X-COM: Terror from the Deep var mitt första X-COM-spel. Majoriteten av mina upplevelser av spelet kommer från när jag stod och tittade på medan min bror spelade det, när jag själv tog mig an det vill jag inte minnas att jag kom speciellt långt, men jag fascinerades ändå av det och den där speciella X-COM-stämningen som det hade. Det är nog därför jag fortfarande har en viss kärlek till spelet, även fast de flesta andra som recenserat spelet utan nostalgiglasögon är ganska kritiska till det. Försöker jag titta på det rent objektivt, och speciellt i den kontext som genomgången av hela X-COM-historien ger, kan jag dock definitivt hålla med om att Terror from the Deep har problem som gör att det inte kan sägas tillhöra seriens bästa spel. Många av dessa problem kan åtminstone förklaras, om än ej ursäktas, om man känner till lite om spelets utvecklingshistoria. Fortsätt läsa ”X-COM-historia: X-COM: Terror from the Deep”
”Lokalvårdaren” blir ”Feed the Light” och åker till staterna!
Henrik Möllers skräckfilm Lokalvårdaren har nu äntligen fått inte bara en engelsk titel utan även ett premiärdatum!
Sverigepremiär får filmen den 16 april på Victoriateatern i Malmö men vad som är ännu mer spännande är att filmen (under sin engelska titel; Feed the Light) också kommer att få en internationell premiär på CthulhuCon i Portland, Oregon i USA senare i år. För en Lovecraft-nörd som undertecknad är det en sanslös ära att få vara förknippad med en film som tagit sig hela vägen till mästarens hemland.
Detta firar vi med en titt på filmens senaste trailer. Mitt ansikte skymtar förbi som hastigast, gömt under kusliga datoranimationer.
Och visst har Lokalvårdaren tydliga liknelser med Lovecrafts verk. Exakt vilka återstår att se men obehaglig stämning utlovas.
Mer info om CthulhuCon kan hittas här.
Publicerat av Jönsson
Nördfavorit – Kungen i gult
Författaren Robert W. Chambers (1865-1933) var tämligen produktiv under sin livstid, och hans böcker lär också ha sålt hyfsat bra, men numera är det egentligen bara en bok han är känd för, och det främst i de nördigare kretsarna: The King in Yellow, som gavs ut 1895. Boken är, likt många andra av Chambers böcker, en samling kortare noveller, och det är egentligen bara de fyra första som har direkt med titeln att göra, även om resten ändå har vissa tematiska likheter. Titeln syftar på en fiktiv pjäs med samma namn, som när den i tryckt form läses av personer i novellerna driver dem till olika typer av galenskap. Fortsätt läsa ”Nördfavorit – Kungen i gult”
En intervju i konsulernas stad
Markera som Oläst fick nyligen möjligheten att intervjua Dennis Gustafsson, tecknaren och författaren bakom serierna om Viktor Kasparsson, som omnämnts tidigare här på bloggen. MsO-skrivarna Fredde och Jönsson mötte Dennis på Ebbas Fik i Kasparssons egen hemstad, Helsingborg, och samtalade med honom om skapandet av karaktären.
Faktum är att många av Kasparssons äventyr hittades på innan karaktären Kasparsson själv. Dennis har, kanske föga förvånande, ett intresse för skräck och kanske mer specifikt den typen av skräck som kommer från författaren H.P. Lovecrafts historier, för att inte tala om rollspelet baserat på dessa, Call of Cthulhu. Det var någonstans i svängen när han höll på med att hitta på äventyr till detta rollspel som idén om övernaturliga deckarmysterier i 20-talets Sverige dök upp, även om det skulle ta ett tag innan det ledde till de serier som nu finns att läsa. Fortsätt läsa ”En intervju i konsulernas stad”
Helt ensam i ett land där ingen talar engelska
Det är fortfarande i det närmsta olidligt varmt. De små TV-apparaterna på pendeltågen lovar dessutom att det bara kommer att bli varmare. Samtidigt gör dessa även reklam för ett antal olika kylande drycker så man kanske inte behöver ta deras ord på största allvar.
För ett par dagar sedan ville jag och Dawn återuppleva våra tidigare resor till Irland och sökte därför upp puben The Dubliners i Shinjuku. Vi gick dock fel på vägen dit från tågstationen och hamnade i Shinjukus Red Light District. Där stod mången inhyrd engelsktalande man och drog oss i armarna så fort vi gick förbi och förklarade leende och på ett mycket vänligt sätt att de inte bara hade japanska tjejer på sina barer utan även ryska. Inget vi sa om vår begränsade ekonomi eller att vår törst bara gällde en kall Kilkenny tycktes stoppa dem så när vi blev stannade en tredje gång drog jag till med ”Can’t you see? We are gay!”. Det ledde till ett förvirrat ansiktsuttryck samt att mannen släppte min arm så vi kunde gå vidare. Fortsätt läsa ”Helt ensam i ett land där ingen talar engelska”
Spökerier och monster i konsulernas stad
Nyligen fick jag höra om ett nyutgivet svenskt seriealbum som heter Viktor Kasparssons Makabra Mysterier, ritat och skrivet av en herre vid namn Dennis Gustafsson. Jag kände mig tvungen att införskaffa mig detta album av tre anledningar: Det handlar om övernaturliga äventyr med ett visst Lovecraft-stuk, det utspelar sig under 30-talet, och platsen för äventyren är staden Helsingborg (eller Hälsingborg som den hette på den tiden). Eftersom undertecknad är född och uppvuxen i Helsingborg är just detta sista faktum det som gjorde en redan intressant serie absolut nödvändig att köpa.
Titelns Viktor Kasparsson är en rådig ung man i keps med intresse för ockultism som tenderar att av slump eller eget ingripande bli tvungen att ta sig an diverse övernaturliga fenomen, såsom gengångare, demoner, illasinnade naturväsen och annat otrevligt, ofta med en söt dam vid sin sida. Han står dock sällan handfallen tack vare sina kunskaper och allmänna jävlar anamma.
Serien är ytterst välgjord och uppenbart ordentligt researchad för att få autentiska Hälsingborgsmiljöer från den tiden (även om min Helsingborgshistoria-intresserade pappa kunde hitta en och annan inte helt korrekt detalj). Kasparsson besöker Donationskyrkogården, tar sig upp på Söderåsen och har nytta av spik inhandlad från Ramlösa spikfabrik. Men det blir aldrig för stort fokus på lokalhistoria och miljöbilder, i slutändan är det bara en ovanlig men ändå passande bakgrund för genomtänka intriger och mysterier. Känsliga läsare bör kanske varnas för att det förekommer en och annan scen med blod och annat otrevligt, men det är å andra sidan ganska nödvändigt med tanke på temat.
Som sagt, det var extra kul för mig som Helsingborgare att läsa serien, men den är ändå väl värd att köpas i närmsta bokhandel av andra människor i hela vårt avlånga land som är intresserade av skräck, deckare eller helt enkelt bara en välgjord svensk serie med ett ovanligt tema. Dennis Gustafsson har för övrigt också en hemsida för serien där det finns lite smakprov för den nyfikne.
Publicerat av Fredde 
Lukten i mörkret
Den tredje och sista delen i H.P. Lovecrafts fiktiva trilogi om en students långsamma resa in i galenskap efter att han åter flyttat in i sitt gamla korridorrum och slagits med häpnad över den i det närmsta utomjordiska odör som där hade börjat gro i hans frånvaro.
Efter en längre tids korrespondens med vänner utanför bostadshuset under vilken han fått otaliga tips om hur stanken bör bekämpas blir situationen för vår student plötsligen värre. Den redan svaga belysningen inne i badrummet ger till slut upp och han tvingas möta odören i komplett mörker. Trots att hans vänner desperat ombett honom att lämna bostaden har han ännu inte klarat av det då hela hans liv finns inom dess väggar. I ett sista desperat försök att rädda sig själv uppsöker han högre instanser och tillsammans ger de sig in i avloppen för att möta varelsen öga mot öga. De lyckas och den astronomiskt märkliga doften, förmodligen född långt bortom denna jord, stoppas. Ingen kan med precisa ord beskriva exakt vad som hänt men stanken har försvunnit. Frågan är bara huruvida det inte redan är för sent…
(Detta blir förmodligen Jönssons sista resa in i fånighet då den trasiga packningen i hans avlopp nu är lagad. Förhoppningsvis kan han nu återvända till lite substans.)
Publicerat av Jönsson 
Den krypande stanken
Uppföljaren till Lovecrafts obskyra klassiker Odör Bortom Tid och Rum.
Den unge studenten har nu levt i sitt gamla studenthem i snart ett halvår. Mot sitt bättre vetande har han lyckats vänja sig vid den mystiska odören och till och med lärt sig att hantera den. Efter en lång dag på jobbet kommer han dock hem och upptäcker att doften från avgrunden vuxit sig starkare. Om han vandrat vid sinnessjukans rand tidigare knuffas han nu djupare ned i dess onda spiraler när stanken nu tagit sig utanför hans badrum och in i hallen. Inget kan till synes stoppa den. Vår unge student står ensam mot en fasa utan ansikte. Kommer han att överleva?
(Än en gång ber jag om ursäkt men det luktar så fruktansvärt illa på mitt rum och jag han ingen aning om varför!)
Publicerat av Jönsson
Odör bortom tid och rum…
Titeln på en av H.P. Lovecrafts mindre kända berättelser.
En ung man flyttar ifrån sitt korridorrum och återvänder två år senare. Under dessa år har något mystiskt krupit in i rören under hans badrum och förmodligen framavlat obeskrivliga odörframkallande monster förmögna till oanade med säkerligen blasfemiska vidunderligheter. Ingen som upplevt det kan i detalj beskriva exakt vad doften påminner om men alla är överens om att den inte är av denna värld. Utomjordisk.
Tillsammans med sin katt, Noggerman, undersöker mannen fenomenet utan att märka att han sakta sugs in långt bortom sin egen räddning. Ska han hinna nedteckna sin historia innan galenskapen tar över?
(Jönsson ber om ursäkt för detta utsvävande i fånighet och lovar att återkomma med ett inlägg som faktiskt har substans så snart han kan.)
Publicerat av Jönsson
Veckans nördfavorit – H.P. Lovecraft
Howard Phillips Lovecraft var egentligen en ganska trist typ. Under det mesta av sitt korta liv (han levde mellan 1890 och 1937) var han fattig och sjuklig då han fann det svårt att livnära sig på sitt skrivande. Hans syn på tillvaron var inte heller så värst upplyftande, den bestod i huvudsak av en pessimistisk materialism blandat med lite tidstypisk rasism. Att han snabbt blev polare med den lika pessimistiske Robert E. Howard (skaparen av Conan, barbaren) är knappast förvånande.
Men kanske är det just därför han var så bra på att skriva skräckhistorier. De flesta av dessa är baserade på hans syn på universum som något obegripligt och meningslöst. Historiernas huvudpersoner stöter allt som oftast på någon typ av fruktansvärt mäktigt utomjordiskt väsen som på sätt och vis inte är ondskefullt utan helt enkelt inte följer de fysiska eller etiska lagar som mänskligheten felaktigt har fått för sig skulle råda i hela universum. Det är på sätt och vis en något mer realistisk science fiction än den där universum befolkas av humanoida grönhudade figurer med strålpistoler; Lovecraft menar att vi inte kan ha någon aning om hur levande varelser (och definitionen av ”liv” i sig) kan te sig ute i världsrymden.
Naturligtvis var det många som inte riktigt gillade denna attityd, och de flesta som inspirerats av honom (vilket är väldigt många i nördsammanhang) har mest tagit tillvara på idéerna om jättestora slemmiga tentakelförsedda monster och uråldriga böcker som man blir galen av att läsa. Det mest anmärkningsvärda exemplet på denna sorts missförstånd eller ignorerande av vad Lovecraft egentligen menade är nog hans vän August Derleth som efter Lovecrafts död tog på sig ansvaret att publicera hans berättelser. Då Derleth var kristen var han dock inte riktigt bekväm med Lovecrafts ateism och materialism utan försökte på olika sätt hitta någon sorts mening och struktur hos de meningslösa och ostrukturerade utomjordiska väsen som fanns i Lovecrafts fiktion. Det var i princip Derleth som skapade Cthulhu-mytoset där han satte upp de olika varelserna i en religiös struktur och associerade dom till de fyra elementen (Cthulhu var till exempel associerad med vatten då han sover under havet och ser ut som en bläckfisk). Riktigt dumt blev det dock när Derleth tog några av sina egna historier och hävdade att de var ”skrivna i sammarbete med Lovecraft” eller helt enkelt var Lovecrafts historier, även fast de knappast stämde in med varken Lovecrafts sätt att skriva eller hans filosofi.
Så Lovecraft är säkert något missförstådd av många av hans läsare tack vare Derleths klåfingrighet, men detta har inte hindrat honom från att fortfarande vara en favorit bland nördar med intresse för skräck och science fiction. Och på senare år har hans historier gets ut i restaurerade originalversioner utan alla de diverse klipp och omändringar som Derleth och andra har gett dom genom åren, så kanske är det lättare att se Lovecrafts ursprungliga materialistiska tjurighet nu.
Publicerat av Fredde 
Markera som oläst 