Freddes länkar: Blurry Photos

blurryphotoslogoBlurry Photos är en podcast om mysterier, konspirationsteorier, kryptozoologi, mystiska platser, och andra märkliga fenomen. Det finns säkerligen ett flertal andra podcast med samma ämne, men det jag gillar med Blurry Photos är att programledarna, David Flora och Dave Stecco, tar sig an ämnet med en stor portion humor (inklusive den stående punkten i slutet av varje avsnitt där de måste hitta på ordvitsar om avsnittets fenomen), men samtidigt också ger det en viss respekt. Programmet handlar (för det mesta) inte om att direkt håna pseudovetenskaper, folk som sett UFO eller tror på det övernaturliga. David och Dave försöker hålla sig öppna för alla möjliga alternativa förklaringar till de fenomen de diskuterar, och visa respekt för vad folk tror om sina upplevelser, såvida det inte uppenbart rör sig om bluffmakare eller egotrippade mediepersonligheter. Och även om skämt och bisarra sidospår ofta duggar tätt händer det att de kommer in på någorlunda seriösa, allvarliga diskussioner, ofta underbyggda av att de gjort ordentliga efterforskningar om fenomenen ifråga.

tsoukalosJag vill inte rekommendera några specifika avsnitt att lyssna på, jag tycker det är bäst att börja med första avsnittet och lyssna sig framåt, eftersom de snabbt bygger upp en stor reserv av återkommande skämt och referenser, inklusive ett antal spinoff-podcast som kan tyckas smått bisarra om man inte vet vad de har sina ursprung i. Inget avsnitt kräver mycket förkunskaper om fenomenen i fråga, eftersom programledarna ser till att noga förklara dem, så det är bara att dyka ner och lyssna på när de försöker ”explore the unexplained and explain the unexplored”, med hjälp av lustiga imitationer och analogier involverande pumpor.

X-COM-historia: UFO: Aftermath

Ett UFO gör entré.När jag såg lådan till spelet UFO: Aftermath i en spelbutik för många år sedan trodde jag att det var en officiell uppföljare till X-COM-spelen. Ja, det hette inte ”X-COM”, men minns att det första X-COM-spelet ursprungligen hette ”UFO: Enemy Unknown”, så det var inte helt omöjligt att tro att detta var nästa spel i serien. Relationen mellan UFO: Aftermath och X-COM är dock mer komplicerad än så. Jag har tidigare nämnt det aldrig färdigjorda spelet X-COM: Genesis, som var tänkt att vara nästa strategiska spel i serien. En tid efter att produktionen av detta spel lades ner började ett annat företag med veteraner från utvecklingen av det första X-COM-spelet, inklusive skaparen Julian Gollop, att jobba på ett spel med den något udda titeln The Dreamland Chronicles: Freedom Ridge (titeln syftar på olika termer från UFO-konspirationsteorier). Detta var tänkt att vara en modern remake av UFO: Enemy Unknown, även om de inte hade rättigheterna till X-COM-namnet längre. Vad jag läst av beskrivningarna av Genesis och Freedom Ridge verkar de ha en del speltekniska och storymässiga likheter, även om jag inte hittat något som tyder på att det senare projektet skulle vara en direkt fortsättning på det tidigare. Hur som helst så lades utvecklingen av Freedom Ridge också ner efter en tid, men rättigheterna till spelet och det utvecklade materialet köptes upp av ett annat spelföretag som satte igång utvecklingen igen. Men allteftersom tiden gick fanns mindre och mindre kvar av det ursprungliga Freedom Ridge-spelet kvar, och spelet bytte namn till… UFO: Aftermath. Det verkar som att den ”officiella” beskrivningen av detta spel är att det är en ”homage till X-COM”. Jag antar att de kunde kalla det ”UFO” eftersom det ordet kanske inte är så lätt att copyrighta i sig. I vilket fall så tycker jag att banden med X-COM är tillräckligt starka för att detta spel (och dess senare uppföljare) ska tas upp i denna genomgång av X-COM-historian. Fortsätt läsa ”X-COM-historia: UFO: Aftermath”

Gang stalking: Den sorgligaste konspirationsteorin

Jag är inte en person som är benägen att tro på konspirationsteorier, men jag gillar ändå att läsa om dem, och ju knasigare de är desto bättre. Det finns konspirationsteorier som är fantasieggande (till exempel kraschade UFO, pyramider på Mars, hemliga sällskap som härskar över världen), de finns de som är roliga (fotbolls-VM 1958 var en bluff, jorden är ihålig, tidigare nämnda hemliga sällskap består av ödlemänniskor, alla gamla domedagsprofetior som inte slagit in), och de finns de som gör en arg (valfri konspirationsteori från rasister, homofober och andra hatgrupper, fast jag brukar inte orka läsa så mycket av dessa). När jag fick höra talas om konspirationsteorin som kallas gang stalking tyckte jag först att den var ganska skoj, men när jag läste mer om den gick jag från att vara road till att bara bli ledsen. Fortsätt läsa ”Gang stalking: Den sorgligaste konspirationsteorin”

XCOM på 50-talet, fungerar det?

Datorspelet UFO: Enemy Unknown, även känt som X-COM: UFO Defense, brukar anses vara en klassiker i strategispelsgenren. Det handlade om en topphemlig militär enhet kallad X-COM (en förkortning för Extraterrestrial Combat Unit) som har i uppgift att besegra en invasion av läskiga utomjordingar som kommit till Jorden i sina flygande tefat för att kidnappa människor (och boskap), terrorisera städer, bygga mystiska baser och hålla på med en massa andra otrevligheter. Spelet bestod av ett antal segment: Det börjar med att du bygger en bas någonstans i världen, köper in soldater och utrustning, och sedan väntar på att din radar ska upptäcka ett UFO som du då anfaller med attackflygplan. När UFOt blivit nedskjutet skickar du dit dina modiga mannar för att ta kål på överlevande utomjordingar, vilket görs med turbaserad strategi, i princip spelets huvudsegment. När soldaterna har säkrat UFOt återvänder de till basen, och du kan nu använda dina forskare för att forska fram hur utomjordingarnas vapen och utrustning fungerar, så att du kan använda dessa emot din fiende (i början av spelet är du för det mesta ganska utklassad mot utomjordingarnas överlägsna teknologi), och sedan upprepas processen. Naturligtvis måste du också ta reda på var utomjordingarna kommer ifrån och hur du ska sätta stopp för dem en gång för alla, bland annat genom att undersöka döda utomjordingar eller ännu hellre levande som dina soldater lyckas ta till fånga. Fortsätt läsa ”XCOM på 50-talet, fungerar det?”

Duke Nukem Never? Del 2

I ett tidigare inlägg här på Markera som Oläst berättade jag om den kanske inte helt överraskande nyheten att 3D Realms, företaget som hållit på att utveckla spelet Duke Nukem Forever i en halv evighet, skulle ha gått i graven. Sedan dess har det hänt ett flertal saker.

Först dök det upp en konspirationsteori om att det hela bara var ett PR-knep för att få igång uppmärksamheten runt spelet igen, och att det kanske till och med var färdigt att släppas när som helst. ”Beviset” för detta skulle vara att någon registrerat domännamnet ”savedukenukem.com” en tid innan nyheten om 3D Realms undergång nått ut till allmänheten, och det faktum att efter att nyheten hade släppts dök det upp en massa bilder och en och annan video som kom från utvecklare av spelet som visade hur det kunde ha sett ut, vilka antydde om att spelet skulle vara nära fullbordande. Ett populärt kontraargument var att det säkert kunde ha varit någon anställd på 3D Realms som registrerat domännamnet när han/hon fick veta vartåt det barkade.

Nästa nyhet var att Take-Two, företaget som skulle publicera spelet, bestämt sig för att stämma 3D Realms för deras utdragna utvecklingsprocess som säkert kostade båda företagen en hel del pengar.

Den mest chockerande nyheten kom dock nyligen, nämligen att 3D Realms inte alls har gått i konkurs. Det enda som har hänt är att de har sparkat alla som arbetade på Duke Nukem Forever (vilket nog många tyckte var på tiden). De hävdar att de fortfarande har kvar rättigheterna till Duke Nukem, så även om det inte verkar troligt att det legendariska spelet kommer att dyka upp på ännu ett tag så finns det kanske hopp om andra spel med honom i huvudrollen under tiden. Duke Nukem är död, länge leve Duke Nukem!

Publicerat av Fredde