Den fantastiska boken ”Svensk videospelsutveckling: Från 50-tal till 90-tal” ägnar några sidor åt det intressanta faktum att det finns tre olika, fullständigt orelaterade datorspel som alla har titeln ”Rymdresa”. Det första var ett enkelt, men ändå ganska fantasifullt och underhållande actionspel från 80-talet till hemdatorn ABC 80, och det senaste (med titeln RymdResa, notera stavningen) från 2015 har även det en del action, även om det är mer avslappnat och storslaget på det där typiska moderna indie-viset. Däremellan gavs det dock ut ett Rymdresa som skiljer sig ganska markant från de andra, och som jag anser är väldigt intressant ur ett spelhistoriskt perspektiv, kanske främst på grund av vem som utvecklade det. ”Rymdresa” från 1991 programmerades nämligen av ingen mindre än Kerstin Ekman, en välkänd och kritikerrosad svensk författare med en lång karriär som bland annat innefattar en tid som ledamot i Svenska Akademien (hon slutade dock med det under den så kallade Salman Rushdie-affären 1989). Ekman är främst känd för sina böcker, men redan på 80-talet blev hon också intresserad av datorprogrammering. En av hennes mest anmärkningsvärda elektroniska skapelser är ”Hotagens minne”, en databas över olika berättelser och hågkomster från en socken i Jämtland, ursprungligen enbart tillgänglig på datorer i ortens turistbyrå, men senare upplagd på internet. Rymdresa är dock den enda av hennes skapelser som kan klassas som ett spel, och hon är därmed så vitt jag vet den enda Akademiledamoten som har skapat ett datorspel (även om Peter Englund kanske en gång designade ett brädspel). Fortsätt läsa ”Räddningsförsök av en Rymdresa”
Pingu-beskrivningarna: Värda att bevara?
Det händer inte lika ofta nu som förr, men då och då när jag surfar runt på internet kan jag hitta något märkligt, roligt och obskyrt som ingen, eller bara ett fåtal personer, verkar känna till. Något som inte blivit en populär mem eller delats av miljoner personer på sociala medier, vilket förvisso kan vara förståeligt med tanke på hur oerhört mycket material det finns på nätet, som ständigt tävlar om människors uppmärksamhet. Förr brukade jag oftast bara ta del av dessa obskyra märkligheter, skratta åt dem för stunden, eventuellt bokmärka dem och sedan gå vidare i surfandet. Men på senare tid har jag blivit mer intresserad av att försöka dokumentera och bevara udda internet-fenomen om jag tror att risken är stor att de kommer försvinna efter några år. Jag har själv erfarenhet av att dra mig till minnes någon rolig bild, videoklipp eller text jag tagit del av för några år sedan, men som jag nu inte längre kan hitta trots enträget sökande. Och jag får känslan av att sådant kan komma bli mer vanligt i framtiden, i och med hur stor del av internet-media som nuförtiden består av sociala medier och andra typer av webbplattformar, där texter och bilder när som helst kan försvinna av olika anledningar. Det är jämförelsevis svårare att hitta något gammalt roligt eller intressant man sett på Facebook, Discord eller till och med YouTube, än om det var på en gammaldags hemsida (speciellt eftersom det senare ofta går att hitta via den fantastiska tjänsten Internet Archive). Speciellt om det som sagt är något obskyrt, som inte uppmärksammats av internet i stort. Fortsätt läsa ”Pingu-beskrivningarna: Värda att bevara?”
Sanningen om kraschen
Vi håller fortfarande på att återställa de gamla inläggen här på bloggen efter våra tekniska missöden med den förra servern. Mina medskribenter påstår sig vara okunniga om vad det var som fick servern att krascha, men tack vare djupa efterforskningar kan jag denna dag förklara vad som ligger bakom våra tekniska missöden.
”När det är pinsamt att vara ett fan.” – En text om att gilla och att ogilla Star Wars.
Texten nedan talar gissningsvis inte till dig som letat dig till den här sidan men man vet aldrig. Jag skulle tro att du håller med mig om det mesta men skulle du känna dig kränkt av något i texten bjuder jag dig att läsa den en gång till.
I skrivande stund har Star Wars funnits i 41 år. I ungefär lika många år har dess fans bråkat om det. När en gillar något väldigt mycket är det inte konstigt att detta något också frammanar stora känslor. Problemet är dock att dessa stora känslor ibland kan bli rent ut sagt destruktiva. Jag har älskat Star Wars sedan första gången jag såg det och jag vet hur det är att vara riktigt förbannad när en upplever att något man älskar blir förstört. Fortsätt läsa ””När det är pinsamt att vara ett fan.” – En text om att gilla och att ogilla Star Wars.”
Nördcast #13 – Internet
I denna Nördcast snackar vi om Internet och för första gången använder vi oss av internet för att spela in vår cast. Hör och prata om varför Markera som Oläst är den enda podcasten du behöver, om wikipedia och Svenskarnas Internetvanor år 2000.
X-COM-historia: X-COM: First Alien Invasion
Spelet X-COM: First Alien Invasion, ofta också kallat Email X-COM, känns på många sätt som en tillbakagång till den allra tidigaste delen av X-COM-historian. Här finns nämligen saker som påminner om spel som Chaos och till och med Rebelstar Raiders. Dina soldater har förutbestämda vapen som de inte kan byta med varandra, de turordningsbaserade striderna sker på väldigt små och förutbestämda kartor (dock finns det som tur är ganska många av dem), och här finns ingen övergripande speldel som väver samman kartorna till en större historia, varje spelomgång går ut på att ta kål på alla fiender på en karta, inget mer. Det går inte ens att spela mot datorn, du måste liksom i Rebelstar Raiders ha en mänsklig motspelare. Denna märkbara förenkling, som gör att spelet saknar nästan alla kännetecken från tidigare X-COM-spel, är dock inte ett problem, då den inte tycks vara gjord på grund av inkompetens från spelskaparna, utan är avsiktlig för att få spelet att passa till de genuint nya och intressanta idéer som trots allt finns. Fortsätt läsa ”X-COM-historia: X-COM: First Alien Invasion”
Gang stalking: Den sorgligaste konspirationsteorin
Jag är inte en person som är benägen att tro på konspirationsteorier, men jag gillar ändå att läsa om dem, och ju knasigare de är desto bättre. Det finns konspirationsteorier som är fantasieggande (till exempel kraschade UFO, pyramider på Mars, hemliga sällskap som härskar över världen), de finns de som är roliga (fotbolls-VM 1958 var en bluff, jorden är ihålig, tidigare nämnda hemliga sällskap består av ödlemänniskor, alla gamla domedagsprofetior som inte slagit in), och de finns de som gör en arg (valfri konspirationsteori från rasister, homofober och andra hatgrupper, fast jag brukar inte orka läsa så mycket av dessa). När jag fick höra talas om konspirationsteorin som kallas gang stalking tyckte jag först att den var ganska skoj, men när jag läste mer om den gick jag från att vara road till att bara bli ledsen. Fortsätt läsa ”Gang stalking: Den sorgligaste konspirationsteorin”
Freddes länkar: Geocities
Ett sorgligt besked har nått mig: Alla hemsidor som ligger på Geocities kommer att försvinna den 26 oktober 2009, alltså nästa måndag.
Geocities var en av de första tjänsterna för att gratis lägga upp en hemsida på internet, på ett sätt som gjorde det hyfsat enkelt för vem som helst med något att säga att göra det. Naturligtvis ledde detta snabbt till att massvis med mindre lyckade hemsidor om de mest korkade saker dök upp, och blandat med glada nybörjare som gjorde ”välkommen till familjen Svenssons hörna på nätet”-sidor och dylikt innebär det att de flesta professionella hemsidesmakare med egna domännamn ser Geocities som ett träsk av det sämsta som kan hittas på webben. Jag misstänker dock att många av dessa föraktfulla personer en gång i tiden själva tog sina första staplande steg ut i cyberrymden via just Geocities. Själv började jag inte just där, men många av mina gamla hemsidor finns att återfinna där. Och det finns faktiskt en del bra sidor där om man letar runt lite, till exempel den redan hädangångna The 100 Most Important Comics of All Time, min personliga favorit Budgie Madness och naturligtvis den alltid lika underhållande It’s The End Of The World As We Know It… Again som även om den inte uppdateras på ett tag ändå är ständigt aktuell.
Så vad göra? Kommer alla dessa… ”mästerverk” är kanske fel ord, låt oss säga ”historiska dokument”, att försvinna ut i etern för evigt? Många av dom kommer kanske att kunna återfinnas i fragmenterad form på Archive.org, andra på ett specifikt projekt för att arkivera just Geocities. Men om du har någon favoritsida som finns på Geocities kan det vara värt att spara ner den på datorn så att du inte går miste om den för alltid.
Farväl, Geocities! Du hade många fel och brister, men låt oss minnas dig för de goda sakerna.
Markera som oläst 