Superhjälten Marvelman, kanske mer känd under namnet Miracleman, kan sägas vara en klassisk nördfavorit av många skäl, inklusive det faktum att han har två olika namn. Historian bakom hans skapande och utveckling är lång, komplicerad och till denna dag fortfarande ganska luddig och oklar. Den involverar på olika sätt flera stora och små serieförlag, flera kända serieskapare, och en massa legala tvister om äganderätt som man kan nörda ner sig i och diskutera med andra nördar länge. De legala tvisterna och andra problemen kring karaktärens publikation innebär också att serierna med honom under lång tid var svåra att få tag på om man inte ville ge sig in i den nördiga hobbyn serietidningssamlande, och var villig att betala ganska stora summor för obskyra lösnummer. Och sedan är han ju också en nördfavorit på grund av att de faktiska serierna med honom, specifikt de senare skrivna av välkända serieskapare, är väldigt intressanta, välgjorda och på många sätt banbrytande inom superhjälteserier, med många idéer som skulle inspirera många andra moderna serier inom genren, inklusive senare verk av tidigare nämnda kända serieskapare.
Veckans nördfavorit – Rob Liefeld
Det är kanske inte riktigt rätt att kalla serietecknaren Rob Liefeld en ”favorit”, han är snarare en person som nördar älskar att hata. Men faktum är att han en gång i tiden var en favorit. På 90-talet var Liefeld en av de allra populäraste tecknarna av superhjälteserier, och tjänade grova pengar. Han jobbade i huvudsak för Marvel, med ett och annat mindre jobb för DC, innan han och ett antal andra populära serietecknare (till exempel Todd Mcfarlane, Jim Lee och Erik Larsen) grundade ett eget serieföretag kallat Image Comics, med tanken att serieskapare här skulle få behålla rättigheterna till figurerna som de skapat, till skillnad från Marvel och DC där det var företaget som ägde rättigheterna och kunde bestämma vad som skulle göras med figurerna. Så varför är Rob Liefeld idag en av seriebranschens mest hatade tecknare? Han är jättedålig.
Det verkar som att Liefeld inte har något som helst grepp om hur mänsklig anatomi fungerar. Ända sedan han började rita serier på 90-talet har hans figurer ofrånkomligen haft orealistiskt stora muskler, bisarra kroppshållningar, alldeles för många tänder och allmänt märkliga proportioner. Han har blivit ökänd för att inte kunna rita fötter och försöker ofta komma runt detta genom att gömma karaktärernas ben bakom upphöjningar i marken, buskar eller genom att helt enkelt inte rita dom i helfigur om han kan undvika det. Han har också blivit kritiserad för att ta alldeles för lång tid på sig med att rita, så att serietidningar blir väldigt försenade.
Problemet är dock inte bara att han är en dålig serietecknare. Det finns många dåliga serietecknare. Jag är en dålig serietecknare, det erkänner jag gärna. Problemet är att Liefeld har blivit rik som ett troll på sitt tecknande och fortfarande får jobb hos Marvel och DC, trots att hans teckningsstil inte har förbättrats nämnvärt sedan 90-talet. Frågan som många serienördar ställer sig är ”varför får han fortfarande jobb?” Varför finns det betydligt bättre serietecknare som sliter i skymundan medan den här mannen som inte kan rita en normal fot eller en realistiskt böjd ryggrad får jobba med klassiska superhjältar som Captain America och Stålmannen? På 90-talet var det ännu värre, då försökte andra, duktigare, tecknare imitera Liefelds stil för att kunna sälja bättre. Och det är egentligen inte lika svårt att förstå att han var populär på den tiden, när serier skulle vara mörka, våldsamma, blodiga och tilltala hormonstinna tonårspojkar så mycket som möjligt. Men den tiden är förbi (eller?), så varför i hela friden har han inte dragit sig tillbaka, varför fortsätter han att plåga hederliga serieläsare med sina bisarra excesser?
Publicerat av Fredde 
Markera som oläst 