Märkliga-översättnings-teatern ger: ”Halsen”

ThunderOrientCoverDenna gång handlar översättnings-teatern om en översättare som försöker kringgå en något klurig situation, men som till slut når en punkt där kringgåendet kan anses bli lite väl krystat och märkligt. Eller så kanske det faktiskt är en ganska genialisk lösning, ett tecken på en översättare med ordentligt med fantasi som han kan använda när han ställs inför en knepig utmaning. Ni får själva avgöra. Fortsätt läsa ”Märkliga-översättnings-teatern ger: ”Halsen””

Märkliga-översättnings-teatern ger: Apor och revolution

Vanligtvis försöker jag undvika att tala om översättningar av namn och titlar här på teatern. Detta är för att dessa ibland märkliga översättningar allt som oftast har något djupare syfte, exempelvis att göra personen eller titeln mer åtkomlig för en lokal publik. När Mel Brooks film The Producers släpptes i Sverige 1968 fick den först namnet Producenterna och nådde ingen större publik. Inte förrän namnet byttes till Det Våras för Hitler blev filmen en succé även här. Den nya titeln var då lånad från ett av filmens sångnummer och även om den var något långt annat än originalets titel så fungerade den ändå. Intressant nog gjorde detta att alla Brooks efterföljande filmer fick svenska titlar med ”Det våras för…” i början. Detta tills Brooks själv upptäckte det och sade åt sina svenska distributörer att sluta med det.

Poängen med detta är att det kan vara väldigt svårt att få en film, bok, TV-serie eller vad som nu ska distribueras internationellt att fungera om titeln är svår att översätta. Ordvitsen i titeln på Terry Pratchetts bok Equal Rites försvann helt (eller blev möjligen en mycket plumpare sådan) när den på svenska fick heta Trollkarlens Stav. Översättningen av bokens innehåll är dock i övrigt väldigt bra.

Personligen tycker jag inte om att översätta namn då det allt som oftast förtar lite av nöjet från upplevelsen. Jag förstår dess behov men jag menar på att det i varje fall för engelska titlar knappt längre behövs. Svenskar är så bra på att tala engelska idag att även om ett verk textas till svenska eller översätts helt och hållet bör titeln och karaktärernas namn få förbli intakta. Däremot vet jag om att det finns många som menar på att det ser rent konstigt ut när exempelvis Stålmannen kallas Superman trots att resten av dialogen är på svenska så jag är beredd på att min åsikt inte är utan sina hål. Säga vad man vill men filmtitlar, även på internationella filmer, får idag oftast behålla sina originaltitlar när de kommer till Sverige. Om inte annat översätts de i regel bara rakt av. Indiana Jones och Kristalldödskallens Rike är ett lysande exempel på något som rent tekniskt är en korrekt översättning men som ändå känns rätt konstigt att läsa på svenska.

Det händer numera ganska sällan men ibland är där någon som anser att en rak översättning av filmens titel kanske inte riktigt fungerar. Ett lysande exempel är Superman III som på svenska (helt seriöst) fick heta Stålmannen går på en Kryptonit. Jag blev nyligen informerad av en vän att sådana saker fortfarande händer. Förra året kom filmen Rise of the Planet of the Apes ut på bio i Sverige och fram till för bara en liten stund sedan trodde jag att den titeln också var vad den kallades här. Jag hade fel.

Filmen har visserligen både evolution och revolution som tema och på engelska marknadsfördes även ”taglinen”; Evolution becomes Revolution. Det blir därför lite kaka på kaka att se den två gånger på svenska affischer. Speciellt som den ena är i form av vad som bäst kan beskrivas som en ordvits.

Publicerat av Jönsson

Nördfavorit – Ben Burtt

En av de mest minnesvärda delarna av Star Wars-filmerna är de många ljudeffekterna som finns i dem. Darth Vaders andning, laserpistolernas zappande, ljussvärdens brummande, droidernas pipande, rymdskeppens vrålande, utomjordingarnas många märkliga språk och alla möjliga andra sorters konstiga ljud är saker som man minns och känner igen så fort man hör dem. Inget Star Wars-spel eller fan-film kan klara sig utan korrekta representationer av de ljud man förväntar sig höra, och ska det läggas till nya ljud måste de ändå ha samma känsla som de gamla.

Mannen bakom de flesta av dessa ljud är en herre vid namn Benjamin ”Ben” Burtt. Han jobbar som ljuddesigner och har utöver Star Wars även jobbat på exempelvis Indiana Jones-filmerna, E.T., WALL-E och till och med den gamla klassikern Death Race 2000. Det roliga med Burtts ljudeffekter är att de flesta av dem har någon sorts intressant historia bakom sig, då de ofta kommer från oväntade källor. Så kommer ljussvärdsljudet till exempel från en gammal surrande TV-apparat, TIE-fighternas vrålande motorljud är en blandning av bland annat elefanttjut och skrikande däck, och ljudet av de svävande pansarvagnarna i The Phantom Menace gjordes genom att köra en rakapparat i en salladsskål. Ett extra känt ljud är troligen det berömda Wilhelmskriket som kan höras på något ställe i så gott som alla filmer som Burtt varit inblandad i.

Likt många andra personer som haft något att göra med Star Wars-filmerna har Burtt naturligtvis fått göra ett och annat cameo som någon obskyr sidokaraktär i någon av filmerna. I Return of the Jedi gör han rollen som Colonel Dyer, en officer i Rymdimperiet som blir skjuten av Han Solo och faller över ett räcke. När detta händer får man höra Burtt göra sin egen imitation av Wilhelmskriket. I The Phantom Menace gör han en om möjligt ännu obskyrare cameo i bakgrunden under filmens slutscen. Utöver detta gör han också rösten till många av de konstiga utomjordingarna och robotarna som syns i filmerna, faktum är att många av ljuden som R2-D2 gör egentligen är Burtts röst, något modifierad naturligtvis.

På sätt och vis kan man säga att Ben Burtt är symbolen för den oväntade uppmärksamhet som många som medverkat i skapandet av Star Wars-filmerna har fått. I de flesta filmers fall brukar det inte vara många som bryr sig om vem som gjort ljudeffekterna, eller byggde rekvisitan, eller spelade någon underhuggare som bara syns till i bakgrunden, men tack vare Star Wars popularitet får även dessa personer möjlighet att hamna i rampljuset. Detta är bra, då det innebär att de faktiskt kan få lite välförtjänad uppskattning för sitt arbete utöver att flimra förbi i sluttexterna.

Publicerat av Fredde 

Vad är det de leker med egentligen?

En dag någon gång efter julen när jag var ute och slängde sopor såg jag en stor låda som innehållit en leksak. Leksaken i fråga var en Clone Trooper Blaster, alltså ett leksaksgevär baserat på klonsoldaternas lasergevär i Star Wars-filmerna. Ni vet, klonsoldaterna som stred för en korrumperad republik i ett meningslöst krig arrangerat av en ondskefull sithlord och som sedan avrättade nästan alla jediriddare i galaxen, vilket inledde en mörk era av tyranni. Vilket barn vill inte leka att de är en sådan? När jag såg denna låda fick jag ungefär samma känsla som gör att varje gång jag ser en unge med en Spider-Man-tröja så hör jag en röst i bakhuvudet som skriker ”GWEEEN!”

Jag menar inte att det egentligen är något fel med dessa prylar och att vi måste skydda våra barn från våldsleksaker och idéer om döden och politiken och livet i största allmänhet. Jag (och säkert många andra i min ålder) lekte med i princip likadana leksaker när vi var små, och det har väl inte skadat oss? Och jag tror knappast att varenda unge med en Spider-Man-leksak känner till den där ödesdigra händelsen på bron som inträffade i serierna. Det är bara det att som vuxen ser man andra saker i den fiktion man gillade som barn och som barn gillar nu, och det kan ibland leda till olustiga känslor.

Och frågan är var man egentligen ska dra gränsen. Nyligen har det dykt upp Lego-modeller baserade på Indiana Jones-filmerna. Ni vet, Indiana Jones, han som slogs mot nazister och fick uppleva både ett och annat sönderruttnat ansikte och utslitet hjärta. Jag tror knappast vi kommer få se Legoversioner av Kali-prästens offerritual eller när Indy besöker Berlin och träffar Adolf Hitler, men det är ändå en tunn linje mellan vad som passar för barn och vad som skulle kunna anses smaklöst i det här fallet.

Jag tror att den här videon är en bra sammanfattning av vad jag snackar om:

Publicerat av Fredde