Frågan om representation av olika kön, etniciteter, utseenden, sexualitet, etc., är ett ämne som diskuteras och debatteras mer och mer när det gäller elektroniska spel (för att inte tala om populärkultur i stort). Det finns givetvis många sätt att diskutera detta på, men en något grov förenkling kan sägas vara att många personer är trötta på att huvudpersonen i spel (speciellt ”filmiska” storbudgetspel), alltså den karaktär som man mer eller mindre ska iklä sig rollen som, allt som oftast är en vit, gärna brunhårig, man (ja, inklusive Mario!). Med tanke på att spel även spelas av andra människor än vita män är det inte svårt att tycka att det vore vettigt med ett mer mångsidigt urval av spelkaraktärer. Med det inte sagt att bara för att spel har en icke-vit, icke-manlig huvudperson så är allt frid och fröjd, det finns många sätt att diskutera exempelvis hur en sådan huvudperson framställs (speciellt om spelskaparna själva främst är vita män). Men jag tänker inte gräva ner mig så mycket i det, utan i detta blogginlägg fokusera på den ytliga aspekten: Spelarkaraktärernas utseenden och kön. Fortsätt läsa ”Star Wars-spelens kanon-karaktärer”
Nytt hopp: Din guide till Disneys nya Star Wars-kanon – ”From a Certain Point of View”
Välkommen till en ny artikelserie på MarkerasomOläst. En guide till Disneys nya Star Wars-kanon. Men först – lite backstory;
Året var 2012 och Disney köpte upp rättigheterna till Star Wars av George Lucas. I några korta minuter drabbades vi av panik.
”Kommer Disney att göra Star Wars larvigt nu?” Fortsätt läsa ”Nytt hopp: Din guide till Disneys nya Star Wars-kanon – ”From a Certain Point of View””
Den förste Belmont
Konamis spelserie Castlevania är i första hand känd för att ha ett flertal välgjorda spel i sig, actionfyllda plattformsspel som erbjuder svåra spelutmaningar och/eller stora spelvärldar att utforska i stil med Metroid. Ett Castlevania-spels kvalitet brukar inte bedömas utifrån dess handling, men genom åren har det ändå vuxit fram en åtminstone någorlunda intressant historia som binder spelen samman. Denna historia berättar om familjen Belmont, som under århundraden har fört en kamp mot den ondskefulle vampyren Greve Dracula och hans underhuggare. Vart hundrade år återuppstår Dracula från de döda och vill ställa till med otyg, och varje gång plockar en medlem av familjen Belmont upp den magiska piskan kallad ”Vampire Killer” (av uppenbara skäl), tar sig in i Draculas slott och besegrar Greven. Genom åren har det gjorts en del variationer av denna historia, ibland återuppstår Dracula tidigare än beräknat, ibland är det inte Dracula som är huvudskurken, och ibland finns det ingen Belmont till hands utan någon annan får ta sig an deras uppgift. Men på det stora hela handlar ändå Castlevania-spelen i huvudsak om den långa kampen mellan Belmont och Dracula. Fortsätt läsa ”Den förste Belmont”
Nördfavorit – Faster May
Då och då brukar vi här på Markera som Oläst ha en nördfavorit som kanske inte är en ”favorit” i ordets rätta bemärkelse, utan snarare ligger närmare att vara någon som nördar ”älskar att hata”. Och faktum är att det finns många serienördar som inte har mycket till övers för May Reilly Parker, ingift faster till Peter Parker, alias Spider-Man. Men hur kan man egentligen ha något emot den snälla lilla gumman som tagit hand om Peter under så gott som hela hans uppväxt, och som varit en del av Spider-Man-serierna från allra första numret ända fram till idag? Saken är dock den att det är just hennes ständiga närvaro som fått många läsare att tröttna på henne. Fortsätt läsa ”Nördfavorit – Faster May”
Är det där fortfarande kanon?!
Jag är inte den som förnekar att en s.k. reboot (när man ”startar om” en serietidning, TV-serie, filmserie, bokserie, etc.) har många fördelar. Det gör det lättare för nytillkomna läsare/tittare att förstå vad som händer, det minskar risken för kontinuitetsfel, och det ger nördarna underlag för diskussioner om huruvida det var bättre före rebooten eller efter. Och har man tur händer det då och då att fiktionens förklaring till rebooten är intressant och underhållande (till exempel DC Comics gamla Crisis on Infinite Earths eller den nya Star Trek-filmen), även om det ibland helt enkelt inte förklaras alls (till exempel de nya James Bond-filmerna, som nog gjorde många gamla fans något förvirrade).
Men det finns ändå något visst med fiktion som hållit på riktigt riktigt länge utan någon reboot. Visst, det är ofta något förvirrande och ännu oftare bara av intresse för de riktigt inbitna nördarna. Det är dock speciellt en sak jag finner riktigt underhållande; det faktum att allt, bra som dåligt, fortfarande är en del av kanon. Och har man riktig tur så refereras det fortfarande också till i senare delar av historien. Fortsätt läsa ”Är det där fortfarande kanon?!”
Markera som oläst 