De bästa superkrafterna: Flygförmåga

Tanken att kunna flyga (och då menar jag naturligtvis utan flygplan) är en som tilltalar många av oss. Utöver det roliga med att ha möjligheten att se världen lite grann från ovan, skulle det vara oerhört praktiskt i vardagslivet med flygförmåga, då det skulle göra det lätt att kunna ta sig till platser man annars inte skulle kunna nå, och snabbt att ta sig till platser som det annars skulle ta lång tid att nå. Håller man på att promenera en lång sträcka är det lätt hänt att man önskar att man kunde flyga till sitt mål istället. Med tanke på detta kan det tyckas lite märkligt att flygförmåga är en superkraft som inte verkar ha väldigt hög status bland superhjältar, trots (eller kanske på grund av) att väldigt många av dem har den. Fortsätt läsa ”De bästa superkrafterna: Flygförmåga”

Märkliga-översättnings-teatern ger: ”Flyget”

En översättare av ett TV-program behöver inte bara vara duktig på språket som skall översättas utan behöver också besitta en hel del tålamod. Efter en hel säsong av en serie kan det vara lätt att tappa fokus på handlingen i de individuella avsnitten och helt enkelt bara översätta det man tror att man hör. Jag är således ganska så säker på hur dagens föremål för översättningsteatralisk (ja, vi säger att det är ett ord) analys uppkom.

Det börjar nästan bli lite pinsamt att än en gång besöka vännerna i How I Met Your Mother, speciellt eftersom det inte är en av mina favoritserier. Likväl gör vi än en gång ett besök hos Barney, Ted och de andra. Den här gången för att tala om att helt och hållet missa poängen med vad som översätts. Avsnittet i fråga handlade om en ganska misslyckad svensexa.

Samtliga vänner vill ta med den blivande brudgummen på en boxningsmatch men deras försök stoppas ständigt av Barney som menar att de snarare bör gå på strippklubb. De tar bilen (detta är viktigt så kom ihåg det) till närliggande Foxwood men när de kommer fram till hotellet visar det sig att Barney i smyg lyckats få dit en strippa. Massor av knasigheter händer och under dessa försöker grabbarna desperat ta sig till boxningsmatchen men i slutändan misslyckas de och kör hem igen. Väl hemma träffar de sina andra vänner och Ted förklarar surt;

”We missed the fight”.

Den svenska översättningen, som dessvärre missat de många scenerna i bilen och det faktum att samtliga karaktärer ständigt talat om boxningsmatchen de ville se förklarar glatt;

”Vi missade vårt flyg”.

Publicerat av Jönsson

Inspirationskällor till Star Wars: 633 Divisionen

Star Wars handlar om krig, det står ju i titeln. Mer specifikt är det ett krig som är väldigt mycket inspirerat av andra världskriget, eller i alla fall filmer som handlar om andra världskriget. Räddandet av Leia från Dödsstjärnan liknar många gamla klassiska krigsfilmer där en grupp hjältemodiga soldater måste utföra ett till synes omöjligt uppdrag mot något välbevakat nazistfort, till exempel Örnnästet, 12 fördömda män, Kanonerna på Navarone eller Kellys hjältar. Mer uppenbart blir det i rymdstriderna. Striden när Millenium Falcon flyr från Dödsstjärnan och jagas av TIE Fighters har jämförts med när stora brittiska bombplan blev anfallna av tyska stridsflygplan och akterskytten försöker pricka dom (likt när Luke och Han försöker pricka TIE Fighters). Mest intressant är nog dock den stora slutstriden när rebellerna anfaller Dödsstjärnan med sina små attackrymdskepp och försöker träffa en svag punkt för att spränga hela den stora rymdstationen. Två stora inspirationskällor till denna sekvens var filmerna The Dam Busters (baserad på en verklig operation där brittiska flygplan anföll tyska dammar med speciella ”studsande bomber”) och 633 Divisionen (på engelska 633 Squadron). Faktum är att innan Star Wars var riktigt färdig använde Lucas klipp från The Dam Busters som tillfälliga stand-ins för vissa av rymdscenerna.

633 Divisionen handlar om planerandet av en attack mot en tysk fabrik i det ockuperade Norge där det produceras bränsle till raketer som kan sätta stopp för Dagen D om de skulle användas. Ett gäng brittiska piloter (som, kanske inte helt historiskt korrekt, innehåller en sikh, en australiensare och en nyzeeländare) tränar inför uppgiften samtidigt som norska motståndsmän förbereder sin del av attacken. Problemet är att fabriken ligger i ena ändan av en fjord fullsmockad med kanoner och inte kan bombas sönder då den ligger under en stor klippa. Lösningen är att använda sig av speciella ”jordbävningsbomber” mot själva klippan så att den ska rasa ner på fabriken. Motståndsmännens uppgift är att förstöra kanonerna längs med fjorden, men detta misslyckas när tyskarna massakrerar dem innan attacken kan utföras, så piloterna måste flyga igenom en hel del aggressivt luftvärn innan de kan släppa sina bomber. Och det räcker inte med en bomb heller, det krävs sju stycken innan klippan lossnar.

Speciellt imponerande i filmen är flygscenerna. Mycket av flygandet görs med autentiska stridsplan från andra världskriget, och resten görs med välgjorda modeller. Det påminner lite om en annan film med häftiga flygstridscener med välgjorda modeller… vad heter den nu igen…

Flygandet genom fjorden för att attackera en svag punkt med speciella bomber är väldigt uppenbart likt flygandet genom diket på Dödsstjärnan för att attackera en svag punkt med speciella torpeder. En intressant skillnad, både i 633 Divisionen och The Dam Busters, är att det där görs ett flertal framgångsrika attacker innan uppdraget är slutfört (flera dammar attackeras i The Dam Busters, flera bomber behövs i 633 Divisionen), medan det i Star Wars bara behövs en lyckad träff för att spränga Dödsstjärnan. Kanske skulle slutstriden inte ha varit riktigt lika spännande om rebellerna hade behövt skjuta flera torpeder ner i värmeschaktet innan den slutgiltiga explosionen.

Publicerat av Fredde 

Veckans nördfavorit – Joseph Kittinger

Kanske en något obskyr nördfavorit, men en personlig favorit för mig i alla fall. Joseph Kittinger medverkade i det amerikanska Project Excelsior på 50- och 60-talet. Projektet bestod av ett antal hopp med fallskärm från extremt hög höjd, och gjordes för att man inte var riktigt säker på hur fallskärmar skulle fungera med de då nya och högflygande jetflygplanen. Så därför klädde Kittinger i sig en dräkt som skulle skydda mot trycket och åkte upp i en ballong som på det allra högsta försöket nådde den makalösa höjden 31333 meter. På vägen upp märkte han att den ena handsken i tryckdräkten inte funkade då han drabbades av en rejäl smärta i högerhanden, men han sa inget till markpersonalen eftersom han inte ville avbryta försöket. Till slut nådde han en höjd som kanske inte riktigt är rymden, men nära nog. Och sedan hoppade han.

 

Det tog nästan en kvart innan han nådde marken, och han hävdar själv att han nådde ljudets hastighet när han föll. Det var, och är fortfarande, det allra högsta hoppet med fallskärm någon gjort. Vad jag dock gillar speciellt med Kittinger är att han i senare intervjuer har understrukit det faktum att det hela rörde sig om ett vetenskapligt experiment och inte något rekordförsök, och han skulle inte bry sig ett dugg om någon annan lyckades hoppa från ännu högre höjd. Vetenskapen först, berömdheten sedan alltså, vilket känns som en klassisk nörd-attityd.

Publicerat av Fredde