Vi badar varannan dag trots att Kim Jong-un sköt på oss.

Varning. Reseblogg.

Som nämndes i senaste Thomas & Jay (cast nr. 2) är jag för tillfället i Tokyo och besöker en gammal vän. Vana läsare av MarkeraSomOläst (dvs jag och Fredde) känner honom som Dawn – en av MSO:s tidigare skribenter tillika min resekamrat på min förra Japanresa för fem år sedan. Efter att ha varit på plats i lite mer än en vecka och efter att Nordkorea avfyrat en medeldistansmissil i riktning mot Japan för ett par dagar sedan kändes det som att det var dags för ännu ett inlägg i vår sporadiska reseblogg Nördar på vift. Fortsätt läsa ”Vi badar varannan dag trots att Kim Jong-un sköt på oss.”

Sci-Fimässan, i Helsingborg, igen

Då var det dags igen. I år dök alla svenska nördars favoritmässa, The Scandinavian Sci-fi, Game & Film Convention, eller bara ”Sci-Fi-mässan”, upp i Helsingborg igen, på samma ställe som förra gången, det vill säga på promenadavstånd från där undertecknad bor. Och självaste Dennis Gustafsson, tecknaren av Markera Som Olästs favoritserie Viktor Kasparsson, skulle vara där och signera sitt senaste album. Det fanns med andra ord inget som kunde stoppa mig från att besöka mässan för fjärde gången i mitt liv. Fortsätt läsa ”Sci-Fimässan, i Helsingborg, igen”

Veckans nördfavorit – Allenby Beardsley

Att se en karaktär med svensk nationalitet i en japansk animé är tämligen ovanligt. Att denna karaktär är något annat än en obskyr sidofigur är ännu ovanligare. Det är därför som Allenby Beardsley i animén Mobile Fighter G Gundam är så intressant.

G Gundam har alltid varit en udda fågel bland Gundam-animés. De flesta av dessa är relativt allvarliga historier som är tänkta att ge en hyfsat realistisk (ja, så realistisk som en värld med jättestora färgglada robotar kan vara, det vill säga) skildring av krig och det elände som krig för med sig. G Gundam är däremot mycket muntrare, om än med en hel del melodrama och mycket manliga tårar. Den utspelar sig i en framtid där krig har ersatts med Gundam-striden, i vilken alla världens länder (som har fått tillägget Neo- till sina namn) får ha en representant med en egen specialdesignad Gundam-robot. Striden hålls vart fjärde år, och det land som vinner får sedan regera över världen fram tills nästa Gundam-strid.

G Gundams huvudperson är Neo-Japans representant, Domon Kasshu, som måste besegra alla motståndare, både för att vinna striden åt sitt land och för att ta reda på var hans bror har tagit vägen med det fruktansvärda vapnet känt som Devil Gundam. De flesta av avsnitten handlar om hur Domon möter en ny motståndare från något land, besegrar denne och lär sig något om sig själv, återförenar en familj, får en ny vän, eller någon liknande animé-kliché.

Neo-Sveriges representant är Allenby Beardsley, som styr Nobel Gundam, vilken av någon anledning är utformad som en japansk skolflicka. Ja, det är konstigt, men den är ändå relativt normal jämfört med många av de andra knäppa robotarna som dyker upp i serien. Vad som är intressant med Allenby är att hon, till skillnad från den stora majoriteten av andra kombattanter i serien, faktiskt får medverka i mer än ett avsnitt. Efter att ha blivit besegrad av Domon blir hon en god vän till honom (och kanske en smula romantisk rival till Domons assistent Rain Mikamura) och de brukar träna tillsammans, ofta när Domon måste lista ut något nytt knep för att besegra sin senaste fiende.

Som person är Allenby för det mesta glad och munter, många gånger som kontrast till Rain som kan vara en smula tjurig och ofta grälar med Domon. Allenbys assistenter från Neo-Sverige vill helst använda en speciell maskin som förvandlar henne till en vild bärsärk i strid för att de ska vinna, men hon ogillar detta starkt och vill helst av allt vinna sina strider på egen förmåga. Och även om hon inte vinner Gundam-striden (föga överraskande är det Domon som gör det) så är hon ändå till stor hjälp i den stora slutstriden mot Devil Gundam.

Det kan för övrigt nämnas att både Neo-Norge och Neo-Danmark också har representanter i Gundam-striden, men Neo-Danmarks representant blir besegrat i ett avsnitt och syns inte till igen, och Neo-Norges representant får inte ens vara huvudpersonen i något avsnitt, utan bara en sidofigur som blir besegrad av en annan sidofigur. Så det är inte svårt för oss svenskar att vara stolta över våran representant och hennes kämparglöd, även om ”Allenby Beardsley” inte låter speciellt svenskt.

Publicerat av Fredde 

Sci-Fimässan… i Helsingborg?!

Jag hade sett en del annonser för att Sci-Fimässan skulle inträffa i början av oktober, men hade inte brytt mig så värst mycket då jag inte kände för att åka till Malmö en tidig dag igen. Inga jätteintressanta kändisar och inget sällskap från resten av Markera som Olästs ”redaktion”, ingen anledning att åka dit igen, tänkte jag. Men så upptäckte jag att mässan inte skulle hållas i Malmö, utan här i Helsingborg! Och lokalen skulle vara Sundspärlan, vilket ju är så gott som promenadavstånd från där jag bor. Då såg jag ingen anledning att inte ta mig dit.

Vädret var regnigt och ruskigt på Lördagsmorgonen, men kön hann bli ganska så lång innan den släpptes in (kanske för att det hade stått i annonserna att de skulle öppna 10.00, men i stället öppnade 10.30). Två herrar som var utklädda till jediriddare fick nytta av sina kostymer när en regnskur drog förbi och de helt enkelt kunde dra upp sina huvor. Det hade man inte klarat i Star Trek-uniformer eller vampyrsmink.

Sundspärlans lokaler var något större än de i Malmö, så det hann inte bli riktigt lika trångt under den tiden jag var där. En av de största anledningarna till besöket var att det hade nämnts att det skulle finnas klassiska arkadspel. Och visst, i en hörna tillsammans med några flipperspel fanns två arkadklassiker: Ataris Breakout och Namcos Arkanoid (som råkar vara en väldigt uppdaterad version av just Breakout). Jag hade tagit med mig en hel del mynt för spelandet, men det visade sig att båda maskinerna var inställda på att fungera helt gratis. Så jag tillbringade en hel del tid med att studsa bollar mot block och lyckades få till ett ganska hyfsat highscore på Breakout. Med tanke på att jag inte kunde se någon annan person som spelade på maskinen misstänker jag att jag mitt highscore fick stå kvar ett tag (jag såg dock en herre som använde Arkanoid-maskien som bord för att sätta ihop en legofigur han just köpt). Ska det verkligen vara så svårt att hitta någon annan nörd med intresse av spelhistoria på en science fiction-mässa?

Utställningen av rekvisita var återigen ganska liten, men det fanns en del intressanta prylar såsom en apskalle från Indiana Jones and the Temple of Doom och min favorit, en polisjacka från Terminator 2: Judgement Day med metallkrokar som armar.

Resten av tiden tillbringade jag med att vandra runt och titta de olika leksaker som fanns att inhandla. En del av dem var lite udda, till exempel en smakfull Star Wars-figur kallad Disturbance at Lars Homestead som avbildar ögonblicket innan Luke Skywalkers fosterföräldrar blir ihjälskjutna och uppbrända, och Kirk och Picard ridandes på hästar från Star Trek: Generations. Den enda Gundam-relaterade sak jag kunde hitta var en modell av hjältarnas rymdskepp i Mobile Suit Gundam 0083, vilken i och för sig var ganska häftig, men lite väl stor och dyr för att jag skulle inhandla den (Gundam 0083 är ändå, förutom den svängiga titelmelodin, inte någon av mina favoriter). I stället köpte jag den leksak jag missat på förra Sci-Fimässan, nämligen en figur föreställande en av de tidiga konceptbilderna av hur Luke Skywalker (eller Starkiller, som han/hon då kallades) hade kunnat se ut. Faktiskt en riktigt kul figur, speciellt eftersom det följde med en löstagbar gasmask, en referens till en annan konceptbild.

Det var överlag ett trevligt besök och jag hoppas att Sci-Fimässan återvänder till Helsingborg nästa år igen, både för att det underlättar för mig och för att jag tyckte att Sundspärlans lokaler funkade bättre än de i Malmö. Hoppas bara det kommer lite nya intressanta kändisar och mer intressant rekvisita.

Publicerat av Fredde

”Tager du denna Amuro Ray…”

Att gifta sig i Star Trek-unifomer eller ha en stormtrooper som håller ringen kanske är nördigt, men det absolut nördigaste bröllopet genom tiderna måste nog vara det som hölls för några dagar sedan i Japan under den på Markera Som Oläst tidigare omnämnda Gundam-modellen i naturlig storlek. Komplett med brudgum i Amuro Ray-uniform, naturligtvis:

Jag hade tänkt klaga lite på att bruden inte hade en Gundam-inspirerad klänning (till exempel Lalah Sunes indiska utstyrsel), men det visade sig att de över-nördat mig och klänningen är samma som den som Matilda Ajan hade i en väldigt kort drömsekvens i ett av avsnitten av originalserien. Markera som Oläst önskar naturligtvis all lycka till de nygifta. Brudgummen har uppenbarligen haft bättre tur med kvinnor än Amuro hade.

Publicerat av Fredde 

Veckans nördfavorit – Char Aznable

Gundam jämförs ofta med Star Wars. De är båda två långlivade science fiction-historier med minnesvärda farkoster och karaktärer som dykt upp i många olika medier genom åren och blivit kulturikoner i sina respektive hemländer, för att inte tala om resten av världen (fast Star Wars är säkert större internationellt än Gundam, även om den senare på senare år börjat försöka lanseras lite i västvärlden också). Och om Gundam är Japans motsvarighet till Star Wars så är Char Aznable dess motsvarighet till Darth Vader; den ikoniska och smått mytomspunne skurken.

Det första som slår en med Char är nog hans utseende, speciellt i den ursprungliga Gundam-animén, Mobile Suit Gundam. Likt Vader tillbringar han majoriteten av sin tid med ansiktet dolt bakom en mask, även om det i Chars fall inte handlar om något livsuppehållande system eller fula ärr eller dylikt. Faktum är att han då och då tar av sig masken och visar att han har ett vackert ansikte med blont hår och tankfull blick. En riktig brudmagnet, med andra ord. Lika slående är hans tendens att använda sig av mobile suits (Gundams namn på de stora robotarna de slåss med) med röd färg, möjligen inspirerat av det gamla flygaresset Röde Baronen. Likt denne är Char en riktigt farlig pilot oavsett om han styr en enkel MS-06S Zaku II eller någon mer avancerad tingest såsom den mäktiga MSN-02 Zeong. Faktum är att vissa Gundam-nördar brukar skoja lite om att det måste vara den röda färgen som gör att Chars mobile suits verkar prestera mycket bättre, röra sig snabbare och slå hårdare även om de är av samma modell som de som används av ”vanliga” piloter.

Det mest intressanta med Char är dock hans personlighet och motiv. Jag får nog ta och utfärda en spoilervarning för er som inte sett de gamla Gundam-animéerna innan jag fortsätter. Läs inte vidare om ni inte vill ha viktiga delar av handlingen avslöjade! Fortsätt läsa ”Veckans nördfavorit – Char Aznable”

Rymdskepp vi minns: RX-78-2 Gundam

”Men vänta nu”, är det säkert många som säger, ”Gundam är väl inget rymdskepp, det är ju en stor robot?” Och visst, nog är Gundam en klassiker bland stora japanska robotar, men jag tycker att den även kan passa in under definitionen rymdskepp. Stora delar av de flesta Gundam-animés genom tiderna utspelar sig i rymden, och handlar om hur diverse robotar, styrda av piloter, flyger runt i viktlöshet och skjuter på varandra. Vilket gör att man lätt kan fråga sig varför de över huvud taget har ben om de bara ska flyga runt hela tiden. Faktum är ett flertal av robotarna i senare Gundam-animés kan transformera till mer traditionella, flygplansliknande rymdskepp (till exempel MSZ-006 Zeta Gundam, den som jag köpte som en leksak på sci fi-mässan). Fortsätt läsa ”Rymdskepp vi minns: RX-78-2 Gundam”

Sci-Fimässan: Freddes synvinkel

Jag har besökt Sci-Fimässan en gång innan, när jag var mycket yngre. Det besöket slösade jag dock bort på ett ganska korkat vis då jag tillbringade majoriteten av det i jakt på en fullversion av spelet Yoda Stories att köpa. Så när jag mötte Ande och Jönsson efter deras äventyrliga bilfärd var jag bestämd om att inte sumpa denna chans att få nörda till det ordentligt. Fortsätt läsa ”Sci-Fimässan: Freddes synvinkel”