Pingu-beskrivningarna: Värda att bevara?

pinguvkoyDet händer inte lika ofta nu som förr, men då och då när jag surfar runt på internet kan jag hitta något märkligt, roligt och obskyrt som ingen, eller bara ett fåtal personer, verkar känna till. Något som inte blivit en populär mem eller delats av miljoner personer på sociala medier, vilket förvisso kan vara förståeligt med tanke på hur oerhört mycket material det finns på nätet, som ständigt tävlar om människors uppmärksamhet. Förr brukade jag oftast bara ta del av dessa obskyra märkligheter, skratta åt dem för stunden, eventuellt bokmärka dem och sedan gå vidare i surfandet. Men på senare tid har jag blivit mer intresserad av att försöka dokumentera och bevara udda internet-fenomen om jag tror att risken är stor att de kommer försvinna efter några år. Jag har själv erfarenhet av att dra mig till minnes någon rolig bild, videoklipp eller text jag tagit del av för några år sedan, men som jag nu inte längre kan hitta trots enträget sökande. Och jag får känslan av att sådant kan komma bli mer vanligt i framtiden, i och med hur stor del av internet-media som nuförtiden består av sociala medier och andra typer av webbplattformar, där texter och bilder när som helst kan försvinna av olika anledningar. Det är jämförelsevis svårare att hitta något gammalt roligt eller intressant man sett på Facebook, Discord eller till och med YouTube, än om det var på en gammaldags hemsida (speciellt eftersom det senare ofta går att hitta via den fantastiska tjänsten Internet Archive). Speciellt om det som sagt är något obskyrt, som inte uppmärksammats av internet i stort. Fortsätt läsa ”Pingu-beskrivningarna: Värda att bevara?”

Mera Monkey Island!

ReturnToMonkeyIslandTitleDen ursprungliga idén till det första spelet i den älskade Monkey Island-serien kom från spelskaparen Ron Gilbert (även om han givetvis inte skapade spelet helt på egen hand). Gilbert var med i utvecklingen av de två första spelen i serien, men därefter lämnade han företaget LucasArts som ägde spelserien, och de efterföljande Monkey Island-spelen skapades utan hans medverkan (förutom att han medverkade i det tidiga planeringsstadiet till det femte spelet). Gilbert har sagt att även om han gillade de senare spelen så tar de handlingen i en riktning som den inte skulle tagit om han själv fortsatt göra Monkey Island-spel. Vilket givetvis har lett till mycket spekulation bland spelnördar om huruvida Gilbert hade planer på ytterligare spel i serien, och vad dessa planer i så fall skulle vara. Det var dock få som trodde att Gilbert skulle återvända till Monkey Island, ända fram till i år, då det plötsligt dök upp en trailer för Return to Monkey Island. Och vilket namn visas med stora bokstäver i trailern? Just det: Fortsätt läsa ”Mera Monkey Island!”

Jönssonligan bortom filmerna

JonssonliganTajmatDen klassiska svenska filmserien om Jönssonligan är främst känd för att vara just en serie med filmer, men faktum är att det under 90-talet och tidigt 2000-tal gjordes försök att expandera den till andra medier än filmer. Kanske hade det att göra med att filmserien i sig börjat tappa fart efter att den väldigt centrala skådespelaren Gösta Ekman lämnat den, så att ägarna försökte få nytt liv i den genom att testa nya grepp (det var också under denna tid som de första ”Lilla Jönssonligan”-filmerna kom), eller så var det bara en slump att det hände just då. Det är intressant att sådana försök bara verkar ha gjorts under denna specifika tidsperiod, och ännu mer intressant att samtliga icke-film-produkter som kom av det har sitt ursprung hos en specifik person: serietecknaren Per Demervall.

Fortsätt läsa ”Jönssonligan bortom filmerna”

Varför jag återvänder till stålhimlen

BeneathSteelSkyAvgrundEfter en inledande film, som främst består av serierutor, börjar äventyrsspelet Beneath A Steel Sky med att huvudpersonen, Robert Foster, gömmer sig inne i en fabrik i den dystopiska staden Union City. En skjutglad vakt bevakar utgången till fabriken, så spelets första pussel är att hitta en annan väg ut. Som tur är finns det en dörr med skylt som säger att det är en nödutgång vid brand (och en notis om att man måste fylla i en blankett innan man får använda den), som man kan bryta upp med en behändig kofot. När Foster går ut genom dörren upptäcker han dock att den leder ut på en liten plattform över en enorm avgrund, på toppen av en skyskrapa längst upp i staden. Han tänker snabbt och hänger fast på dörrens utsida när vakten kommer efter honom, så att denne tror att han fallit ner i avgrunden. Detta första pussel är en ganska briljant introduktion, eftersom det visar hur man som spelare interagerar med spelet, men också eftersom det visar vilken ton spelet har. Du är fast i en dystopisk framtidsstad, med höga skyskrapor, mordiska poliser, bisarr byråkrati kring enkla saker, och brandutgångar som leder till ännu större faror än man redan var i. Fortsätt läsa ”Varför jag återvänder till stålhimlen”

Warhammer 40,000-arméer: Orks

OrkBoyzTrots att det utspelar sig i framtiden, med avancerad teknologi, rymdskepp och utomjordingar, kan Warhammer 40,000 sägas vara nästan lika mycket fantasy som science fiction (i och för sig brukar gränsdragningarna mellan dessa två genrer ofta vara tämligen luddiga). Den främsta anledningen till detta är att spelet ursprungligen verkade vara tänkt att vara en science fiction-variant av Games Workshops andra stora miniatyrkrigsspel, det som helt enkelt heter Warhammer (även om det ofta kallas ”Warhammer Fantasy”), ett spel som utspelar sig i en klassisk fantasyvärld med riddare, drakar, alver, dvärgar, och orcer. I de tidigaste utgåvorna av Warhammer 40,000 var detta mer uppenbart, då så gott som allt i fantasy-spelet hade en motsvarighet i rymd-versionen, men detta har tonats ner med åren, och Warhammer 40,000-universumet har fått många intressanta egenskaper som skiljer det från sin föregångare. Det finns dock ändå en hel del spår kvar av ursprunget, främst i form av att det finns rymd-motsvarigheter för alver, dvärgar, och naturligtvis orcer (och det faktum att även de mest teknologiskt avancerade arméerna har en tendens att ge sig in i närstrid med svärd, yxor, spjut och klubbor). Fortsätt läsa ”Warhammer 40,000-arméer: Orks”

Freddes länkar: Blurry Photos

blurryphotoslogoBlurry Photos är en podcast om mysterier, konspirationsteorier, kryptozoologi, mystiska platser, och andra märkliga fenomen. Det finns säkerligen ett flertal andra podcast med samma ämne, men det jag gillar med Blurry Photos är att programledarna, David Flora och Dave Stecco, tar sig an ämnet med en stor portion humor (inklusive den stående punkten i slutet av varje avsnitt där de måste hitta på ordvitsar om avsnittets fenomen), men samtidigt också ger det en viss respekt. Programmet handlar (för det mesta) inte om att direkt håna pseudovetenskaper, folk som sett UFO eller tror på det övernaturliga. David och Dave försöker hålla sig öppna för alla möjliga alternativa förklaringar till de fenomen de diskuterar, och visa respekt för vad folk tror om sina upplevelser, såvida det inte uppenbart rör sig om bluffmakare eller egotrippade mediepersonligheter. Och även om skämt och bisarra sidospår ofta duggar tätt händer det att de kommer in på någorlunda seriösa, allvarliga diskussioner, ofta underbyggda av att de gjort ordentliga efterforskningar om fenomenen ifråga.

tsoukalosJag vill inte rekommendera några specifika avsnitt att lyssna på, jag tycker det är bäst att börja med första avsnittet och lyssna sig framåt, eftersom de snabbt bygger upp en stor reserv av återkommande skämt och referenser, inklusive ett antal spinoff-podcast som kan tyckas smått bisarra om man inte vet vad de har sina ursprung i. Inget avsnitt kräver mycket förkunskaper om fenomenen i fråga, eftersom programledarna ser till att noga förklara dem, så det är bara att dyka ner och lyssna på när de försöker ”explore the unexplained and explain the unexplored”, med hjälp av lustiga imitationer och analogier involverande pumpor.

Jönssonligan & Den Svarta Diamanten: En lysande film!

JonssonliganklassiskDe gamla Jönssonligan-filmerna är omtyckta av många människor i vårt avlånga land, men det finns också en del filmkännare som när de talar om filmerna brukar använda sådana nedsättande termer som ”buskis” och ”pilsnerfilm” om humorn i dem. Och även om jag har en stor portion nostalgi för filmerna då jag sett dem flera gånger i min barndom, kan jag när jag sett om dem mer nyligen förstå en del av kritiken. På det stora hela känns de flesta av filmerna ofta ganska medelmåttiga, om än med en hel del minnesvärda guldkorn här och där, speciellt de finurligt utformade kupperna där till synes orelaterade föremål alla har sitt användningsområde (även om det även här ibland blir en smula långsökt). Många gånger hålls filmernas kvalitet nästan enbart uppe av Gösta Ekmans skådespelarinsats som Jönssonligans genialiske ledare, Charles-Ingvar ”Sickan” Jönsson. Ekman var, som ni säkert vet, en mycket duktig skådespelare, både i seriösa roller och i komedi, och han lyckas ge Sickan en intensiv manisk energi, så att man lätt kan se att karaktären balanserar på gränsen mellan geni och galenskap.

Fortsätt läsa ”Jönssonligan & Den Svarta Diamanten: En lysande film!”

X-COM-historia: X-COM: Interceptor

Det modiga X-COM-skeppet flyr från tre små mesiga UFO.

Jag har tidigare i denna genomgång av X-COM-spelens historia lagt fram åsikten att det i princip inte är något fel med ett X-COM-spel som lämnar de turordningsbaserade striderna därhän och ersätter dem med någon annan typ av spelmekanism för att skildra kampen mellan dina soldater och utomjordingarna, åtminstone så länge dessa strider fortfarande hålls samman av den övergripande delen där du bygger baser, forskar om utomjordingarnas teknologi och bakgrund, balanserar X-COM-organisationens ekonomi och resurser, och försöker hindra fiendens framfart så mycket det går. Det är den övergripande makronivån som jag tycker är det som gör X-COM till X-COM, det som skiljer spelserien från andra snarlika strategispel. Med denna åsikt var jag därför inte i teorin någon motståndare till X-COM: Interceptor, i vilket de strategiska striderna på marken ersätts med realtidsstrider i rymden, i vilka spelaren sitter i cockpiten på ett X-COM-rymdskepp (titelns ”Interceptor”) och tillsammans med andra piloter kämpar mot utomjordingarnas flygande tefat. När jag först hörde talas om spelet och inte visste mer om det än dess namn hade jag hoppats på att det skulle gå ut på att flyga X-COM-flygplan över jordens yta, såsom interceptors användes i det första spelet, men det var ingen större besvikelse när jag fick veta att spelet i stället utspelade sig i rymden. Det finns dock en hel del problem med spelet som gör att även om jag som sagt inte är emot dess koncept så kan jag inte säga att det är något speciellt bra X-COM-spel. Fortsätt läsa ”X-COM-historia: X-COM: Interceptor”

Findemokraterna: Tyngre än de verkar?

Såhär efter valets allmänna politiska yra och med de nuvarande politiska förväxlingarna blev jag inspirerad att på YouTube söka upp en sekvens ur Galenskaparna och After Shaves gamla politiska satirfilm Monopol. I filmen bestämmer sig den slemmige mediemogulen Sune Finåker (spelad av Peter Rangmar) för att starta ett politiskt parti, ”Findemokraterna”, och ta över makten i Sverige. När jag tittade på klippet kom jag till en insikt, men innan jag berättar om den är det väl bäst om jag låter er se det jag tittade på, nämligen en intervju med Finåker som utmynnar i ett spektakulärt glättigt sångnummer:

Fortsätt läsa ”Findemokraterna: Tyngre än de verkar?”