döda Sarah Connor redan innan hon fött sin son. Det är Sarahs kamp mot dessa cyborger, och hur hon utvecklas under den, som är den kanske viktigaste berättelsen i filmerna. Fortsätt läsa ”Nördfavorit – Sarah Connor”

Nördfavorit – Alison Bechdel

Alison BechdelSerietecknaren Alison Bechdels serier har alltid haft starkt fokus på feminism och HBTQ-frågor, både i sin första stora framgång, seriestrippen Dykes to Watch Out For, och även i sin omtalade självbiografi i serieformat, Fun Home, i vilken hon beskriver sina upplevelser och tankar kring sig själv och sin familj, med speciellt fokus på hur hon kom ut som lesbisk för sina föräldrar, men då fick veta att hennes far hade varit homosexuell i hemlighet. Detta gör serien till en sorts tragikomedi när hon inser att hon blir en sidokaraktär i sina föräldrars historia istället. Fun Home fick senare en adaption i form av en musikal, och även om jag inte sett den tycker jag om en sång från den, som på ett fint sätt fångar sökandet efter en identitet, och frustrationen när man inte kan hitta ord för den.

Fortsätt läsa ”Nördfavorit – Alison Bechdel”

Christopher Lee 1922 – 2015

Nördar är en klassiskt konfliktsökande grupp. Mycket skall debatteras och diskuteras. Alla har olika åsikter om vilken christopherlee1karaktär eller skådespelare som egentligen är häftigast. Men det finns en grupp människor om vilkas förträfflighet alla nördar kan vara överens. Den kanske främste bland dessa var den levande legenden Christopher Lee.

Det är svårt att veta vart man skall börja. Lee började sin skådespelarkarriär efter andra världskriget (under vilket han arbetade både för underrättelsetjänsten, som frivillig soldat i Finska vinterkriget, vid Royal Air Force och stävjade ett myteri bland sina medsoldater efter flera slag vid Nordafrikafronten – för att bara nämna några saker)  och fick sitt genombrott i slutet på femtiotalet när han spelade Frankensteins monster i Hammer-skräckisen The Curse of Frankenstein. Mellan 1957 och 1976 skulle Lee göra ett enormt antal filmer för Hammer och spela allsköns monster, däribland mumien Kharis men det kanske mest kända av dessa var Dracula. En roll som han själv enligt rykten inte tyckte så värst mycket om efter de första filmerna men som han fortsatte att spela då efter påtryckningar från studion och en oro för att folk skulle förlora arbetsmöjligheter om han vägrade fler filmer i serien.

Fortsätt läsa ”Christopher Lee 1922 – 2015”