I det tredje avsnittet av Thomas & Jay får vi besök av Fischebyxa och tillsammans pratar vi om bl a Schack, Arnold och Japan (igen). Dessutom berättar Thomas om sin värsta Pokémon-upplevelse någonsin.
Vi badar varannan dag trots att Kim Jong-un sköt på oss.
Varning. Reseblogg.
Som nämndes i senaste Thomas & Jay (cast nr. 2) är jag för tillfället i Tokyo och besöker en gammal vän. Vana läsare av MarkeraSomOläst (dvs jag och Fredde) känner honom som Dawn – en av MSO:s tidigare skribenter tillika min resekamrat på min förra Japanresa för fem år sedan. Efter att ha varit på plats i lite mer än en vecka och efter att Nordkorea avfyrat en medeldistansmissil i riktning mot Japan för ett par dagar sedan kändes det som att det var dags för ännu ett inlägg i vår sporadiska reseblogg Nördar på vift. Fortsätt läsa ”Vi badar varannan dag trots att Kim Jong-un sköt på oss.”
Thomas & Jay #2
Nu finns det andra avsnittet av Thomas & Jay uppe för lyssning. I detta avsnitt pratar vi bl a om Netflix, Pokémon, Japan och Carlton från Fresh Prince of Bel-Air. Vi försöker även att inte prata om Sagan om Ringen och lyckas nästan med det.
Märkliga-översättnings-teatern ger: ”Keikaku”
Alla som ägnar sig åt översättning har inte det som yrke, utan är glada amatörer som översätter saker som en hobby. Bland dessa så kallade fan-översättare är den största gruppen troligtvis de som textar olika animé-TV-serier och filmer, ofta sådana som aldrig fått någon ”officiell” översättning, eller vars officiella översättning anses som dålig. Då de som sagt är amatörer uppstår det ofta en hel del märkliga missar och fenomen som man inte hittar i professionella översättningar. Ett av dessa fenomen brukar ofta representeras med följande fan-textning av den populära animén Death Note:
Frågan man ställer sig är uppenbar: Om ”keikaku” betyder ”plan”, varför skrev inte översättaren bara ”just according to plan” och skippade kommentaren? Bland professionella översättare, speciellt de som textar TV-program och filmer, används sådana översättningskommentarer ytterst sällan. Vanligtvis gör de sitt bästa för att översätta svåra ord eller ordvitsar så gott de kan, oavsett hur svårt det är, vilket förvisso då och då leder till just sådana saker som tagits upp i tidigare märkliga-översättnings-teaterföreställningar, men som ändå innebär att man kan titta på programmet eller filmen utan att behöva pausa och läsa någon extra textförklaring.
En del fan-textare av animé verkar dock vara väldigt glada i att komma med kommentarer, även när det egentligen inte behövs. Ovanstående exempel är kanske det mest kända och extrema, men det är inte unikt. Det finns till och med hemsidor dedikerade till att visa upp exempel på dålig fan-textning, vilket ofta innebär just onödiga översättarkommentarer. En av anledningarna till detta fenomen är troligtvis den attityd som finns hos många animé-fans, som helst föredrar en så ordagrann översättning som möjligt, helt utan försök att anpassa saker till andra språk. Detta är kanske till en viss del en reaktion på att många officiella översättningar (speciellt dubbningar) av animé ofta tar sig stora friheter och ändrar om lite väl mycket i materialet i försök att anpassa det till västerländska smaker. Det kan dock också bero på att vissa västerländska fans av animé har fått föreställningen om att Japansk kultur, och därmed också det japanska språket, är mycket mer avancerat och mångbottnat än sin västerländska motsvarighet, och att de som tittar på animé därför är lite finare och bättre än de som tittar på ”vanlig” tecknad film. De vill gärna tro att ”keikaku” är ett svåröversatt ord med många djupa meningar som en korkad västerlänning aldrig skulle kunna ana, och ser gärna att det finns många oöversatta ord i textningen då de i så fall kan låtsas att de minsann vet exakt vad orden betyder, och egentligen inte behöver läsa översättarens kommentar.
Publicerat av Fredde 
Nördfavorit – Shinya Arino
Shinya Arino, för det mesta bara kallad Arino, är en japansk komiker som medverkar i diverse japanska TV-program. Mest känd är han nog som programledaren för Game Center CX, ett TV-program som, föga förvånande med tanke på titeln, handlar om TV-spel.
Ursprungligen bestod Game Center CX av ett flertal inslag, till exempel intervjuer med spelskapare, tillbakablickar över klassiska spel och besök på arkadhallar (som i Japan kallas just ”Game Centers”). Det visade sig dock snart att det var ett speciellt inslag som var mest populärt, nämligen Arino no Chōsenjō, ”Arinos utmaning”. Detta inslag tog snabbt överhanden, och nu för tiden är det Arinos utmaning som är det centrala i varje avsnitt av programmet, med de andra inslagen instoppade runt omkring det. Utmaningen i fråga är att Arino i varje avsnitt måste spela ett spel, vanligtvis till Famicom (det japanska namnet på NES) eller någon annan retro-konsol. Målet med spelandet varierar lite ibland, men allt som oftast är det att klara alla nivåer och se slutet på spelet. Fortsätt läsa ”Nördfavorit – Shinya Arino”
Perfekta biobesök och många höga höjder.
Jag kanske ska förklara titeln lite bättre. Det är inte så att japanerna är gladare i att gå på bio än många andra men när de väl gör det är det en fröjd. Inte så mycket för dem som för mig, men ändå. Jag tror att den största anledningen till att folk i Sverige mer eller mindre har givit upp att gå på bio inte nödvändigtvis beror på nedladdning och hemmabiosystem. Jag tror att den stora anledningen är att folk inte längre respekterar sina medbesökare.
Helt ensam i ett land där ingen talar engelska
Det är fortfarande i det närmsta olidligt varmt. De små TV-apparaterna på pendeltågen lovar dessutom att det bara kommer att bli varmare. Samtidigt gör dessa även reklam för ett antal olika kylande drycker så man kanske inte behöver ta deras ord på största allvar.
För ett par dagar sedan ville jag och Dawn återuppleva våra tidigare resor till Irland och sökte därför upp puben The Dubliners i Shinjuku. Vi gick dock fel på vägen dit från tågstationen och hamnade i Shinjukus Red Light District. Där stod mången inhyrd engelsktalande man och drog oss i armarna så fort vi gick förbi och förklarade leende och på ett mycket vänligt sätt att de inte bara hade japanska tjejer på sina barer utan även ryska. Inget vi sa om vår begränsade ekonomi eller att vår törst bara gällde en kall Kilkenny tycktes stoppa dem så när vi blev stannade en tredje gång drog jag till med ”Can’t you see? We are gay!”. Det ledde till ett förvirrat ansiktsuttryck samt att mannen släppte min arm så vi kunde gå vidare. Fortsätt läsa ”Helt ensam i ett land där ingen talar engelska”
Inatt var det jordbävning
Jag vaknade väldigt tidigt i morse av att mina grannar förde oväsen i köket. Det var i varje fall vad jag trodde men jag insåg snabbt att så inte var fallet. Jag höll på att uppleva mitt livs första jordbävning! Jag lyssnade för att höra om någon annan i lägenhetshuset (väggarna är tunna som origamipapper) stigit upp för att vidta åtgärder men förutom det dova mullret av hur jorden vibrerade hörde jag ingenting. Så jag somnade om.
Jag är huvudet längre än alla här.
I lördags landade jag och Dawn på Naritas internationella flygplats utanför Tokyo. Då hade vi varit på resa sedan fredag morgon och ingen av oss hade lyckats sova på planet. Mycket trötta tog vi oss till området Mitaka och det ”Guest House” vi bokat några dagar i förväg. Det var sjukt varmt. Ett tillstånd som hållit i sig till idag och som, enligt alla väderleksrapporter kommer att fortsätta att hålla i sig en lång tid framöver. Men vi klagar inte. Fortsätt läsa ”Jag är huvudet längre än alla här.”
Vad sjutton är Touhou? Är det porr!?
De som hört det japanska ordet doujin sådär i förbifarten förknippar det antagligen med porrserier baserat på populära animeserier. Doujin (同人) är det japanska ordet för kotteri, alltså en liten grupp människor som sysslar med samma sak. Tänk syjunta fast för folk som inte nödvändigtvis syr, även om det finns doujingrupper som sysslar med sömnad. Grupperna kallas cirklar.
De mest populära hantverken som cirklarna hänger sig åt är serier, musik och spel. De säljer sina produkter på olika sammankomster varav den största heter Comic Market och anordnas två gånger om året i Tokyo. Comic Market har växt stadigt sedan det första tillfället 1975 och har nu runt 500 000 besökare varje gång den hålls.
Cirkeln Shanghai Alice (上海アリス幻樂団) består endast av en person, ZUN, och ger ut den väldigt populära spelserien Touhou. Det är en serie vertikala shmup (kort för shoot ‘em up) där alla karaktärerna (så när som på en) är kvinnor. Dock inte nödvändigtvis människor. Touhou (東方) betyder kort och gott ‘österut’ och namnet Shanghai Alice symboliserar en blandning mellan österländsk och västerländsk estetik. Fortsätt läsa ”Vad sjutton är Touhou? Är det porr!?”
Markera som oläst 